The Project Gutenberg Etext The Bible, in Swedish, both Testaments
Credits: Bibeln, Gamla och Nya Testamentet, 1917 (Project Runeberg) PROJECT RUNEBERG--Nordic literature, art on the Internet since 1992 mailto:runeberg@lysator.liu.se http://www.lysator.liu.se/runeberg/
Copyright laws are changing all over the world, be sure to check the copyright laws for your country before posting these files!!
Please take a look at the important information in this header. We encourage you to keep this file on your own disk, keeping an electronic path open for the next readers. Do not remove this.
**Welcome To The World of Free Plain Vanilla Electronic Texts**
**Etexts Readable By Both Humans and By Computers, Since 1971**
*These Etexts Prepared By Hundreds of Volunteers and Donations*
Information on contacting Project Gutenberg to get Etexts, and further information is included below. We need your donations.
The Bible, in Swedish, both Testaments
From Project Runeberg
April, 2000 [Etext #2100]
The Project Gutenberg Etext The Bible, in Swedish, both Testaments *******This file should be named bibls10.txt or bibls10.zip*******
Corrected EDITIONS of our etexts get a new NUMBER, bibls11.txt VERSIONS based on separate sources get new LETTER, bibls10a.txt
Credits: Bibeln, Gamla och Nya Testamentet, 1917 (Project Runeberg) PROJECT RUNEBERG--Nordic literature, art on the Internet since 1992 mailto:runeberg@lysator.liu.se http://www.lysator.liu.se/runeberg/
Project Gutenberg Etexts are usually created from multiple editions, all of which are in the Public Domain in the United States, unless a copyright notice is included. Therefore, we usually do NOT keep any of these books in compliance with any particular paper edition.
We are now trying to release all our books one month in advance of the official release dates, leaving time for better editing.
Please note: neither this list nor its contents are final till midnight of the last day of the month of any such announcement. The official release date of all Project Gutenberg Etexts is at Midnight, Central Time, of the last day of the stated month. A preliminary version may often be posted for suggestion, comment and editing by those who wish to do so. To be sure you have an up to date first edition [xxxxx10x.xxx] please check file sizes in the first week of the next month. Since our ftp program has a bug in it that scrambles the date [tried to fix and failed] a look at the file size will have to do, but we will try to see a new copy has at least one byte more or less.
Information about Project Gutenberg (one page)
We produce about two million dollars for each hour we work. The time it takes us, a rather conservative estimate, is fifty hours to get any etext selected, entered, proofread, edited, copyright searched and analyzed, the copyright letters written, etc. This projected audience is one hundred million readers. If our value per text is nominally estimated at one dollar then we produce $2 million dollars per hour this year as we release thirty-six text files per month, or 432 more Etexts in 1999 for a total of 2000+ If these reach just 10% of the computerized population, then the total should reach over 200 billion Etexts given away this year.
The Goal of Project Gutenberg is to Give Away One Trillion Etext Files by December 31, 2001. [10,000 x 100,000,000 = 1 Trillion] This is ten thousand titles each to one hundred million readers, which is only ~5% of the present number of computer users.
At our revised rates of production, we will reach only one-third of that goal by the end of 2001, or about 3,333 Etexts unless we manage to get some real funding; currently our funding is mostly from Michael Hart's salary at Carnegie-Mellon University, and an assortment of sporadic gifts; this salary is only good for a few more years, so we are looking for something to replace it, as we don't want Project Gutenberg to be so dependent on one person.
We need your donations more than ever!
All donations should be made to "Project Gutenberg/CMU": and are tax deductible to the extent allowable by law. (CMU = CarnegieMellon University).
For these and other matters, please mail to:
Project Gutenberg
P. O. Box 2782
Champaign, IL 61825
When all other email fails. . .try our Executive Director:
Michael S. Hart <hart@pobox.com>
hart@pobox.com forwards to hart@prairienet.org and archive.org
if your mail bounces from archive.org, I will still see it, if
it bounces from prairienet.org, better resend later on. . . .
We would prefer to send you this information by email.
To access Project Gutenberg etexts, use any Web browser to view http://promo.net/pg. This site lists Etexts by author and by title, and includes information about how to get involved with Project Gutenberg. You could also download our past Newsletters, or subscribe here. This is one of our major sites, please email hart@pobox.com, for a more complete list of our various sites.
To go directly to the etext collections, use FTP or any Web browser to visit a Project Gutenberg mirror (mirror sites are available on 7 continents; mirrors are listed at http://promo.net/pg).
Mac users, do NOT point and click, typing works better.
Example FTP session:
ftp sunsite.unc.edu
login: anonymous
password: your@login
cd pub/docs/books/gutenberg
cd etext90 through etext99
dir [to see files]
get or mget [to get files. . .set bin for zip files]
GET GUTINDEX.?? [to get a year's listing of books, e.g., GUTINDEX.99]
GET GUTINDEX.ALL [to get a listing of ALL books]
***
**Information prepared by the Project Gutenberg legal advisor**
(Three Pages)
***START**THE SMALL PRINT!**FOR PUBLIC DOMAIN ETEXTS**START*** Why is this "Small Print!" statement here? You know: lawyers. They tell us you might sue us if there is something wrong with your copy of this etext, even if you got it for free from someone other than us, and even if what's wrong is not our fault. So, among other things, this "Small Print!" statement disclaims most of our liability to you. It also tells you how you can distribute copies of this etext if you want to.
*BEFORE!* YOU USE OR READ THIS ETEXT
By using or reading any part of this PROJECT GUTENBERG-tm
etext, you indicate that you understand, agree to and accept
this "Small Print!" statement. If you do not, you can receive
a refund of the money (if any) you paid for this etext by
sending a request within 30 days of receiving it to the person
you got it from. If you received this etext on a physical
medium (such as a disk), you must return it with your request.
ABOUT PROJECT GUTENBERG-TM ETEXTS
This PROJECT GUTENBERG-tm etext, like most PROJECT GUTENBERGtm
etexts, is a "public domain" work distributed by Professor
Michael S. Hart through the Project Gutenberg Association at
Carnegie-Mellon University (the "Project"). Among other
things, this means that no one owns a United States copyright
on or for this work, so the Project (and you!) can copy and
distribute it in the United States without permission and
without paying copyright royalties. Special rules, set forth
below, apply if you wish to copy and distribute this etext
under the Project's "PROJECT GUTENBERG" trademark.
To create these etexts, the Project expends considerable efforts to identify, transcribe and proofread public domain works. Despite these efforts, the Project's etexts and any medium they may be on may contain "Defects". Among other things, Defects may take the form of incomplete, inaccurate or corrupt data, transcription errors, a copyright or other intellectual property infringement, a defective or damaged disk or other etext medium, a computer virus, or computer codes that damage or cannot be read by your equipment.
LIMITED WARRANTY; DISCLAIMER OF DAMAGES But for the "Right of Replacement or Refund" described below, [1] the Project (and any other party you may receive this etext from as a PROJECT GUTENBERG-tm etext) disclaims all liability to you for damages, costs and expenses, including legal fees, and [2] YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE OR UNDER STRICT LIABILITY, OR FOR BREACH OF WARRANTY OR CONTRACT, INCLUDING BUT NOT LIMITED TO INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR INCIDENTAL DAMAGES, EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH DAMAGES.
If you discover a Defect in this etext within 90 days of receiving it, you can receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending an explanatory note within that time to the person you received it from. If you received it on a physical medium, you must return it with your note, and such person may choose to alternatively give you a replacement copy. If you received it electronically, such person may choose to alternatively give you a second opportunity to receive it electronically.
THIS ETEXT IS OTHERWISE PROVIDED TO YOU "AS-IS". NO OTHER WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, ARE MADE TO YOU AS TO THE ETEXT OR ANY MEDIUM IT MAY BE ON, INCLUDING BUT NOT LIMITED TO WARRANTIES OF MERCHANTABILITY OR FITNESS FOR A PARTICULAR PURPOSE.
Some states do not allow disclaimers of implied warranties or the exclusion or limitation of consequential damages, so the above disclaimers and exclusions may not apply to you, and you may have other legal rights.
INDEMNITY
You will indemnify and hold the Project, its directors,
officers, members and agents harmless from all liability, cost
and expense, including legal fees, that arise directly or
indirectly from any of the following that you do or cause:
[1] distribution of this etext, [2] alteration, modification,
or addition to the etext, or [3] any Defect.
DISTRIBUTION UNDER "PROJECT GUTENBERG-tm" You may distribute copies of this etext electronically, or by disk, book or any other medium if you either delete this "Small Print!" and all other references to Project Gutenberg, or:
[1] Only give exact copies of it. Among other things, this
requires that you do not remove, alter or modify the
etext or this "small print!" statement. You may however,
if you wish, distribute this etext in machine readable
binary, compressed, mark-up, or proprietary form,
including any form resulting from conversion by word pro-
cessing or hypertext software, but only so long as
*EITHER*:
[*] The etext, when displayed, is clearly readable, and
does *not* contain characters other than those
intended by the author of the work, although tilde
(~), asterisk (*) and underline (_) characters may
be used to convey punctuation intended by the
author, and additional characters may be used to
indicate hypertext links; OR
[*] The etext may be readily converted by the reader at
no expense into plain ASCII, EBCDIC or equivalent
form by the program that displays the etext (as is
the case, for instance, with most word processors);
OR
[*] You provide, or agree to also provide on request at
no additional cost, fee or expense, a copy of the
etext in its original plain ASCII form (or in EBCDIC
or other equivalent proprietary form).
[2] Honor the etext refund and replacement provisions of this
"Small Print!" statement.
[3] Pay a trademark license fee to the Project of 20% of the
net profits you derive calculated using the method you
already use to calculate your applicable taxes. If you
don't derive profits, no royalty is due. Royalties are
payable to "Project Gutenberg Association/Carnegie-Mellon
University" within the 60 days following each
date you prepare (or were legally required to prepare)
your annual (or equivalent periodic) tax return.
WHAT IF YOU *WANT* TO SEND MONEY EVEN IF YOU DON'T HAVE TO? The Project gratefully accepts contributions in money, time, scanning machines, OCR software, public domain etexts, royalty free copyright licenses, and every other sort of contribution you can think of. Money should be paid to "Project Gutenberg Association / Carnegie-Mellon University".
*END*THE SMALL PRINT! FOR PUBLIC DOMAIN ETEXTS*Ver.04.29.93*END*
Credits: Bibeln, Gamla och Nya Testamentet, 1917 (Project Runeberg) PROJECT RUNEBERG--Nordic literature, art on the Internet since 1992 mailto:runeberg@lysator.liu.se http://www.lysator.liu.se/runeberg/
The Bible, in Swedish, both Testaments
Table of Contents
Book 01 F”rsta Mosebok (Genesis) (1 Mos.)
Book 02 Andra Mosebok (Exodus) (2 Mos.)
Book 03 Tredje Mosebok (Leviticus) (3 Mos.)
Book 04 Fj„rde Mosebok (Numeri) (4 Mos.)
Book 05 Femte Mosebok (Deuteronomium) (5 Mos.)
Book 06 Josua
Book 07 Domareboken
Book 08 Rut
Book 09 F”rsta Samuelsboken (1 Sam.)
Book 10 Andra Samuelsboken (2 Sam.)
Book 11 F”rsta Konungaboken (1 Kon.)
Book 12 Andra Konungaboken (2 Kon.)
Book 13 F”rsta Kr”nikeboken (1 Kr”n.)
Book 14 Andra Kr”nikeboken (2 Kr”n)
Book 15 Esra
Book 16 Nehemja
Book 17 Ester
Book 18 Job
Book 19 Psaltaren
Book 20 Ordspr†ksboken
Book 21 Predikaren
Book 22 H”ga Visan
Book 23 Jesaja
Book 24 Jeremia
Book 25 Klagovisorna
Book 26 Hesekiel
Book 27 Daniel
Book 28 Hosea
Book 29 Joel
Book 30 Amos
Book 31 Obadja
Book 32 Jona
Book 33 Mika
Book 34 Nahum
Book 35 Habackuk
Book 36 Sefanja
Book 37 Haggai
Book 38 Sakarja
Book 39 Malaki
Book 40 Matteus
Book 41 Markus
Book 42 Lukas
Book 43 Johannes
Book 44 Apostlag„rningarna
Book 45 Romarna
Book 46 F”rsta Korinterna (1 Kor.)
Book 47 Andra Korinterna (2 Kor.)
Book 48 Galaterna
Book 49 Efesierna
Book 50 Filipperna
Book 51 Kolosserna
Book 52 F”rsta Tessalonikerna (1 Tess.)
Book 53 Andra Tessalonikerna (2 Tess.)
Book 54 F”rsta Timoteus (1 Tim.)
Book 55 Andra Timoteus (2 Tim.)
Book 56 Titus
Book 57 Filemon
Book 58 Hebr‚erna
Book 59 F”rsta Petrus (1 Petr.)
Book 60 Andra Petrus (2 Petr.)
Book 61 F”rsta Johannes (1 Joh.)
Book 62 Andra Johannes (2 Joh.)
Book 63 Tredje Johannes (3 Joh.)
Book 64 Jakobs
Book 65 Judas
Book 66 Uppenbarelse
The Bible, in Swedish, both Testaments
Book 01 F”rsta Mosebok (Genesis) (1 Mos.)
001:001 I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. 001:002 Och jorden var ”de och tom, och m”rker var ”ver djupet, och Guds
Ande sv„vade ”ver vattnet.
001:003 Och Gud sade: &fraq12;Varde ljus&fraq12;; och det vart ljus.
001:004 Och Gud s†g att ljuset var gott; och Gud skilde ljuset fr†n
m”rkret.
001:005 Och Gud kallade ljuset dag, och m”rkret kallade han natt. Och
det vart afton, och det vart morgon, den f”rsta dagen.
001:006 Och Gud sade: &fraq12;Varde mitt i vattnet ett f„ste som skiljer vatten
fr†n vatten.&fraq12;
001:007 Och Gud gjorde f„stet, och skilde vattnet under f„stet fr†n
vattnet ovan f„stet; och det skedde s†. 001:008 Och Gud kallade f„stet himmel. Och det vart afton, och det vart
morgon, den andra dagen.
001:009 Och Gud sade: &fraq12;Samle sig det vatten som „r under himmelen till
en s„rskild plats, s† att det torra bliver synligt.&fraq12; Och det
skedde s†.
001:010 Och Gud kallade det torra jord, och vattensamlingen kallade han
hav. Och Gud s†g att det var gott.
001:011 Och Gud sade: &fraq12;Frambringe jorden gr”nska, fr”b„rande ”rter och
frukttr„d, som efter sina arter b„ra frukt, vari de hava sitt
fr”, p† jorden.&fraq12; Och det skedde s†;
001:012 jorden frambragte gr”nska, fr”b„rande ”rter, efter deras arter,
och tr„d som efter sina arter buro frukt, vari de hade sitt fr”.
Och Gud s†g att det var gott.
001:013 Och det vart afton, och det vart morgon, den tredje dagen.
001:014 Och Gud sade: &fraq12;Varde p† himmelens f„ste ljus som skilja dagen
fr†n natten, och vare de till tecken och till att utm„rka
s„rskilda tider, dagar och †r,
001:015 och vare de p† himmelens f„ste till ljus som lysa ”ver jorden.&fraq12;
Och det skedde s†;
001:016 Gud gjorde de tv† stora ljusen, det st”rre ljuset till att r†da
”ver dagen, och det mindre ljuset till att r†da ”ver natten, s†
ock stj„rnorna.
001:017 Och Gud satte dem p† himmelens f„ste till att lysa ”ver jorden, 001:018 och till att r†da ”ver dagen och ”ver natten, och till att
skilja ljuset fr†n m”rkret. Och Gud s†g att det var gott. 001:019 Och det vart afton, och det vart morgon, den fj„rde dagen.
001:020 Och Gud sade: &fraq12;Frambringe vattnet ett vimmel av levande
varelser; flyge ock f†glar ”ver jorden under himmelens f„ste.&fraq12; 001:021 Och Gud skapade de stora havsdjuren och hela det stim av levande
varelser, som vattnet vimlar av, efter deras arter, s† ock alla
bevingade f†glar, efter deras arter. Och Gud s†g att det var
gott.
001:022 Och Gud v„lsignade dem och sade: &fraq12;Varen fruktsamma och f”r”ken
eder, och uppfyllen vattnet i haven; f”r”ke sig ock f†glarna p†
jorden.&fraq12;
001:023 Och det vart afton, och det vart morgon, den femte dagen.
001:024 Och Gud sade: &fraq12;Frambringe jorden levande varelser, efter deras
arter, boskapsdjur och kr„ldjur och vilda djur, efter deras
arter.&fraq12; Och det skedde s†;
001:025 Gud gjorde de vilda djuren, efter deras arter, och
boskapsdjuren, efter deras arter, och alla kr„ldjur p† marken,
efter deras arter. Och Gud s†g att det var gott.
001:026 Och Gud sade: &fraq12;L†t oss g”ra m„nniskor till v†r avbild, till att
vara oss lika; och m† de r†da ”ver fiskarna i havet och ”ver
f†glarna under himmelen och ”ver boskapsdjuren och ”ver hela
jorden och ”ver alla kr„ldjur som r”ra sig p† jorden.&fraq12;
001:027 Och Gud skapade m„nniskan till sin avbild, till Guds avbild
skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem.
001:028 Och Gud v„lsignade dem; Gud sade till dem: &fraq12;Varen fruktsamma och
f”r”ken eder, och uppfyllen jorden och l„ggen den under eder;
och r†den ”ver fiskarna i havet och ”ver f†glarna under himmelen
och ”ver alla djur som r”ra sig p† jorden.&fraq12;
001:029 Och Gud sade: &fraq12;Se, jag giver eder alla fr”b„rande ”rter p† hela
jorden och alla tr„d med fr”b„rande tr„dfrukt; detta skolen I
hava till f”da.
001:030 Men †t alla djur p† jorden och †t alla f†glar under himmelen och
†t allt som kr„lar p† jorden, vad som i sig har en levande sj„l,
†t dessa giver jag alla gr”na ”rter till f”da.&fraq12; Och det skedde
s†.
001:031 Och Gud s†g p† allt som han hade gjort, och se, det var mycket
gott. Och det vart afton, och det vart morgon, den sj„tte
dagen.
002:001 S† blevo nu himmelen och jorden fullbordade med hela sin
h„rskara.
002:002 Och Gud fullbordade p† sjunde dagen det verk som han hade gjort;
och han vilade p† sjunde dagen fr†n allt det verk som han hade
gjort.
002:003 Och Gud v„lsignade den sjunde dagen och helgade den, d„rf”r att
han p† den dagen vilade fr†n allt sitt verk, det som Gud hade
gjort, n„r han skapade.
002:004 Detta „r ber„ttelsen om den ordning i vilken allt blev till p†
himmelen och jorden, n„r de skapades, d† n„r HERREN Gud gjorde
jord och himmel.
002:005 D† bar jorden „nnu ingen buske p† marken, och ingen ”rt hade
„nnu skjutit upp p† marken, ty HERREN Gud hade icke l†tit regna
p† jorden, och ingen m„nniska fanns, som kunde bruka jorden;
002:006 men en dimma steg upp fr†n jorden och vattnade hela marken. 002:007 Och HERREN Gud danade m„nniskan av stoft fr†n jorden och
inbl†ste livsande i hennes n„sa, och s† blev m„nniskan en
levande varelse.
002:008 Och HERREN Gud planterade en lustg†rd i Eden ”sterut och satte
d„ri m„nniskan som han hade danat. 002:009 HERREN Gud l„t n„mligen alla slags tr„d som voro ljuvliga att se
p† och goda att „ta av v„xa upp ur marken, och livets tr„d mitt
i lustg†rden, s† ock kunskapens tr„d p† gott och ont.
002:010 Och fr†n Eden gick en flod ut, som vattnade lustg†rden; sedan
delade den sig i fyra grenar.
002:011 Den f”rsta heter Pison; det „r den som flyter omkring hela
landet Havila, d„r guld finnes,
002:012 och det landets guld „r gott; d„r finnes ock bdelliumharts och
onyxsten.
002:013 Den andra floden heter Gihon; det „r den som flyter omkring hela
landet Kus.
002:014 Den tredje floden heter Hiddekel; det „r den som har sitt lopp
”ster om Assyrien. Den fj„rde floden „r Frat.
002:015 S† tog nu HERREN Gud mannen och satte honom i Edens lustg†rd,
till att bruka och bevara den.
002:016 Och HERREN Gud bj”d mannen och sade: &fraq12;Av alla andra tr„d i
lustg†rden m† du fritt „ta,
002:017 men av kunskapens tr„d p† gott och ont skall du icke „ta, ty n„r
du „ter d„rav, skall du d”den d”.&fraq12;
002:018 Och HERREN Gud sade: &fraq12;Det „r icke gott att mannen „r allena. Jag
vill g”ra †t honom en hj„lp, en s†dan som honom h”ves.&fraq12; 002:019 Och HERREN Gud danade av jord alla markens djur och alla
himmelens f†glar, och f”rde dem fram till mannen f”r att se huru
denne skulle kalla dem; ty s†som mannen kallade var levande
varelse, s† skulle den heta.
002:020 Och mannen gav namn †t alla boskapsdjur, †t f†glarna under
himmelen och †t alla markens djur. Men f”r Adam fann han icke
n†gon hj„lp, s†dan som honom h”vdes.
002:021 D† l„t HERREN Gud en tung s”mn falla p† mannen, och n„r han hade
somnat, tog han ut ett av hans revben och fyllde dess plats med
k”tt.
002:022 Och HERREN Gud byggde en kvinna av revbenet som han hade tagit
av mannen, och f”rde henne fram till mannen.
002:023 D† sade mannen: &fraq12;Ja, denna „r nu ben av mina ben och k”tt av
mitt k”tt. Hon skall heta maninna, ty av man „r hon tagen.&fraq12;
002:024 F”rdenskull skall en man ”vergiva sin fader och sin moder och
h†lla sig till sin hustru, och de skola varda ett k”tt.
002:025 Och mannen och hans hustru voro b†da nakna och blygdes icke f”r
varandra.
003:001 Men ormen var listigare „n alla andra markens djur som HERREN
Gud hade gjort; och han sade till kvinnan: &fraq12;Skulle d† Gud hava
sagt: 'I skolen icke „ta av n†got tr„d i lustg†rden'?&fraq12;
003:002 Kvinnan svarade ormen: &fraq12;Vi f† „ta av frukten p† de andra tr„den
i lustg†rden,
003:003 men om frukten p† det tr„d som st†r mitt i lustg†rden har Gud
sagt: 'I skolen icke „ta d„rav, ej heller komma d„rvid, p† det
att I icke m†n d”.'&fraq12;
003:004 D† sade ormen till kvinnan: &fraq12;Ingalunda skolen I d”; 003:005 men Gud vet, att n„r I „ten d„rav, skola edra ”gon ”ppnas, s†
att I bliven s†som Gud och f”rst†n vad gott och ont „r.&fraq12; 003:006 Och kvinnan s†g att tr„det var gott att „ta av, och att det var en
lust f”r ”gonen, och att det var ett ljuvligt tr„d, eftersom man
d„rav fick f”rst†nd, och hon tog av dess frukt och †t; och hon gav
j„mv„l †t sin man, som var med henne, och han †t.
003:007 D† ”ppnades b†das ”gon, och de blevo varse att de voro
nakna; och de f„ste ihop fikonl”v och bundo omkring sig.
003:008 Och de h”rde HERREN Gud vandra i lustg†rden, n„r dagen begynte
svalkas; d† g”mde sig mannen med sin hustru f”r HERREN Guds
ansikte bland tr„den i lustg†rden.
003:009 Men HERREN Gud kallade p† mannen och sade till honom: &fraq12;Var „r
du?&fraq12;
003:010 Han svarade: &fraq12;Jag h”rde dig i lustg†rden; d† blev jag f”rskr„ckt,
eftersom jag „r naken; d„rf”r g”mde jag mig.&fraq12;
003:011 D† sade han: &fraq12;Vem har l†tit dig f”rst† att du „r naken? Har du
icke „tit av det tr„d som jag f”rbj”d dig att „ta av?&fraq12;
003:012 Mannen svarade: &fraq12;Kvinnan som du har givit mig till att vara med
mig, hon gav mig av tr„det, s† att jag †t.&fraq12;
003:013 D† sade HERREN Gud till kvinnan: &fraq12;Vad „r det du har gjort!&fraq12;
Kvinnan svarade: &fraq12;Ormen bedrog mig, s† att jag †t.&fraq12;
003:014 D† sade HERREN Gud till ormen: &fraq12;Eftersom du har gjort detta,
vare du f”rbannad bland alla djur, boskapsdjur och vilda djur.
P† din buk skall du g†, och stoft skall du „ta i alla dina
livsdagar.
003:015 Och jag skall s„tta fiendskap mellan dig och kvinnan, och
mellan din s„d och hennes s„d. Denna skall s”ndertrampa ditt
huvud, och du skall stinga den i h„len.&fraq12;
003:016 Och till kvinnan sade han: &fraq12;Jag skall l†ta dig utst† mycken
vederm”da, n„r du bliver havande; med sm„rta skall du f”da dina
barn. Men till din man skall din †tr† vara, och han skall r†da
”ver dig.&fraq12;
003:017 Och till Adam sade han: &fraq12;Eftersom du lyssnade till din hustrus
ord och †t av det tr„d om vilket jag hade bjudit dig och sagt:
'Du skall icke „ta d„rav', d„rf”r vare marken f”rbannad f”r din
skull. Med vederm”da skall du n„ra dig av den i alla dina
livsdagar;
003:018 t”rne och tistel skall den b„ra †t dig, men markens ”rter skola
vara din f”da.
003:019 I ditt anletes svett skall du „ta ditt br”d, till dess du v„nder
†ter till jorden; ty av den „r du tagen. Ty du „r stoft, och
till stoft skall du †ter varda.&fraq12;
003:020 Och mannen gav sin hustru namnet <sp„rr>Eva</sp„rr>, ty hon
blev en moder †t allt levande.
003:021 Och HERREN Gud gjorde †t Adam och hans hustru kl„der av skinn
och satte p† dem.
003:022 Och HERREN Gud sade: &fraq12;Se, mannen har blivit s†som en av oss, s†
att han f”rst†r vad gott och ont „r. M† han nu icke r„cka ut sin
hand och taga j„mv„l av livets tr„d och „ta, och s† leva
evinnerligen.&fraq12;
003:023 Och HERREN Gud f”rvisade honom ur Edens lustg†rd, f”r att han
skulle bruka jorden, varav han var tagen.
003:024 Och han drev ut mannen, och satte ”ster om Edens lustg†rd
keruberna j„mte det ljungande sv„rdets l†gor, f”r att bevaka
v„gen till livets tr„d.
004:001 Och mannen k„nde sin hustru Eva, och hon blev havande och f”dde
Kain; d† sade hon: &fraq12;Jag har <sp„rr>f”tt</sp„rr> en man genom
HERRENS hj„lp.&fraq12;
004:002 Och hon f”dde †ter en son, Abel, den f”rres broder. Och Abel
blev en f†rherde, men Kain blev en †kerman.
004:003 Och efter n†gon tid h„nde sig att Kain av markens frukt bar fram
en offerg†va †t HERREN.
004:004 Ocks† Abel bar fram sin g†va, av det f”rstf”dda i hans hjord, av
djurens fett. Och HERREN s†g till Abel och hans offerg†va;
004:005 men till Kain och hans offerg†va s†g han icke. D† blev Kain
mycket vred, och hans blick blev m”rk.
004:006 Och HERREN sade till Kain: &fraq12;Varf”r „r du vred, och varf”r „r din
blick s† m”rk?
004:007 Žr det icke s†: om du har gott i sinnet, d† ser du frimodigt
upp; men om du icke har gott i sinnet, d† lurar synden vid
d”rren; till dig st†r hennes †tr†, men du b”r r†da ”ver henne.&fraq12;
004:008 Och Kain talade med sin broder Abel; och n„r de voro ute p†
marken, ”verf”ll Kain sin broder Abel och dr„pte honom.
004:009 D† sade HERREN till Kain: &fraq12;Var „r din broder Abel?&fraq12; Han svarade:
&fraq12;Jag vet icke; skall jag taga vara p† min broder?&fraq12; 004:010 D† sade han: &fraq12;Vad har du gjort! H”r, din broders blod ropar
till mig fr†n jorden.
004:011 S† vare du nu f”rbannad och f”rvisad ifr†n †kerjorden, som har
”ppnat sin mun f”r att mottaga din broders blod av din hand.
004:012 N„r du brukar jorden, skall den icke mer giva dig sin gr”da.
Ostadig och flyktig skall du bliva p† jorden.&fraq12; 004:013 D† sade Kain till HERREN: &fraq12;Min missg„rning „r st”rre „n att jag
kan b„ra den.
004:014 Se, du driver mig nu bort ifr†n †kerjorden, och jag m†ste g”mma
mig undan f”r ditt ansikte. Ostadig och flyktig skall jag bliva
p† jorden, och s† skall ske att vemhelst som m”ter mig, han
dr„per mig.&fraq12;
004:015 Men HERREN sade till honom: &fraq12;Nej, ty Kain skall bliva h„mnad
sjufalt, vemhelst som dr„per honom.&fraq12; Och HERREN satte ett
tecken till skydd f”r Kain, s† att ingen som m”tte honom skulle
sl† honom ihj„l.
004:016 S† gick Kain bort ifr†n HERRENS ansikte och bosatte sig i landet
Nod, ”ster om Eden.
004:017 Och Kain k„nde sin hustru, och hon blev havande och f”dde Hanok.
Och han byggde en stad och kallade den staden Hanok, efter sin
sons namn.
004:018 Och †t Hanok f”ddes Irad, och Irad f”dde Mehujael, och Mehujael
f”dde Metusael, och Metusael f”dde Lemek.
004:019 Men Lemek tog sig tv† hustrur; den ena hette Ada, den andra
Silla.
004:020 Och Ada f”dde Jabal; han blev stamfader f”r dem som bo i t„lt
och idka boskapssk”tsel.
004:021 Och hans broder hette Jubal; han blev stamfader f”r alla dem som
hantera harpa och pipa.
004:022 Men Silla f”dde ock en son, Tubal-Kain; han var smed och gjorde
alla slags redskap av koppar och j„rn. Och Tubal-Kains syster
var Naama.
004:023 Och Lemek sade till sina hustrur:
&fraq12;Ada och Silla,
h”ren mina ord;
I Lemeks hustrur,
lyssnen till mitt tal:
Se, en man dr„per jag f”r vart s†r jag f†r,
och en yngling f”r var bl†nad jag f†r.
004:024 Ja, sjufalt h„mnad bliver Kain,
men Lemek sju- och sjuttiofalt.&fraq12;
004:025 Och Adam k„nde †ter sin hustru, och hon f”dde en son och gav
honom namnet Set, i det hon sade: &fraq12;Gud har
<sp„rr>besk„rt</sp„rr> mig en annan livsfrukt, till
ers„ttning f”r Abel, eftersom Kain dr„pte honom.&fraq12;
004:026 Men †t Set f”ddes ock en son, och han gav honom namnet Enos. Vid
denna tid begynte man †kalla HERRENS namn.
005:001 Detta „r stycket om Adams sl„kt. N„r Gud skapade m„nniskor,
gjorde han dem lika Gud.
005:002 Till man och kvinna skapade han dem; och han v„lsignade dem och
gav dem namnet m„nniska, n„r de blevo skapade.
005:003 N„r Adam var ett hundra trettio †r gammal, f”dde han en son som
var honom lik, hans avbild, och gav honom namnet Set. 005:004 Och sedan Adam hade f”tt Set, levde han †tta hundra †r och f”dde
s”ner och d”ttrar.
005:005 Allts† blev Adams hela levnads†lder nio hundra trettio †r;
d„refter dog han.
005:006 N„r Set var ett hundra fem †r gammal, f”dde han Enos. 005:007 Och sedan Set hade f”tt Enos, levde han †tta hundra sju †r och
f”dde s”ner och d”ttrar.
005:008 Allts† blev Sets hela †lder nio hundra tolv †r; d„refter dog
han.
005:009 N„r Enos var nittio †r gammal, f”dde han Kenan. 005:010 Och sedan Enos hade f”tt Kenan, levde han †tta hundra femton †r
och f”dde s”ner och d”ttrar.
005:011 Allts† blev Enos' hela †lder nio hundra fem †r; d„refter dog
han.
005:012 N„r Kenan var sjuttio †r gammal, f”dde han Mahalalel. 005:013 Och sedan Kenan f”tt Mahalalel, levde han †tta hundra fyrtio †r
och f”dde s”ner och d”ttrar.
005:014 Allts† blev Kenans hela †lder nio hundra tio †r; d„refter dog
han.
005:015 N„r Mahalalel var sextiofem †r gammal, f”dde han Jered. 005:016 Och sedan Mahalalel hade f”tt Jered, levde han †tta hundra
trettio †r och f”dde s”ner och d”ttrar. 005:017 Allts† blev Mahalalels hela †lder †tta hundra nittiofem †r;
d„refter dog han.
005:018 N„r Jered var ett hundra sextiotv† †r gammal, f”dde han Hanok. 005:019 Och sedan Jered hade f”tt Hanok, levde han †tta hundra †r och
f”dde s”ner och d”ttrar.
005:020 Allts† blev Jereds hela †lder nio hundra sextiotv† †r; d„refter
dog han.
005:021 N„r Hanok var sextiofem †r gammal, f”dde han Metusela. 005:022 Och Hanok vandrade i umg„ngelse med Gud i tre hundra †r, sedan
han hade f”tt Metusela, och han f”dde s”ner och d”ttrar. 005:023 Allts† blev Hanoks hela †lder tre hundra sextiofem †r. 005:024 Sedan Hanok s† hade vandrat i umg„ngelse med Gud, s†g man honom
icke mer, ty Gud tog honom bort.
005:025 N„r Metusela var ett hundra †ttiosju †r gammal, f”dde han Lemek. 005:026 Och sedan Metusela hade f”tt Lemek, levde han sju hundra
†ttiotv† †r och f”dde s”ner och d”ttrar. 005:027 Allts† blev Metuselas hela †lder nio hundra sextionio †r;
d„refter dog han.
005:028 N„r Lemek var ett hundra †ttiotv† †r gammal, f”dde han en son. 005:029 Och han gav honom namnet <sp„rr>Noa</sp„rr>, i det han sade:
&fraq12;Denne skall <sp„rr>tr”sta</sp„rr> oss vid v†rt arbete och
v†ra h„nders m”da, n„r vi bruka jorden, som HERREN har
f”rbannat.&fraq12;
005:030 Och sedan Lemek hade f”tt Noa, levde han fem hundra nittiofem †r
och f”dde s”ner och d”ttrar.
005:031 Allts† blev Lemeks hela †lder sju hundra sjuttiosju †r; d„refter
dog han.
005:032 N„r Noa var fem hundra †r gammal, f”dde han Sem, Ham och Jafet.
006:001 D† nu m„nniskorna begynte f”r”ka sig p† jorden och d”ttrar
f”ddes †t dem
006:002 s†go Guds s”ner att m„nniskornas d”ttrar voro fagra, och de
togo till hustrur dem som de funno mest behag i. 006:003 D† sade HERREN: &fraq12;Min ande skall icke bliva kvar i m„nniskorna
f”r best„ndigt, eftersom de dock „ro k”tt; s† vare nu deras tid
best„md till ett hundra tjugu †r.&fraq12;
006:004 Vid den tiden, likasom ock efter†t, levde j„ttarna p† jorden,
sedan Guds s”ner begynte g† in till m„nniskornas d”ttrar och
dessa f”dde barn †t dem; detta var forntidens v„ldiga m„n, som
voro s† namnkunniga.
006:005 Men n„r HERREN s†g att m„nniskornas ondska var stor p† jorden,
och att deras hj„rtans alla upps†t och tankar best„ndigt voro
allenast onda,
006:006 d† †ngrade HERREN att han hade gjort m„nniskorna p† jorden, och
han blev bedr”vad i sitt hj„rta.
006:007 Och HERREN sade: &fraq12;M„nniskorna, som jag skapade, vill jag utpl†na
fr†n jorden, ja, b†de m„nniskor och fyrfotadjur och kr„ldjur och
himmelens f†glar; ty jag †ngrar att jag har gjort dem.&fraq12;
006:008 Men Noa hade funnit n†d f”r HERRENS ”gon.
006:009 Detta „r ber„ttelsen om Noas sl„kt. Noa var en r„ttf„rdig man
och ostrafflig bland sitt sl„kte; i umg„ngelse med Gud vandrade
Noa.
006:010 Och Noa f”dde tre s”ner: Sem, Ham och Jafet. 006:011 Men jorden blev alltmer f”rd„rvad f”r Guds †syn, och jorden
uppfylldes av v†ld.
006:012 Och Gud s†g att jorden var f”rd„rvad, eftersom allt k”tt
vandrade i f”rd„rv p† jorden.
006:013 D† sade Gud till Noa: &fraq12;Jag har beslutit att g”ra „nde p† allt
k”tt, ty jorden „r uppfylld av v†ld som de ”va; se, jag vill
f”rd„rva dem tillika med jorden.
006:014 S† g”r dig nu en ark av gofertr„, och inred arken med kamrar,
och bestryk den med jordbeck innan och utan.
006:015 Och s† skall du g”ra arken: Den skall vara tre hundra alnar
l†ng, femtio alnar bred och trettio alnar h”g;
006:016 en ”ppning f”r ljuset, en aln h”g alltigenom, skall du g”ra
ovantill p† arken; och en d”rr till arken skall du s„tta p† dess
sida; och du skall inreda den s†, att den f†r en underv†ning, en
mellanv†ning och en ”verv†ning.
006:017 Ty se, jag skall l†ta floden komma med vatten ”ver jorden, till
att f”rd„rva allt k”tt som har i sig n†gon livsande, under
himmelen; allt som finnes p† jorden skall f”rg†s.
006:018 Men med dig vill jag uppr„tta ett f”rbund: du skall g† in i
arken med dina s”ner och din hustru och dina s”ners hustrur.
006:019 Och av allt levande, vad k”tt det vara m†, skall du f”ra in i
arken ett par av vart slag, f”r att beh†lla dem vid liv med dig;
hank”n och honk”n skola de vara.
006:020 Av f†glarna, efter deras arter, av fyrfotadjuren, efter deras
arter, av alla kr„ldjur p† marken, efter deras arter, skall ett
par av vart slag g† in till dig, f”r att du m† beh†lla dem vid
liv.
006:021 Och du skall taga till dig alla slags livsmedel, s†dant som kan
„tas, och samla det till dig, f”r att det m† vara dig och dem
till f”da.
006:022 Och Noa gjorde s†; han gjorde i alla stycken s†som Gud hade
bjudit honom.
007:001 Och HERREN sade till Noa: &fraq12;G† in i arken med hela ditt hus, ty
dig har jag funnit r„ttf„rdig inf”r mig bland detta sl„kte. 007:002 Av alla rena fyrfotadjur skall du taga till dig sju par, hanne
och hona, men av s†dana fyrfotadjur som icke „ro rena ett par,
hanne och hona,
007:003 sammalunda av himmelens f†glar sju par, hank”n och honk”n, f”r
att beh†lla deras sl„kten vid liv p† hela jorden.
007:004 Ty sju dagar h„refter skall jag l†ta det regna p† jorden, i
fyrtio dagar och fyrtio n„tter, och jag skall utpl†na fr†n
jorden alla varelser som jag har gjort.&fraq12;
007:005 Och Noa gjorde i alla stycken s†som HERREN hade bjudit honom.
007:006 Noa var sex hundra †r gammal, n„r floden kom med sitt vatten
”ver jorden.
007:007 Och Noa gick in i arken med sina s”ner och sin hustru och sina
s”ners hustrur, undan flodens vatten. 007:008 Och av fyrfotadjur, b†de rena och orena, och av f†glar och av
allt som kr„lar p† marken
007:009 gingo tv† och tv†, hank”n och honk”n, in till Noa i arken, s†som
Gud hade bjudit Noa.
007:010 Och efter de sju dagarna kom flodens vatten ”ver jorden.
007:011 I det †r d† Noa var sex hundra †r gammal, i andra m†naden, p†
sjuttonde dagen i m†naden, den dagen br”to alla det stora
djupets k„llor fram, och himmelens f”nster ”ppnade sig,
007:012 och ett regn kom ”ver jorden i fyrtio dagar och fyrtio n„tter. 007:013 P† denna samma dag gick Noa in i arken, s† ock Sem, Ham och
Jafet, Noas s”ner, vidare Noas hustru och hans s”ners tre
hustrur med dem,
007:014 d„rtill alla vilda djur, efter sina arter, och alla boskapsdjur,
efter sina arter, och alla kr„ldjur som r”ra sig p† jorden,
efter sina arter, och alla flygande djur, efter sina arter, allt
vad f†glar heter, av alla slag.
007:015 De gingo in till Noa i arken, tv† och tv† av allt k”tt som hade
i sig n†gon livsande.
007:016 Och de som gingo ditin voro hank”n och honk”n av allt slags
k”tt, s†som Gud hade bjudit honom.
Och HERREN st„ngde igen om honom.
007:017 Och floden kom ”ver jorden i fyrtio dagar, och vattnet f”r”kade
sig och lyfte arken, s† att den fl”t h”gt uppe ”ver jorden.
007:018 Och vattnet steg och f”r”kade sig mycket p† jorden, och arken
drev p† vattnet.
007:019 Och vattnet steg mer och mer ”ver jorden, och alla h”ga berg
allest„des under himmelen ”vert„cktes.
007:020 Femton alnar h”gt steg vattnet ”ver bergen, s† att de
”vert„cktes.
007:021 D† f”rgicks allt k”tt som r”rde sig p† jorden, f†glar och
boskapsdjur och vilda djur och alla sm†djur som r”rde sig p†
jorden, s† ock alla m„nniskor.
007:022 Allt som fanns p† det torra omkom, allt som d„r hade en fl„kt av
livsande i sin n„sa.
007:023 S† utpl†nade han alla varelser p† jorden, b†de m„nniskor och
fyrfotadjur och kr„ldjur och himmelens f†glar; de utpl†nades
fr†n jorden, och allenast Noa r„ddades, j„mte det som var med
honom i arken.
007:024 Och vattnet fortfor att stiga ”ver jorden i hundra femtio
dagar.
008:001 D† t„nkte Gud p† Noa och p† alla de vilda djur och alla de
boskapsdjur som voro med honom i arken. Och Gud l„t en vind g†
fram ”ver jorden, s† att vattnet sj”nk undan;
008:002 och djupets k„llor och himmelens f”nster tillsl”tos, och regnet
fr†n himmelen upph”rde.
008:003 Och vattnet vek bort ifr†n jorden mer och mer; efter hundra
femtio dagar begynte vattnet avtaga.
008:004 Och i sjunde m†naden, p† sjuttonde dagen i m†naden, stannade
arken p† Ararats berg.
008:005 Och vattnet avtog mer och mer intill tionde m†naden. I tionde
m†naden, p† f”rsta dagen i m†naden, blevo bergstopparna synliga.
008:006 Och efter fyrtio dagar ”ppnade Noa f”nstret som han hade gjort
p† arken,
008:007 och l„t en korp flyga ut; denne fl”g fram och †ter, till dess
vattnet hade torkat bort ifr†n jorden.
008:008 Sedan l„t han en duva flyga ut, f”r att f† se om vattnet hade
sjunkit undan fr†n marken.
008:009 Men duvan fann ingen plats d„r hon kunde vila sin fot, utan kom
tillbaka till honom i arken, ty vatten bet„ckte hela jorden. D†
r„ckte han ut sin hand och tog henne in till sig i arken.
008:010 Sedan v„ntade han „nnu ytterligare sju dagar och l„t s† duvan „n
en g†ng flyga ut ur arken.
008:011 Och duvan kom till honom mot aftonen, och se, d† hade hon ett
friskt olivl”v i sin n„bb. D† f”rstod Noa att vattnet hade
sjunkit undan fr†n jorden.
008:012 Men han v„ntade „nnu ytterligare sju dagar och l„t s† duvan †ter
flyga ut; d† kom hon icke mer tillbaka till honom.
008:013 I det sexhundraf”rsta †ret, i f”rsta m†naden, p† f”rsta dagen i
m†naden, hade vattnet sinat bort ifr†n jorden. D† tog Noa av
taket p† arken och s†g nu att marken var fri ifr†n vatten.
008:014 Och i andra m†naden, p† tjugusjunde dagen i m†naden, var jorden
alldeles torr.
008:015 D† talade Gud till Noa och sade: 008:016 &fraq12;G† ut ur arken med din hustru och dina s”ner och dina s”ners
hustrur.
008:017 Alla djur som du har hos dig, vad slags k”tt det vara m†, b†de
f†glar och fyrfotadjur och alla kr„ldjur som r”ra sig p†
jorden, skall du l†ta g† ut med dig, f”r att de m† v„xa till p†
jorden och vara fruktsamma och f”r”ka sig p† jorden.&fraq12;
008:018 S† gick d† Noa ut med sina s”ner och sin hustru och sina s”ners
hustrur.
008:019 Och alla fyrfotadjur, alla kr„ldjur och alla f†glar, alla slags
djur som r”ra sig p† jorden, gingo ut ur arken, efter sina
sl„kten.
008:020 Och Noa byggde ett altare †t HERREN och tog av alla rena
fyrfotadjur och av alla rena f†glar och offrade br„nnoffer p†
altaret.
008:021 N„r HERREN k„nde den v„lbehagliga lukten, sade han vid sig
sj„lv: &fraq12;Jag skall h„refter icke mer f”rbanna marken f”r
m„nniskans skull, eftersom ju m„nniskans hj„rtas upps†t „r ont
allt ifr†n ungdomen. Och jag skall h„refter icke mer dr„pa allt
levande, s†som jag nu har gjort.
008:022 S† l„nge jorden best†r, skola h„refter s†dd och sk”rd, k”ld och
v„rme, sommar och vinter, dag och natt aldrig upph”ra.&fraq12;
009:001 Och Gud v„lsignade Noa och hans s”ner och sade till dem: &fraq12;Varen
fruktsamma och f”r”ken eder, och uppfyllen jorden.
009:002 Och m† fruktan och f”rskr„ckelse f”r eder komma ”ver alla djur
p† jorden och alla f†glar under himmelen; j„mte allt som kr„lar
p† marken och alla fiskar i havet vare de givna i eder hand.
009:003 Allt som r”r sig och har liv skolen I hava till f”da; s†som jag
har givit eder gr”na ”rter, s† giver jag eder allt detta.
009:004 K”tt som har i sig sin sj„l, det „r sitt blod, skolen I dock
icke „ta.
009:005 Men edert eget blod, vari eder sj„l „r, skall jag utkr„va. Jag
skall utkr„va det av vilket djur det vara m†. Jag skall ock av
den ena m„nniskan utkr„va den andres sj„l;
009:006 den som utgjuter m„nniskoblod, hans blod skall av m„nniskor
bliva utgjutet, ty Gud har gjort m„nniskan till sin avbild.
009:007 Och varen I fruktsamma och f”r”ken eder; v„xen till p† jorden
och f”r”ken eder p† den.&fraq12;
009:008 Ytterligare sade Gud till Noa och till hans s”ner med honom: 009:009 &fraq12;Se, jag vill uppr„tta ett f”rbund med eder, och med edra
efterkommande efter eder,
009:010 och med alla levande varelser som I haven hos eder: f†glar,
boskapsdjur och alla vilda djur hos eder, alla jordens djur som
hava g†tt ut ur arken.
009:011 Jag vill uppr„tta ett f”rbund med eder: h„refter skall icke mer
ske att allt k”tt utrotas genom flodens vatten; ingen flod skall
mer komma och f”rd„rva jorden.&fraq12;
009:012 Och Gud sade: &fraq12;Detta skall vara tecknet till det f”rbund som jag
g”r mellan mig och eder, j„mte alla levande varelser hos eder,
f”r eviga tider:
009:013 min b†ge s„tter jag i skyn; den skall vara tecknet till
f”rbundet mellan mig och jorden.
009:014 Och n„r jag h„refter l†ter skyar stiga upp ”ver jorden och b†gen
d† synes i skyn,
009:015 skall jag t„nka p† det f”rbund som har blivit slutet mellan mig
och eder, j„mte alla levande varelser, vad slags k”tt det vara
m†; och vattnet skall d† icke mer bliva en flod som f”rd„rvar
allt k”tt.
009:016 N„r allts† b†gen synes i skyn och jag ser p† den, skall jag
t„nka p† det eviga f”rbund som har blivit slutet mellan Gud och
alla levande varelser, vad slags k”tt det vara m† p† jorden.&fraq12;
009:017 S† sade nu Gud till Noa: &fraq12;Detta skall vara tecknet till det
f”rbund som jag har uppr„ttat mellan mig och allt k”tt p†
jorden.&fraq12;
009:018 Noas s”ner, som gingo ut ur arken, voro Sem, Ham och Jafet; men
Ham var Kanaans fader.
009:019 Dessa tre voro Noas s”ner och fr†n dessa hava alla jordens folk
utgrenat sig.
009:020 Och Noa var en †kerman och var den f”rste som planterade en
ving†rd.
009:021 Men n„r han drack av vinet, blev han drucken och l†g blottad i
sitt t„lt.
009:022 Och Ham, Kanaans fader, s†g d† sin faders blygd och ber„ttade
det f”r sina b†da br”der, som voro utanf”r. 009:023 Men Sem och Jafet togo en mantel och lade den p† sina skuldror,
b†da tillsammans, och gingo s† bakl„nges in och t„ckte ”ver sin
faders blygd; de h”llo d„rvid sina ansikten bortv„nda, s† att de
icke s†go sin faders blygd.
009:024 N„r sedan Noa vaknade upp fr†n ruset och fick veta vad hans
yngste son hade gjort honom, sade han:
009:025 &fraq12;F”rbannad vare Kanaan,
en tr„lars tr„l vare han †t sina br”der!&fraq12;
009:026 Ytterligare sade han:
&fraq12;V„lsignad vare HERREN, Sems Gud,
och Kanaan vare deras tr„l!
009:027 Gud utvidge Jafet,
han tage sin boning i Sems hyddor,
och Kanaan vare deras tr„l.&fraq12;
009:028 Och Noa levde efter floden tre hundra femtio †r; 009:029 allts† blev Noas hela †lder nio hundra femtio †r; d„refter dog
han.
010:001 Detta „r ber„ttelsen om Noas s”ners sl„kt. De voro Sem, Ham och
Jafet; och †t dem f”ddes s”ner efter floden.
010:002 Jafets s”ner voro Gomer, Magog, Madai, Javan, Tubal, Mesek och
Tiras.
010:003 Gomers s”ner voro Askenas, Rifat och Togarma.
010:004 Javans s”ner voro Elisa och Tarsis, kitt‚erna och dodan‚erna.
010:005 Fr†n dessa hava inbyggarna i hedningarnas Havsl„nder utbrett sig
i sina l„nder, var efter sitt tungom†l, efter sina sl„kter, i
sina folk.
010:006 Hams s”ner voro Kus, Misraim, Put och Kanaan. 010:007 Kus' s”ner voro Seba, Havila, Sabta, Raema och Sabteka. Raemas
s”ner voro Saba och Dedan.
010:008 Men Kus f”dde Nimrod; han var den f”rste som uppr„ttade ett
v„lde p† jorden.
010:009 Han var ock en v„ldig j„gare inf”r HERREN; d„rf”r pl„gar man
s„ga: &fraq12;En v„ldig j„gare inf”r HERREN s†som Nimrod.&fraq12; 010:010 Och hans rike hade sin begynnelse i Babel, Erek, Ackad och
Kalne, i Sinears land.
010:011 Fr†n det landet drog han sedan ut till Assyrien och byggde
Nineve, Rehobot-Ir och Kela,
010:012 och d„rtill Resen mellan Nineve och Kela; detta „r &fraq12;den stora
staden&fraq12;.
010:013 Och Misraim f”dde lud‚erna, anam‚erna, lehab‚erna, naftuh‚erna, 010:014 patros‚erna, kasluh‚erna, fr†n vilka filist‚erna hava utg†tt,
och kaftor‚erna.
010:015 Och Kanaan f”dde Sidon, som var hans f”rstf”dde, och Het,
010:016 s† ock jebus‚erna, amor‚erna, girgas‚erna,
010:017 hiv‚erna, ark‚erna, sin‚erna,
010:018 arvad‚erna, semar‚erna och hamat‚erna. Sedan utgrenade sig
kanan‚ernas sl„kter allt vidare, 010:019 s† att kanan‚ernas omr†de str„ckte sig fr†n Sidon fram emot
Gerar „nda till Gasa, och fram emot Sodom, Gomorra, Adma och
Seboim „nda till Lesa.
010:020 Dessa voro Hams s”ner, efter deras sl„kter och tungom†l, i deras
l„nder och folk.
010:021 S”ner f”ddes ock †t Sem, Jafets „ldre broder, som blev stamfader
f”r alla Ebers s”ner.
010:022 Sems s”ner voro Elam, Assur, Arpaksad, Lud och Aram.
010:023 Arams s”ner voro Us, Hul, Geter och Mas.
010:024 Arpaksad f”dde Sela, och Sela f”dde Eber.
010:025 Men †t Eber f”ddes tv† s”ner; den ene hette
<sp„rr>Peleg</sp„rr>, ty i hans tid blev jorden f”rdelad; och
hans broder hette Joktan.
010:026 Och Joktan f”dde Almodad, Selef, Hasarmavet, Jera,
010:027 Hadoram, Usal, Dikla,
010:028 Obal, Abimael, Saba,
010:029 Ofir, Havila och Jobab; alla dessa voro Joktans s”ner.
010:030 Och de hade sina boningsorter fr†n Mesa fram emot Sefar, emot
™stra berget.
010:031 Dessa voro Sems s”ner, efter deras sl„kter och tungom†l, i deras
l„nder, efter deras folk.
010:032 Dessa voro Noas s”ners sl„kter, efter deras „ttf”ljd, i deras
folk. Och fr†n dem hava folken efter floden utbrett sig p†
jorden.
011:001 Och hela jorden hade enahanda tungom†l och talade p† enahanda
s„tt.
011:002 Men n„r de br”to upp och drogo ”sterut, funno de en l†gsl„tt i
Sinears land och bosatte sig d„r. 011:003 Och de sade till varandra: &fraq12;Kom, l†t oss sl† tegel och br„nna
det.&fraq12; Och teglet begagnade de s†som sten, och s†som murbruk
begagnade de jordbeck.
011:004 Och de sade: &fraq12;Kom, l†t oss bygga en stad †t oss och ett torn
vars spets r„cker upp i himmelen, och s† g”ra oss ett namn; vi
kunde eljest bliva kringspridda ”ver hela jorden.&fraq12;
011:005 D† steg HERREN ned f”r att se staden och tornet som
m„nniskobarnen byggde.
011:006 Och HERREN sade: &fraq12;Se, de „ro ett enda folk och hava alla enahanda
tungom†l, och detta „r deras f”rsta tilltag; h„refter skall
intet bliva dem om”jligt, vad de „n besluta att g”ra.
011:007 V„lan, l†t oss stiga dit ned och f”rbistra deras tungom†l, s†
att den ene icke f”rst†r den andres tungom†l.&fraq12;
011:008 Och s† spridde HERREN dem d„rifr†n ut ”ver hela jorden, s† att
de m†ste upph”ra att bygga p† staden.
011:009 D„rav fick den namnet Babel, eftersom HERREN d„r
<sp„rr>f”rbistrade</sp„rr> hela jordens tungom†l; d„rifr†n
spridde ock HERREN ut dem ”ver hela jorden.
011:010 Detta „r ber„ttelsen om Sems sl„kt. N„r Sem var hundra †r
gammal, f”dde han Arpaksad, tv† †r efter floden. 011:011 Och sedan Sem hade f”tt Arpaksad, levde han fem hundra †r och
f”dde s”ner och d”ttrar.
011:012 N„r Arpaksad var trettiofem †r gammal, f”dde han Sela.
011:013 Och sedan Arpaksad hade f”tt Sela, levde han fyra hundra tre †r
och f”dde s”ner och d”ttrar.
011:014 N„r Sela var trettio †r gammal, f”dde han Eber.
011:015 Och sedan Sela hade f”tt Eber, levde han fyra hundra tre †r och
f”dde s”ner och d”ttrar.
011:016 N„r Eber var trettiofyra †r gammal, f”dde han Peleg.
011:017 Och sedan Eber hade f”tt Peleg, levde han fyra hundra trettio †r
och f”dde s”ner och d”ttrar.
011:018 N„r Peleg var trettio †r gammal, f”dde han Regu.
011:019 Och sedan Peleg hade f”tt Regu, levde han tv† hundra nio †r och
f”dde s”ner och d”ttrar.
011:020 N„r Regu var trettiotv† †r gammal, f”dde han Serug.
011:021 Och sedan Regu hade f”tt Serug, levde han tv† hundra sju †r och
f”dde s”ner och d”ttrar.
011:022 N„r Serug var trettio †r gammal, f”dde han Nahor.
011:023 Och sedan Serug hade f”tt Nahor, levde han tv† hundra †r och
f”dde s”ner och d”ttrar.
011:024 N„r Nahor var tjugunio †r gammal, f”dde han Tera.
011:025 Och sedan Nahor hade f”tt Tera, levde han ett hundra nitton †r
och f”dde s”ner och d”ttrar.
011:026 N„r Tera var sjuttio †r gammal, f”dde han Abram, Nahor och
Haran.
011:027 Och detta „r ber„ttelsen om Teras sl„kt. Tera f”dde Abram,
Nahor och Haran. Och Haran f”dde Lot. 011:028 Och Haran dog hos sin fader Tera i sitt f„dernesland, i det
kaldeiska Ur.
011:029 Och Abram och Nahor togo sig hustrur; Abrams hustru hette Sarai,
och Nahors hustru hette Milka, dotter till Haran, som var fader
till Milka och Jiska.
011:030 Men Sarai var ofruktsam och hade inga barn. 011:031 Och Tera tog med sig sin son Abram och sin sonson Lot, Harans
son, och sin sonhustru Sarai, som var hans son Abrams hustru;
och de drogo tillsammans ut fr†n det kaldeiska Ur p† v„g till
Kanaans land; men n„r de kommo till Haran, bosatte de sig d„r.
011:032 Och Teras †lder blev tv† hundra fem †r; d„refter dog Tera i
Haran.
012:001 Och HERREN sade till Abram: &fraq12;G† ut ur ditt land och fr†n din
sl„kt och fr†n din faders hus, bort till det land som jag skall
visa dig.
012:002 S† skall jag g”ra dig till ett stort folk; jag skall v„lsigna
dig och g”ra ditt namn stort, och du skall bliva en v„lsignelse.
012:003 Och jag skall v„lsigna dem som v„lsigna dig, och den som
f”rbannar dig skall jag f”rbanna, och i dig skola alla sl„kter
p† jorden varda v„lsignade.&fraq12;
012:004 Och Abram gick †stad, s†som HERREN hade tillsagt honom, och Lot
gick med honom. Och Abram var sjuttiofem †r gammal, n„r han drog
ut fr†n Haran.
012:005 Och Abram tog sin hustru Sarai och sin brorson Lot och alla
„godelar som de hade f”rv„rvat och tj„narna som de hade skaffat
sig i Haran; och de drogo †stad p† v„g mot Kanaans land
012:006 och kommo s† till Kanaans land.
Och Abram drog fram i landet „nda till den heliga platsen vid
Sikem, till Mores terebint. Och p† den tiden bodde kanan‚erna
d„r i landet.
012:007 Men HERREN uppenbarade sig f”r Abram och sade: &fraq12;Źt din s„d skall
jag giva detta land.&fraq12; D† byggde han d„r ett altare †t HERREN,
som hade uppenbarat sig f”r honom.
012:008 Sedan flyttade han d„rifr†n till bergsbygden ”ster om Betel och
slog d„r upp sitt t„lt, s† att han hade Betel i v„ster och Ai i
”ster; och han byggde d„r ett altare †t HERREN och †kallade
HERRENS namn.
012:009 Sedan br”t Abram upp d„rifr†n och drog sig allt l„ngre mot
Sydlandet.
012:010 Men hungersn”d uppstod i landet, och Abram drog ned till Egypten
f”r att bo d„r n†gon tid, eftersom hungersn”den var s† sv†r i
landet.
012:011 Men n„r han nalkades Egypten sade han till sin hustru Sarai:
&fraq12;Jag vet ju att du „r en sk”n kvinna.
012:012 Om nu egyptierna t„nka, n„r de f† se dig: 'Hon „r hans hustru',
s† skola de dr„pa mig, under det att de l†ta dig leva.
012:013 S„g d„rf”r att du „r min syster, s† att det g†r mig v„l f”r din
skull, och s† att jag f”r din skull f†r leva.&fraq12;
012:014 D† nu Abram kom till Egypten, s†go egyptierna att hon var en
mycket sk”n kvinna.
012:015 Och n„r Faraos h”vdingar fingo se henne, prisade de henne f”r
Farao, och s† blev kvinnan tagen in i Faraos hus.
012:016 Och Abram blev av honom v„l behandlad f”r hennes skull, s† att
han fick f†r, f„kreatur och †snor, tj„nare och tj„narinnor,
†sninnor och kameler.
012:017 Men HERREN hems”kte Farao och hans hus med stora pl†gor f”r
Sarais, Abrams hustrus, skull.
012:018 D† kallade Farao Abram till sig och sade: &fraq12;Vad har du gjort mot
mig! Varf”r l„t du mig icke veta att hon var din hustru?
012:019 Varf”r sade du: 'Hon „r min syster' och v†llade s†, att jag tog
henne till hustru †t mig? Se, h„r har du nu din hustru, tag
henne och g†.&fraq12;
012:020 Och Farao gav sina m„n befallning om honom, att de skulle
ledsaga honom till v„gs med hans hustru och allt vad han „gde.
013:001 S† drog d† Abram upp fr†n Egypten med sin hustru och allt vad
han „gde, och Lot j„mte honom, till Sydlandet.
013:002 Och Abram var mycket rik p† boskap och p† silver och guld. 013:003 Och han f„rdades ifr†n l„gerplats till l„gerplats och kom s†
fr†n Sydlandet „nda till Betel, till det st„lle d„r hans t„lt
f”rut hade st†tt, mellan Betel och Ai,
013:004 dit d„r han f”rra g†ngen hade rest ett altare. Och d„r †kallade
Abram HERRENS namn.
013:005 Men Lot, som drog med Abram, hade ocks† f†r och f„kreatur och
t„lt.
013:006 Och landet r„ckte icke till f”r dem, s† att de kunde bo
tillsammans; ty deras „godelar voro f”r stora f”r att de skulle
kunna bo tillsammans;
013:007 och tvister uppstodo mellan Abrams och Lots boskapsherdar.
Tillika bodde p† den tiden kanan‚erna och periss‚erna d„r i
landet.
013:008 D† sade Abram till Lot: &fraq12;Icke skall n†gon tvist vara mellan mig
och dig, och mellan mina herdar och dina herdar; vi „ro ju
fr„nder.
013:009 Ligger icke hela landet ”ppet f”r dig? Skilj dig ifr†n mig;
vill du †t v„nster, s† g†r jag †t h”ger, och vill du †t h”ger, s†
g†r jag †t v„nster.&fraq12;
013:010 D† lyfte Lot upp sina ”gon och s†g att hela Jordansl„tten
”verallt var vattenrik. Innan HERREN f”rd„rvade Sodom och
Gomorra, var den n„mligen s†som HERRENS lustg†rd, s†som Egyptens
land, „nda fram emot Soar.
013:011 S† utvalde d† Lot †t sig hela Jordansl„tten. Och Lot br”t upp
och drog ”sterut, och de skildes s† fr†n varandra.
013:012 Abram f”rblev boende i Kanaans land, och Lot bodde i st„derna p†
Sl„tten och drog med sina t„lt „nda inemot Sodom.
013:013 Men folket i Sodom var mycket ont och syndigt inf”r HERREN.
013:014 Och HERREN sade till Abram, sedan Lot hade skilt sig fr†n honom:
&fraq12;Lyft upp dina ”gon och se, fr†n den plats d„r du st†r, mot norr
och s”der och ”ster och v„ster.&fraq12;
013:015 Ty hela det land som du nu ser skall jag giva †t dig och din s„d
f”r ev„rdlig tid.
013:016 Och jag skall l†ta din s„d bliva s†som stoftet p† jorden; kan
n†gon r„kna stoftet p† jorden, s† skall ock din s„d kunna
r„knas.
013:017 St† upp och drag igenom landet efter dess l„ngd och dess bredd,
ty †t dig skall jag giva det.&fraq12;
013:018 Och Abram drog †stad med sina t„lt och kom och bosatte sig vid
Mamres terebintlund invid Hebron; och han byggde d„r ett altare
†t HERREN.
014:001 P† den tid d† Amrafel var konung i Sinear, Arjok konung i
Ellasar, Kedorlaomer konung i Elam och Tideal konung ”ver Goim,
h„nde sig
014:002 att dessa begynte krig mot Bera, konungen i Sodom, Birsa,
konungen i Gomorra, Sinab, konungen i Adma, Semeber, konungen i
Seboim, och mot konungen i Bela, det „r Soar.
014:003 De f”renade sig alla och t†gade till Siddimsdalen, d„r Salthavet
nu „r.
014:004 I tolv †r hade de varit under Kedorlaomer, men i det trettonde
†ret hade de avfallit.
014:005 S† kom nu i det fjortonde †ret Kedorlaomer med de konungar som
voro p† hans sida; och de slogo rafa‚erna i Asterot-Karnaim,
sus‚erna i Ham, em‚erna i Save-Kirjataim
014:006 och hor‚erna p† deras berg Seir och drevo dem „nda till El-Paran
vid ”knen.
014:007 Sedan v„nde de om och kommo till En-Mispat, det „r Kades, och
h„rjade amalekiternas hela land; de slogo ock amor‚erna som
bodde i Hasason-Tamar.
014:008 D† drogo konungen i Sodom, konungen i Gomorra, konungen i Adma,
konungen i Seboim och konungen i Bela, det „r Soar, ut och
st„llde upp sig i Siddimsdalen till strid mot dem --
014:009 mot Kedorlaomer, konungen i Elam, Tideal, konungen ”ver Goim,
Amrafel, konungen i Sinear, och Arjok, konungen i Ellasar, fyra
konungar mot de fem.
014:010 Men Siddimsdalen var full av jordbecksgropar. Och konungarna i
Sodom och Gomorra m†ste fly och f”llo d† i dessa, och de som
kommo undan flydde till bergsbygden.
014:011 S† togo de allt gods som fanns i Sodom och Gomorra, och alla
livsmedel d„r, och t†gade bort;
014:012 de togo ock med sig Lot, Abrams brorson, och hans „godelar, n„r
de t†gade bort; ty denne bodde i Sodom.
014:013 Men en av de r„ddade kom och ber„ttade detta f”r Abram, hebr‚en;
denne bodde vid den terebintlund som tillh”rde amor‚en Mamre,
Eskols och Aners broder, och dessa voro i f”rbund med Abram.
014:014 D† nu Abram h”rde att hans fr„nde var f†ngen, l„t han sina mest
bepr”vade tj„nare, s†dana som voro f”dda i hans hus, tre hundra
aderton m„n, rycka ut, och f”rf”ljde fienderna „nda till Dan.
014:015 Och han delade sitt folk och ”verf”ll dem s† om natten med sina
tj„nare och slog dem, och f”rf”ljde dem sedan „nda till Hoba,
norr om Damaskus,
014:016 och tog tillbaka allt godset; sin fr„nde Lot och hans „godelar
tog han ock tillbaka, „vensom kvinnorna och det ”vriga folket.
014:017 D† han nu var p† †terv„gen, sedan han hade slagit Kedorlaomer
och de konungar som voro p† hans sida, gick konungen i Sodom
honom till m”tes i Savedalen, det „r Konungsdalen.
014:018 Och Melki-Sedek, konungen i Salem, l„t b„ra ut br”d och vin;
denne var pr„st †t Gud den H”gste.
014:019 Och han v„lsignade honom och sade: &fraq12;V„lsignad vare Abram av Gud
den H”gste, himmelens och jordens skapare!
014:020 Och v„lsignad vare Gud den H”gste, som har givit dina ov„nner i
din hand!&fraq12; Och Abram gav honom tionde av allt.
014:021 Och konungen i Sodom sade till Abram: &fraq12;Giv mig folket; godset m†
du beh†lla f”r dig sj„lv.&fraq12;
014:022 Men Abram svarade konungen i Sodom: &fraq12;Jag lyfter min hand upp
till HERREN, till Gud den H”gste, himmelens och jordens skapare,
och betygar
014:023 att jag icke vill taga ens en tr†d eller en skorem, „n mindre
n†got annat som tillh”r dig. Du skall icke kunna s„ga: 'Jag har
riktat Abram.'
014:024 Jag vill intet hava; det „r nog med vad mina m„n hava f”rt„rt
och den del som tillkommer mina f”ljeslagare. Aner, Eskol och
Mamre, de m† f† sin del.&fraq12;
015:001 En tid h„refter kom HERRENS ord i en syn till Abram; han sade:
&fraq12;Frukta icke, Abram, jag „r din sk”ld, din l”n skall bliva
mycket stor.&fraq12;
015:002 Men Abram sade: &fraq12;Herre, HERRE, vad vill du d† giva mig? Jag g†r
ju barnl”s bort, och arvinge till mitt hus bliver en man fr†n
Damaskus, Elieser.&fraq12;
015:003 Och Abram sade ytterligare: &fraq12;Mig har du icke givit n†gon
livsfrukt; en av mitt husfolk skall bliva min arvinge.&fraq12;
015:004 Men se, HERRENS ord kom till honom; han sade: &fraq12;Nej, denne skall
icke bliva din arvinge, utan en som utg†r fr†n ditt eget liv
skall bliva din arvinge.&fraq12;
015:005 Och han f”rde honom ut och sade: &fraq12;Sk†da upp till himmelen, och
r„kna stj„rnorna, om du kan r„kna dem.&fraq12; Och han sade till
honom: &fraq12;S† skall din s„d bliva.&fraq12;
015:006 Och han trodde p† HERREN; och han r„knade honom det till
r„ttf„rdighet.
015:007 Och han sade till honom: &fraq12;Jag „r HERREN, som har f”rt dig ut
fr†n det kaldeiska Ur f”r att giva dig detta land till
besittning.&fraq12;
015:008 Han svarade: &fraq12;Herre, HERRE, varav skall jag veta att jag skall
besitta det?&fraq12;
015:009 D† sade han till honom: &fraq12;Tag †t mig en tre†rig kviga, en tre†rig
get och en tre†rig v„dur, d„rtill en turturduva och en ung
duva.&fraq12;
015:010 Och han tog †t honom alla dessa djur och styckade dem mitt itu
och lade styckena mitt emot varandra; dock styckade han icke
f†glarna.
015:011 Och rovf†glarna slogo ned p† de d”da kropparna, men Abram drev
bort dem.
015:012 N„r nu solen var n„ra att g† ned och en tung s”mn hade fallit p†
Abram, se, d† kom en f”rskr„ckelse ”ver honom och ett stort
m”rker.
015:013 Och han sade till Abram: &fraq12;Det skall du veta, att din s„d skall
komma att leva s†som fr„mlingar i ett land som icke tillh”r dem,
och de skola d„r vara tr„lar, och man skall f”rtrycka dem; s†
skall ske i fyra hundra †r.&fraq12;
015:014 Men det folk vars tr„lar de bliva skall jag ock d”ma. Sedan
skola de draga ut med stora „godelar.
015:015 Men du sj„lv skall g† till dina f„der i frid och bliva begraven
i en god †lder.
015:016 Och i det fj„rde sl„ktet skall din s„d komma hit tillbaka. Ty
„nnu hava icke amor‚erna fyllt sin missg„rnings m†tt.&fraq12;
015:017 D† nu solen hade g†tt ned och det hade blivit alldeles m”rkt,
syntes en rykande ugn med flammande l†ga, som for fram mellan
styckena.
015:018 P† den dagen sl”t HERREN ett f”rbund med Abram och sade: &fraq12;Źt din
s„d skall jag giva detta land, fr†n Egyptens flod „nda till den
stora floden, till floden Frat:
015:019 kain‚ernas, kenas‚ernas, kadmon‚ernas, 015:020 hetiternas, periss‚ernas, rafa‚ernas, 015:021 amor‚ernas, kanan‚ernas, girgas‚ernas och jebus‚ernas land.&fraq12; 016:001 Och Sarai, Abrams hustru, hade icke f”tt barn †t honom. Men hon
hade en egyptisk tj„nstekvinna, som hette Hagar; 016:002 och Sarai sade till Abram: &fraq12;Se, HERREN har gjort mig ofruktsam,
s† att jag icke f”der barn; g† in till min tj„nstekvinna,
kanh„nda skall jag f† avkomma genom henne.&fraq12; Abram lyssnade till
Sarais ord;
016:003 och Sarai, Abrams hustru, tog sin egyptiska tj„nstekvinna Hagar
och gav henne till hustru †t sin man Abram, sedan denne hade
bott tio †r i Kanaans land.
016:004 Och han gick in till Hagar, och hon blev havande. N„r hon nu
s†g att hon var havande, ringaktade hon sin fru.
016:005 D† sade Sarai till Abram: &fraq12;Den or„tt mig sker komme ”ver dig.
Jag sj„lv lade min tj„nstekvinna i din famn, men d† hon nu ser
att hon „r havande, ringaktar hon mig. HERREN d”me mellan mig
och dig.&fraq12;
016:006 Abram sade till Sarai: &fraq12;Din tj„nstekvinna „r ju i din hand, g”r
med henne vad du finner f”r gott.&fraq12; N„r d† Sarai tuktade henne,
flydde hon bort ifr†n henne.
016:007 Men HERRENS „ngel kom emot henne vid en vattenk„lla i ”knen, den
k„lla som ligger vid v„gen till Sur. 016:008 Och han sade: &fraq12;Hagar, Sarais tj„nstekvinna, varifr†n kommer du,
och vart g†r du?&fraq12; Hon svarade: &fraq12;Jag „r stadd p† flykt ifr†n min
fru Sarai.&fraq12;
016:009 D† sade HERRENS „ngel till henne: &fraq12;V„nd tillbaka till din fru,
och ”dmjuka dig under henne.&fraq12;
016:010 Och HERRENS „ngel sade till henne: &fraq12;Jag skall g”ra din s„d
mycket talrik, s† att man icke skall kunna r„kna den f”r dess
myckenhets skull.&fraq12;
016:011 Ytterligare sade HERRENS „ngel till henne: &fraq12;Se, du „r havande
och skall f”da en son; honom skall du giva namnet Ismael,
d„rf”r att HERREN har h”rt ditt lidande.
016:012 Och han skall bliva lik en vild†sna; hans hand skall vara emot
var man, och var mans hand emot honom; och han skall ligga i
strid med alla sina br”der.&fraq12;
016:013 Och hon gav HERREN, som hade talat med henne, ett namn, i det
hon sade: &fraq12;Du „r Seendets Gud.&fraq12; Hon t„nkte n„mligen: &fraq12;Har jag
d† verkligen h„r f†tt se en skymt av <sp„rr>honom som ser
mig</sp„rr>?&fraq12;
016:014 D„rav kallades brunnen Beer-Lahai-Roi; den ligger mellan Kades
och Bered.
016:015 Och Hagar f”dde †t Abram en son; och Abram gav den son som Hagar
hade f”tt †t honom namnet Ismael. 016:016 Och Abram var †ttiosex †r gammal, n„r Hagar f”dde Ismael †t
Abram.
017:001 N„r Abram var nittionio †r gammal, uppenbarade sig HERREN f”r
honom och sade till honom: &fraq12;Jag „r Gud den Allsm„ktige. Vandra
inf”r mig och var ostrafflig.
017:002 Jag vill g”ra ett f”rbund mellan mig och dig, och jag skall
f”r”ka dig ”verm†ttan.&fraq12;
017:003 D† f”ll Abram ned p† sitt ansikte, och Gud talade s† med honom: 017:004 &fraq12;Se, det f”rbund som jag † min sida g”r med dig „r detta, att du
skall bliva en fader till m†nga folk. 017:005 D„rf”r skall du icke mer heta Abram, utan
<sp„rr>Abraham</sp„rr> skall vara ditt namn, ty jag skall
l†ta dig bliva en fader till m†nga folk.
017:006 Och jag skall g”ra dig ”verm†ttan fruktsam och l†ta folkslag
komma av dig, och konungar skola utg† fr†n dig.
017:007 Och jag skall uppr„tta ett f”rbund mellan mig och dig och din
s„d efter dig, fr†n sl„kte till sl„kte, ett evigt f”rbund, s†
att jag skall vara din Gud och din s„ds efter dig;
017:008 och jag skall giva dig och din s„d efter dig det land d„r du nu
bor s†som fr„mling, hela Kanaans land, till ev„rdlig besittning,
och jag skall vara deras Gud.
017:009 Och Gud sade ytterligare till Abraham: &fraq12;Du †ter skall h†lla mitt
f”rbund, du och din s„d efter dig, fr†n sl„kte till sl„kte.&fraq12;
017:010 Och detta „r det f”rbund mellan mig och eder och din s„d efter
dig, som I skolen h†lla: allt mank”n bland eder skall omsk„ras;
017:011 p† eder f”rhud skolen I omsk„ras, och detta skall vara tecknet
till f”rbundet mellan mig och eder.
017:012 Sl„kte efter sl„kte skall vart gossebarn bland eder omsk„ras,
n„r det „r †tta dagar gammalt, j„mv„l den hemf”dde tj„naren och
den som „r k”pt f”r penningar fr†n n†got fr„mmande folk, och som
icke „r av din s„d.
017:013 Omsk„ras skall b†de din hemf”dde tj„nare och den som du har k”pt
f”r penningar; och s† skall mitt f”rbund vara p† edert k”tt
betygat s†som ett evigt f”rbund.
017:014 Men en oomskuren av mank”n, en vilkens f”rhud icke har blivit
omskuren, han skall utrotas ur sin sl„kt; han har brutit mitt
f”rbund.&fraq12;
017:015 Och Gud sade †ter till Abraham: &fraq12;Din hustru Sarai skall du icke
mer kalla Sarai, utan <sp„rr>Sara</sp„rr> skall vara hennes
namn.
017:016 Och jag skall v„lsigna henne och skall ocks† med henne giva dig
en son; ja, jag skall v„lsigna henne, och folkslag skola komma
av henne, konungar ”ver folk skola h„rstamma fr†n henne.&fraq12;
017:017 D† f”ll Abraham ned p† sitt ansikte och log, ty han sade vid sig
sj„lv: &fraq12;Skulle barn f”das †t en man som „r hundra †r gammal?
Och skulle Sara f”da barn, hon som „r nittio †r gammal?&fraq12;
017:018 Och Abraham sade till Gud: &fraq12;M†tte allenast Ismael f† leva inf”r
dig!&fraq12;
017:019 D† sade Gud: &fraq12;Nej, din hustru Sara skall f”da dig en son, och du
skall giva honom namnet Isak; och med honom skall jag uppr„tta
mitt f”rbund, ett evigt f”rbund, som skall g„lla hans s„d efter
honom.
017:020 Men ang†ende Ismael har jag ock h”rt din b”n; se, jag skall
v„lsigna honom och g”ra honom fruktsam och f”r”ka honom
”verm†ttan. Tolv h”vdingar skall han f† till s”ner, och jag
skall g”ra honom till ett stort folk.
017:021 Men mitt f”rbund skall jag uppr„tta med Isak, honom som Sara
skall f”da †t dig vid denna tid n„sta †r.&fraq12;
017:022 D† Gud nu hade talat ut med Abraham, for han upp fr†n honom.
017:023 Och Abraham tog sin son Ismael och alla sina tj„nare, de
hemf”dda och de som voro k”pta f”r penningar, allt mank”n bland
Abrahams husfolk, och omskar p† denna samma dag deras f”rhud,
s†som Gud hade tillsagt honom.
017:024 Och Abraham var nittionio †r gammal, n„r hans f”rhud blev
omskuren.
017:025 Och hans son Ismael var tretton †r gammal, n„r hans f”rhud blev
omskuren.
017:026 P† denna samma dag omskuros Abraham och hans son Ismael; 017:027 och alla m„n i hans hus, de hemf”dda tj„narna och de som voro
k”pta f”r penningar ifr†n fr„mmande folk, blevo omskurna tillika
med honom.
018:001 Och HERREN uppenbarade sig f”r honom vid Mamres terebintlund, d„r
han satt vid ing†ngen till sitt t„lt, d† det var som hetast p†
dagen.
018:002 N„r han lyfte upp sina ”gon, fick han se tre m„n st† framf”r sig.
Och d† han s†g dem, skyndade han emot dem fr†n t„ltets ing†ng och
bugade sig ned till jorden
018:003 och sade: &fraq12;Herre, har jag funnit n†d f”r dina ”gon, s† g† icke
f”rbi din tj„nare.
018:004 L†t mig h„mta litet vatten, s† att I kunnen tv† edra f”tter; och
vilen eder under tr„det.
018:005 Jag vill ock h„mta ett stycke br”d, s† att I kunnen vederkvicka
eder, innan I g†n vidare, eftersom I nu haven tagit v„gen f”rbi
eder tj„nare.&fraq12; De sade: &fraq12;G”r s†som du har sagt.&fraq12;
018:006 Och Abraham skyndade in i t„ltet till Sara och sade: &fraq12;Skynda dig
och tag tre sea-m†tt fint mj”l, kn†da det och baka kakor.&fraq12;
018:007 Men sj„lv hastade Abraham bort till boskapen och tog en god
ungkalv och gav den †t sin tj„nare, och denne skyndade sig att
tillreda den.
018:008 Och han tog gr„ddmj”lk och s”t mj”lk och kalven, som han hade
l†tit tillreda, och satte fram f”r dem; och han stod sj„lv hos
dem under tr„det, medan de †to.
018:009 Och de sade till honom: &fraq12;Var „r din hustru Sara?&fraq12; Han svarade:
&fraq12;D„rinne i t„ltet.&fraq12;
018:010 D† sade han: &fraq12;Jag skall komma tillbaka till dig n„sta †r vid
denna tid, och se, d† skall din hustru Sara hava en son.&fraq12; Detta
h”rde Sara, d„r hon stod i ing†ngen till t„ltet, som var bakom
honom.
018:011 Men Abraham och Sara voro gamla och komna till h”g †lder, och
Sara hade icke mer, s†som kvinnor pl„ga hava.
018:012 D„rf”r log Sara vid sig sj„lv och t„nkte: &fraq12;Skulle jag v„l nu p†
min †lderdom giva mig till lusta, nu d† ocks† min herre „r
gammal?&fraq12;
018:013 Men HERREN sade till Abraham: &fraq12;Varf”r log Sara och t„nkte:
'Skulle jag verkligen f”da barn, s† gammal som jag „r?'
018:014 Žr d† n†got s† underbart, att HERREN icke skulle f”rm† det? P†
den best„mda tiden skall jag komma tillbaka till dig, vid denna
tid n„sta †r, och d† skall Sara hava en son.&fraq12;
018:015 D† nekade Sara och sade: &fraq12;Jag log icke&fraq12;; ty hon blev f”rskr„ckt.
Men han sade: &fraq12;Jo, du log.&fraq12;
018:016 Och m„nnen stodo upp f”r att g† d„rifr†n och v„nde sina blickar
ned mot Sodom, och Abraham gick med f”r att ledsaga dem. 018:017 Och HERREN sade: &fraq12;Kan jag v„l d”lja f”r Abraham vad jag t„nker
g”ra?
018:018 Av Abraham skall ju bliva ett stort och m„ktigt folk, och i
honom skola alla folk p† jorden varda v„lsignade. 018:019 Ty d„rtill har jag utvalt honom, f”r att han skall bjuda sina
barn och sitt hus efter sig att h†lla HERRENS v„g och ”va
r„ttf„rdighet och r„tt, p† det att HERREN m† l†ta det komma ”ver
Abraham, som han har lovat honom.&fraq12;
018:020 Och HERREN sade: &fraq12;Ropet fr†n Sodom och Gomorra „r stort, och
deras synd „r mycket sv†r;
018:021 d„rf”r vill jag g† ditned och se om de verkligen i allt hava
gjort efter det rop som har kommit till mig; om s† icke „r, vill
jag veta det.&fraq12;
018:022 Och m„nnen beg†vo sig d„rifr†n och gingo mot Sodom; men Abraham
stod „nnu kvar inf”r HERREN.
018:023 Och Abraham tr„dde n„rmare och sade: &fraq12;Vill du d† f”rg”ra den
r„ttf„rdige tillika med den ogudaktige?
018:024 Kanh„nda finnas femtio r„ttf„rdiga i staden; vill du d† f”rg”ra
den och icke skona orten f”r de femtio r„ttf„rdigas skull som
finnas d„r?
018:025 Bort det, att du skulle s† g”ra och d”da den r„ttf„rdige tillika
med den ogudaktige, s† att det skulle g† den r„ttf„rdige likasom
den ogudaktige; bort det ifr†n dig! Skulle han som „r hela
jordens domare icke g”ra vad r„tt „r?&fraq12;
018:026 HERREN sade: &fraq12;Om jag i Sodom finner femtio r„ttf„rdiga inom
staden, s† vill jag skona orten f”r deras skull.&fraq12;
018:027 Men Abraham svarade och sade: &fraq12;Se, jag har dristat mig att tala
till Herren, fast„n jag „r stoft och aska.&fraq12;
018:028 Kanh„nda skall det fattas fem i de femtio r„ttf„rdiga; vill du
d† f”r de fems skull f”rd„rva hela staden?&fraq12; Han sade: &fraq12;Om jag
d„r finner fyrtiofem; s† skall jag icke f”rd„rva den.&fraq12;
018:029 Men han fortfor att tala till honom och sade: &fraq12;Kanh„nda skola
fyrtio finnas d„r.&fraq12; Han svarade: &fraq12;Jag skall d† icke g”ra det,
f”r de fyrtios skull.&fraq12;
018:030 D† sade han: &fraq12;Herre, vredgas icke ”ver att jag „nnu talar n†got.
Kanh„nda skola trettio finnas d„r.&fraq12; Han svarade: &fraq12;Om jag d„r
finner trettio, s† skall jag icke g”ra det.&fraq12;
018:031 Men han sade: &fraq12;Se, jag har dristat mig att tala till Herren.
Kanh„nda skola tjugu finnas d„r.&fraq12; Han svarade: &fraq12;Jag skall d†
icke f”rd„rva den, f”r de tjugus skull.&fraq12;
018:032 D† sade han: &fraq12;Herre, vredgas icke ”ver att jag talar allenast
„nnu en g†ng. Kanh„nda skola tio finnas d„r.&fraq12; Han svarade: &fraq12;Jag
skall d† icke f”rd„rva den, f”r de tios skull.&fraq12;
018:033 Och HERREN gick bort, sedan han hade talat ut med Abraham; och
Abraham v„nde tillbaka hem.
019:001 Och de tv† „nglarna kommo om aftonen till Sodom, och Lot satt d†
i Sodoms port. N„r Lot fick se dem, stod han upp och gick emot
dem och f”ll ned till jorden p† sitt ansikte
019:002 och sade: &fraq12;I herrar, tagen h„rb„rge i eder tj„nares hus och
stannen d„r ”ver natten, och tv†n edra f”tter; sedan kunnen I i
morgon bittida forts„tta eder f„rd.&fraq12; De svarade: &fraq12;Nej, vi vilja
stanna p† gatan ”ver natten.&fraq12;
019:003 Men han bad dem s† entr„get, att de togo h„rb„rge hos honom och
kommo in i hans hus. Och han tillredde en m†ltid †t dem och
bakade osyrat br”d, och de †to.
019:004 Men innan de hade lagt sig, omringades huset av m„nnen i staden,
Sodoms m„n, b†de unga och gamla, allt folket, s† m†nga de voro. 019:005 Dessa kallade p† Lot och sade till honom: &fraq12;Var „ro de m„n som
hava kommit till dig i natt? F”r dem ut till oss, s† att vi f†
k„nna dem.&fraq12;
019:006 D† gick Lot ut till dem i porten och st„ngde d”rren efter sig 019:007 och sade: &fraq12;Mina br”der, g”ren icke s† illa. 019:008 Se, jag har tv† d”ttrar, som „nnu icke veta av n†gon man. Dem
vill jag f”ra ut till eder, s† kunnen I g”ra med dem vad I
finnen f”r gott. G”ren allenast icke n†got mot dessa m„n,
eftersom de nu hava g†tt in under skuggan av mitt tak.&fraq12;
019:009 Men de svarade: &fraq12;Bort med dig!&fraq12; Och de sade ytterligare: &fraq12;Denne,
en ensam man, har kommit hit och bor h„r s†som fr„mling, och han
vill dock st„ndigt upph„va sig som domare. Men nu skola vi g”ra
dig mer ont „n dem.&fraq12; Och de tr„ngde med v†ld in p† mannen Lot
och stormade fram f”r att spr„nga d”rren.
019:010 D† r„ckte m„nnen ut sina h„nder och togo Lot in till sig i huset
och st„ngde d”rren.
019:011 Och de m„n som stodo utanf”r husets port slogo de med blindhet,
b†de sm† och stora, s† att de f”rg„ves s”kte finna porten.
019:012 Och m„nnen sade till Lot: &fraq12;Har du n†gon mer h„r, n†gon m†g,
eller n†gra s”ner eller d”ttrar, eller n†gon annan som tillh”r
dig i staden, s† f”r dem bort ifr†n detta st„lle.
019:013 Ty vi skola f”rd„rva detta st„lle; ropet fr†n dem har blivit s†
stort inf”r HERREN, att HERREN har uts„nt oss till att f”rd„rva
dem.&fraq12;
019:014 D† gick Lot ut och talade till sina m†gar, som skulle f† hans
d”ttrar, och sade: &fraq12;St†n upp och g†n bort ifr†n detta st„lle; ty
HERREN skall f”rd„rva staden.&fraq12; Men hans m†gar menade att han
sk„mtade.
019:015 N„r nu morgonrodnaden gick upp, manade „nglarna p† Lot och sade:
&fraq12;St† upp och tag med dig din hustru och dina b†da d”ttrar, som
du har hos dig, p† det att du icke m† f”rg†s genom stadens
missg„rning.&fraq12;
019:016 Och d† han „nnu dr”jde, togo m„nnen honom vid handen j„mte hans
hustru och hans b†da d”ttrar, ty HERREN ville skona honom; och
de f”rde honom ut, och n„r de voro utanf”r staden, sl„ppte de
honom.
019:017 Och medan de f”rde dem ut, sade den ene: &fraq12;Fly f”r ditt livs
skull; se dig icke tillbaka, och dr”j ingenst„des p† Sl„tten.
Fly undan till bergen, s† att du icke f”rg†s.&fraq12;
019:018 Men Lot sade till dem: &fraq12;Ack nej, Herre. 019:019 Se, din tj„nare har ju funnit n†d f”r dina ”gon, och stor „r den
barmh„rtighet som du g”r med mig, d† du vill r„dda mitt liv; men
jag f”rm†r icke fly undan till bergen; jag r„des att olyckan
hinner mig, s† att jag omkommer.
019:020 Se, staden d„rborta ligger helt n„ra, och det „r l„tt att fly
dit, och den „r liten; l†t mig fly undan dit -- den „r ju s†
liten -- p† det att jag m† bliva vid liv.&fraq12;
019:021 D† svarade han honom: &fraq12;V„lan, jag skall ock h„ri g”ra dig till
viljes; jag skall icke omst”rta den stad som du talar om.
019:022 Men skynda att fly undan dit; ty jag kan intet g”ra, f”rr„n du
har kommit dit.&fraq12; D„rav fick staden namnet
<sp„rr>Soar</sp„rr>.
019:023 D† nu solen hade g†tt upp ”ver jorden och Lot hade kommit till
Soar,
019:024 l„t HERREN svavel och eld regna fr†n himmelen, fr†n HERREN, ”ver
Sodom och Gomorra;
019:025 och han omst”rtade dessa st„der med hela Sl„tten och alla dem
som bodde i st„derna och det som v„xte p† marken. 019:026 Och Lots hustru, som f”ljde efter honom, s†g sig tillbaka; d†
blev hon en saltstod.
019:027 Och n„r Abraham bittida f”ljande morgon gick till den plats d„r
han hade st†tt inf”r HERREN,
019:028 och blickade ned ”ver Sodom och Gomorra och ”ver hela
Sl„ttlandet, d† fick han se en r”k stiga upp fr†n landet, lik
r”ken fr†n en sm„ltugn.
019:029 S† skedde d†, att n„r Gud f”rd„rvade st„derna p† Sl„tten, t„nkte
han p† Abraham och l„t Lot komma undan omst”rtningen, d† han
omst”rtade st„derna d„r Lot hade bott.
019:030 Och Lot drog upp fr†n Soar till bergsbygden och bodde d„r med
sina b†da d”ttrar, ty han fruktade f”r att bo kvar i Soar; och
han bodde med sina b†da d”ttrar i en grotta.
019:031 D† sade den „ldre till den yngre: &fraq12;V†r fader „r gammal, och
ingen man finnes i landet, som kan g† in till oss efter all
v„rldens sedv„nja.
019:032 Kom, l†t oss giva v†r fader vin att dricka och l„gga oss hos
honom, f”r att vi m† skaffa oss livsfrukt genom v†r fader.&fraq12;
019:033 S† g†vo de sin fader vin att dricka den natten, och den „ldre
gick in och lade sig hos sin fader, och han m„rkte icke n„r hon
lade sig, ej heller n„r hon stod upp.
019:034 Dagen d„refter sade den „ldre till den yngre: &fraq12;Se, jag l†g i
natt hos min fader; l†t oss ocks† denna natt giva honom vin att
dricka, och g† du in och l„gg dig hos honom, f”r att vi m† skaffa
oss livsfrukt genom v†r fader.&fraq12;
019:035 S† g†vo de ocks† den natten sin fader vin att dricka; och den
yngre gick och lade sig hos honom, och han m„rkte icke n„r hon
lade sig, ej heller n„r hon stod upp.
019:036 S† blevo Lots b†da d”ttrar havande genom sin fader. 019:037 Och den „ldre f”dde en son, och hon gav honom namnet Moab; fr†n
honom h„rstamma moabiterna „nda till denna dag. 019:038 Den yngre f”dde ock en son, och hon gav honom namnet Ben-Ammi;
fr†n honom h„rstamma Ammons barn „nda till denna dag.
020:001 Och Abraham br”t upp d„rifr†n och drog till Sydlandet; d„r
uppeh”ll han sig mellan Kades och Sur, och n†gon tid bodde han i
Gerar.
020:002 Och Abraham sade om sin hustru Sara att hon var hans syster. D†
s„nde Abimelek, konungen i Gerar, och l„t h„mta Sara till sig.
020:003 Men Gud kom till Abimelek i en dr”m om natten och sade till
honom: &fraq12;Se, du m†ste d” f”r den kvinnas skull som du har tagit
till dig, fast hon „r en annan mans „kta hustru.&fraq12;
020:004 Men Abimelek hade icke kommit vid henne. Och han svarade:
&fraq12;Herre, vill du d† dr„pa ocks† r„ttf„rdiga m„nniskor?
020:005 Sade han icke sj„lv till mig: 'Hon „r min syster'? Och likas†
sade hon: 'Han „r min broder.' I mitt hj„rtas oskuld och med
rena h„nder har jag gjort detta.&fraq12;
020:006 D† sade Gud till honom i dr”mmen: &fraq12;Ja, jag vet att du har gjort
detta i ditt hj„rtas oskuld, och jag har sj„lv hindrat dig fr†n
att synda mot mig; d„rf”r har jag icke tillstatt dig att komma
vid henne.
020:007 Men giv nu mannen hans hustru tillbaka; ty han „r en profet.
Och han m† bedja f”r dig, s† att du f†r leva. Men om du icke
giver henne tillbaka, s† vet att du skall d”den d”, du sj„lv och
alla som tillh”ra dig.
020:008 D† stod Abimelek upp bittida om morgonen och kallade till sig
alla sina tj„nare och ber„ttade allt detta f”r dem; och m„nnen
blevo mycket f”rskr„ckta.
020:009 Sedan kallade Abimelek Abraham till sig och sade till honom:
&fraq12;Vad har du gjort mot oss! Vari har jag f”rsyndat mig mot dig,
eftersom du har velat komma mig och mitt rike att beg† en s†
stor synd? P† otillb”rligt s„tt har du handlat mot mig.&fraq12;
020:010 Och Abimelek sade ytterligare till Abraham: &fraq12;Vad var din mening,
n„r du gjorde detta?&fraq12;
020:011 Abraham svarade: &fraq12;Jag t„nkte: 'P† denna ort fruktar man nog icke
Gud; de skola dr„pa mig f”r min hustrus skull.'
020:012 Hon „r ocks† verkligen min syster, min faders dotter, fast„n
icke min moders dotter; och s† blev hon min hustru.
020:013 Men n„r Gud s„nde mig ut p† vandring bort ifr†n min faders hus,
sade jag till henne: 'Bevisa mig din k„rlek d„rmed att du s„ger
om mig, varthelst vi komma, att jag „r din broder.'&fraq12;
020:014 D† tog Abimelek f†r och f„kreatur, tj„nare och tj„narinnor och
gav dem †t Abraham. Han gav honom ock hans hustru Sara
tillbaka.
020:015 Och Abimelek sade: &fraq12;Se, mitt land ligger ”ppet f”r dig; du m† bo
var du finner f”r gott.&fraq12;
020:016 Och till Sara sade han: &fraq12;Se, jag giver †t din broder tusen
siklar silver; det skall f”r dig vara en f”rsoningsg†va inf”r
allt ditt folk. S† har du inf”r alla f†tt uppr„ttelse.&fraq12;
020:017 Och Abraham bad till Gud, och Gud botade Abimelek och hans hustru
och hans tj„nstekvinnor, s† att de †ter kunde f”da barn.
020:018 HERREN hade n„mligen gjort alla kvinnor i Abimeleks hus
ofruktsamma, f”r Saras, Abrahams hustrus, skull.
021:001 Och HERREN s†g till Sara, s†som han hade lovat, och HERREN
gjorde med Sara s†som han hade sagt.
021:002 Sara blev havande och f”dde †t Abraham en son p† hans †lderdom,
vid den best„mda tid som Gud hade sagt honom.
021:003 Och Abraham gav den son som var f”dd †t honom, den som Sara hade
f”tt †t honom, namnet Isak.
021:004 Och Abraham omskar sin son Isak, n„r denne var †tta dagar
gammal, s†som Gud hade bjudit honom.
021:005 Och Abraham var hundra †r gammal, n„r hans son Isak f”ddes †t
honom.
021:006 Och Sara sade: &fraq12;Gud har berett mig ett l”je; var och en som f†r
h”ra detta skall le mot mig.&fraq12;
021:007 Och hon sade: &fraq12;Vem skulle hava sagt Abraham att Sara skulle giva
barn di? Och nu har jag f”tt honom en son p† hans †lderdom!&fraq12;
021:008 Och barnet v„xte upp och blev avvant; och den dag d† Isak
avvandes gjorde Abraham ett stort g„stabud. 021:009 D† fick Sara se Hagars, den egyptiska kvinnans, son, som denna
hade f”tt †t Abraham, leka och sk„mta; 021:010 och hon sade till Abraham: &fraq12;Driv ut denna tj„nstekvinna och
hennes son, ty denna tj„nstekvinnas son skall icke „rva med min
son Isak.&fraq12;
021:011 Det talet misshagade Abraham mycket f”r hans sons skull. 021:012 Men Gud sade till Abraham: &fraq12;Du m† icke f”r gossens och f”r din
tj„nstekvinnas skull l†ta detta misshaga dig. Lyssna till Sara
i allt vad hon s„ger dig; ty genom Isak „r det som s„d skall
uppkallas efter dig.
021:013 Men ocks† tj„nstekvinnans son skall jag g”ra till ett folk,
d„rf”r att han „r din s„d.&fraq12;
021:014 Bittida f”ljande morgon tog Abraham br”d och en l„gel med vatten
och gav det †t Hagar; han lade det p† hennes rygg och gav henne
barnet med och l„t henne g†. Och hon begav sig †stad och irrade
omkring i Beer-Sebas ”ken.
021:015 Men n„r vattnet i l„geln hade tagit slut, kastade hon barnet
ifr†n sig under en buske
021:016 och gick bort och satte sig ett stycke d„rifr†n, p† ett
b†gskotts avst†nd, ty hon t„nkte: &fraq12;Jag f”rm†r icke se p†, huru
barnet d”r.&fraq12; Och d„r hon nu satt, p† n†got avst†nd, brast hon ut
i gr†t.
021:017 D† h”rde Gud gossens r”st, och Guds „ngel ropade till Hagar fr†n
himmelen och sade till henne: &fraq12;Vad fattas dig, Hagar? Frukta
icke; ty Gud har h”rt gossens r”st, d„r han ligger.
021:018 G† och lyft upp gossen, och tag honom vid handen; jag skall g”ra
honom till ett stort folk.&fraq12;
021:019 Och Gud ”ppnade hennes ”gon, s† att hon blev varse en
vattenbrunn. Och hon gick dit och fyllde sin l„gel med vatten
och gav gossen att dricka.
021:020 Och Gud var med gossen, och han v„xte upp och bodde i ”knen och
blev med tiden en b†gskytt.
021:021 Han bodde i ”knen Paran; och hans moder tog en hustru †t honom
fr†n Egyptens land.
021:022 Vid den tiden kom Abimelek med Pikol, sin h„rh”vitsman, och
talade med Abraham och sade: &fraq12;Gud „r med dig i allt vad du g”r. 021:023 S† lova mig nu h„r med ed vid Gud att du icke skall g”ra dig
skyldig till n†got svek mot mig eller mina barn och
efterkommande, utan att du skall bevisa mig och det land d„r du
nu bor s†som fr„mling samma godhet som jag har bevisat dig.&fraq12;
021:024 Abraham sade: &fraq12;Det vill jag lova dig.&fraq12; 021:025 Dock gjorde Abraham Abimelek f”rebr†elser ang†ende en
vattenbrunn som Abimeleks tj„nare hade tagit ifr†n honom. 021:026 Men Abimelek svarade: &fraq12;Jag vet icke vem som har gjort detta;
sj„lv har du ingenting sagt mig, och jag har icke h”rt n†got
d„rom f”rr„n i dag.&fraq12;
021:027 D† tog Abraham f†r och f„kreatur och gav †t Abimelek; och de
sl”to f”rbund med varandra.
021:028 Men Abraham st„llde sju lamm av hjorden avsides. 021:029 D† sade Abimelek till Abraham: &fraq12;Vad betyda de sju lammen som du
har st„llt d„r avsides?&fraq12;
021:030 Han svarade: &fraq12;Dessa sju lamm skall du taga emot av mig, f”r att
detta m† vara mig till ett vittnesb”rd d„rom att det „r jag som
har gr„vt denna brunn.&fraq12;
021:031 D„rav kallades det st„llet <sp„rr>Beer-Seba</sp„rr>, eftersom
de b†da d„r gingo eden.
021:032 N„r de s† hade slutit f”rbund vid Beer-Seba, stodo Abimelek och
hans h„rh”vitsman Pikol upp och v„nde tillbaka till filist‚ernas
land.
021:033 Och Abraham planterade en tamarisk vid Beer-Seba och †kallade
d„r HERRENS, den evige Gudens, namn. 021:034 Och Abraham bodde i filist‚ernas land en l†ng tid.
022:001 En tid h„refter h„nde sig att Gud satte Abraham p† prov. Han
sade till honom: &fraq12;Abraham!&fraq12; Han svarade: &fraq12;H„r „r jag.&fraq12; 022:002 D† sade han: &fraq12;Tag din son Isak, din ende son, som du har k„r,
och g† bort till Moria land, och offra honom d„r s†som
br„nnoffer, p† ett berg som jag skall s„ga dig.&fraq12;
022:003 Bittida f”ljande morgon lastade Abraham sin †sna och tog med sig
tv† sina tj„nare och sin son Isak; och sedan han hade huggit
s”nder ved till br„nnoffer, br”t han upp och begav sig p† v„g
till den plats som Gud hade sagt honom.
022:004 N„r nu Abraham p† tredje dagen lyfte upp sina ”gon och fick se
platsen p† avst†nd,
022:005 sade han till sina tj„nare: &fraq12;Stannen I h„r med †snan; jag och
gossen vilja g† ditbort. N„r vi hava tillbett, skola vi komma
tillbaka till eder.&fraq12;
022:006 Och Abraham tog veden till br„nnoffret och lade den p† sin son
Isak, men sj„lv tog han elden och kniven, och de gingo s† b†da
tillsammans.
022:007 D† talade Isak till sin fader Abraham och sade: &fraq12;Min fader!&fraq12;
Han svarade: &fraq12;Vad vill du, min son?&fraq12; Han sade: &fraq12;Se, h„r „r
elden och veden, men var „r f†ret till br„nnoffret?&fraq12;
022:008 Abraham svarade: &fraq12;Gud utser nog †t sig f†ret till br„nnoffret,
min son.&fraq12; S† gingo de b†da tillsammans.
022:009 N„r de nu hade kommit till den plats som Gud hade sagt Abraham,
byggde han d„r ett altare och lade veden d„rp†, sedan band han
sin son Isak och lade honom p† altaret ovanp† veden.
022:010 Och Abraham r„ckte ut sin hand och tog kniven f”r att slakta sin
son.
022:011 D† ropade HERRENS „ngel till honom fr†n himmelen och sade:
&fraq12;Abraham! Abraham!&fraq12; Han svarade: &fraq12;H„r „r jag.&fraq12;
022:012 D† sade han: &fraq12;L†t icke din hand komma vid gossen, och g”r honom
intet; ty nu vet jag att du fruktar Gud, nu d† du icke har
undanh†llit mig din ende son.&fraq12;
022:013 N„r d† Abraham lyfte upp sina ”gon, fick han bakom sig se en
v„dur, som hade fastnat med sina horn i ett sn†r; och Abraham
gick dit och tog v„duren och offrade den till br„nnoffer i sin
sons st„lle.
022:014 Och Abraham gav den platsen namnet <sp„rr>HERREN utser</sp„rr>;
nu f”r tiden heter den <sp„rr>Berget d„r HERREN l†ter se
sig</sp„rr>.
022:015 Och HERRENS „ngel ropade f”r andra g†ngen till Abraham fr†n
himmelen
022:016 och sade: &fraq12;Jag sv„r vid mig sj„lv, s„ger HERREN: Eftersom du
har gjort detta och icke undanh†llit mig din ende son 022:017 d„rf”r skall jag rikligen v„lsigna dig och g”ra din s„d talrik
s†som stj„rnorna p† himmelen och s†som sanden p† havets strand;
och din s„d skall intaga sina fienders portar.
022:018 Och i din s„d skola alla folk p† jorden v„lsigna sig, d„rf”r
att du lyssnade till mina ord.&fraq12;
022:019 Sedan v„nde Abraham tillbaka till sina tj„nare; och de stodo upp
och gingo tillsammans till Beer-Seba. Och Abraham bodde i
Beer-Seba.
022:020 En tid h„refter blev s† ber„ttat f”r Abraham: &fraq12;Se, Milka har ock
f”tt barn †t din broder Nahor.&fraq12; 022:021 Barnen voro Us, hans f”rstf”dde, och Bus, dennes broder, och
Kemuel, Arams fader,
022:022 vidare Kesed, Haso, Pildas, Jidlaf och Betuel.
022:023 Men Betuel f”dde Rebecka. Dessa †tta f”ddes av Milka †t Nahor,
Abrahams broder.
022:024 Och hans bihustru, som hette Reuma, f”dde ock barn, n„mligen
Teba, Gaham, Tahas och Maaka.
023:001 Och Sara blev ett hundra tjugusju †r gammal; s† gammal blev
Sara.
023:002 Och Sara dog i Kirjat-Arba, det „r Hebron, i Kanaans land. Och
Abraham kom och h”ll d”dsklagan efter Sara och begr„t henne.
023:003 D„refter stod Abraham upp och gick bort ifr†n den d”da och
talade s† till Hets barn:
023:004 &fraq12;Jag „r en fr„mling och g„st hos eder. L†ten mig nu f† en egen
grav hos eder, s† att jag kan f”ra min d”da dit och begrava
henne.&fraq12;
023:005 D† svarade Hets barn Abraham och sade till honom: 023:006 &fraq12;H”r oss, herre. Du „r en Guds h”vding bland oss; begrav din
d”da i den f”rn„mligaste av v†ra gravar. Ingen av oss skall
v„gra att giva dig sin grav till att d„r begrava din d”da.&fraq12;
023:007 Men Abraham stod upp och bugade sig f”r landets folk, Hets barn; 023:008 och han talade med dem och sade: &fraq12;Om I tillst„djen att jag f”r
ut min d”da och begraver henne, s† h”ren mig och l„ggen eder ut
f”r mig hos Efron, Sohars son,
023:009 s† att han giver mig den grotta i Makpela, som tillh”r honom,
och som ligger vid „ndan av hans †ker. Mot full betalning i
eder krets m† han giva mig den till egen grav.&fraq12;
023:010 Men Efron satt d„r bland Hets barn. Och Efron, hetiten, svarade
Abraham i n„rvaro av Hets barn, alla som bodde inom hans
stadsport; han sade:
023:011 &fraq12;Icke s†, min herre. H”r mig: Jag sk„nker dig †kern; grottan
som finnes d„r sk„nker jag dig ock; jag sk„nker dig den inf”r
mina landsm„ns ”gon; begrav d„r din d”da.&fraq12;
023:012 Men Abraham bugade sig f”r landets folk; 023:013 och han talade till Efron i n„rvaro av landets folk och sade:
&fraq12;V„rdes dock h”ra mig. Jag vill betala †kerns v„rde; tag emot
det av mig, och l†t mig d„r begrava min d”da.&fraq12;
023:014 D† svarade Efron Abraham och sade till honom: 023:015 &fraq12;Min herre, h”r mig. Ett jordstycke till ett v„rde av fyra
hundra siklar silver, vad betyder det mellan mig och dig?
Begrav du din d”da.&fraq12;
023:016 Och Abraham f”rstod Efron och v„gde upp †t honom den summa som
Efron hade uppgivit i n„rvaro av Hets barn, fyra hundra siklar
silver, s†dant silver som var g†ngbart i handel.
023:017 S† skedde det att Efrons †ker i Makpela, gent emot Mamre, sj„lva
†kern med grottan som fanns d„r och alla tr„d p† †kern, s†
l†ngt dess omr†de str„ckte sig runt omkring, blev ”verl†ten †t
Abraham till egendom
023:018 inf”r Hets barns ”gon, inf”r alla som bodde inom hans stadsport.
023:019 D„refter begrov Abraham sin hustru Sara i grottan p† †kern i
Makpela, gent emot Mamre, det „r Hebron, i Kanaans land. 023:020 Źkern med grottan som fanns d„r blev s† av Hets barn ”verl†ten
†t Abraham till egen grav.
024:001 Abraham var nu gammal och kommen till h”g †lder, och HERREN hade
v„lsignat Abraham i alla stycken. 024:002 D† sade han till sin „ldste hustj„nare, den som f”restod all
hans egendom: &fraq12;L„gg din hand under min l„nd; 024:003 jag vill av dig taga en ed vid HERREN, himmelens Gud och jordens
Gud, att du icke till hustru †t min son skall taga en dotter
till n†gon av kanan‚erna bland vilka jag bor,
024:004 utan att du skall g† till mitt eget land och till min sl„kt och
d„r taga hustru †t min son Isak.&fraq12;
024:005 Tj„naren sade till honom: &fraq12;Men om s† h„nder, att kvinnan icke
vill f”lja mig hit till landet, m†ste jag d† f”ra din son
tillbaka till det land som du har kommit ifr†n?&fraq12;
024:006 Abraham svarade honom: &fraq12;Tag dig till vara f”r att f”ra min son
dit tillbaka.
024:007 HERREN, himmelens Gud, som har f”rt mig bort ifr†n min faders
hus och ifr†n mitt f„dernesland, han som har talat till mig och
svurit och sagt: 'Źt din s„d skall jag giva detta land', han
skall s„nda sin „ngel framf”r dig, s† att du d„rifr†n skall
kunna f† en hustru †t min son.
024:008 Men om kvinnan icke vill f”lja dig, s† „r du fri ifr†n denna din
ed till mig. Allenast m† du icke f”ra min son dit tillbaka.&fraq12;
024:009 D† lade tj„naren sin hand under sin herre Abrahams l„nd och
lovade honom detta med ed.
024:010 Och tj„naren tog tio av sin herres kameler och drog †stad med
allahanda dyrbara g†vor fr†n sin herre; han stod upp och drog
†stad till Nahors stad i Aram-Naharaim.
024:011 D„r l„t han kamelerna l„gra sig utanf”r staden, vid en
vattenbrunn; och det led mot aftonen, den tid d† kvinnorna
pl„gade komma ut f”r att h„mta vatten.
024:012 Och han sade: &fraq12;HERRE, min herre Abrahams Gud, l†t mig i dag f†
ett lyckosamt m”te, och g”r n†d med min herre Abraham.
024:013 Se, jag st†r h„r vid vattenk„llan, och stadsbornas d”ttrar komma
hitut f”r att h„mta vatten.
024:014 Om jag nu s„ger till en flicka: 'H†ll hit din kruka, och l†t mig
f† dricka' och hon d† svarar: 'Drick; dina kameler vill jag ock
vattna', m† hon d† vara den som du har utsett †t din tj„nare
Isak, s† skall jag d„rav veta att du har gjort n†d med min
herre.&fraq12;
024:015 Och se, innan han hade slutat att tala, kom Rebecka ditut, en
dotter till Betuel, som var son till Milka, Abrahams broder
Nahors hustru; och hon bar sin kruka p† axeln.
024:016 Och flickan var mycket fager att sk†da, en jungfru som ingen man
hade k„nt. Hon gick nu ned till k„llan och fyllde sin kruka och
steg s† upp igen.
024:017 D† skyndade tj„naren emot henne och sade: &fraq12;L†t mig f† dricka
litet vatten ur din kruka.&fraq12;
024:018 Hon svarade: &fraq12;Drick, min herre&fraq12; och lyfte strax ned krukan p†
sin hand och gav honom att dricka.
024:019 Och sedan hon hade givit honom att dricka, sade hon: &fraq12;Jag vill
ock ”sa upp vatten †t dina kameler, till dess att de alla hava
f†tt dricka.&fraq12;
024:020 Och hon t”mde strax sin kruka i vattenhon och skyndade †ter till
brunnen f”r att h„mta vatten och ”ste s† upp †t alla hans
kameler.
024:021 Men mannen s†g p† henne under tystnad och undrade om HERREN hade
gjort hans resa lyckosam eller icke.
024:022 Och n„r alla kamelerna hade druckit, tog mannen fram en n„sring
av guld, en halv sikel i vikt, och tv† armband av guld, tio
siklar i vikt,
024:023 och fr†gade: &fraq12;Vems dotter „r du? S„g mig det. Och s„g mig om
vi kunna f† natth„rb„rge i din faders hus?&fraq12;
024:024 Hon svarade honom: &fraq12;Jag „r dotter till Betuel, Milkas son, som
av henne f”ddes †t Nahor.&fraq12;
024:025 Och hon sade ytterligare till honom: &fraq12;Vi hava rikligt med b†de
halm och foder; natth„rb„rge kan du ock f†.&fraq12;
024:026 D† b”jde mannen sig ned och tillbad HERREN 024:027 och sade: &fraq12;Lovad vare HERREN, min herre Abrahams Gud, som icke
har tagit sin n†d och trofasthet ifr†n min herre! Mig har
HERREN ledsagat p† v„gen, hem till min herres fr„nder.&fraq12;
024:028 Och flickan skyndade †stad och ber„ttade allt detta i sin moders
hus.
024:029 Men Rebecka hade en broder som hette Laban. Och Laban skyndade
†stad till mannen d„rute vid k„llan. 024:030 N„r han n„mligen s†g n„sringen och armbanden som hans syster
bar, och n„r han h”rde huru hans syster Rebecka ber„ttade: 'S†
och s† talade mannen till mig', d† begav han sig ut till mannen,
d„r denne stod hos kamelerna vid k„llan.
024:031 Och han sade: &fraq12;Kom in, du HERRENS v„lsignade; varf”r st†r du
h„rute? Jag har berett plats i huset, och rum finnes f”r
kamelerna.&fraq12;
024:032 S† kom d† mannen in i huset; och man lastade av kamelerna, och
tog fram halm och foder †t kamelerna, och vatten till att tv†
hans och hans f”ljeslagares f”tter.
024:033 Och man satte fram mat f”r honom; men han sade: &fraq12;Jag vill icke
„ta, f”rr„n jag har framf”rt mitt „rende.&fraq12; Laban svarade: &fraq12;S†
tala d†.&fraq12;
024:034 D† sade han: &fraq12;Jag „r Abrahams tj„nare. 024:035 Och HERREN har rikligen v„lsignat min herre, s† att han har
blivit en m„ktig man; han har givit honom f†r och f„kreatur,
silver och guld, tj„nare och tj„narinnor, kameler och †snor.
024:036 Och Sara, min herres hustru, har f”tt †t min herre en son p† sin
†lderdom, och †t denne har han givit allt vad han „ger.
024:037 Och min herre har tagit en ed av mig och sagt: 'Till hustru †t
min son skall du icke taga en dotter till n†gon av kanan‚erna i
vilkas land jag bor,
024:038 utan du skall g† till min faders hus och till min sl„kt och d„r
taga hustru †t min son.'
024:039 D† sade jag till min herre: 'Men om nu kvinnan icke vill f”lja
med mig?'
024:040 Han svarade mig: 'HERREN, inf”r vilken jag har vandrat, skall
s„nda sin „ngel med dig och g”ra din resa lyckosam, s† att du †t
min son f†r en hustru av min sl„kt och av min faders hus;
024:041 i s†dant fall skall du vara l”st fr†n din ed till mig, n„r du
har kommit till min sl„kt. Ocks† om de icke giva henne †t dig,
skall du vara fri ifr†n eden till mig.'
024:042 S† kom jag i dag till k„llan, och jag sade: HERRE, min herre
Abrahams Gud, om du vill l†ta den resa p† vilken jag „r stadd
bliva lyckosam,
024:043 m† det d† ske, n„r jag nu st†r h„r vid vattenk„llan, att om en
ung kvinna kommer ut f”r att h„mta vatten och jag s„ger till
henne: 'L†t mig f† dricka litet vatten ur din kruka'
024:044 och hon d† svarar mig: 'Drick du; †t dina kameler vill jag ock
”sa upp vatten' -- m† hon d† vara den kvinna som HERREN har
utsett †t min herres son.
024:045 Och innan jag hade slutat att s† tala f”r mig sj„lv, se, d† kom
Rebecka ut med sin kruka p† axeln och gick ned till k„llan f”r
att h„mta vatten. D† sade jag till henne: 'L†t mig f† dricka.'
024:046 Och strax lyfte hon ned sin kruka fr†n axeln och sade: 'Drick;
dina kameler vill jag ock vattna.' S† drack jag, och hon
vattnade ocks† kamelerna.
024:047 Och jag fr†gade henne och sade: 'Vems dotter „r du?' Hon
svarade: 'Jag „r dotter till Betuel, Nahors son, som f”ddes †t
honom av Milka.' D† satte jag ringen i hennes n„sa och
armbanden p† hennes armar.
024:048 Och jag b”jde mig ned och tillbad HERREN och lovade HERREN, min
herre Abrahams Gud, som hade ledsagat mig p† den r„tta v„gen, s†
att jag †t hans son skulle f† min herres fr„ndes dotter.
024:049 Om I nu viljen visa min herre k„rlek och trofasthet, s† s„gen
mig det; varom icke, s† s„gen mig ock det, f”r att jag d† m†
v„nda mig †t annat h†ll, till h”ger eller till v„nster.&fraq12;
024:050 D† svarade Laban och Betuel och sade: &fraq12;Fr†n HERREN har detta
utg†tt; vi kunna i den saken intet s„ga till dig, varken ont
eller gott.
024:051 Se, d„r st†r Rebecka inf”r dig, tag henne och drag †stad; m† hon
bliva hustru †t din herres son, s†som HERREN har sagt.&fraq12;
024:052 N„r Abrahams tj„nare h”rde deras ord, f”ll han ned p† jorden och
tillbad HERREN.
024:053 Sedan tog tj„naren fram smycken av silver och guld, s† ock
kl„der, och gav detta †t Rebecka. J„mv„l †t hennes broder och
hennes moder gav han dyrbara sk„nker.
024:054 Och de †to och drucko, han och hans f”ljeslagare, och stannade
sedan d„r ”ver natten. Men om morgonen, n„r de hade st†tt upp,
sade han: &fraq12;L†ten mig nu fara till min herre.&fraq12;
024:055 D† sade hennes broder och hennes moder: &fraq12;L†t flickan stanna hos
oss n†gra dagar, tio eller s†; sedan m† du fara.&fraq12;
024:056 Men han svarade dem: &fraq12;Uppeh†llen mig icke, eftersom HERREN har
gjort min resa lyckosam. L†ten mig fara; jag vill resa hem till
min herre.&fraq12;
024:057 D† sade de: &fraq12;Vi vilja kalla hit flickan och fr†ga henne sj„lv.&fraq12; 024:058 Och de kallade Rebecka till sig och sade till henne: &fraq12;Vill du
resa med denne man?&fraq12; Hon svarade: &fraq12;Ja.&fraq12; 024:059 D† best„mde de att deras syster Rebecka j„mte sin amma skulle
fara med Abrahams tj„nare och dennes m„n. 024:060 Och de v„lsignade Rebecka och sade till henne: &fraq12;Av dig, du v†r
syster, komme tusen g†nger tio tusen, och m† dina avkomlingar
intaga sina fienders portar.&fraq12;
024:061 Och Rebecka och hennes t„rnor stodo upp och satte sig p†
kamelerna och f”ljde med mannen; s† tog tj„naren Rebecka med sig
och for sin v„g.
024:062 Men Isak var p† v„g hem fr†n Beer-Lahai-Roi, ty han bodde i
Sydlandet.
024:063 Och mot aftonen hade Isak g†tt ut p† f„ltet i sorgsna tankar.
N„r han d† lyfte upp sina ”gon, fick han se kameler komma. 024:064 D† nu ocks† Rebecka lyfte upp sina ”gon och fick se Isak, steg
hon med hast ned fr†n kamelen;
024:065 och hon fr†gade tj„naren: &fraq12;Vem „r den mannen som kommer emot oss
d„r p† f„ltet?&fraq12; Tj„naren svarade: &fraq12;Det „r min herre.&fraq12; D† tog
hon sin sl”ja och h”ljde sig i den.
024:066 Och tj„naren f”rt„ljde f”r Isak huru han hade utr„ttat allt. 024:067 Och Isak f”rde henne in i sin moder Saras t„lt; och han tog
Rebecka till sig, och hon blev hans hustru, och han hade henne
k„r. S† blev Isak tr”stad i sorgen efter sin moder.
025:001 Och Abraham tog sig „nnu en hustru, och hon hette Ketura. 025:002 Hon f”dde †t honom Simran, Joksan, Medan, Midjan, Jisbak och
Sua.
025:003 Och Joksan f”dde Saba och Dedan, och Dedans s”ner voro
assur‚erna, letus‚erna och leumm‚erna. 025:004 Och Midjans s”ner voro Efa, Efer, Hanok, Abida och Eldaa. Alla
dessa voro Keturas s”ner.
025:005 Och Abraham gav allt vad han „gde †t Isak.
025:006 Men †t s”nerna till sina bihustrur gav Abraham sk„nker och
skilde dem, medan han sj„lv „nnu levde, fr†n sin son Isak och
l„t dem draga ”sterut, bort till ™sterlandet.
025:007 Och detta „r antalet av Abrahams levnads†r: ett hundra
sjuttiofem †r;
025:008 d„refter gav Abraham upp andan och dog i en god †lder, gammal
och m„tt p† livet, och blev samlad till sina f„der. 025:009 Och hans s”ner Isak och Ismael begrovo honom i grottan i
Makpela, p† hetiten Efrons, Sohars sons, †ker gent emot Mamre, 025:010 den †ker som Abraham hade k”pt av Hets barn; d„r blev Abraham
begraven, s†v„l som hans hustru Sara. 025:011 Och efter Abrahams d”d v„lsignade Gud hans son Isak. Och Isak
bodde vid Beer-Lahai-Roi.
025:012 Och detta „r ber„ttelsen om Ismaels sl„kt, Abrahams sons, som
f”ddes †t Abraham av Hagar, Saras egyptiska tj„nstekvinna. 025:013 Dessa „ro namnen p† Ismaels s”ner, med deras namn, efter deras
„ttf”ljd: Nebajot, Ismaels f”rstf”dde, vidare Kedar, Adbeel,
Mibsam,
025:014 Misma, Duma och Massa,
025:015 Hadad och Tema, Jetur, Nafis och Kedma.
025:016 Dessa voro Ismaels s”ner och dessa deras namn, i deras byar och
t„ltl„ger, tolv h”vdingar efter deras stammar. 025:017 Och detta „r antalet av Ismaels levnads†r: ett hundra trettiosju
†r; d„refter gav han upp andan och dog och blev samlad till sina
f„der.
025:018 Och de hade sina boningsplatser fr†n Havila „nda till Sur, som
ligger gent emot Egypten, fram emot Assyrien. Han kom i strid
med alla sina br”der.
025:019 Och detta „r ber„ttelsen om Isaks, Abrahams sons, sl„kt.
Abraham f”dde Isak;
025:020 och Isak var fyrtio †r gammal, n„r han till hustru †t sig tog
Rebecka, som var dotter till aram‚en Betuel fr†n Paddan-Aram och
syster till aram‚en Laban.
025:021 Och Isak bad till HERREN f”r sin hustru Rebecka, ty hon var
ofruktsam; och HERREN b”nh”rde honom, s† att hans hustru Rebecka
blev havande.
025:022 Men barnen st”tte varandra i hennes liv; d† sade hon: &fraq12;Om det
skulle g† s†, varf”r skulle jag d† vara till?&fraq12; Och hon gick
bort f”r att fr†ga HERREN.
025:023 Och HERREN svarade henne:
&fraq12;Tv† folk finnas i ditt liv,
tv† folkstammar skola ur ditt sk”te s”ndras fr†n varandra;
den ena stammen skall vara den andra ”verm„ktig,
och den „ldre skall tj„na den yngre.&fraq12;
025:024 N„r sedan tiden var inne att hon skulle f”da, se, d† funnos
tvillingar i hennes liv.
025:025 Den som f”rst kom fram var r”dl„tt och ”ver hela kroppen s†som
en h†rmantel; och de g†vo honom namnet Esau. 025:026 D„refter kom hans broder fram, och denne h”ll med sin hand i
Esaus h„l; och han fick namnet Jakob. Men Isak var sextio
†r gammal, n„r de f”ddes.
025:027 Och barnen v„xte upp, och Esau blev en skicklig j„gare, som h”ll
sig ute p† marken; Jakob †ter blev en fromsint man, som bodde i
t„lt.
025:028 Och Isak hade Esau k„rast, ty han hade smak f”r villebr†d; men
Rebecka hade Jakob k„rast.
025:029 En g†ng, d† Jakob h”ll p† att koka n†got till soppa, kom Esau
hem fr†n marken, uppgiven av hunger. 025:030 Och Esau sade till Jakob: &fraq12;L†t mig f† till livs av det r”da, det
r”da du har d„r; ty jag „r uppgiven av hunger.&fraq12; D„rav fick han
namnet <sp„rr>Edom</sp„rr>.
025:031 Men Jakob sade: &fraq12;S„lj d† nu †t mig din f”rstf”dslor„tt.&fraq12; 025:032 Esau svarade: &fraq12;Jag „r ju d”den n„ra; vartill gagnar mig d† min
f”rstf”dslor„tt?&fraq12;
025:033 Jakob sade: &fraq12;S† giv mig nu din ed d„rp†.&fraq12; Och han gav honom sin
ed och s†lde s† sin f”rstf”dslor„tt till Jakob. 025:034 Men Jakob gav Esau br”d och linssoppa; och han †t och drack och
stod sedan upp och gick sin v„g. S† ringa aktade Esau sin
f”rstf”dslor„tt.
026:001 Men en hungersn”d uppstod i landet, en ny hungersn”d, efter den
som hade varit f”rut, i Abrahams tid. D† begav sig Isak till
Abimelek, filist‚ernas konung, i Gerar.
026:002 Och HERREN uppenbarade sig f”r honom och sade: &fraq12;Drag icke ned
till Egypten; bo kvar i det land som jag skall s„ga dig.
026:003 Stanna s†som fr„mling h„r i landet; jag skall vara med dig och
v„lsigna dig, ty †t dig och din s„d skall jag giva alla dessa
l„nder, och skall h†lla den ed som jag har svurit din fader
Abraham.
026:004 Jag skall g”ra din s„d talrik s†som stj„rnorna p† himmelen, och
jag skall giva †t din s„d alla dessa l„nder; och i din s„d skola
alla folk p† jorden v„lsigna sig,
026:005 d„rf”r att Abraham har lyssnat till mina ord och h†llit vad jag
har bjudit honom h†lla, mina bud, mina stadgar och mina lagar.&fraq12;
026:006 S† stannade Isak kvar i Gerar.
026:007 Och n„r m„nnen p† orten fr†gade honom om hans hustru, sade han:
&fraq12;Hon „r min syster.&fraq12; Han fruktade n„mligen f”r att s„ga att hon
var hans hustru, ty han t„nkte: &fraq12;M„nnen h„r p† orten kunde d†
dr„pa mig f”r Rebeckas skull, eftersom hon „r s† fager att
sk†da.&fraq12;
026:008 Men n„r han hade varit d„r en l„ngre tid, h„nde sig en g†ng, d†
Abimelek, filist‚ernas konung, blickade ut genom f”nstret, att
han fick se Isak k„rligt sk„mta med sin hustru Rebecka.
026:009 D† kallade Abimelek Isak till sig och sade: &fraq12;Hon „r ju din
hustru; huru har du d† kunnat s„ga: 'Hon „r min syster'?&fraq12; Isak
svarade honom: &fraq12;Jag fruktade att jag annars skulle bliva d”dad
f”r hennes skull.&fraq12;
026:010 D† sade Abimelek: &fraq12;Vad har du gjort mot oss! Huru l„tt kunde
det icke hava skett att n†gon av folket hade l„grat din hustru?
Och s† hade du dragit skuld ”ver oss.&fraq12;
026:011 Sedan bj”d Abimelek allt folket och sade: &fraq12;Den som kommer vid
denne man eller vid hans hustru, han skall straffas med d”den.&fraq12;
026:012 Och Isak s†dde d„r i landet och fick det †ret hundrafalt, ty
HERREN v„lsignade honom.
026:013 Och han blev en m„ktig man; hans makt blev st”rre och st”rre, s†
att han till slut var mycket m„ktig. 026:014 Han „gde s† m†nga f†r och f„kreatur och s† m†nga tj„nare, att
filist‚erna begynte avundas honom. 026:015 Och alla de brunnar som hans faders tj„nare hade gr„vt i hans
fader Abrahams tid, dem hade filist‚erna kastat igen och fyllt
med grus.
026:016 Och Abimelek sade till Isak: &fraq12;Drag bort ifr†n oss; ty du har
blivit oss alltf”r m„ktig.&fraq12;
026:017 D† drog Isak bort d„rifr†n och slog upp sitt l„ger i Gerars dal
och bodde d„r.
026:018 Och Isak l„t †ter gr„va ut de vattenbrunnar som hade blivit
gr„vda i hans fader Abrahams tid, men som filist‚erna efter
Abrahams d”d hade kastat igen; och han gav dem †ter de namn som
hans fader hade givit dem.
026:019 Och Isaks tj„nare gr„vde i dalen och funno d„r en brunn med
rinnande vatten.
026:020 Men herdarna i Gerar begynte tvista med Isaks herdar och sade:
&fraq12;Vattnet „r v†rt.&fraq12; D† gav han den brunnen namnet
<sp„rr>Esek</sp„rr>, eftersom de hade kivat med honom.
026:021 D„refter gr„vde de en annan brunn, men om den kommo de ock i
tvist; d† gav han den namnet <sp„rr>Sitna</sp„rr>.
026:022 Sedan begav han sig d„rifr†n till en annan plats och gr„vde †ter
en brunn; om den tvistade de icke. D„rf”r gav han denna namnet
<sp„rr>Rehobot</sp„rr>, i det han sade: &fraq12;Nu har ju HERREN
givit oss utrymme, s† att vi kunna f”r”ka oss i landet.&fraq12;
026:023 Sedan drog han d„rifr†n upp till Beer-Seba. 026:024 Och HERREN uppenbarade sig f”r honom den natten och sade: &fraq12;Jag
„r Abrahams, din faders, Gud. Frukta icke, ty jag „r med dig,
och jag skall v„lsigna dig och g”ra din s„d talrik, f”r min
tj„nare Abrahams skull.&fraq12;
026:025 D† byggde han d„r ett altare och †kallade HERRENS namn och slog
d„r upp sitt t„lt. Och Isaks tj„nare gr„vde d„r en brunn.
026:026 Och Abimelek begav sig till honom fr†n Gerar med Ahussat, sin
v„n, och Pikol, sin h„rh”vitsman. 026:027 Men Isak sade till dem: &fraq12;Varf”r kommen I till mig, I som haten
mig och haven drivit mig ifr†n eder?&fraq12; 026:028 De svarade: &fraq12;Vi hava tydligt sett att HERREN „r med dig; d„rf”r
t„nkte vi: 'L†t oss giva varandra en ed, vi och du, s† att vi
sluta ett f”rbund med dig,
026:029 att du icke skall g”ra oss n†got ont, likasom vi † v†r sida
icke hava kommit vid dig, och likasom vi icke hava gjort dig
annat „n gott och hava l†tit dig fara i frid.' Du „r nu HERRENS
v„lsignade.&fraq12;
026:030 D† gjorde han ett g„stabud f”r dem, och de †to och drucko. 026:031 Bittida f”ljande morgon svuro de varandra eden; sedan l„t Isak
dem g†, och de foro ifr†n honom i frid. 026:032 Samma dag kommo Isaks tj„nare och ber„ttade f”r honom om den
brunn som de hade gr„vt och sade till honom: &fraq12;Vi hava funnit
vatten.&fraq12;
026:033 Och han kallade den Sibea. D„rav heter staden Beer-Seba „nnu i
dag.
026:034 N„r Esau var fyrtio †r gammal, tog han till hustrur Judit,
dotter till hetiten Beeri, och Basemat, dotter till hetiten
Elon.
026:035 Men dessa blevo en hj„rtesorg f”r Isak och Rebecka.
027:001 N„r Isak hade blivit gammal och hans ”gon voro skumma, s† att
han icke kunde se, kallade han till sig Esau, sin „ldste son,
och sade till honom: &fraq12;Min son!&fraq12; Han svarade honom: &fraq12;Vad vill
du?&fraq12;
027:002 D† sade han: &fraq12;Se, jag „r gammal och vet icke n„r jag skall d”. 027:003 S† tag nu dina jaktredskap, ditt koger och din b†ge, och g† ut i
marken och jaga villebr†d †t mig; 027:004 red sedan till †t mig en smaklig r„tt, en s†dan som jag tycker
om, och b„r in den till mig till att „ta, p† det att min sj„l m†
v„lsigna dig, f”rr„n jag d”r.&fraq12;
027:005 Men Rebecka h”rde huru Isak talade till sin son Esau. Och medan
Esau gick ut i marken f”r att jaga villebr†d till att f”ra hem, 027:006 sade Rebecka till sin son Jakob: &fraq12;Se, jag har h”rt din fader
tala s† till din broder Esau:
027:007 'H„mta mig villebr†d och red till †t mig en smaklig r„tt, p† det
att jag m† „ta och sedan v„lsigna dig inf”r HERREN, f”rr„n jag
d”r.'
027:008 S† h”r nu vad jag s„ger, min son, och g”r vad jag bjuder dig. 027:009 G† bort till hjorden och h„mta mig d„rifr†n tv† goda killingar,
s† vill jag av dem tillreda en smaklig r„tt †t din fader, en
s†dan som han tycker om.
027:010 Och du skall b„ra in den till din fader till att „ta, p† det att
han m† v„lsigna dig, f”rr„n han d”r.&fraq12;
027:011 Men Jakob sade till sin moder Rebecka: &fraq12;Min broder Esau „r ju
luden, och jag „r sl„t.
027:012 Kanh„nda tager min fader p† mig, och jag bliver d† av honom
h†llen f”r en bespottare och skaffar mig f”rbannelse i st„llet
f”r v„lsignelse.&fraq12;
027:013 D† sade hans moder till honom: &fraq12;Den f”rbannelsen komme ”ver mig,
min son; h”r nu allenast vad jag s„ger, och g† och h„mta dem †t
mig.&fraq12;
027:014 D† gick han och h„mtade dem och bar dem till sin moder; och hans
moder tillredde en smaklig r„tt, en s†dan som hans fader tyckte
om.
027:015 Och Rebecka tog Esaus, sin „ldre sons, h”gtidskl„der, som hon
hade hos sig i huset, och satte dem p† Jakob, sin yngre son.
027:016 Och med skinnen av killingarna bekl„dde hon hans h„nder och den
sl„ta delen av hans hals.
027:017 Sedan l„mnade hon †t sin son Jakob den smakliga r„tten och
br”det som hon hade tillrett.
027:018 Och han gick in till sin fader och sade: &fraq12;Min fader!&fraq12; Han
svarade: &fraq12;Vad vill du? Vem „r du, min son?&fraq12;
027:019 D† sade Jakob till sin fader: &fraq12;Jag „r Esau, din f”rstf”dde. Jag
har gjort s†som du tillsade mig; s„tt dig upp och „t av mitt
villebr†d, p† det att din sj„l m† v„lsigna mig.&fraq12;
027:020 Men Isak sade till sin son: &fraq12;Huru har du s† snart kunnat finna
n†got, min son?&fraq12; Han svarade: &fraq12;HERREN, din Gud, skickade det i
min v„g.&fraq12;
027:021 D† sade Isak till Jakob: &fraq12;Kom hit, min son, och l†t mig taga p†
dig och k„nna om du „r min son Esau eller icke.&fraq12;
027:022 Och Jakob gick fram till sin fader Isak; och n„r denne hade
tagit p† honom, sade han: &fraq12;R”sten „r Jakobs r”st, men h„nderna
„ro Esaus h„nder.&fraq12;
027:023 Och han k„nde icke igen honom, ty hans h„nder voro ludna s†som
hans broder Esaus h„nder; och han v„lsignade honom.
027:024 Men han fr†gade: &fraq12;Žr du verkligen min son Esau?&fraq12; Han svarade:
&fraq12;Ja.&fraq12;
027:025 D† sade han: &fraq12;B„r hit maten †t mig och l†t mig „ta av min sons
villebr†d, p† det att min sj„l m† v„lsigna dig.&fraq12; Och han bar
fram den till honom, och han †t; och han r„ckte honom vin, och
han drack.
027:026 D„refter sade hans fader Isak till honom: &fraq12;Kom hit och kyss mig,
min son.&fraq12;
027:027 N„r han d† gick fram och kysste honom, k„nde han lukten av hans
kl„der och v„lsignade honom; han sade:
&fraq12;Se, av min son utg†r doft,
lik doften av en mark,
som HERREN har v„lsignat.
027:028 S† give dig Gud
av himmelens dagg
och av jordens fetma
och s„d och vin i rikligt m†tt.
027:029 Folk tj„ne dig,
och folkslag falle ned f”r dig.
Bliv en herre ”ver dina br”der,
och m† din moders s”ner falla ned f”r dig.
F”rbannad vare den som f”rbannar dig,
och v„lsignad vare den som v„lsignar dig!&fraq12;
027:030 Men n„r Isak hade givit Jakob sin v„lsignelse och Jakob just
hade g†tt ut fr†n sin fader Isak, kom hans broder Esau hem fr†n
jakten.
027:031 D„refter tillredde ocks† han en smaklig r„tt och bar in den till
sin fader och sade till sin fader: &fraq12;M† min fader st† upp och „ta
av sin sons villebr†d, p† det att din sj„l m† v„lsigna mig.&fraq12;
027:032 Hans fader Isak fr†gade honom: &fraq12;Vem „r du?&fraq12; Han svarade: &fraq12;Jag
„r Esau, din f”rstf”dde son.&fraq12;
027:033 D† blev Isak ”verm†ttan h„pen och sade: &fraq12;Vem var d† den j„garen
som bar in till mig sitt villebr†d, s† att jag †t av allt, f”rr„n
du kom, och sedan v„lsignade honom? V„lsignad skall han ock
f”rbliva.&fraq12;
027:034 N„r Esau h”rde sin faders ord, brast han ut i h”gljudd och
bitter klagan och sade till sin fader: &fraq12;V„lsigna ocks† mig, min
fader.&fraq12;
027:035 Men han svarade: &fraq12;Din broder har kommit med svek och tagit din
v„lsignelse.&fraq12;
027:036 D† sade han: &fraq12;Han heter ju Jakob, och han har nu ocks† tv†
g†nger bedragit mig. Min f”rstf”dslor„tt har han tagit, och se,
nu har han ock tagit min v„lsignelse.&fraq12; Och han fr†gade: &fraq12;Har du
d† ingen v„lsignelse kvar f”r mig?&fraq12;
027:037 Isak svarade och sade till Esau: &fraq12;Se, jag har satt honom till en
herre ”ver dig, och alla hans br”der har jag givit honom till
tj„nare, och med s„d och vin har jag beg†vat honom; vad skall
jag d† nu g”ra f”r dig, min son?&fraq12;
027:038 Esau sade till sin fader: &fraq12;Har du d† allenast den enda
v„lsignelsen, min fader? V„lsigna ocks† mig, min fader.&fraq12; Och
Esau brast ut i gr†t.
027:039 D† svarade hans fader Isak och sade till honom:
&fraq12;Se, fj„rran ifr†n jordens fetma
skall din boning vara
och utan dagg fr†n himmelen ovanefter.
027:040 Av ditt sv„rd skall du leva,
och du skall tj„na din broder.
Men det skall ske, n„r du samlar din kraft,
att du river hans ok fr†n din hals.&fraq12;
027:041 Och Esau blev h„tsk mot Jakob f”r den v„lsignelses skull som
hans fader hade givit honom. Och Esau sade vid sig sj„lv:
&fraq12;Snart skola de dagar komma, d† vi f† s”rja v†r fader; d† skall
jag dr„pa min broder Jakob.&fraq12;
027:042 N„r man nu ber„ttade f”r Rebecka vad hennes „ldre son Esau hade
sagt, s„nde hon och l„t kalla till sig sin yngre son Jakob och
sade till honom: &fraq12;Se, din broder Esau vill h„mnas p† dig och
dr„pa dig.
027:043 S† h”r nu vad jag s„ger, min son: st† upp och fly till min
broder Laban i Haran,
027:044 och stanna n†gon tid hos honom, till dess din broders
f”rbittring har upph”rt,
027:045 ja, till dess din broders vrede mot dig har upph”rt och han
f”rg„ter vad du har gjort mot honom. D† skall jag s„nda †stad
och h„mta dig d„rifr†n. Varf”r skall jag mista eder b†da p†
samma g†ng?&fraq12;
027:046 Och Rebecka sade till Isak: &fraq12;Jag „r led vid livet f”r Hets
d”ttrars skull. Om Jakob tager hustru bland Hets d”ttrar, en
s†dan som dessa, n†gon bland landets d”ttrar, varf”r skulle jag
d† leva?&fraq12;
028:001 D† kallade Isak till sig Jakob och v„lsignade honom; och han
bj”d honom och sade till honom: &fraq12;Tag dig icke till hustru n†gon
av Kanaans d”ttrar,
028:002 utan st† upp och begiv dig till Paddan-Aram, till Betuels, din
morfaders, hus, och tag dig en hustru d„rifr†n, n†gon av Labans,
din morbroders, d”ttrar.
028:003 Och m† Gud den Allsm„ktige v„lsigna dig och g”ra dig fruktsam
och f”r”ka dig, s† att skaror av folk komma av dig;
028:004 m† han giva †t dig Abrahams v„lsignelse, †t dig och din s„d med
dig, s† att du f†r taga i besittning det land som Gud har givit
†t Abraham, och d„r du nu bor s†som fr„mling.&fraq12;
028:005 S† s„nde Isak †stad Jakob, och denne begav sig till Paddan-Aram,
till aram‚en Laban, Betuels son, som var broder till Rebecka,
Jakobs och Esaus moder.
028:006 N„r nu Esau s†g att Isak hade v„lsignat Jakob och s„nt honom
till Paddan-Aram f”r att d„rifr†n taga sig hustru -- ty han hade
v„lsignat honom och bjudit honom och sagt: &fraq12;Du skall icke taga
till hustru n†gon av Kanaans d”ttrar&fraq12; --
028:007 och n„r han s†g att Jakob hade lytt sin fader och moder och
begivit sig till Paddan-Aram,
028:008 d† m„rkte Esau att Kanaans d”ttrar misshagade hans fader Isak; 028:009 och Esau gick bort till Ismael och tog Mahalat, Abrahams son
Ismaels dotter, Nebajots syster, till hustru †t sig, ut”ver de
hustrur han f”rut hade.
028:010 Men Jakob begav sig fr†n Beer-Seba p† v„g till Haran. 028:011 Och han kom d† till den heliga platsen och stannade d„r ”ver
natten, ty solen hade g†tt ned; och han tog en av stenarna p†
platsen f”r att hava den till huvudg„rd och lade sig att sova
d„r.
028:012 D† hade han en dr”m. Han s†g en stege vara rest p† jorden, och
dess ”vre „nde r„ckte upp till himmelen, och Guds „nglar stego
upp och ned p† den.
028:013 Och se, HERREN stod framf”r honom och sade: &fraq12;Jag „r HERREN,
Abrahams, din faders, Gud och Isaks Gud. Det land d„r du ligger
skall jag giva †t dig och din s„d.
028:014 Och din s„d skall bliva s†som stoftet p† jorden, och du skall
utbreda dig †t v„ster och ”ster och norr och s”der, och alla
sl„kter p† jorden skola varda v„lsignade i dig och i din s„d.
028:015 Och se, jag „r med dig och skall bevara dig, varthelst du g†r,
och jag skall f”ra dig tillbaka till detta land; ty jag skall
icke ”vergiva dig, till dess jag har gjort vad jag har lovat
dig.&fraq12;
028:016 N„r Jakob vaknade upp ur s”mnen sade han: &fraq12;HERREN „r sannerligen
p† denna plats, och jag visste det icke!&fraq12; 028:017 Och han betogs av fruktan och sade: &fraq12;Detta m†ste vara en helig
plats, h„r bor f”rvisso Gud, och h„r „r himmelens port.&fraq12; 028:018 Och bittida om morgonen stod Jakob upp och tog stenen som han
hade haft till huvudg„rd och reste den till en stod och g”t olja
d„rovanp†.
028:019 Och han gav den platsen namnet Betel; f”rut hade staden hetat
Lus.
028:020 Och Jakob gjorde ett l”fte och sade: &fraq12;Om Gud „r med mig och
bevarar mig under den resa som jag nu „r stadd p† och giver mig
br”d till att „ta och kl„der till att kl„da mig med,
028:021 s† att jag kommer i frid tillbaka till min faders hus, d† skall
HERREN vara min Gud;
028:022 och denna sten som jag har rest till en stod skall bliva ett
Guds hus, och av allt vad du giver mig skall jag giva dig
tionde.&fraq12;
029:001 Och Jakob begav sig †stad p† v„g till ™sterlandet. 029:002 D„r fick han se en brunn p† f„ltet, och vid den l†go tre
f†rhjordar, ty ur denna brunn pl„gade man vattna hjordarna. Och
stenen som l†g ”ver brunnens ”ppning var stor;
029:003 d„rf”r pl„gade man l†ta alla hjordarna samlas dit och v„ltrade
s† stenen fr†n brunnens ”ppning och vattnade f†ren; sedan lade
man stenen tillbaka p† sin plats ”ver brunnens ”ppning.
029:004 Och Jakob sade till m„nnen: &fraq12;Mina br”der, varifr†n „ren I?&fraq12; De
svarade: &fraq12;Vi „ro fr†n Haran.&fraq12;
029:005 D† sade han till dem: &fraq12;K„nnen I Laban, Nahors son?&fraq12; De svarade:
&fraq12;Ja.&fraq12;
029:006 Han fr†gade dem vidare: &fraq12;St†r det v„l till med honom?&fraq12; De
svarade: &fraq12;Ja; och se, d„r kommer hans dotter Rakel med f†ren.&fraq12;
029:007 Han sade: &fraq12;Det „r ju „nnu full dag; „nnu „r det icke tid att
samla boskapen. Vattnen f†ren, och f”ren dem †ter i bet.&fraq12;
029:008 Men de svarade: &fraq12;Vi kunna icke g”ra det, f”rr„n alla hjordarna
hava blivit samlade och man har v„ltrat stenen fr†n brunnens
”ppning; d† vattna vi f†ren.&fraq12;
029:009 Medan han „nnu talade med dem, hade Rakel kommit dit med sin
faders f†r; ty hon pl„gade vakta dem.
029:010 N„r Jakob fick se sin morbroder Labans dotter Rakel komma med
Labans, hans morbroders, f†r, gick han fram och v„ltrade stenen
fr†n brunnens ”ppning och vattnade sin morbroder Labans f†r.
029:011 Och Jakob kysste Rakel och brast ut i gr†t. 029:012 Och Jakob omtalade f”r Rakel att han var hennes faders fr„nde,
och att han var Rebeckas son; och hon skyndade †stad och
omtalade det f”r sin fader.
029:013 D† nu Laban fick h”ras talas om sin systerson Jakob, skyndade
han emot honom och tog honom i famn och kysste honom och f”rde
honom in i sitt hus; och han f”rt„ljde f”r Laban allt som hade
h„nt honom.
029:014 Och Laban sade till honom: &fraq12;Ja, du „r mitt k”tt och ben.&fraq12; Och
han stannade hos honom en m†nads tid.
029:015 Och Laban sade till Jakob: &fraq12;Du „r ju min fr„nde. Skulle du d†
tj„na mig f”r intet? S„g mig vad du vill hava i l”n?&fraq12; 029:016 Nu hade Laban tv† d”ttrar; den „ldre hette Lea, och den yngre
hette Rakel.
029:017 Och Leas ”gon voro matta, men Rakel hade en sk”n gestalt och var
sk”n att sk†da.
029:018 Och Jakob hade fattat k„rlek till Rakel; d„rf”r sade han: &fraq12;Jag
vill tj„na dig i sju †r f”r Rakel, din yngre dotter.&fraq12; 029:019 Laban svarade: &fraq12;Det „r b„ttre att jag giver henne †t dig, „n att
jag skulle giva henne †t n†gon annan; bliv kvar hos mig.&fraq12; 029:020 S† tj„nade Jakob f”r Rakel i sju †r, och det tycktes honom vara
allenast n†gra dagar; s† k„r hade han henne.
029:021 D„refter sade Jakob till Laban: &fraq12;Giv mig min hustru, ty min tid
„r nu f”rlupen; l†t mig g† in till henne.&fraq12; 029:022 D† bj”d Laban tillhopa allt folket p† orten och gjorde ett
g„stabud.
029:023 Men n„r aftonen kom, tog han sin dotter Lea och f”rde henne till
honom, och han gick in till henne. 029:024 Och Laban gav sin tj„nstekvinna Silpa †t sin dotter Lea till
tj„nstekvinna.
029:025 Om morgonen fick Jakob se att det var Lea. D† sade han till
Laban: &fraq12;Vad har du gjort mot mig? Var det icke f”r Rakel jag
tj„nade hos dig? Varf”r har du s† bedragit mig?&fraq12;
029:026 Laban svarade: &fraq12;Det „r icke sed p† v†r ort att man giver bort
den yngre f”re den „ldre.
029:027 L†t nu dennas br”llopsvecka g† till „nda, s† vilja vi giva dig
ocks† den andra, mot det att du g”r tj„nst hos mig i „nnu
ytterligare sju †r.&fraq12;
029:028 Och Jakob samtyckte h„rtill och l„t hennes br”llopsvecka g† till
„nda. Sedan gav han honom sin dotter Rakel till hustru.
029:029 Och Laban gav sin tj„nstekvinna Bilha †t sin dotter Rakel till
tj„nstekvinna.
029:030 S† gick han in ocks† till Rakel, och han hade Rakel k„rare „n
Lea. Sedan tj„nade han hos honom i „nnu ytterligare sju †r.
029:031 Men d† HERREN s†g att Lea var f”rsm†dd, gjorde han henne
fruktsam, medan Rakel var ofruktsam. 029:032 Och Lea blev havande och f”dde en son, och hon gav honom namnet
Ruben, ty hon t„nkte: &fraq12;HERREN <sp„rr>har sett till mitt
lidande</sp„rr>; ja, nu skall min man hava mig k„r.&fraq12;
029:033 Och hon blev †ter havande och f”dde en son. D† sade hon:
&fraq12;HERREN <sp„rr>har h”rt</sp„rr> att jag har varit f”rsm†dd,
d„rf”r har han givit mig ocks† denne.&fraq12; Och hon gav honom namnet
Simeon.
029:034 Och †ter blev hon havande och f”dde en son. D† sade hon: &fraq12;Nu
skall v„l „nd† min man <sp„rr>h†lla sig till</sp„rr> mig; jag
har ju f”tt honom tre s”ner.&fraq12; D„rav fick denne namnet Levi.
029:035 Źter blev hon havande och f”dde en son. D† sade hon: &fraq12;Nu vill
jag <sp„rr>tacka</sp„rr> HERREN.&fraq12; D„rf”r gav hon honom
namnet Juda. Sedan upph”rde hon att f”da.
030:001 D† nu Rakel s†g att hon icke f”dde barn †t Jakob, avundades hon
sin syster och sade till Jakob: &fraq12;Skaffa mig barn, eljest d”r
jag.&fraq12;
030:002 D† uppt„ndes Jakobs vrede mot Rakel, och han svarade: &fraq12;H†ller du
d† mig f”r Gud? Det „r ju han som f”rmenar dig livsfrukt.&fraq12;
030:003 Hon sade: &fraq12;Se, d„r „r min tj„narinna Bilha; g† in till henne,
f”r att hon m† f”da barn i mitt sk”te, s† att genom henne ocks†
jag f†r avkomma.&fraq12;
030:004 S† gav hon honom sin tj„nstekvinna Bilha till hustru, och Jakob
gick in till henne.
030:005 Och Bilha blev havande och f”dde †t Jakob en son. 030:006 D† sade Rakel: &fraq12;<sp„rr>Gud har skaffat r„tt</sp„rr> †t mig;
han har h”rt min r”st och givit mig en son.&fraq12; D„rf”r gav hon
honom namnet Dan.
030:007 Źter blev Bilha, Rakels tj„nstekvinna, havande, och hon f”dde †t
Jakob en andre son.
030:008 D† sade Rakel: &fraq12;<sp„rr>Strider</sp„rr> om Gud har jag stritt
med min syster och har vunnit seger.&fraq12; Och hon gav honom namnet
Naftali.
030:009 D† Lea nu s†g att hon hade upph”rt att f”da, tog hon sin
tj„nstekvinna Silpa och gav henne †t Jakob till hustru. 030:010 Och Silpa, Leas tj„nstekvinna, f”dde †t Jakob en son. 030:011 D† sade Lea: &fraq12;Till <sp„rr>lycka</sp„rr>!&fraq12; Och hon gav honom
namnet Gad.
030:012 Och Silpa, Leas tj„nstekvinna, f”dde †t Jakob en andre son.
030:013 D† sade Lea: &fraq12;Till <sp„rr>s„llhet</sp„rr> f”r mig! Ja,
jungfrur skola prisa mig s„ll.&fraq12; Och hon gav honom namnet Aser.
030:014 Men Ruben gick ut en g†ng vid tiden f”r vetesk”rden och fann d†
k„rleks„pplen p† marken och bar dem till sin moder Lea. D† sade
Rakel till Lea: &fraq12;Giv mig n†gra av din sons k„rleks„pplen.&fraq12;
030:015 Men hon svarade henne: &fraq12;Žr det icke nog att du har tagit min
man? Vill du ock taga min sons k„rleks„pplen?&fraq12; Rakel sade: &fraq12;M†
han d† i natt ligga hos dig, om jag f†r din sons k„rleks„pplen.&fraq12;
030:016 N„r nu Jakob om aftonen kom hem fr†n marken, gick Lea honom till
m”tes och sade: &fraq12;Till mig skall du g† in; ty jag har givit min
sons k„rleks„pplen s†som l”n f”r dig.&fraq12; S† l†g han hos henne den
natten.
030:017 Och Gud h”rde Lea, s† att hon blev havande, och hon f”dde †t
Jakob en femte son.
030:018 D† sade Lea: &fraq12;Gud har givit mig min <sp„rr>l”n</sp„rr>, f”r
det att jag gav min tj„nstekvinna †t min man.&fraq12; Och hon gav honom
namnet Isaskar.
030:019 Źter blev Lea havande, och hon f”dde †t Jakob en sj„tte son. 030:020 D† sade Lea: &fraq12;Gud har givit mig en god <sp„rr>g†va</sp„rr>.
Nu skall min man <sp„rr>f”rbliva boende</sp„rr> hos mig, ty
jag har f”tt honom sex s”ner.&fraq12; Och hon gav honom namnet Sebulon.
030:021 D„refter f”dde hon en dotter och gav henne namnet Dina.
030:022 Men Gud t„nkte p† Rakel; Gud h”rde henne och gjorde henne
fruktsam.
030:023 Hon blev havande och f”dde en son. D† sade hon: &fraq12;Gud <sp„rr>har
tagit bort</sp„rr> min sm„lek.&fraq12; 030:024 Och hon gav honom namnet Josef, i det hon sade: &fraq12;HERREN
<sp„rr>give</sp„rr> mig <sp„rr>„nnu</sp„rr> en son.&fraq12;
030:025 D† nu Rakel hade f”tt Josef, sade Jakob till Laban: &fraq12;L†t mig
fara; jag vill draga hem till min ort och till mitt land. 030:026 Giv mig mina hustrur och mina barn, som jag har tj„nat dig f”r,
och l†t mig draga hem; du vet ju sj„lv huru jag har tj„nat dig.&fraq12; 030:027 Laban svarade honom: &fraq12;L†t mig finna n†d f”r dina ”gon; jag vet
genom hemliga tecken att HERREN f”r din skull har v„lsignat
mig.&fraq12;
030:028 Och han sade ytterligare: &fraq12;Best„m vad du vill hava i l”n av mig,
s† skall jag giva dig det.&fraq12;
030:029 Han svarade honom: &fraq12;Du vet sj„lv huru jag har tj„nat dig, och
vad det har blivit av din boskap under min v†rd.
030:030 Ty helt litet var det som du hade, f”rr„n jag kom, men det har
f”r”kat sig och blivit mycket, ty HERREN har v„lsignat dig,
varhelst jag har g†tt fram. Men n„r skall jag nu ocks† f† g”ra
n†got f”r mitt eget hus?&fraq12;
030:031 Han svarade: &fraq12;Vad skall jag giva dig?&fraq12; Och Jakob sade: &fraq12;Du
skall icke alls giva mig n†got. Om du vill g”ra mot mig s†som
jag nu s„ger, s† skall jag fortfara att vara herde f”r din hjord
och vakta den.
030:032 Jag vill i dag g† igenom hela din hjord och avskilja ur den alla
spr„ckliga och brokiga s†v„l som alla svarta djur bland f†ren,
s† ock vad som „r brokigt och spr„ckligt bland getterna; s†dant
m† sedan bliva min l”n.
030:033 Och n„r du framdeles kommer f”r att med egna ”gon se vad som har
blivit min l”n, d† skall min r„ttf„rdighet vara mitt vittne;
alla getter hos mig, som icke „ro spr„ckliga eller brokiga, och
alla f†r hos mig, som icke „ro svarta, de skola r„knas s†som
stulna.&fraq12;
030:034 D† sade Laban: &fraq12;V„lan, blive det s†som du har sagt.&fraq12; 030:035 Och samma dag avskilde han de strimmiga och brokiga bockarna och
alla spr„ckliga och brokiga getter -- alla djur som n†got vitt
fanns p† -- och alla svarta djur bland f†ren; och detta l„mnade
han i sina s”ners v†rd.
030:036 Och han l„t ett avst†nd av tre dagsresor vara mellan sig och
Jakob. Och Jakob fick Labans ”vriga hjord att vakta.
030:037 Men Jakob tog sig friska k„ppar av poppel, mandeltr„d och l”nn
och skalade p† dem vita r„nder, i det han blottade det vita p†
k„pparna.
030:038 Sedan lade han k„pparna, som han hade skalat, i r„nnorna eller
vattenhoarna dit hjordarna kommo f”r att dricka, s† att djuren
hade dem framf”r sig; och de hade just sin parningstid, n„r de
nu kommo f”r att dricka.
030:039 Och djuren parade sig vid k„pparna, och s† blev djurens avf”da
strimmig, spr„cklig och brokig.
030:040 D„refter avskilde Jakob lammen och ordnade djuren s†, att de
v„nde huvudena mot det som var strimmigt och mot allt som var
svart i Labans hjord; s† skaffade han sig egna hjordar, som han
icke l„t komma ihop med Labans hjord.
030:041 Och s† ofta de kraftigare djuren skulle para sig, lade Jakob
k„pparna framf”r djurens ”gon i r„nnorna, s† att de parade sig
vid k„pparna.
030:042 Men n„r det var de svagare djuren, lade han icke dit dem.
H„rigenom tillf”llo de svaga Laban och de kraftiga Jakob.
030:043 S† blev mannen ”verm†ttan rik; han fick mycken sm†boskap,
d„rtill ock tj„narinnor och tj„nare, kameler och †snor.
031:001 Men han fick h”ra huru Labans s”ner talade s†: &fraq12;Jakob har tagit
allt vad v†r fader „gde; av det v†r fader „gde „r det som han
har skaffat sig all denna rikedom.&fraq12;
031:002 Jakob m„rkte ocks† att Laban icke s†g p† honom med samma ”gon
som f”rut.
031:003 Och HERREN sade till Jakob: &fraq12;V„nd tillbaka till dina f„ders land
och till din sl„kt; jag skall vara med dig.&fraq12;
031:004 D† s„nde Jakob och l„t kalla Rakel och Lea ut p† marken till sin
hjord;
031:005 och han sade till dem: &fraq12;Jag m„rker att eder fader icke ser p†
mig med samma ”gon som f”rut, nu d† min faders Gud har varit med
mig.
031:006 Och I veten sj„lva att jag har tj„nat eder fader av alla mina
krafter;
031:007 men eder fader har handlat svikligt mot mig och tio g†nger
f”r„ndrat min l”n. Dock har Gud icke tillstatt honom att g”ra
mig n†got ont.
031:008 N„r han sade: 'De spr„ckliga skola vara din l”n', d† fick hela
hjorden spr„cklig avf”da; och n„r han sade: 'De strimmiga skola
vara din l”n', d† fick hela jorden strimmig avf”da.
031:009 S† tog Gud eder faders boskap och gav den †t mig. 031:010 Ty n„r parningstiden kom, lyfte jag upp mina ”gon och fick se i
dr”mmen att hannarna som bet„ckte sm†boskapen voro strimmiga,
spr„ckliga och fl„ckiga.
031:011 Och Guds „ngel sade till mig i dr”mmen: 'Jakob!' Jag svarade:
'H„r „r jag.'
031:012 D† sade han: 'Lyft upp dina ”gon och se huru alla hannar som
bet„cka sm†boskapen „ro strimmiga, spr„ckliga och fl„ckiga. Jag
har ju sett allt vad Laban g”r mot dig.
031:013 Jag „r den Gud som du s†g i Betel, d„r du smorde en stod, och
d„r du gjorde mig ett l”fte. St† nu upp och drag ut ur detta
land, och v„nd tillbaka till ditt f„dernesland.'&fraq12;
031:014 D† svarade Rakel och Lea och sade till honom: &fraq12;Hava vi numera
n†gon lott eller arvedel i v†r faders hus?
031:015 Blevo vi icke av honom aktade s†som fr„mlingar, n„r han s†lde
oss? Sedan har han ju ock f”rt„rt vad han fick i betalning f”r
oss.
031:016 Ja, all den rikedom som Gud har avh„nt v†r fader tillh”r oss och
v†ra barn. S† g”r nu allt vad Gud har sagt dig.&fraq12;
031:017 D† stod Jakob upp och satte sina barn och sina hustrur p†
kamelerna
031:018 och f”rde bort med sig all boskap och alla „godelar som han hade
f”rv„rvat, den boskap han „gde, och som han hade f”rv„rvat i
Paddan-Aram, och begav sig p† v„g till sin fader Isak i Kanaans
land.
031:019 Men Laban hade g†tt bort f”r att klippa sina f†r; d† stal Rakel
sin faders husgudar,
031:020 och Jakob stal sig undan fr†n aram‚en Laban, s† att han icke l„t
denne m„rka att han „mnade fly.
031:021 S† flydde han med allt sitt; han br”t upp och gick ”ver floden
och st„llde sin f„rd mot Gileads berg.
031:022 Men p† tredje dagen fick Laban veta att Jakob hade flytt. 031:023 D† tog han med sig sina fr„nder och satte efter honom sju
dagsresor och hann upp honom p† Gileads berg. 031:024 Men Gud kom till aram‚en Laban i en dr”m om natten och sade
till honom: &fraq12;Tag dig till vara f”r att tala n†got mot Jakob, vad
det vara m†.&fraq12;
031:025 Och Laban hann upp Jakob. Denne hade d† slagit upp sitt t„lt p†
berget, och Laban med sina fr„nder hade ock sitt t„lt uppslaget
p† Gileads berg.
031:026 D† sade Laban till Jakob: &fraq12;Vad „r detta f”r ett tilltag, att du
har stulit dig undan fr†n mig och f”rt bort mina d”ttrar,
likasom vore de tagna med sv„rd?
031:027 Varf”r dolde du din flykt och stal dig undan fr†n mig?
D„rigenom att du icke l„t mig veta n†got d„rom hindrades jag att
ledsaga dig till v„gs med jubel och s†ng, med pukor och harpor.
031:028 Du f”runnade mig icke ens att kyssa mina barnbarn och mina
d”ttrar. Du har handlat d†raktigt.
031:029 Det stode nu i min makt att g”ra eder ont; men eder faders Gud
sade till mig i natt: 'Tag dig till vara f”r att tala n†got mot
Jakob, vad det vara m†.'
031:030 Och d† du nu „ntligen ville fara, eftersom du l„ngtade s† mycket
till din faders hus, varf”r skulle du stj„la mina gudar?&fraq12;
031:031 D† svarade Jakob och sade till Laban: &fraq12;Jag fruktade f”r dig, ty
jag t„nkte att du skulle med v†ld taga dina d”ttrar ifr†n mig.
031:032 Men den som du finner dina gudar hos, han skall icke f† beh†lla
livet. I v†ra fr„nders n„rvaro m† du se efter, om n†got „r ditt
av det jag har i min „go, och i s† fall taga det.&fraq12; Ty Jakob
visste icke att Rakel hade stulit dem.
031:033 D† gick Laban in i Jakobs t„lt, d„refter i Leas t„lt och i de
b†da tj„nstekvinnornas t„lt, men fann intet. Och n„r han hade
kommit ut ur Leas t„lt, gick han in i Rakels t„lt.
031:034 Men Rakel hade tagit husgudarna och lagt dem i kamelsadeln och
satt sig d„rovanp†. Och Laban s”kte igenom hela t„ltet, men
fann dem icke.
031:035 Och hon sade till sin fader: &fraq12;Vredgas icke, min herre, ”ver att
jag ej kan stiga upp f”r dig, ty det „r med mig p† kvinnors
vis.&fraq12; S† s”kte han efter husgudarna, men fann dem icke.
031:036 D† blev Jakob vred och for ut mot Laban; Jakob tog till orda och
sade till Laban: &fraq12;Vari har jag d† f”rbrutit mig eller syndat,
eftersom du s† h„ftigt f”rf”ljer mig?
031:037 Nu har du genoms”kt allt mitt bohag; vad har du d„r funnit av
bohagsting som tillh”ra dig? L„gg det fram h„r inf”r mina
fr„nder och dina fr„nder, s† att de f† d”ma mellan oss b†da.
031:038 I tjugu †r har jag nu varit hos dig; dina tackor och dina getter
hava icke f”tt i otid, och av v„durarna i din hjord har jag icke
„tit.
031:039 Intet ihj„lrivet djur f”rde jag till dig; jag m†ste sj„lv
ers„tta det; du utkr„vde det av mig, evad det var stulet om
dagen eller stulet om natten.
031:040 S†dan var min lott: om dagen f”rt„rdes jag av hetta och om
natten av k”ld, och s”mnen flydde mina ”gon.
031:041 I tjugu †r har jag nu varit i ditt hus; jag har tj„nat dig i
fjorton †r f”r dina b†da d”ttrar och i sex †r f”r din boskap,
men du har tio g†nger f”r„ndrat min l”n.
031:042 Om icke min faders Gud hade varit med mig, Abrahams Gud, han som
ock Isak fruktar, s† hade du nu s„kert l†tit mig fara med tomma
h„nder. Men Gud s†g mitt lidande och min m”da, och han f„llde
domen i natt.&fraq12;
031:043 D† svarade Laban och sade till Jakob: &fraq12;D”ttrarna „ro mina
d”ttrar, och barnen „ro mina barn, och hjordarna „ro mina
hjordar, och allt det du ser „r mitt; vad skulle jag d† nu kunna
g”ra mot dessa mina d”ttrar eller mot barnen som de hava f”tt?
031:044 S† kom nu och l†t oss sluta ett f”rbund med varandra, och m† det
vara ett vittne mellan mig och dig.&fraq12;
031:045 D† tog Jakob en sten och reste den till en stod. 031:046 Och Jakob sade till sina fr„nder: &fraq12;Samlen tillhopa stenar.&fraq12; Och
de togo stenar och gjorde ett r”se och h”llo m†ltid d„r p†
r”set.
031:047 Och Laban kallade det <sp„rr>Jegar-Sahaduta</sp„rr>, men Jakob
kallade det <sp„rr>Galed</sp„rr>.
031:048 Och Laban sade: &fraq12;Detta r”se vare i dag vittne mellan mig och
dig.&fraq12; D„rav fick det namnet Galed;
031:049 men det kallades ock <sp„rr>Mispa</sp„rr>, ty han sade:
&fraq12;HERREN vare v„ktare mellan mig och dig, n„r vi icke mer se
varandra.
031:050 Om du behandlar mina d”ttrar illa eller tager andra hustrur
j„mte mina d”ttrar, s† vet, att om ock ingen m„nniska „r
tillst„des, s† „r dock Gud vittne mellan mig och dig.&fraq12;
031:051 Och Laban sade ytterligare till Jakob: &fraq12;Se, detta r”se och
stoden som jag har rest mellan mig och dig --
031:052 detta r”se vare ett vittne, och stoden vare ett vittne, att jag
icke skall draga till dig f”rbi detta r”se, och att icke heller
du skall draga till mig f”rbi detta r”se och denna stod, med ont
upps†t.
031:053 Abrahams Gud och Nahors Gud, han som var deras faders Gud, han
vare domare mellan oss.&fraq12; Och Jakob svor eden vid honom som hans
fader Isak fruktade.
031:054 Och Jakob offrade ett slaktoffer p† berget och inbj”d sina
fr„nder att h†lla m†ltid med sig. Och de †to och stannade sedan
p† berget ”ver natten.
031:055 Men om morgonen stod Laban bittida upp, och sedan han hade kysst
sina barnbarn och sina d”ttrar och v„lsignat dem, for han sin
v„g hem igen.
032:001 Men n„r Jakob drog sin v„g fram, m”tte honom Guds „nglar; 032:002 och d† Jakob s†g dem, sade han: &fraq12;Detta „r Guds skara.&fraq12; Och han
gav den platsen namnet <sp„rr>Mahanaim</sp„rr>.
032:003 Och Jakob s„nde budb„rare framf”r sig till sin broder Esau i
Seirs land, p† Edoms mark;
032:004 och han bj”d dem och sade: &fraq12;S† skolen I s„ga till min herre
Esau: Din tj„nare Jakob l†ter s„ga: Jag har vistats borta hos
Laban och dr”jt kvar d„r „nda till nu;
032:005 och jag har f†tt oxar, †snor, f†r, tj„nare och tj„narinnor. Och
jag har nu velat s„nda bud f”r att l†ta min herre veta detta, p†
det att jag m† finna n†d f”r dina ”gon.&fraq12;
032:006 N„r sedan budb„rarna kommo tillbaka till Jakob, sade de: &fraq12;Vi
tr„ffade din broder Esau, som redan drager emot dig med fyra
hundra man.&fraq12;
032:007 D† blev Jakob mycket f”rskr„ckt och betogs av †ngest; och han
delade sitt folk och f†ren och f„kreaturen och kamelerna i tv†
skaror.
032:008 Ty han t„nkte: &fraq12;Om Esau ”verfaller den ena skaran och sl†r den,
s† kan dock den andra skaran undkomma.&fraq12;
032:009 Och Jakob sade: &fraq12;Min fader Abrahams Gud och min fader Isaks Gud,
HERRE, du som sade till mig: 'V„nd tillbaka till ditt land och
till din sl„kt, s† skall jag g”ra dig gott',
032:010 jag „r f”r ringa till all den n†d och all den trofasthet som du
har bevisat din tj„nare; ty jag hade icke mer „n min stav, n„r
jag gick ”ver denna Jordan, och nu har jag f”r”kats till tv†
skaror.
032:011 R„dda mig undan min broder Esaus hand, ty jag fruktar att han
kommer och f”rg”r mig, utan att ens skona m”drar och barn.
032:012 Du har sj„lv sagt: 'Jag skall g”ra dig mycket gott och l†ta din
s„d bliva s†som havets sand, som man icke kan r„kna f”r dess
myckenhets skull.'&fraq12;
032:013 Och han stannade d„r den natten.
Och av det han hade f”rv„rvat tog han ut till sk„nker †t sin
broder Esau
032:014 tv† hundra getter och tjugu bockar, tv† hundra tackor och tjugu
v„durar,
032:015 trettio kamelston som g†vo di, j„mte deras f”l, d„rtill fyrtio
kor och tio tjurar samt tjugu †sninnor med tio f”l.
032:016 Och han l„mnade detta i sina tj„nares v†rd, var hjord f”r sig,
och sade till sina tj„nare: &fraq12;G†n framf”r mig och l†ten ett
mellanrum vara mellan hjordarna.&fraq12;
032:017 Och han bj”d den f”rste och sade: &fraq12;N„r min broder Esau m”ter dig
och fr†gar dig: 'Vem tillh”r du, och vart g†r du, och vem
tillh”ra djuren som du driver framf”r dig?',
032:018 d† skall du svara: 'De tillh”ra din tj„nare Jakob; de „ro
sk„nker som han s„nder till min herre Esau, och sj„lv kommer han
h„r efter oss.'&fraq12;
032:019 Och han bj”d likaledes den andre och den tredje och alla de
”vriga som drevo hjordarna: &fraq12;S†som jag nu har sagt eder skolen I
s„ga till Esau, n„r I kommen fram till honom.
032:020 Och I skolen vidare s„ga: 'Ocks† din tj„nare Jakob kommer h„r
efter oss.'&fraq12; Ty han t„nkte: &fraq12;Jag vill blidka honom med de
sk„nker som g† f”re mig; sedan vill jag sj„lv komma inf”r hans
ansikte; kanh„nda tager han d† n†digt emot mig.&fraq12;
032:021 S† kommo nu sk„nkerna f”re honom, medan han sj„lv den natten
stannade i l„gret.
032:022 Men under natten stod han upp och tog sina b†da hustrur och
sina b†da tj„nstekvinnor och sina elva s”ner och gick ”ver
Jabboks vad.
032:023 Han tog dem och f”rde dem ”ver b„cken och f”rde tillika ”ver vad
han eljest „gde.
032:024 Och Jakob blev ensam kvar. D† brottades en man med honom, till
dess morgonrodnaden gick upp.
032:025 Och n„r denne s†g att han icke kunde ”vervinna Jakob, gav han
honom ett slag p† h”ftleden, s† att h”ften gick ur led, under
det han brottades med honom.
032:026 Och mannen sade: &fraq12;Sl„pp mig, ty morgonrodnaden g†r upp.&fraq12; Men
han svarade: &fraq12;Jag sl„pper dig icke, med mindre du v„lsignar
mig.&fraq12;
032:027 D† sade han till honom: &fraq12;Vad „r ditt namn?&fraq12; Han svarade:
&fraq12;Jakob.&fraq12;
032:028 Han sade: &fraq12;Du skall icke mer heta Jakob, utan Israel, ty du har
<sp„rr>k„mpat</sp„rr> med <sp„rr>Gud</sp„rr> och med
m„nniskor och vunnit seger.&fraq12;
032:029 D† fr†gade Jakob och sade: &fraq12;L†t mig veta ditt namn.&fraq12; Han
svarade: &fraq12;Varf”r fr†gar du efter mitt namn?&fraq12; Och han v„lsignade
honom d„r.
032:030 Men Jakob gav platsen namnet <sp„rr>Peniel</sp„rr>, &fraq12;ty&fraq12;,
sade han, &fraq12;jag har sett Gud ansikte mot ansikte, och dock har
mitt liv blivit r„ddat&fraq12;.
032:031 Och n„r han hade kommit f”rbi Penuel, s†g han solen g† upp; men
han haltade p† h”ften.
032:032 F”rdenskull „ta Israels barn „nnu i dag icke h”ftsenan som
ligger p† h”ftleden, d„rf”r n„mligen, att han gav Jakob ett slag
p† h”ftleden, p† h”ftsenan.
033:001 Och Jakob lyfte upp sina ”gon och fick se Esau komma med fyra
hundra man. D† f”rdelade han sina barn p† Lea och Rakel och de
b†da tj„nstekvinnorna.
033:002 Och han l„t tj„nstekvinnorna med deras barn g† fr„mst, Lea med
hennes barn d„rn„st, och Rakel med Josef sist.
033:003 Och sj„lv gick han framf”r dem och bugade sig sju g†nger ned
till jorden, till dess han kom fram till sin broder.
033:004 Men Esau skyndade emot honom och tog honom i famn och f”ll honom
om halsen och kysste honom; och de gr„to.
033:005 Och n„r han lyfte upp sina ”gon och fick se kvinnorna och
barnen, sade han: &fraq12;Vilka „ro dessa som du har med dig?&fraq12; Han
svarade: &fraq12;Det „r barnen som Gud har besk„rt din tj„nare.&fraq12;
033:006 Och tj„nstekvinnorna gingo fram med sina barn och bugade sig. 033:007 D„refter gick ock Lea fram med sina barn, och de bugade sig.
Slutligen gingo Josef och Rakel fram och bugade sig. 033:008 Sedan fr†gade han: &fraq12;Vad ville du med hela den skara som jag
m”tte?&fraq12; Han svarade: &fraq12;Jag ville finna n†d f”r min herres ”gon.&fraq12; 033:009 Men Esau sade: &fraq12;Jag har nog; beh†ll du vad du har, min broder.&fraq12; 033:010 Jakob svarade: &fraq12;Ack nej; om jag har funnit n†d f”r dina ”gon, s†
tag emot sk„nkerna av mig, eftersom jag har f†tt se ditt
ansikte, likasom s†ge jag ett gudav„sens ansikte, d† du nu s†
gunstigt har tagit emot mig.
033:011 Tag h„lsningssk„nkerna som jag har skickat emot dig; ty Gud har
varit mig n†dig, och jag har allt fullt upp.&fraq12; Och han bad honom
s† entr„get, att han tog emot dem.
033:012 Och Esau sade: &fraq12;L†t oss bryta upp och draga vidare; jag vill g†
framf”r dig.&fraq12;
033:013 Men han svarade honom: &fraq12;Min herre ser sj„lv att barnen „ro
sp„da, och att jag har med mig f†r och kor som giva di; driver
man dessa f”r starkt en enda dag, s† d”r hela hjorden.
033:014 M† d„rf”r min herre draga †stad f”re sin tj„nare, s† vill jag
komma efter i sakta mak, i den m†n boskapen, som drives framf”r
mig, och barnen orka f”lja med, till dess jag kommer till min
herre i Seir.&fraq12;
033:015 D† sade Esau: &fraq12;S† vill jag †tminstone l„mna kvar hos dig en del
av mitt folk.&fraq12; Men han svarade: &fraq12;Varf”r s†? M† jag allenast
finna n†d f”r min herres ”gon.&fraq12;
033:016 S† v„nde Esau om, samma dag, och tog v„gen till Seir.
033:017 Men Jakob br”t upp och drog till Suckot och byggde sig d„r ett
hus. Och †t sin boskap gjorde han <sp„rr>l”vhyddor</sp„rr>;
d„rav fick platsen namnet Suckot.
033:018 Och Jakob kom p† sin f„rd ifr†n Paddan-Aram v„lbeh†llen till
Sikems stad i Kanaans land och slog upp sitt l„ger utanf”r
staden.
033:019 Och det jordstycke d„r han hade slagit upp sitt t„lt k”pte han
av Hamors, Sikems faders, barn f”r hundra kesitor.
033:020 Och han reste d„r ett altare och kallade det
<sp„rr>El-Elohe-Israel</sp„rr>.
034:001 Men Dina, den dotter som Lea hade f”tt †t Jakob, gick ut f”r att
bes”ka landets d”ttrar.
034:002 Och Sikem, som var son till hiv‚en Hamor, h”vdingen i landet,
fick se henne, och han tog henne till sig och l„grade henne och
kr„nkte henne.
034:003 Och hans hj„rta f„ste sig vid Dina, Jakobs dotter, och flickan
blev honom k„r, och han talade v„nligt med flickan.
034:004 Och Sikem sade till sin fader Hamor: &fraq12;Skaffa mig denna flicka
till hustru.&fraq12;
034:005 Och Jakob hade f†tt h”ra att hans dotter Dina hade blivit
sk„ndad. Men eftersom hans s”ner voro med hans boskap ute p†
marken, teg Jakob, till dess de kommo hem.
034:006 S† gick nu Hamor, Sikems fader, ut till Jakob f”r att tala med
honom.
034:007 Men n„r Jakobs s”ner kommo hem fr†n marken, sedan de hade f†tt
h”ra vad som hade h„nt, blevo de f”rbittrade och vredgades
h”geligen ”ver att han hade gjort vad som var en galenskap i
Israel, i det han hade l„grat Jakobs dotter -- en otillb”rlig
g„rning.
034:008 D† talade Hamor med dem och sade: &fraq12;Min son Sikems hj„rta har
f„st sig vid eder syster; given henne †t honom till hustru.
034:009 Och befrynden eder med oss; given edra d”ttrar †t oss, och
tagen I v†ra d”ttrar till hustrur,
034:010 och bos„tten eder hos oss, ty landet skall ligga ”ppet f”r eder;
d„r m†n I bo och draga omkring och f”rv„rva besittningar.&fraq12;
034:011 Och Sikem sade till hennes fader och hennes br”der: &fraq12;L†ten mig
finna n†d f”r edra ”gon; vad I fordren av mig vill jag giva.
034:012 Beg„ren av mig huru stor brudg†va och sk„nk som helst; jag vill
giva vad I fordren av mig; given mig allenast flickan till
hustru.&fraq12;
034:013 D† svarade Jakobs s”ner Sikem och hans fader Hamor med listiga
ord, eftersom han hade sk„ndat deras syster Dina,
034:014 och sade till dem: &fraq12;Vi kunna icke samtycka till att giva v†r
syster †t en man som har f”rhud; ty s†dant h†lla vi f”r
skamligt.
034:015 Allenast p† det villkoret skola vi g”ra eder till viljes, att I
bliven s†som vi, d„rigenom att allt mank”n bland eder omsk„res.
034:016 D† skola vi giva v†ra d”ttrar †t eder och sj„lva taga edra
d”ttrar till hustrur; och vi skola d† bo hos eder och bliva med
eder ett enda folk.
034:017 Men om I icke viljen lyssna till oss och l†ta omsk„ra eder, s†
skola vi taga v†r syster och draga bort.&fraq12;
034:018 Och Hamor och Sikem, Hamors son, voro till freds med vad de
beg„rde.
034:019 Och den unge mannen dr”jde icke att g”ra s†, ty han hade f†tt
behag till Jakobs dotter. Och han hade st”rre myndighet „n
n†gon annan i hans faders hus.
034:020 S† tr„dde d† Hamor och hans son Sikem upp i sin stads port och
talade till m„nnen i staden och sade:
034:021 &fraq12;Dessa m„n „ro fredligt sinnade mot oss; m† vi allts† l†ta dem
bo i landet och draga omkring d„r; landet har ju utrymme nog f”r
dem. Vi vilja taga deras d”ttrar till hustrur †t oss och giva
dem v†ra d”ttrar.
034:022 Men allenast p† det villkoret skola m„nnen g”ra oss till viljes
och bo hos oss och bliva ett enda folk med oss, att allt mank”n
bland oss omsk„res, likasom de sj„lva „ro omskurna.
034:023 Och d† bliva ju deras boskap och deras egendom och alla deras
dragare v†r tillh”righet. M† vi f”rdenskull allenast g”ra dem
till viljes, s† skola de bo kvar hos oss.&fraq12;
034:024 Och folket lydde Hamor och hans son Sikem, alla de som bodde
inom hans stadsport; allt mank”n, s† m†nga som bodde inom hans
stadsport, l„to omsk„ra sig.
034:025 Men p† tredje dagen, d† de voro sjuka av s†ren, togo Jakobs tv†
s”ner Simeon och Levi, Dinas br”der, var sitt sv„rd och
”verf”llo staden of”rt„nkt och dr„pte allt mank”n.
034:026 Ocks† Hamor och hans son Sikem dr„pte de med sv„rdsegg och togo
Dina ut ur Sikems hus och gingo sin v„g.
034:027 Och Jakobs s”ner kommo ”ver de slagna och plundrade staden,
d„rf”r att deras syster hade blivit sk„ndad;
034:028 de togo deras f†r och f„kreatur och †snor, b†de vad som fanns i
staden och vad som fanns p† f„ltet.
034:029 Och allt deras gods och alla deras barn och deras kvinnor f”rde
de bort s†som byte, tillika med allt annat som fanns i husen.
034:030 Men Jakob sade till Simeon och Levi: &fraq12;I haven dragit olycka ”ver
mig, d† I nu haven gjort mig f”rhatlig f”r landets inbyggare,
kanan‚erna och periss‚erna. Mitt folk „r allenast en ringa hop;
man skall nu f”rsamla sig mot mig och sl† mig ihj„l; s† skall
jag med mitt hus f”rg”ras.&fraq12;
034:031 Men de svarade: &fraq12;Skulle man d† f† behandla v†r syster s†som en
sk”ka?&fraq12;
035:001 Och Gud sade till Jakob: &fraq12;St† upp, drag till Betel och stanna
d„r, och res d„r ett altare †t den Gud som uppenbarade sig f”r
dig, n„r du flydde f”r din broder Esau.&fraq12;
035:002 D† sade Jakob till sitt husfolk och till alla som voro med
honom: &fraq12;Skaffen bort de fr„mmande gudar som I haven bland eder,
och renen eder och byten om kl„der,
035:003 och l†t oss s† st† upp och draga till Betel; d„r vill jag resa
ett altare †t den Gud som b”nh”rde mig, n„r jag var i n”d, och
som var med mig p† den v„g jag vandrade.&fraq12;
035:004 D† g†vo de †t Jakob alla de fr„mmande gudar som de hade hos sig,
d„rtill ock sina ”rringar; och Jakob gr„vde ned detta under
terebinten vid Sikem.
035:005 Sedan br”to de upp; och en f”rskr„ckelse ifr†n Gud kom ”ver de
kringliggande st„derna, s† att man icke f”rf”ljde Jakobs s”ner.
035:006 Och Jakob kom till Lus, det „r Betel, i Kanaans land, j„mte allt
det folk som var med honom.
035:007 Och han byggde d„r ett altare och kallade platsen
<sp„rr>El-Betel</sp„rr>, d„rf”r att Gud d„r hade uppenbarat
sig f”r honom, n„r han flydde f”r sin broder.
035:008 Och Debora, Rebeckas amma, dog och blev begraven nedanf”r Betel,
under en ek; den fick namnet Gr†toeken.
035:009 Och Gud uppenbarade sig †ter f”r Jakob, n„r han hade kommit
tillbaka fr†n Paddan-Aram, och v„lsignade honom. 035:010 Och Gud sade till honom: &fraq12;Ditt namn „r Jakob; men du skall icke
mer heta Jakob, utan Israel skall vara ditt namn.&fraq12; S† fick han
namnet Israel.
035:011 Och Gud sade till honom: &fraq12;Jag „r Gud den Allsm„ktige; var
fruktsam och f”r”ka dig. Ett folk, ja, skaror av folk skola
komma av dig, och konungar skola utg† fr†n din l„nd.
035:012 Och det land som jag har givit †t Abraham och Isak skall jag
giva †t dig; †t din s„d efter dig skall jag ock giva det landet.
035:013 Och Gud for upp fr†n honom, p† den plats d„r han hade talat med
honom.
035:014 Men Jakob reste en stod p† den plats d„r han hade talat med
honom, en stod av sten; och han offrade drickoffer d„rp† och g”t
olja ”ver den.
035:015 Och Jakob gav †t platsen d„r Gud hade talat med honom namnet
Betel.
035:016 Sedan br”to de upp fr†n Betel. Och n„r det „nnu var ett stycke
v„g fram till Efrat, kom Rakel i barnsn”d, och barnsn”den blev
henne sv†r.
035:017 D† nu hennes barnsn”d var som sv†rast, sade hj„lpkvinnan till
henne: &fraq12;Frukta icke; ty ocks† denna g†ng f†r du en son.&fraq12;
035:018 Men n„r hon h”ll p† att giva upp andan, ty hon skulle nu d”, gav
hon honom namnet <sp„rr>Ben-Oni</sp„rr>; men hans fader kallade honom
<sp„rr>Benjamin</sp„rr>.
035:019 S† dog Rakel, och hon blev begraven vid v„gen till Efrat, det „r
Bet-Lehem.
035:020 Och Jakob reste en v†rd p† hennes grav; det „r den som „nnu i
dag kallas Rakels gravv†rd.
035:021 Och Israel br”t upp d„rifr†n och slog upp sitt t„lt p† andra
sidan om Herdetornet.
035:022 Och medan Israel bodde d„r i landet, gick Ruben †stad och
l„grade Bilha, sin faders bihustru; och Israel fick h”ra det.
Och Jakob hade tolv s”ner.
035:023 Leas s”ner voro Ruben, Jakobs f”rstf”dde, vidare Simeon, Levi,
Juda, Isaskar och Sebulon.
035:024 Rakels s”ner voro Josef och Benjamin.
035:025 Bilhas, Rakels tj„nstekvinnas, s”ner voro Dan och Naftali.
035:026 Silpas, Leas tj„nstekvinnas, s”ner voro Gad och Aser. Dessa
voro Jakobs s”ner, och de f”ddes †t honom i Paddan-Aram. 035:027 Och Jakob kom till sin fader Isak i Mamre vid Kirjat-Arba, det
„r Hebron, d„r Abraham och Isak hade bott s†som fr„mlingar. 035:028 Och Isak levde ett hundra †ttio †r; 035:029 d„refter gav Isak upp andan och dog och blev samlad till sina
f„der, gammal och m„tt p† att leva. Och hans s”ner Esau och
Jakob begrovo honom.
036:001 Detta „r ber„ttelsen om Esaus, det „r Edoms, sl„kt.
036:002 Esau hade tagit sina hustrur bland Kanaans d”ttrar: Ada, hetiten
Elons dotter, och Oholibama, dotter till Ana och sondotter till
hiv‚en Sibeon,
036:003 s† ock Basemat, Ismaels dotter, Nebajots syster. 036:004 Och Ada f”dde Elifas †t Esau, men Basemat f”dde Reguel. 036:005 Och Oholibama f”dde Jeus, Jaelam och Kora. Dessa voro Esaus
s”ner, vilka f”ddes †t honom i Kanaans land.
036:006 Och Esau tog sina hustrur, sina s”ner och d”ttrar och allt sitt
husfolk, sin boskap och alla sina dragare och all annan egendom
som han hade f”rv„rvat i Kanaans land och drog till ett annat
land och skilde sig s† fr†n sin broder Jakob.
036:007 Ty deras „godelar voro s† stora att de icke kunde bo
tillsammans; landet d„r de uppeh”llo sig r„ckte icke till †t
dem, f”r deras boskapshjordars skull.
036:008 Och Esau bosatte sig i Seirs bergsbygd. Esau, det „r densamme
som Edom.
036:009 Och detta „r ber„ttelsen om Esaus sl„kt, hans som var stamfader
f”r edom‚erna, i Seirs bergsbygd. 036:010 Dessa „ro namnen p† Esaus s”ner: Elifas, son till Ada, Esaus
hustru, och Reguel, son till Basemat, Esaus hustru. 036:011 Men Elifas' s”ner voro Teman, Omar, Sefo, Gaetam och Kenas. 036:012 Och Timna, som var Elifas', Esaus sons, bihustru, f”dde Amalek
†t Elifas. Dessa voro s”ner till Ada, Esaus hustru. 036:013 Men Reguels s”ner voro dessa: Nahat och Sera, Samma och Missa.
Dessa voro s”ner till Basemat, Esaus hustru. 036:014 Men s”ner till Oholibama, Esaus hustru, dotter till Ana och
sondotter till Sibeon, voro dessa, som hon f”dde †t Esau: Jeus,
Jaelam och Kora.
036:015 Dessa voro stamfurstarna bland Esaus s”ner: Elifas', Esaus
f”rstf”ddes, s”ner voro dessa: fursten Teman, fursten Omar,
fursten Sefo, fursten Kenas,
036:016 fursten Kora, fursten Gaetam, fursten Amalek. Dessa voro de
furstar som h„rstammade fr†n Elifas, i Edoms land; dessa voro
Adas s”ner.
036:017 Och dessa voro Reguels, Esaus sons, s”ner: fursten Nahat,
fursten Sera, fursten Samma, fursten Missa. Dessa voro de
furstar som h„rstammade fr†n Reguel, i Edoms land; dessa voro
s”ner till Basemat, Esaus hustru.
036:018 Och dessa voro Oholibamas, Esaus hustrus, s”ner: fursten Jeus,
fursten Jaelam, fursten Kora. Dessa voro de furstar som
h„rstammade fr†n Oholibama, Anas dotter och Esaus hustru.
036:019 Dessa voro Esaus s”ner, och dessa deras stamfurstar. Han „r
densamme som Edom.
036:020 Dessa voro hor‚en Seirs s”ner, landets f”rra inbyggare: Lotan,
Sobal, Sibeon, Ana,
036:021 Dison, Eser och Disan. Dessa voro hor‚ernas, Seirs s”ners,
stamfurstar i Edoms land.
036:022 Men Lotans s”ner voro Hori och Hemam; och Lotans syster var
Timna.
036:023 Och dessa voro Sobals s”ner: Alvan, Manahat och Ebal, Sefo och
Onam.
036:024 Och dessa voro Sibeons s”ner: Aja och Ana; det var denne Ana som
fann de varma k„llorna i ”knen, n„r han vaktade sin fader
Sibeons †snor.
036:025 Men dessa voro Anas barn: Dison och Oholibama, Anas dotter. 036:026 Och dessa voro Disans s”ner: Hemdan, Esban, Jitran och Keran. 036:027 Och dessa voro Esers s”ner: Bilhan, Saavan och Akan. 036:028 Dessa voro Disans s”ner: Us och Aran. 036:029 Dessa voro hor‚ernas stamfurstar: fursten Lotan, fursten Sobal,
fursten Sibeon, fursten Ana,
036:030 fursten Dison, fursten Eser, fursten Disan. Dessa voro
hor‚ernas stamfurstar i Seirs land, var furste f”r sig.
036:031 Och dessa voro de konungar som regerade i Edoms land, innan „nnu
n†gon israelitisk konung var konung d„r: 036:032 Bela, Beors son, var konung i Edom, och hans stad hette Dinhaba. 036:033 N„r Bela dog, blev Jobab, Seras son, fr†n Bosra, konung efter
honom.
036:034 N„r Jobab dog, blev Husam fr†n teman‚ernas land konung efter
honom.
036:035 N„r Husam dog, blev Hadad, Bedads son, konung efter honom, han
som slog midjaniterna p† Moabs mark; och hans stad hette Avit. 036:036 N„r Hadad dog, blev Samla fr†n Masreka konung efter honom. 036:037 N„r Samla dog, blev Saul fr†n Rehobot vid floden konung efter
honom.
036:038 N„r Saul dog, blev Baal-Hanan, Akbors son, konung efter honom.
036:039 N„r Baal-Hanan, Akbors son, dog, blev Hadar konung efter honom;
och hans stad hette Pagu, och hans hustru hette Mehetabel,
dotter till Matred, som var dotter till Me-Sahab.
036:040 Och dessa „ro namnen p† Esaus stamfurstar, efter deras sl„kter
och orter, med deras namn: fursten Timna, fursten Alva, fursten
Jetet,
036:041 fursten Oholibama, fursten Ela, fursten Pinon, 036:042 fursten Kenas, fursten Teman, fursten Mibsar, 036:043 fursten Magdiel, fursten Iram. Dessa voro Edoms stamfurstar,
efter deras boningsorter i det land de hade tagit i besittning
-- hans som ock kallas Esau, edom‚ernas stamfader.
037:001 Men Jakob bosatte sig i det land d„r hans fader hade bott s†som
fr„mling, n„mligen i Kanaans land.
037:002 Detta „r ber„ttelsen om Jakobs sl„kt. N„r Josef var sjutton †r
gammal, gick han, j„mte sina br”der, i vall med f†ren; han f”ljde
d† s†som yngling med Bilhas och Silpas, sin faders hustrurs,
s”ner. Och Josef bar fram till deras fader vad ont som sades om
dem.
037:003 Men Israel hade Josef k„rare „n alla sina andra s”ner, eftersom
han hade f”tt honom p† sin †lderdom; och han l„t g”ra †t honom
en fotsid livkl„dnad.
037:004 D† nu hans br”der s†go att deras fader hade honom k„rare „n alla
hans br”der, blevo de h„tska mot honom och kunde icke tala
v„nligt till honom.
037:005 D„rtill hade Josef en g†ng en dr”m, som han omtalade f”r sina
br”der; sedan hatade de honom „nnu mer.
037:006 Han sade n„mligen till dem: &fraq12;H”ren vilken dr”m jag har haft. 037:007 Jag tyckte att vi bundo k„rvar p† f„ltet; och se, min k„rve
reste sig upp och blev st†ende, och edra k„rvar st„llde sig runt
omkring och bugade sig f”r min k„rve.&fraq12;
037:008 D† sade hans br”der till honom: &fraq12;Skulle du bliva v†r konung, och
skulle du r†da ”ver oss?&fraq12; Och de hatade honom „nnu mer f”r hans
dr”mmars skull och f”r vad han hade sagt.
037:009 Sedan hade han „nnu en annan dr”m som han f”rt„ljde f”r sina
br”der; han sade: &fraq12;H”ren, jag har haft „nnu en dr”m. Jag tyckte
att solen och m†nen och elva stj„rnor bugade sig f”r mig.&fraq12;
037:010 N„r han f”rt„ljde detta f”r sin fader och sina br”der, bannade
hans fader honom och sade till honom: &fraq12;Vad „r detta f”r en dr”m
som du har haft? Skulle d† jag och din moder och dina br”der
komma och buga oss ned till jorden f”r dig?&fraq12;
037:011 Och hans br”der avundades honom; men hans fader bevarade detta i
sitt minne.
037:012 D† nu en g†ng hans br”der hade g†tt bort f”r att vakta sin
faders f†r i Sikem,
037:013 sade Israel till Josef: &fraq12;Se, dina br”der vakta f†ren i Sikem;
g”r dig redo, jag vill s„nda dig till dem.&fraq12; Han svarade honom:
&fraq12;Jag „r redo.&fraq12;
037:014 D† sade han till honom: &fraq12;G† och se efter, om det st†r v„l till
med dina br”der, och om det st†r v„l till med f†ren, och kom
tillbaka till mig med svar.&fraq12; S† s„nde han honom †stad fr†n
Hebrons dal, och han kom till Sikem.
037:015 D„r m”tte han en man, medan han gick omkring villr†dig p†
f„ltet; och mannen fr†gade honom: &fraq12;Vad s”ker du?&fraq12;
037:016 Han svarade: &fraq12;Jag s”ker efter mina br”der; s„g mig var de vakta
sin hjord.&fraq12;
037:017 Mannen svarade: &fraq12;De hava brutit upp h„rifr†n; ty jag h”rde dem
s„ga: 'L†t oss g† till Dotain.'&fraq12; D† gick Josef vidare efter
sina br”der och fann dem i Dotan.
037:018 N„r de nu p† avst†nd fingo se honom, innan han „nnu hade hunnit
fram till dem, lade de r†d om att d”da honom.
037:019 De sade till varandra: &fraq12;Se, d„r kommer dr”mmaren. 037:020 Upp, l†t oss dr„pa honom och kasta honom i en brunn; sedan kunna
vi s„ga att ett vilddjur har „tit upp honom. S† f† vi se huru
det g†r med hans dr”mmar.&fraq12;
037:021 Men n„r Ruben h”rde detta, ville han r„dda honom undan deras
h„nder och sade: &fraq12;L†t oss icke sl† ihj„l honom.&fraq12;
037:022 Ytterligare sade Ruben till dem: &fraq12;Utgjuten icke blod; kasten
honom i brunnen h„r i ”knen, men b„ren icke hand p† honom.&fraq12; Han
ville n„mligen r„dda honom undan deras h„nder och f”ra honom
tillbaka till hans fader.
037:023 D† nu Josef kom fram till sina br”der, togo de av honom hans
livkl„dnad, den fotsida kl„dnaden som han hade p† sig,
037:024 och grepo honom och kastade honom i brunnen; men brunnen var
tom, intet vatten fanns d„ri.
037:025 D„refter satte de sig ned f”r att „ta. N„r de d† lyfte upp sina
”gon, fingo de se ett t†g av ismaeliter komma fr†n Gilead, och
deras kameler voro lastade med dragantgummi, balsam och
ladanum; de voro p† v„g med detta ned till Egypten.
037:026 D† sade Juda till sina br”der: &fraq12;Vad gagn hava vi d„rav att vi
dr„pa v†r broder och d”lja hans blod?&fraq12;
037:027 Nej, l†t oss s„lja honom till ismaeliterna; m† v†r hand icke
komma vid honom, ty han „r ju v†r broder, v†rt eget k”tt.&fraq12; Och
hans br”der lydde honom.
037:028 D† nu midjanitiska k”pm„n kommo d„r f”rbi, drogo de upp Josef ur
brunnen; och de s†lde Josef f”r tjugu siklar silver till
ismaeliterna. Dessa f”rde s† Josef till Egypten.
037:029 N„r sedan Ruben kom tillbaka till brunnen, se, d† fanns Josef
icke i brunnen. D† rev han s”nder sina kl„der 037:030 och v„nde tillbaka till sina br”der och sade: &fraq12;Gossen „r icke
d„r, vart skall jag nu taga v„gen?&fraq12; 037:031 Men de togo Josefs livkl„dnad och slaktade en bock och doppade
kl„dnaden i blodet;
037:032 d„refter s„nde de den fotsida livkl„dnaden hem till sin fader
och l„to s„ga: &fraq12;Denna har vi funnit; se efter, om det „r din
sons livkl„dnad eller icke.&fraq12;
037:033 Och han k„nde igen den och sade: &fraq12;Det „r min sons livkl„dnad;
ett vilddjur har „tit upp honom, f”rvisso „r Josef ihj„lriven.&fraq12;
037:034 Och Jakob rev s”nder sina kl„der och svepte s„cktyg om sina
l„nder och s”rjde sin son i l†ng tid.
037:035 Och alla hans s”ner och alla hans d”ttrar kommo f”r att tr”sta
honom; men han ville icke l†ta tr”sta sig, utan sade: &fraq12;Jag skall
med sorg fara ned i d”dsriket till min son.&fraq12; S† begr„t hans
fader honom.
037:036 Men medaniterna f”rde honom till Egypten och s†lde honom till
Potifar, som var hovman hos Farao och h”vitsman f”r drabanterna. 038:001 Vid den tiden begav sig Juda †stad bort ifr†n sina br”der och
sl”t sig till en man i Adullam, som hette Hira. 038:002 D„r fick Juda se dottern till en kananeisk man som hette Sua,
och han tog henne till sig och gick in till henne. 038:003 Och hon blev havande och f”dde en son, och han fick namnet Er. 038:004 Źter blev hon havande och f”dde en son och gav honom namnet
Onan.
038:005 Och hon f”dde „nnu en son, och †t denne gav hon namnet Sela; och
n„r han f”ddes, var Juda i Kesib. 038:006 Och Juda tog †t Er, sin f”rstf”dde, en hustru som hette Tamar. 038:007 Men Er, Judas f”rstf”dde, misshagade HERREN; d„rf”r d”dade
HERREN honom.
038:008 D† sade Juda till Onan: &fraq12;G† in till din broders hustru, „kta
henne i din broders st„lle och skaffa avkomma †t din broder.&fraq12; 038:009 Men eftersom Onan visste att avkomman icke skulle bliva hans
egen, l„t han, n„r han gick in till sin broders hustru, det
spillas p† jorden, f”r att icke giva avkomma †t sin broder.
038:010 Men det misshagade HERREN att han gjorde s†; d„rf”r d”dade han
ocks† honom.
038:011 D† sade Juda till sin sonhustru Tamar: &fraq12;Stanna s†som „nka i din
faders hus, till dess min son Sela bliver fullvuxen.&fraq12; Han
fruktade n„mligen att annars ocks† denne skulle d”, likasom hans
br”der. S† gick Tamar bort och stannade i sin faders hus.
038:012 En l†ng tid d„refter dog Suas dotter, Judas hustru. Och efter
sorgetidens slut gick Juda med sin v„n adullamiten Hira upp till
Timna, f”r att se efter dem som klippte hans f†r.
038:013 N„r man nu ber„ttade f”r Tamar att hennes sv„rfader gick upp
till Timna f”r att klippa sina f†r,
038:014 lade hon av sig sina „nkekl„der och bet„ckte sig med en sl”ja
och h”ljde in sig och satte sig vid porten till Enaim p† v„gen
till Timna. Ty hon s†g, att fast„n Sela var fullvuxen, blev hon
likv„l icke given †t honom till hustru.
038:015 D† nu Juda fick se henne, trodde han att hon var en sk”ka; hon
hade ju n„mligen sitt ansikte bet„ckt.
038:016 Och han vek av till henne, d„r hon satt vid v„gen, och sade:
&fraq12;Kom, l†t mig g† in till dig.&fraq12; Ty han visste icke att det var
hans sonhustru. Hon svarade: &fraq12;Vad vill du giva mig f”r att f†
g† in till mig?&fraq12;
038:017 Han sade: &fraq12;Jag vill s„nda dig en killing ur min hjord.&fraq12; Hon
svarade: &fraq12;Ja, om du giver mig pant, till dess du s„nder den.&fraq12;
038:018 Han sade: &fraq12;Vad skall jag d† giva dig i pant?&fraq12; Hon svarade: &fraq12;Din
signetring, din snodd och staven som du har i din hand.&fraq12; D† gav
han henne detta och gick in till henne, och hon blev havande
genom honom.
038:019 Och hon stod upp och gick d„rifr†n och lade av sin sl”ja och
kl„dde sig †ter i sina „nkekl„der.
038:020 Och Juda s„nde killingen med sin v„n adullamiten, f”r att f†
igen panten av kvinnan; men denne fann henne icke.
038:021 Och han fr†gade folket d„r p† orten och sade: &fraq12;Var „r
tempelt„rnan, hon som satt i Enaim vid v„gen?&fraq12; De svarade: &fraq12;H„r
har ingen tempelt„rna varit.&fraq12;
038:022 Och han kom tillbaka till Juda och sade: &fraq12;Jag har icke funnit
henne; d„rtill s„ger folket p† orten att ingen tempelt„rna har
varit d„r.&fraq12;
038:023 D† sade Juda: &fraq12;M† hon d† beh†lla det, s† att vi icke draga
sm„lek ”ver oss. Jag har nu s„nt killingen, men du har icke
funnit henne.&fraq12;
038:024 Vid pass tre m†nader d„refter blev s† ber„ttat f”r Juda: &fraq12;Din
sonhustru Tamar har bedrivit otukt, och i otukt har hon blivit
havande.&fraq12; Juda sade: &fraq12;F”ren ut henne till att br„nnas.&fraq12;
038:025 Men n„r hon f”rdes ut, s„nde hon bud till sin sv„rfader och l„t
s„ga: &fraq12;Genom en man som „r „gare till detta har jag blivit
havande.&fraq12; Och hon l„t s„ga: &fraq12;Se efter, vem denna signetring,
dessa snodder och denna stav tillh”ra.&fraq12;
038:026 Och Juda k„nde igen dem och sade: &fraq12;Hon „r i sin r„tt mot mig,
eftersom jag icke har givit henne †t min son Sela.&fraq12; Men han kom
icke mer vid henne.
038:027 N„r hon nu skulle f”da, se, d† funnos tvillingar i hennes liv. 038:028 Och i f”dslostunden stack den ene fram en hand; d† tog
hj„lpkvinnan en r”d tr†d och band den om hans hand och sade:
&fraq12;Denne kom f”rst fram.&fraq12;
038:029 Men n„r han d„refter †ter drog sin hand tillbaka, se, d† kom
hans broder fram; och hon sade: &fraq12;Varf”r har du tr„ngt dig fram?&fraq12;
Och han fick namnet <sp„rr>Peres</sp„rr>.
038:030 D„refter kom hans broder fram, han som hade den r”da tr†den om
sin hand, och han fick namnet Sera.
039:001 Och Josef f”rdes ned till Egypten; och Potifar, som var hovman
hos Farao och h”vitsman f”r drabanterna, en egyptisk man, k”pte
honom av ismaeliterna som hade f”rt honom ditned.
039:002 Och HERREN var med Josef, s† att han blev en lyckosam man. Och
han vistades i sin herres, egyptierns, hus;
039:003 och hans herre s†g att HERREN var med honom, ty allt vad han
gjorde l„t HERREN lyckas v„l under hans hand.
039:004 Och Josef fann n†d f”r hans ”gon och fick betj„na honom. Och
han satte honom ”ver sitt hus, och allt vad han „gde l„mnade han
i hans v†rd.
039:005 Och fr†n den stund d† han hade satt honom ”ver sitt hus och ”ver
allt vad han „gde, v„lsignade HERREN egyptierns hus, f”r Josefs
skull; och HERRENS v„lsignelse vilade ”ver allt vad han „gde,
hemma och p† marken.
039:006 D„rf”r ”verl„t han i Josefs v†rd allt vad han „gde, och sedan
han hade f†tt honom till sin hj„lp, bekymrade han sig icke om
n†got, utom maten som han sj„lv †t.
Men Josef hade en sk”n gestalt och var sk”n att sk†da.
039:007 Och efter en tid h„nde sig att hans herres hustru kastade sina
”gon p† Josef och sade: &fraq12;Ligg hos mig.&fraq12;
039:008 Men han ville icke, utan sade till sin herres hustru: &fraq12;Se,
alltsedan min herre har tagit mig till sin hj„lp, bekymrar han
sig icke om n†got i huset, och allt vad han „ger har han l„mnat
i min v†rd.
039:009 Han har i detta hus icke st”rre makt „n jag, och intet annat har
han f”rbeh†llit sig „n dig allena, eftersom du „r hans hustru.
Huru skulle jag d† kunna g”ra s† mycket ont och synda mot Gud?&fraq12;
039:010 Och fast„n hon talade s†dant dag efter dag till Josef, h”rde han
dock icke p† henne och ville icke ligga hos henne eller vara med
henne.
039:011 Men en dag d† han kom in i huset f”r att f”rr„tta sina sysslor,
och ingen av husfolket var tillst„des d„rinne,
039:012 fattade hon honom i manteln och sade: &fraq12;Ligg hos mig.&fraq12; Men han
l„mnade manteln i hennes hand och flydde och kom ut.
039:013 D† hon nu s†g att han hade l„mnat sin mantel i hennes hand och
flytt ut,
039:014 ropade hon p† sitt husfolk och sade till dem: &fraq12;Sen h„r, han har
f”rt hit till oss en hebreisk man, f”r att denne skulle locka
oss till l„ttf„rdighet. Han kom in till mig och ville ligga hos
mig; men jag ropade med h”g r”st.
039:015 Och n„r han h”rde att jag hov upp min r”st och ropade, l„mnade
han sin mantel kvar hos mig och flydde och kom ut.&fraq12;
039:016 Och hon l„t hans mantel ligga kvar hos sig, till dess hans herre
kom hem;
039:017 d† ber„ttade hon f”r honom detsamma; hon sade: &fraq12;Den hebreiske
tj„naren som du har f”rt hit till oss kom in till mig, och
ville locka mig till l„ttf„rdighet.
039:018 Men d† jag hov upp min r”st och ropade, l„mnade han sin mantel
kvar hos mig och flydde ut.&fraq12;
039:019 N„r nu hans herre h”rde vad hans hustru ber„ttade f”r honom,
n„mligen att hans tj„nare hade betett sig mot henne p† detta
s„tt, blev hans vrede uppt„nd.
039:020 Och Josefs herre tog honom och l„t s„tta honom i det f„ngelse
d„r konungens f†ngar sutto f„ngslade; d„r fick han d† vara i
f„ngelse.
039:021 Men HERREN var med Josef och f”rskaffade honom ynnest och l„t
honom finna n†d hos f”rest†ndaren f”r f„ngelset.
039:022 Och f”rest†ndaren f”r f„ngelset l„t alla f†ngar som sutto i
f„ngelset st† under Josefs uppsikt; och allt vad d„r skulle
g”ras, det gjordes genom honom.
039:023 F”rest†ndaren f”r f„ngelset tog sig alls icke av n†got som Josef
hade om hand, eftersom HERREN var med denne; och vad han gjorde,
det l„t HERREN lyckas v„l.
040:001 En tid h„refter h„nde sig att den egyptiske konungens munsk„nk
och hans bagare f”rsyndade sig mot sin herre, konungen av
Egypten.
040:002 Och Farao blev f”rt”rnad p† sina tv† hovm„n, ”verste munsk„nken
och ”verste bagaren,
040:003 och l„t s„tta dem i f”rvar i drabanth”vitsmannens hus, i samma
f„ngelse d„r Josef satt f†ngen.
040:004 Och h”vitsmannen f”r drabanterna anst„llde Josef hos dem till
att betj„na dem; och de sutto d„r i f”rvar en tid.
040:005 Medan nu den egyptiske konungens munsk„nk och bagare sutto
f†ngna i f„ngelset, hade de b†da under samma natt var sin dr”m,
vardera med sin s„rskilda betydelse.
040:006 Och n„r Josef om morgonen kom in till dem, fick han se att de
voro bedr”vade.
040:007 D† fr†gade han Faraos hovm„n, som med honom sutto i f”rvar i
hans herres hus: &fraq12;Varf”r sen I s† sorgsna ut i dag?&fraq12;
040:008 De svarade honom: &fraq12;Vi hava haft en dr”m, och ingen finnes, som
kan uttyda den.&fraq12; Josef sade till dem: &fraq12;Att giva uttydningen „r
ju Guds sak; f”rt„ljen dr”mmen f”r mig.&fraq12;
040:009 D† f”rt„ljde ”verste munsk„nken sin dr”m f”r Josef och sade till
honom: &fraq12;Jag dr”mde att ett vintr„d stod framf”r mig; 040:010 p† vintr„det voro tre rankor, och knappt hade det skjutit skott,
s† slogo dess blommor ut och dess klasar buro mogna druvor. 040:011 Och jag hade Faraos b„gare i min hand, och jag tog druvorna och
pressade ut dem i Faraos b„gare och gav Farao b„garen i handen.&fraq12; 040:012 D† sade Josef till honom: &fraq12;Detta „r uttydningen: de tre rankorna
betyda tre dagar;
040:013 om tre dagar skall Farao upph”ja ditt huvud och s„tta dig †ter
p† din plats, s† att du f†r giva Farao b„garen i handen likasom
f”rut, d† du var hans munsk„nk.
040:014 Men t„nk p† mig, n„r det g†r dig v„l, s† att du g”r
barmh„rtighet med mig och n„mner om mig f”r Farao och skaffar
mig ut fr†n detta hus;
040:015 ty jag „r med or„tt bortf”rd fr†n hebr‚ernas land, och icke
heller h„r har jag gjort n†got varf”r jag borde s„ttas i
f„ngelse.&fraq12;
040:016 D† nu ”verste bagaren s†g att Josef hade givit en god uttydning,
sade han till honom: &fraq12;Ocks† jag hade en dr”m. Jag tyckte att
jag bar tre vetebr”dskorgar p† mitt huvud.
040:017 Och i den ”versta korgen funnos bakverk av alla slag, s†dant som
Farao pl„gar „ta; men f†glarna †to d„rav ur korgen p† mitt
huvud.&fraq12;
040:018 D† svarade Josef och sade: &fraq12;Detta „r uttydningen: de tre
korgarna betyda tre dagar;
040:019 om tre dagar skall Farao upph”ja ditt huvud och taga det av
dig; han skall upph„nga dig p† tr„, och f†glarna skola „ta ditt
k”tt.&fraq12;
040:020 P† tredje dagen d„refter, d† det var Faraos f”delsedag, gjorde
denne ett g„stabud f”r alla sina tj„nare. D† upph”jde han, bland
sina tj„nare, s†v„l ”verste munsk„nkens huvud som ”verste
bagarens.
040:021 Han insatte ”verste munsk„nken †ter i hans „mbete, s† att han
fick giva Farao b„garen i handen;
040:022 men ”verste bagaren l„t han upph„nga, s†som Josef hade sagt dem
i sin uttydning.
040:023 Men ”verste munsk„nken t„nkte icke p† Josef, utan gl”mde honom. 041:001 Tv† †r d„refter h„nde sig att Farao hade en dr”m. Han tyckte
sig st† vid Nilfloden.
041:002 Och han s†g sju kor, vackra och feta, stiga upp ur floden, och
de betade i vassen.
041:003 Sedan s†g han sju andra kor, fula och magra, stiga upp ur
floden; och de st„llde sig bredvid de f”rra korna p† stranden av
floden.
041:004 Och de fula och magra korna †to upp de sju vackra och feta
korna. D„refter vaknade Farao.
041:005 Men han somnade †ter in och s†g d† i dr”mmen sju ax, frodiga och
vackra, v„xa p† samma str†.
041:006 Sedan s†g han sju andra ax skjuta upp, tunna och svedda av
”stanvinden;
041:007 och de tunna axen uppslukade de sju frodiga och fulla axen.
D„refter vaknade Farao och fann att det var en dr”m.
041:008 D† han nu om morgonen var orolig till sinnes, s„nde han ut och
l„t kalla till sig alla sp†m„n och alla vise i Egypten. Och
Farao f”rt„ljde sina dr”mmar f”r dem; men ingen fanns, som kunde
uttyda dem f”r Farao.
041:009 D† talade ”verste munsk„nken till Farao och sade: &fraq12;Jag m†ste i
dag p†minna om mina synder.
041:010 N„r Farao en g†ng var f”rt”rnad p† sina tj„nare, satte han mig
j„mte ”verste bagaren i f„ngelse i drabanth”vitsmannens hus.
041:011 D† hade vi b†da, jag och han, under samma natt en dr”m, och v†ra
dr”mmar hade var sin s„rskilda betydelse.
041:012 Och j„mte oss var d„r en ung hebr‚, som var tj„nare hos
h”vitsmannen f”r drabanterna. F”r honom f”rt„ljde vi v†ra
dr”mmar, och han uttydde dem f”r oss; efter som var och en hade
dr”mt gav han en uttydning.
041:013 Och s†som han uttydde f”r oss, s† gick det. Jag blev †ter
insatt p† min plats, och den andre blev upph„ngd.&fraq12;
041:014 D† s„nde Farao och l„t kalla Josef till sig; och man skyndade
att f”ra honom ut ur f„ngelset. Och han l„t raka sig och bytte
om kl„der och kom inf”r Farao.
041:015 Och Farao sade till Josef: &fraq12;Jag har haft en dr”m, och ingen
finnes, som kan uttyda den. Men jag har h”rt s„gas om dig, att
allenast du f†r h”ra en dr”m, kan du uttyda den.&fraq12;
041:016 Josef svarade Farao och sade: &fraq12;I min makt st†r det icke; men Gud
skall giva Farao ett lyckosamt svar.&fraq12;
041:017 D† sade Farao till Josef: &fraq12;Jag dr”mde att jag stod p† stranden
av Nilfloden.
041:018 Och jag s†g sju kor stiga upp ur floden, feta och vackra, och de
betade i vassen.
041:019 Sedan s†g jag sju andra kor stiga upp, avfallna och mycket fula
och magra; i hela Egyptens land har jag icke sett n†gra s† fula
som dessa.
041:020 Och de magra och fula korna †to upp de sju f”rsta, feta korna. 041:021 Men n„r de hade sv„ljt ned dem, kunde man icke m„rka att de hade
sv„ljt ned dem, utan de f”rblevo fula s†som f”rut. D„refter
vaknade jag.
041:022 Źter dr”mde jag och s†g d† sju ax, fulla och vackra, v„xa p†
samma str†.
041:023 Sedan s†g jag sju andra ax skjuta upp, f”rtorkade, tunna och
svedda av ”stanvinden;
041:024 och de tunna axen uppslukade de sju vackra axen. Detta omtalade
jag f”r sp†m„nnen; men ingen fanns, som kunde f”rklara det f”r
mig.&fraq12;
041:025 D† sade Josef till Farao: &fraq12;Faraos dr”mmar hava en och samma
betydelse; vad Gud „mnar g”ra, det har han f”rkunnat f”r Farao. 041:026 De sju vackra korna betyda sju †r, de sju vackra axen betyda ock
sju †r; dr”mmarna hava en och samma betydelse. 041:027 Och de sju magra och fula korna som stego upp efter dessa betyda
sju †r, s† ock de sju tomma axen, de som voro svedda av
”stanvinden; sju hunger†r skola n„mligen komma.
041:028 Detta menade jag, n„r jag sade till Farao: Vad Gud „mnar g”ra,
det har han l†tit Farao veta.
041:029 Se, sju †r skola komma med stor ymnighet ”ver hela Egyptens
land.
041:030 Men efter dem skola sju hunger†r intr„ffa, s†dana, att man skall
f”rg„ta all den f”rra ymnigheten i Egyptens land, och
hungersn”den skall f”rt„ra landet.
041:031 Och man skall icke hava n†got minne av den f”rra ymnigheten i
landet, f”r den hungersn”ds skull som sedan kommer, ty den skall
bliva mycket sv†r.
041:032 Men att Farao har haft dr”mmen tv† g†nger, det betyder att detta
„r av Gud best„mt, och att Gud skall l†ta det ske snart.
041:033 M† nu allts† Farao utse en f”rst†ndig och vis man, som han kan
s„tta ”ver Egyptens land.
041:034 M† Farao g”ra s†; m† han ock f”rordna tillsyningsm„n ”ver landet
och taga upp femtedelen av avkastningen i Egyptens land under de
sju ymniga †ren.
041:035 M† man under dessa kommande goda †r samla in allt som kan tj„na
till f”da och hopf”ra s„d under Faraos v†rd i st„derna, f”r att
tj„na till f”da, och m† man sedan f”rvara den,
041:036 s† att dessa f”do„mnen finnas att tillg† f”r landet under de sju
hunger†r som skola komma ”ver Egyptens land. S† skall landet
icke beh”va f”rg†s genom hungersn”den.&fraq12;
041:037 Det talet behagade Farao och alla hans tj„nare. 041:038 Och Farao sade till sina tj„nare: &fraq12;Kunna vi finna n†gon i vilken
Guds Ande s† „r som i denne?&fraq12;
041:039 Och Farao sade till Josef: &fraq12;Eftersom Gud har kungjort f”r dig
allt detta, finnes ingen som „r s† f”rst†ndig och vis som du. 041:040 Du skall f”rest† mitt hus, och efter dina befallningar skall
allt mitt folk r„tta sig; allenast d„ri att tronen f”rbliver min
vill jag vara f”rmer „n du.&fraq12;
041:041 Ytterligare sade Farao till Josef: &fraq12;Jag s„tter dig nu ”ver hela
Egyptens land.&fraq12;
041:042 Och Farao tog ringen av sin hand och satte den p† Josefs hand
och l„t kl„da honom i kl„der av fint linne och h„ngde den
gyllene kedjan om hans hals.
041:043 Och han l„t honom †ka i vagnen n„rmast efter sin egen, och man
utropade framf”r honom &fraq12;<sp„rr>abrek</sp„rr>&fraq12;. Och han satte
honom ”ver hela Egyptens land.
041:044 Och Farao sade till Josef: &fraq12;Jag „r Farao; utan din vilja skall
ingen i hela Egyptens land lyfta hand eller fot.&fraq12;
041:045 Och Farao gav Josef namnet Safenat-Panea och gav honom till
hustru Asenat, dotter till Poti-Fera, pr„sten i On. Och Josef
begav sig ut och bes†g Egyptens land.
041:046 Josef var trettio †r gammal, n„r han stod inf”r Farao, konungen i
Egypten. Och Josef gick ut ifr†n Farao och f„rdades omkring i
hela Egyptens land.
041:047 Och landet gav under de sju ymniga †ren avkastning i ”verfl”d 041:048 och under dessa sju †r som kommo i Egyptens land samlade han in
allt som kunde tj„na till f”da och lade upp det i st„derna. I
var s„rskild stad lade han upp de f”do„mnen som man h„mtade
ifr†n f„lten d„romkring.
041:049 S† hopf”rde Josef s„d i stor myckenhet, s†som sanden i havet,
till dess man m†ste upph”ra att h†lla r„kning p† den, eftersom
det var om”jligt att h†lla r„kning p† den.
041:050 Och †t Josef f”ddes tv† s”ner, innan n†got hunger†r kom; de
f”ddes †t honom av Asenat, dotter till Poti-Fera, pr„sten i On. 041:051 Och Josef gav †t den f”rstf”dde namnet
<sp„rr>Manasse</sp„rr>, &fraq12;ty&fraq12;, sade han, &fraq12;Gud har l†tit mig
f”rg„ta all min olycka och hela min faders hus.&fraq12;
041:052 Och †t den andre gav han namnet <sp„rr>Efraim</sp„rr>, &fraq12;ty&fraq12;,
sade han, &fraq12;Gud har gjort mig fruktsam i mitt lidandes land&fraq12;.
041:053 Men de sju ymniga †ren som f”rst hade kommit i Egyptens land
gingo till „nda;
041:054 sedan begynte de sju hunger†ren, s†som Josef hade f”rutsagt.
Och hungersn”d uppstod i alla andra l„nder; men i Egyptens land
fanns br”d ”verallt.
041:055 Och n„r hela Egyptens land begynte hungra och folket ropade till
Farao efter br”d, sade Farao till alla egyptier: &fraq12;G†n till
Josef, och g”ren vad han s„ger eder.&fraq12;
041:056 N„r nu allts† hungersn”d var ”ver hela landet, ”ppnade Josef
alla f”rr†dshus och s†lde s„d †t egyptierna. Men hungersn”den
blev allt st”rre i Egyptens land;
041:057 och fr†n alla l„nder kom man till Josef i Egypten f”r att k”pa
s„d, ty hungersn”den blev allt st”rre i alla l„nder.
042:001 Men n„r Jakob f”rnam att s„d fanns i Egypten, sade han till sina
s”ner: &fraq12;Varf”r st†n I s† r†dl”sa?&fraq12; 042:002 Och han sade vidare: &fraq12;Se, jag har h”rt att i Egypten finnes s„d;
faren ditned och k”pen d„rifr†n s„d †t oss, f”r att vi m† leva
och icke d”.&fraq12;
042:003 D† foro tio av Josefs br”der ned f”r att k”pa s„d i Egypten. 042:004 Men Benjamin, Josefs broder, blev icke av Jakob s„nd †stad med
sina br”der, ty han fruktade att n†gon olycka kunde h„nda honom. 042:005 S† kommo d†, bland de andra, ocks† Israels s”ner f”r att k”pa
s„d; ty hungersn”d r†dde i Kanaans land.
042:006 Och Josef var den som hade att befalla i landet; det var han som
s†lde s„d †t allt folket i landet. D† nu Josefs br”der kommo
dit, f”llo de ned till jorden p† sitt ansikte inf”r honom.
042:007 N„r d† Josef fick se sina br”der, k„nde han igen dem; men han
st„llde sig fr„mmande mot dem och tilltalade dem h†rt och
fr†gade dem: &fraq12;Varifr†n kommen I?&fraq12; De svarade: &fraq12;Fr†n Kanaans
land, f”r att k”pa s„d till f”da †t oss.&fraq12;
042:008 Och fast„n Josef k„nde igen sina br”der, k„nde de icke igen
honom.
042:009 Men Josef t„nkte p† de dr”mmar som han hade dr”mt om dem. Och
han sade till dem: &fraq12;I „ren spejare, I haven kommit f”r att se
efter, var landet „r utan skydd.&fraq12;
042:010 De svarade honom: &fraq12;Nej, herre, dina tj„nare hava kommit f”r att
k”pa s„d till f”da †t sig.
042:011 Vi „ro alla s”ner till en och samma man; vi „ro redliga m„n,
dina tj„nare „ro inga spejare.&fraq12;
042:012 Men han sade till dem: &fraq12;Jo, I haven kommit f”r att se efter, var
landet „r utan skydd.&fraq12;
042:013 De svarade: &fraq12;Vi, dina tj„nare, „ro tolv br”der, s”ner till en
och samma man i Kanaans land; men den yngste „r nu hemma hos v†r
fader, och en „r icke mer till.&fraq12;
042:014 Josef sade till dem: &fraq12;Det „r s†som jag sade eder: I „ren
spejare.
042:015 Och p† detta s„tt vill jag pr”va eder: s† sant Farao lever,
I skolen icke slippa h„rifr†n, med mindre eder yngste broder
kommer hit.
042:016 En av eder m† fara och h„mta hit eder broder. Men I andra
skolen stanna s†som f†ngar, f”r att jag s† m† pr”va om I haven
talat sanning. Ty om s† icke „r, d† „ren I spejare, s† sant
Farao lever.&fraq12;
042:017 D„refter l„t han h†lla dem allasammans i f„ngelse under tre
dagar.
042:018 Men p† tredje dagen sade Josef till dem: &fraq12;Om I viljen leva, s†
g”ren p† detta s„tt, ty jag fruktar Gud: 042:019 „ren I redliga m„n, s† m† en av eder, I br”der, stanna s†som
f†nge i huset d„r I haven suttit f„ngslade; men I andra m†n fara
eder v„g, och f”ra hem med eder den s„d som I haven k”pt till
hj„lp mot hungersn”den hemma hos eder.
042:020 F”ren sedan eder yngste broder hit till mig; om s† edra ord visa
sig vara sanna, skolen I slippa att d”.&fraq12; Och de m†ste g”ra s†.
042:021 Men de sade till varandra: &fraq12;F”rvisso hava vi dragit skuld ”ver
oss genom det som vi gjorde mot v†r broder; ty vi s†go hans
sj„ls †ngest, n„r han bad oss om misskund, och vi ville dock
icke lyssna till honom. D„rf”r hava vi sj„lva kommit i denna
†ngest.&fraq12;
042:022 Ruben svarade dem: &fraq12;Sade jag icke till eder: 'F”rsynden eder
icke p† gossen'? Men I lyssnaden icke till mig; se, d„rf”r
utkr„ves nu hans blod.&fraq12;
042:023 Men de visste icke att Josef f”rstod detta, ty han talade med
dem genom tolk.
042:024 Och han v„nde sig bort ifr†n dem och gr„t. Sedan v„nde han sig
†ter till dem och talade med dem; och han tog Simeon ut ur deras
krets och l„t f„ngsla honom inf”r deras ”gon.
042:025 Och Josef bj”d att man skulle fylla deras s„ckar med s„d, och
l„gga vars och ens penningar tillbaka i hans s„ck, och giva dem
kost f”r resan. Och man gjorde s† med dem.
042:026 Och de lastade s„den p† sina †snor och foro d„rifr†n. 042:027 Men n„r vid ett vilost„lle en av dem ”ppnade sin s„ck f”r att
giva foder †t sin †sna, fick han se sina penningar ligga ”verst
i s„cken.
042:028 D† sade han till sina br”der: &fraq12;Mina penningar hava blivit lagda
hit tillbaka; se, de „ro h„r i min s„ck.&fraq12; D† blevo de utom sig
av h„pnad och s†go f”rskr„ckta p† varandra och sade: &fraq12;Vad har
Gud gjort mot oss!&fraq12;
042:029 N„r de kommo hem till sin fader Jakob i Kanaans land, ber„ttade
de f”r honom allt vad som hade h„nt dem och sade: 042:030 &fraq12;Mannen som var herre d„r i landet tilltalade oss h†rt och
behandlade oss s†som om vi ville bespeja landet. 042:031 Men vi sade till honom: 'Vi „ro redliga m„n och inga spejare; 042:032 vi „ro tolv br”der, samma faders s”ner; en „r icke mer till, och
den yngste „r nu hemma hos v†r fader i Kanaans land.' 042:033 Men mannen som var herre i landet svarade oss: 'D„rav skall jag
veta att I „ren redliga m„n: l„mnen kvar hos mig en av eder, I
br”der; tagen s† vad I haven k”pt till hj„lp mot hungersn”den
hemma hos eder, och faren eder v„g.
042:034 Sedan m†n I f”ra eder yngste broder hit till mig, s† kan jag
veta att I icke „ren spejare, utan redliga m„n. D† skall jag
giva eder broder tillbaka †t eder, och I skolen fritt f† draga
omkring i landet.
042:035 N„r de sedan t”mde sina s„ckar, fann var och en sin penningpung
i sin s„ck. Och d† de och deras fader fingo se penningpungarna,
blevo de f”rskr„ckta.
042:036 Och Jakob, deras fader, sade till dem: &fraq12;I g”ren mig barnl”s;
Josef „r borta, Simeon „r borta, Benjamin viljen I ock taga
ifr†n mig; ”ver mig kommer allt detta.&fraq12;
042:037 D† svarade Ruben sin fader och sade: &fraq12;Mina b†da s”ner m† du
d”da, om jag icke f”r honom †ter till dig. Anf”rtro honom †t
mig, jag skall f”ra honom tillbaka till dig.&fraq12;
042:038 Men han svarade: &fraq12;Min son f†r icke fara ditned med eder. Hans
broder „r ju d”d, och han „r allena kvar; om nu n†gon olycka
h„nde honom p† den resa I viljen f”retaga, s† skullen I bringa
mina gr† h†r med sorg ned i d”dsriket.&fraq12;
043:001 Men hungersn”den var sv†r i landet. 043:002 Och n„r de hade f”rt„rt den s„d som de hade h„mtat fr†n Egypten,
sade deras fader till dem: &fraq12;Faren tillbaka och k”pen litet s„d
till f”da †t oss.&fraq12;
043:003 Men Juda svarade honom och sade: &fraq12;Mannen betygade h”gtidligt och
sade till oss: 'I f†n icke komma inf”r mitt ansikte, med mindre
eder broder „r med eder.'
043:004 Om du nu l†ter v†r broder f”lja med oss, s† skola vi fara ned
och k”pa s„d till f”da †t dig.
043:005 Men om du icke l†ter honom f”lja med oss, s† vilja vi icke fara,
ty mannen sade till oss: 'I f†n icke komma inf”r mitt ansikte,
med mindre eder broder „r med eder.'
043:006 D† sade Israel: &fraq12;Varf”r gjorden I s† illa mot mig och ber„ttaden
f”r mannen att I haden „nnu en broder?&fraq12;
043:007 De svarade: &fraq12;Mannen fr†gade noga om oss och v†r sl„kt; han sade:
'Lever eder fader „nnu? Haven I n†gon broder?' D† omtalade vi
f”r honom huru det f”rh”ll sig. Kunde vi veta att han skulle
s„ga: 'F”ren eder broder hitned'?&fraq12;
043:008 Och Juda sade till sin fader Israel: &fraq12;L†t ynglingen f”lja med
mig, s† vilja vi st† upp och begiva oss †stad, f”r att vi m†
leva och icke d”, vi sj„lva och du och v†ra kvinnor och barn.
043:009 Jag vill ansvara f”r honom; av min hand m† du utkr„va honom. Om
jag icke f”r honom †ter till dig och st„ller honom inf”r ditt
ansikte, s† vill jag vara en syndare inf”r dig i all min tid.
043:010 Sannerligen, om vi icke hade dr”jt s† l„nge, s† skulle vi redan
hava varit tillbaka f”r andra g†ngen.&fraq12;
043:011 D† svarade deras fader Israel dem: &fraq12;M†ste det s† vara, s† g”ren
nu p† detta s„tt: tagen av landets b„sta frukt i edra s„ckar och
f”ren det till mannen s†som sk„nk, litet balsam och litet
honung, dragantgummi och ladanum, pistacien”tter och mandlar.
043:012 Och tagen dubbla summan penningar med eder, s† att I f”ren
tillbaka dit med eder de penningar som I haven f†tt igen ”verst
i edra s„ckar. Kanh„nda var det ett misstag.
043:013 Tagen ock eder broder med eder, och st†n upp och faren tillbaka
till mannen.
043:014 Men Gud den Allsm„ktige l†te eder finna barmh„rtighet inf”r
mannen, s† att han tillst„djer eder andre broder och Benjamin
att †terv„nda med eder. Men skall jag bliva barnl”s, s† m† det
d† ske.&fraq12;
043:015 D† togo m„nnen de n„mnda sk„nkerna och togo med sig dubbla
summan penningar, d„rtill ock Benjamin, och stodo upp och foro
ned till Egypten och tr„dde inf”r Josef.
043:016 D† nu Josef s†g att Benjamin var med dem, sade han till sin
hovm„stare: &fraq12;F”r dessa m„n in i mitt hus; och l†t slakta och
tillreda en m†ltid, ty m„nnen skola „ta middag med mig.&fraq12;
043:017 Och mannen gjorde s†som Josef hade sagt och f”rde m„nnen in i
Josefs hus.
043:018 Och m„nnen blevo f”rskr„ckta, n„r de f”rdes in i Josefs hus; de
sade: &fraq12;Det „r p† grund av penningarna vi f”ras hitin, de
penningar som f”rra g†ngen kommo tillbaka i v†ra s„ckar; ty han
vill nu st”rta sig p† oss och ”verfalla oss och g”ra oss sj„lva
till tr„lar och taga ifr†n oss v†ra †snor.&fraq12;
043:019 Och de tr„dde fram till Josefs hovm„stare och talade med honom
vid ing†ngen till huset
043:020 och sade: &fraq12;H”r oss, herre. N„r vi f”rra g†ngen voro h„rnere f”r
att k”pa s„d till f”da †t oss
043:021 och sedan kommo till ett vilost„lle och ”ppnade v†ra s„ckar, d†
fann var och en av oss sina penningar ”verst i sin s„ck,
penningarna till deras fulla vikt; dem hava vi nu f”rt tillbaka
med oss.
043:022 Och vi hava tagit andra penningar med oss f”r att k”pa s„d till
f”da †t oss. Vi veta icke vem som hade lagt penningarna i v†ra
s„ckar.&fraq12;
043:023 D† svarade han: &fraq12;Varen vid gott mod, frukten icke; det „r eder
Gud och eder faders Gud som har l†tit eder finna en skatt i edra
s„ckar; edra penningar har jag f†tt.&fraq12; Sedan h„mtade han Simeon
ut till dem.
043:024 Och han f”rde m„nnen in i Josefs hus och gav dem vatten till att
tv† sina f”tter och gav foder †t deras †snor.
043:025 Och de st„llde i ordning sina sk„nker, till dess Josef skulle
komma hem om middagen; ty de hade f†tt h”ra att de skulle „ta
d„r.
043:026 N„r sedan Josef hade kommit hem, f”rde de sk„nkerna, som de hade
med sig, in till honom i huset och f”llo ned f”r honom till
jorden.
043:027 Och han h„lsade dem och fr†gade: &fraq12;St†r det v„l till med eder
fader, den gamle, som I taladen om? Lever han „nnu?&fraq12;
043:028 De svarade: &fraq12;Ja, det st†r v„l till med v†r fader, din tj„nare;
han lever „nnu.&fraq12; Och de bugade sig och f”llo ned f”r honom.
043:029 Och n„r han lyfte upp sina ”gon och fick se sin broder Benjamin,
sin moders son, fr†gade han: &fraq12;Žr detta eder yngste broder, den
som I taladen om med mig?&fraq12; D„rp† sade han: &fraq12;Gud vare dig n†dig,
min son.&fraq12;
043:030 Men Josef br”t av sitt tal, ty hans hj„rta uppr”rdes av k„rlek
till brodern, och han s”kte tillf„lle att gr†ta ut och gick in i
sin kammare och gr„t d„r.
043:031 D„refter, sedan han hade tvagit sitt ansikte, gick han †ter ut
och betvang sig och sade: &fraq12;S„tten fram mat.&fraq12;
043:032 Och de satte fram s„rskilt f”r honom och s„rskilt f”r dem och
s„rskilt f”r de egyptier som †to tillsammans med honom; ty
egyptierna f† icke „ta tillsammans med hebr‚erna; s†dant „r
n„mligen en styggelse f”r egyptierna.
043:033 Och de fingo sina platser mitt emot honom, den f”rstf”dde fr„mst
s†som den f”rstf”dde, sedan de yngre, var och en efter sin
†lder; och m„nnen s†go med f”rundran p† varandra.
043:034 Och han l„t b„ra till dem av r„tterna p† sitt bord, och Benjamin
fick fem g†nger s† mycket som var och en av de andra. Och de
drucko sig glada med honom.
044:001 D„refter bj”d han sin hovm„stare och sade: &fraq12;Fyll m„nnens s„ckar
med s„d, s† mycket de kunna rymma, och l„gg vars och ens
penningar ”verst i hans s„ck.
044:002 Och min b„gare, silverb„garen, skall du l„gga ”verst i den
yngstes s„ck, tillika med penningarna f”r hans s„d.&fraq12; Och han
gjorde s†som Josef hade sagt.
044:003 Om morgonen, d† det blev dager, fingo m„nnen fara med sina
†snor.
044:004 Men n„r de hade kommit ett litet stycke utom staden, sade Josef
till sin hovm„stare: &fraq12;St† upp och s„tt efter m„nnen; och n„r du
hinner upp dem, s† s„g till dem: 'Varf”r haven I l”nat gott med
ont?
044:005 Det „r ju just den b„garen som min herre dricker ur, och som han
pl„gar sp† med. Det „r en ond g„rning I haven gjort.'&fraq12;
044:006 N„r han nu hann upp dem, sade han detta till dem. 044:007 D† svarade de honom: &fraq12;Varf”r talar min herre s†? Bort det, att
dina tj„nare skulle g”ra s†dant! 044:008 De penningar som vi funno ”verst i v†ra s„ckar hava vi ju f”rt
tillbaka till dig fr†n Kanaans land. Huru skulle vi d† kunna
vilja stj„la silver eller guld ur din herres hus?
044:009 Den bland dina tj„nare, som den finnes hos, han m† d”; d„rtill
vilja vi andra bliva min herres tr„lar.&fraq12;
044:010 Han svarade: &fraq12;Ja, vare det s†som I haven sagt; den som den
finnes hos, han skall bliva min tr„l. Men I andra skolen vara
utan skuld.&fraq12;
044:011 Och de skyndade sig att lyfta ned var och en sin s„ck p† jorden,
och ”ppnade var och en sin s„ck.
044:012 Och han begynte att s”ka hos den „ldste och slutade hos den
yngste; och b„garen fanns i Benjamins s„ck.
044:013 D† revo de s”nder sina kl„der och lastade †ter var och en sin
†sna och v„nde tillbaka till staden.
044:014 Och Juda och hans br”der gingo in i Josefs hus, d„r denne „nnu
var kvar; och de f”llo ned till jorden f”r honom. 044:015 D† sade Josef till dem: &fraq12;Vad haven I gjort! F”rstoden I icke
att en man s†dan som jag kan sp†?&fraq12; 044:016 Juda svarade: Vad skola vi s„ga till min herre, vad skola vi
tala, och huru skola vi r„ttf„rdiga oss? Gud har funnit dina
tj„nares missg„rning. Se, vi „ro min herres tr„lar, vi andra
s†v„l som den som b„garen har blivit funnen hos.&fraq12;
044:017 Men han sade: &fraq12;Bort det, att jag skulle s† g”ra! Den som
b„garen har blivit funnen hos, han skall bliva min tr„l. Men I
andra m†n i frid fara hem till eder fader.&fraq12;
044:018 D† tr„dde Juda fram till honom och sade: &fraq12;H”r mig, herre; l†t
din tj„nare tala ett ord inf”r min herre, och m† din vrede icke
uppt„ndas mot din tj„nare; ty du „r s†som Farao.
044:019 Min herre fr†gade sina tj„nare och sade: 'Haven I eder fader
eller n†gon broder „nnu d„rhemma?'
044:020 Och vi svarade min herre: 'Vi hava en †ldrig fader och en son
till honom, en som „r f”dd p† hans †lderdom och „nnu „r ung; men
en broder till denne „r d”d, s† att han allena „r kvar efter sin
moder, och hans fader har honom k„r.'
044:021 D† sade du till dina tj„nare: 'F”ren honom hitned till mig, s†
att jag kan l†ta mitt ”ga vila p† honom.'
044:022 Och vi svarade min herre: 'Ynglingen kan icke l„mna sin fader,
ty om han l„mnade sin fader, s† skulle denne d”.'
044:023 Men du sade till dina tj„nare: 'Om eder yngste broder icke
f”ljer med eder hitned, s† f†n I icke mer komma inf”r mitt
ansikte.'
044:024 N„r vi d„refter hade kommit hem till din tj„nare, min fader,
ber„ttade vi f”r honom vad min herre hade sagt.
044:025 Och n„r sedan v†r fader sade: 'Faren tillbaka och k”pen litet
s„d till f”da †t oss',
044:026 svarade vi: 'Vi kunna icke fara ditned; allenast p† det
villkoret vilja vi fara, att v†r yngste broder f”ljer med oss;
ty vi f† icke komma inf”r mannens ansikte om v†r yngste broder
icke „r med oss.
044:027 Men din tj„nare, min fader, sade till oss: 'I veten sj„lva att
min hustru har f”tt †t mig tv† s”ner,
044:028 och den ene gick bort ifr†n mig, och jag sade: f”rvisso „r han
ihj„lriven. Och jag har icke sett honom sedan den tiden.
044:029 Om I nu tagen ocks† denne ifr†n mig och n†gon olycka h„nder
honom, s† skolen I bringa mina gr† h†r med j„mmer ned i
d”dsriket.'
044:030 Om jag allts† kommer hem till din tj„nare, min fader, utan att
vi hava med oss ynglingen, som v†r faders hj„rta „r s† f„st vid,
044:031 d† bliver det hans d”d, n„r han ser att ynglingen icke „r med;
och dina tj„nare skulle s† bringa din tj„nares, v†r faders, gr†
h†r med sorg ned i d”dsriket.
044:032 Ty jag, din tj„nare, har lovat min fader att ansvara f”r
ynglingen och har sagt, att om jag icke f”r denne till honom
igen, s† vill jag vara en syndare inf”r min fader i all min tid.
044:033 L†t nu d„rf”r din tj„nare stanna kvar hos min herre s†som tr„l,
i ynglingens st„lle, men l†t ynglingen fara hem med sina br”der.
044:034 Ty huru skulle jag kunna fara hem till min fader utan att hava
ynglingen med mig? Jag f”rm†r icke se den j„mmer som d† skulle
komma ”ver min fader.&fraq12;
045:001 D† kunde Josef icke l„ngre betvinga sig inf”r alla dem som stodo
omkring honom. Han ropade: &fraq12;M† alla g† ut h„rifr†n.&fraq12; Och ingen
fick stanna inne hos Josef, n„r han gav sig till k„nna f”r sina
br”der.
045:002 Och han brast ut i h”gljudd gr†t, s† att egyptierna h”rde det;
ocks† Faraos husfolk h”rde det.
045:003 Och Josef sade till sina br”der: &fraq12;Jag „r Josef. Lever min fader
„nnu?&fraq12; Men hans br”der kunde icke svara honom, s† f”rskr„ckta
blevo de f”r honom.
045:004 D† sade Josef till sina br”der: &fraq12;Kommen hitfram till mig.&fraq12; Och
n„r de kommo fram, sade han: &fraq12;Jag „r Josef, eder broder, som I
s†lden till Egypten.
045:005 Men varen nu icke bedr”vade och gr„men eder icke d„r”ver att I
haven s†lt mig hit: ty f”r att bevara m„nniskors liv har Gud
s„nt mig hit f”re eder.
045:006 I tv† †r har nu hungersn”d varit i landet, och „nnu †terst† fem
†r under vilka man varken skall pl”ja eller sk”rda.
045:007 Men Gud s„nde mig hit f”re eder, f”r att I skullen bliva kvar p†
jorden och beh†llas vid liv, ja, till r„ddning f”r m†nga.
045:008 S† haven nu icke I s„nt mig hit, utan Gud; och han har gjort mig
till Faraos h”gste r†dgivare och till en herre ”ver hela hans
hus och till en furste ”ver hela Egyptens land.
045:009 Skynden eder nu och faren hem till min fader, och s„gen till
honom: 'S† s„ger din son Josef: Gud har satt mig till en herre
”ver hela Egypten; kom ned till mig, dr”j icke.
045:010 Du skall f† bo i landet Gosen och vara mig n„ra, du med dina
barn och barnbarn, dina f†r och f„kreatur och allt vad som
tillh”r dig.
045:011 Jag vill d„r f”rs”rja dig -- ty „nnu †terst† fem hunger†r -- s†
att varken du eller ditt hus eller n†gon som h”r dig till skall
lida n”d.
045:012 I sen ju med egna ”gon, ocks† min broder Benjamin ser med egna
”gon, att det „r jag, som med egen mun talar till eder.
045:013 Ber„tten nu f”r min fader om all min h„rlighet i Egypten och om
allt vad I haven sett, och skynden eder att f”ra min fader
hitned.&fraq12;
045:014 S† f”ll han sin broder Benjamin om halsen och gr„t, och Benjamin
gr„t vid hans hals.
045:015 Och han kysste alla sina br”der och gr„t i deras armar. Sedan
samtalade hans br”der med honom.
045:016 N„r nu det ryktet spordes i Faraos hus, att Josefs br”der hade
kommit, behagade detta Farao och hans tj„nare v„l. 045:017 Och Farao sade till Josef: &fraq12;S„g till dina br”der: 'Detta skolen
I g”ra: lasten edra djur och faren hem till Kanaans land; 045:018 h„mten s† eder fader och edert folk och kommen hit till mig, s†
skall jag giva eder det b„sta som finnes i Egyptens land, och I
skolen f† „ta av landets fetma.'
045:019 Allts† bjuder jag dig nu att s„ga: 'Detta skolen I g”ra: tagen
eder vagnar i Egyptens land f”r edra sp„da barn och edra
hustrur, och h„mten eder fader och kommen hit.
045:020 Och bekymren eder icke om edert bohag; ty det b„sta som finnes i
hela Egyptens land skall h”ra eder till.'&fraq12;
045:021 Israels s”ner gjorde s†, och Josef gav dem vagnar, efter Faraos
befallning, och gav dem kost f”r resan.
045:022 Och han gav †t dem alla var sin h”gtidsdr„kt, men †t Benjamin
gav han tre hundra siklar silver och fem h”gtidsdr„kter.
045:023 Och till sin fader s„nde han likaledes g†vor: tio †snor, lastade
med det b„sta Egypten hade, och tio †sninnor, lastade med s„d
och br”d och andra livsmedel †t hans fader f”r resan.
045:024 D„refter l„t han sina br”der fara, och de beg†vo sig †stad; och
han sade till dem: &fraq12;Kiven icke p† v„gen.&fraq12;
045:025 S† foro de upp fr†n Egypten och kommo till sin fader Jakob i
Kanaans land;
045:026 och de ber„ttade f”r honom och sade: &fraq12;Josef lever „nnu, och han
„r en furste ”ver hela Egyptens land.&fraq12; D† greps hans hj„rta av
vanmakt, ty han kunde icke tro dem.
045:027 Men n„r de omtalade f”r honom allt vad Josef hade sagt till dem,
och n„r han s†g vagnarna som Josef hade s„nt f”r att h„mta
honom, d† fick deras fader Jakobs ande †ter liv.
045:028 Och Israel sade: &fraq12;Det „r nog; min son Josef lever „nnu. Jag
vill fara och se honom, f”rr„n jag d”r.&fraq12;
046:001 Och Israel br”t upp med allt vad honom tillh”rde. Och n„r han
kom till Beer-Seba, offrade han slaktoffer †t sin fader Isaks
Gud.
046:002 Och Gud talade till Israel i en syn om natten; han sade: &fraq12;Jakob!
Jakob!&fraq12; Han svarade: &fraq12;H„r „r jag.&fraq12;
046:003 D† sade han: &fraq12;Jag „r Gud, din faders Gud; frukta icke f”r att
draga ned till Egypten, ty d„r skall jag g”ra dig till ett stort
folk.
046:004 Jag skall sj„lv draga ned med dig till Egypten, jag skall ock
f”ra dig †ter upp d„rifr†n; och Josefs hand skall tillsluta dina
”gon.&fraq12;
046:005 Och Jakob br”t upp fr†n Beer-Seba; och Israels s”ner satte sin
fader Jakob och sina sp„da barn och sina hustrur p† vagnarna som
Farao hade s„nt f”r att h„mta honom.
046:006 Och de togo sin boskap och de „godelar som de hade f”rv„rvat i
Kanaans land och kommo s† till Egypten, Jakob och alla hans
avkomlingar med honom.
046:007 Sina s”ner och sons”ner, sina d”ttrar och sond”ttrar, alla sina
avkomlingar, f”rde han med sig till Egypten.
046:008 Dessa „ro namnen p† Israels barn som kommo till Egypten:
Jakob och hans s”ner. Jakobs f”rstf”dde var Ruben, 046:009 och Rubens s”ner voro Hanok, Pallu, Hesron och Karmi. 046:010 Simeons s”ner voro Jemuel, Jamin, Ohad, Jakin, Sohar och Saul,
den kananeiska kvinnans son.
046:011 Levis s”ner voro Gerson, Kehat och Merari.
046:012 Judas s”ner voro Er, Onan, Sela, Peres och Sera -- men Er och
Onan dogo i Kanaans land -- och Peres' s”ner voro Hesron och
Hamul.
046:013 Isaskars s”ner voro Tola, Puva, Job och Simron. 046:014 Sebulons s”ner voro Sered, Elon och Jaleel. 046:015 Dessa voro Leas s”ner, de som hon f”dde †t Jakob i Paddan-Aram;
tillika f”dde hon †t honom dottern Dina. S”ner och d”ttrar
utgjorde tillsammans trettiotre personer.
046:016 Gads s”ner voro Sifjon och Haggi, Suni och Esbon, Eri och Arodi
och Areli.
046:017 Asers s”ner voro Jimna, Jisva, Jisvi och Beria; och deras syster
var Sera; men Berias s”ner voro Heber och Malkiel.
046:018 Dessa voro s”ner till Silpa, som Laban hade givit †t sin dotter
Lea, och dessa f”dde hon †t Jakob, sexton personer.
046:019 Rakels, Jakobs hustrus, s”ner voro Josef och Benjamin. 046:020 Och de s”ner som f”ddes †t Josef i Egyptens land voro Manasse
och Efraim; de f”ddes †t honom av Asenat, dotter till Poti-Fera,
pr„sten i On.
046:021 Och Benjamins s”ner voro Bela, Beker och Asbel, Gera och Naaman,
Ehi och Ros, Muppim och Huppim och Ard.
046:022 Dessa voro Rakels s”ner, de som f”ddes †t Jakob, tillsammans
fjorton personer.
046:023 Dans s”ner voro Husim.
046:024 Naftalis s”ner voro Jaseel, Guni, Jeser och Sillem.
046:025 Dessa voro s”ner till Bilha, som Laban hade givit †t sin dotter
Rakel, och dessa f”dde hon †t Jakob, tillsammans sju personer. 046:026 De som kommo med Jakob till Egypten, de som hade utg†tt fr†n
hans l„nd, utgjorde alla tillsammans sextiosex personer, f”rutom
Jakobs sonhustrur.
046:027 Och Josefs s”ner, vilka f”ddes †t honom i Egypten, voro tv†. De
personer av Jakobs hus, som kommo till Egypten, utgjorde
tillsammans sjuttio.
046:028 Och han s„nde Juda framf”r sig till Josef, f”r att denne skulle
visa honom v„gen till Gosen. S† kommo de till landet Gosen. 046:029 Och Josef l„t sp„nna f”r sin vagn och for upp till Gosen f”r att
m”ta sin fader Israel. Och n„r han kom fram till honom, f”ll
han honom om halsen och gr„t l„nge vid hans hals.
046:030 Och Israel sade till Josef: &fraq12;Nu vill jag g„rna d”, sedan jag har
sett ditt ansikte och sett att du „nnu lever.&fraq12;
046:031 D„refter sade Josef till sina br”der och sin faders folk: &fraq12;Jag
vill fara upp och ber„tta f”r Farao och s„ga till honom: 'Mina
br”der och min faders folk, som hittills hava bott i Kanaans
land, hava kommit till mig.
046:032 Och dessa m„n „ro f†rherdar, ty de hava idkat boskapssk”tsel;
och sina f†r och f„kreatur och allt vad de „ga hava de f”rt med
sig.'
046:033 N„r sedan Farao kallar eder till sig och fr†gar: 'Vad „r edert
yrke?',
046:034 skolen I svara: 'Vi, dina tj„nare, hava idkat boskapssk”tsel
fr†n v†r ungdom „nda till nu, vi s†v„l som v†ra f„der.' S†
skolen I f† bo i landet Gosen; ty alla f†rherdar „ro en
styggelse f”r egyptierna.&fraq12;
047:001 Och Josef kom och ber„ttade f”r Farao och sade: &fraq12;Min fader och
mina br”der hava kommit fr†n Kanaans land med sina f†r och
f„kreatur och allt vad de „ga; och de „ro nu i landet Gosen.&fraq12;
047:002 Och han hade bland sina br”der tagit ut fem m„n; dem st„llde han
fram inf”r Farao.
047:003 D† fr†gade Farao hans br”der: &fraq12;Vad „r edert yrke?&fraq12; De svarade
Farao: &fraq12;Dina tj„nare „ro f†rherdar, s†som ock v†ra f„der hava
varit.&fraq12;
047:004 Och de sade ytterligare till Farao: &fraq12;Vi hava kommit f”r att bo
n†gon tid h„r i landet; ty dina tj„nare hade intet bete f”r sina
f†r, eftersom hungersn”den „r s† sv†r i Kanaans land. S† l†t nu
dina tj„nare bo i landet Gosen.&fraq12;
047:005 D† sade Farao till Josef: &fraq12;Din fader och dina br”der hava allts†
nu kommit till dig.
047:006 Egyptens land ligger ”ppet f”r dig; i den b„sta delen av landet
m† du l†ta din fader och dina br”der bo. M† de bo i landet
Gosen, och ifall du vet om n†gra bland dem att de „ro dugande
m„n, s† s„tt dessa till uppsyningsm„n ”ver min boskap.&fraq12;
047:007 Sedan h„mtade Josef sin fader Jakob och f”rde honom fram inf”r
Farao, och Jakob h„lsade Farao. 047:008 Men Farao fr†gade Jakob: &fraq12;Huru h”g „r din †lder?&fraq12; 047:009 Jakob svarade Farao: &fraq12;Min vandringstid har varat ett hundra
trettio †r. F† och onda hava mina levnads†r varit, de n† icke
upp till antalet av mina f„ders levnads†r under deras
vandringstid.&fraq12;
047:010 Och Jakob tog avsked av Farao och gick ut ifr†n honom. 047:011 Men Josef l„t sin fader och sina br”der bo i Egyptens land och
gav dem besittning d„r, i den b„sta delen av landet, i landet
Rameses, s†som Farao hade bjudit.
047:012 Och Josef f”rs”rjde sin fader och sina br”der och hela sin
faders hus, och gav var och en underh†ll efter antalet av hans
barn.
047:013 Men ingenst„des i landet fanns br”d, ty hungersn”den var mycket
sv†r, s† att Egyptens land och Kanaans land f”rsm„ktade av
hunger.
047:014 Och f”r den s„d som folket k”pte samlade Josef till sig alla
penningar som funnos i Egyptens land och i Kanaans land; och
Josef l„t f”ra penningarna in i Faraos hus.
047:015 Men n„r penningarna togo slut i Egyptens land och i Kanaans
land, kommo alla egyptier till Josef och sade: &fraq12;Giv oss br”d;
icke vill du v„l att vi skola d” i din †syn? Vi hava ju inga
penningar mer.&fraq12;
047:016 Josef svarade: &fraq12;F”ren hit eder boskap, s† skall jag giva eder
br”d i utbyte mot eder boskap, om I icke mer haven n†gra
penningar.&fraq12;
047:017 D† f”rde de sin boskap till Josef, och Josef gav dem br”d i
utbyte mot deras h„star, f†r, f„kreatur och †snor. S† underh”ll
han dem det †ret och gav dem br”d i utbyte mot all deras boskap.
047:018 S† gick detta †r till „nda. Men det f”ljande †ret kommo de †ter
till honom och sade till honom: &fraq12;Vi vilja icke d”lja det f”r
min herre: penningarna „ro slut, och den boskap vi „gde har
kommit i min herres „go; intet annat finnes nu kvar att giva †t
min herre „n v†ra kroppar och v†r jord.
047:019 Icke vill du att vi skola f”rg†s inf”r dina ”gon, vi med v†r
†kerjord? K”p oss och v†r jord f”r br”d, s† vilja vi med v†r
jord bliva Faraos tr„lar; giv oss allenast uts„de, f”r att vi m†
leva och icke d”, och f”r att jorden icke m† l„ggas ”de.&fraq12;
047:020 D† k”pte Josef all jord i Egypten †t Farao; ty egyptierna s†lde
var och en sin †ker, eftersom hungersn”den s† sv†rt tryckte dem.
S† blev jorden Faraos egendom.
047:021 Och folket f”rflyttade han till st„derna, fr†n den ena „ndan av
Egyptens omr†de till den andra.
047:022 Allenast pr„sternas jord k”pte han icke, ty pr„sterna hade sitt
best„mda underh†ll av Farao, och de levde av det best„mda
underh†ll som Farao gav dem; d„rf”r beh”vde de icke s„lja sin
jord.
047:023 Och Josef sade till folket: &fraq12;Se, jag har nu k”pt eder och eder
jord †t Farao. D„r haven I uts„de; bes†n nu jorden.
047:024 Och n„r gr”dan kommer in, skolen I giva en femtedel †t Farao;
men fyra femtedelar skolen I sj„lva hava till uts„de p† †kern
och till f”da f”r eder och dem som I haven i edra hus och till
f”da f”r edra barn.&fraq12;
047:025 De svarade: &fraq12;Du har beh†llit oss vid liv; l†t oss finna n†d f”r
min herres ”gon, s† vilja vi vara Faraos tr„lar.&fraq12;
047:026 S† gjorde Josef det till en stadga, som „nnu i dag g„ller f”r
Egyptens jord, att man skulle giva femtedelen †t Farao.
Allenast pr„sternas jord blev icke Faraos egendom.
047:027 S† bodde nu Israel i Egyptens land, i landet Gosen; och de fingo
sina besittningar d„r och voro fruktsamma och f”r”kade sig
storligen.
047:028 Och Jakob levde sjutton †r i Egyptens land, s† att hans
levnads†lder blev ett hundra fyrtiosju †r.
047:029 D† nu tiden n„rmade sig att Israel skulle d”, kallade han till
sig sin son Josef och sade till honom: &fraq12;Om jag har funnit n†d
f”r dina ”gon, s† l„gg din hand under min l„nd och lova att visa
mig din k„rlek och trofasthet d„rmed att du icke begraver mig i
Egypten;
047:030 fastmer, n„r jag har g†tt till vila hos mina f„der, skall du
f”ra mig fr†n Egypten och begrava mig i deras grav.&fraq12; Han
svarade: &fraq12;Jag skall g”ra s†som du har sagt.&fraq12;
047:031 Men han sade: &fraq12;Giv mig din ed d„rp†.&fraq12; Och han gav honom sin ed.
D† tillbad Israel, b”jd mot s„ngens huvudg„rd.
048:001 En tid h„refter blev det sagt till Josef: &fraq12;Din fader „r nu
sjuk.&fraq12; D† tog han med sig sina b†da s”ner, Manasse och Efraim.
048:002 Och man ber„ttade f”r Jakob och sade: &fraq12;Din son Josef har nu
kommit till dig.&fraq12; D† tog Israel styrka till sig och satte sig
upp i s„ngen.
048:003 Och Jakob sade till Josef: &fraq12;Gud den Allsm„ktige uppenbarade sig
f”r mig i Lus i Kanaans land och v„lsignade mig
048:004 och sade till mig: 'Se, jag skall g”ra dig fruktsam och f”r”ka
dig och l†ta skaror av folk komma av dig, och skall giva †t din
s„d efter dig detta land till ev„rdlig besittning.'
048:005 Dina b†da s”ner, som „ro f”dda †t dig i Egyptens land, innan jag
kom hit till dig i Egypten, de skola nu vara mina: Efraim och
Manasse skola vara mina, likasom Ruben och Simeon.
048:006 Men de barn som du har f”tt efter dem skola vara dina; de skola
b„ra sina br”ders namn i dessas arvedel.
048:007 Se, n„r jag kom fr†n Paddan, dog Rakel ifr†n mig i Kanaans land,
under resan, d† det „nnu var ett stycke v„g fram till Efrat; och
jag begrov henne d„r vid v„gen till Efrat.&fraq12; St„llet heter nu
Bet-Lehem.
048:008 D† nu Israel fick se Josefs s”ner, sade han: &fraq12;Vilka „ro dessa?&fraq12; 048:009 Josef svarade sin fader: &fraq12;Det „r mina s”ner, som Gud har givit
mig h„r.&fraq12; D† sade han: &fraq12;F”r dem hit till mig, p† det att jag m†
v„lsigna dem.&fraq12;
048:010 Och Israels ”gon voro skumma av †lder, s† att han icke kunde se.
S† f”rde han dem d† fram till honom, och han kysste dem och tog
dem i famn.
048:011 Och Israel sade till Josef: &fraq12;Jag hade icke t„nkt att jag skulle
f† se ditt ansikte, men nu har Gud l†tit mig se till och med
avkomlingar av dig.&fraq12;
048:012 Och Josef f”rde dem bort ifr†n hans kn„n och f”ll ned till
jorden p† sitt ansikte.
048:013 Sedan tog Josef dem b†da vid handen, Efraim i sin h”gra hand,
till v„nster framf”r Israel, och Manasse i sin v„nstra hand,
till h”ger framf”r Israel, och f”rde dem s† fram till honom.
048:014 Men Israel r„ckte ut sin h”gra hand och lade den p† Efraims
huvud, fast„n han var den yngre, och sin v„nstra hand p†
Manasses huvud; han lade allts† sina h„nder korsvis, ty Manasse
var den f”rstf”dde.
048:015 Och han v„lsignade Josef och sade: &fraq12;Den Gud inf”r vilken mina
f„der, Abraham och Isak, hava vandrat, den Gud som har varit min
herde fr†n min f”delse „nda till denna dag,
048:016 den „ngel som har f”rlossat mig fr†n allt ont, han v„lsigne
dessa barn; och m† de uppkallas efter mitt och mina f„ders,
Abrahams och Isaks, namn, och m† de f”r”ka sig och bliva talrika
p† jorden.&fraq12;
048:017 Men n„r Josef s†g att hans fader lade sin h”gra hand p† Efraims
huvud, misshagade detta honom, och han fattade sin faders hand
och ville flytta den fr†n Efraims huvud p† Manasses huvud.
048:018 Och Josef sade till sin fader: &fraq12;Icke s†, min fader; denne „r den
f”rstf”dde, l„gg din h”gra hand p† hans huvud.&fraq12;
048:019 Men hans fader ville icke; han sade: &fraq12;Jag vet det, min son, jag
vet det; ocks† av honom skall ett folk komma, ocks† han skall
bliva stor; men hans yngre broder skall dock bliva st”rre „n
han, och hans avkomma skall bliva ett talrikt folk.&fraq12;
048:020 S† v„lsignade han dem p† den dagen och sade: &fraq12;Med ditt namn
skall Israel v„lsigna, s† att man skall s„ga: Gud g”re dig lik
Efraim och Manasse.&fraq12; S† satte han Efraim framf”r Manasse.
048:021 Och Israel sade till Josef: &fraq12;Se, jag d”r; men Gud skall vara med
eder och f”ra eder tillbaka till edra f„ders land. 048:022 Och ut”ver vad jag giver dina br”der giver jag dig en s„rskild
<sp„rr>h”jdstr„cka</sp„rr> som jag med mitt sv„rd och min
b†ge har tagit fr†n amor‚erna.&fraq12;
049:001 Och Jakob kallade sina s”ner till sig och sade: F”rsamlen eder,
p† det att jag m† f”rkunna eder vad som skall h„nda eder i
kommande dagar:
049:002 Kommen tillhopa och h”ren, I Jakobs s”ner;
h”ren p† eder fader Israel.
049:003 Ruben, min f”rstf”dde „r du,
min kraft och min styrkas f”rstling,
fr„mst i myndighet och fr„mst i makt.
049:004 Du sjuder ”ver s†som vatten,
du skall icke bliva den fr„mste,
ty du besteg din faders l„ger;
d† gjorde du vad sk„ndligt var.
Ja, min b„dd besteg han!
049:005 Simeon och Levi „ro br”der;
deras vapen „ro v†ldets verktyg. 049:006 Min sj„l inl†te sig ej i deras r†d,
min „ra tage ingen del i deras samkv„m;
ty i sin vrede dr„pte de m„n,
och i sitt ”verd†d stympade de oxar.
049:007 F”rbannad vare deras vrede, som „r s† v†ldsam,
och deras grymhet, som „r s† h†rd!
Jag skall f”rstr” dem i Jakob,
jag skall f”rskingra dem i Israel.
049:008 Dig, Juda, dig skola dina br”der <sp„rr>prisa</sp„rr>;
din hand skall vara p† dina fienders nacke,
f”r dig skola din faders s”ner buga sig.
049:009 Ett ungt lejon „r Juda;
fr†n rivet byte har du dragit ditupp, min son.
Han har lagt sig ned, han vilar s†som ett lejon,
s†som en lejoninna -- vem v†gar oroa honom?
049:010 Spiran skall icke vika ifr†n Juda,
icke h„rskarstaven ifr†n hans f”tter,
till dess han kommer till Silo
och folken bliva honom h”rsamma.
049:011 Han binder vid vintr„det sin †sna,
vid „dla rankan sin †sninnas f†le.
Han tv†r sina kl„der i vin,
sin mantel i druvors blod.
049:012 Hans ”gon „ro dunkla av vin
och hans t„nder vita av mj”lk.
049:013 Sebulon skall bo vid havets strand,
vid stranden, d„r skeppen ligga;
sin sida skall han v„nda mot Sidon.
049:014 Isaskar „r en stark †sna,
som ligger i ro i sin inh„gnad. 049:015 Och han s†g att viloplatsen var god,
och att landet var ljuvligt;
d† b”jde han sin rygg under b”rdor
och blev en arbetspliktig tj„nare.
049:016 Dan skall <sp„rr>skaffa r„tt</sp„rr> †t sitt folk,
han s†v„l som n†gon av Israels stammar. 049:017 Dan skall vara en orm p† v„gen,
en huggorm p† stigen,
en som biter h„sten i foten,
s† att ryttaren faller bakl„nges av.
049:018 HERRE, jag bidar efter din fr„lsning!
049:019 Gad skall tr„ngas av <sp„rr>skaror</sp„rr>,
men sj„lv skall han tr„nga dem p† h„larna.
049:020 Fr†n Aser kommer fetma, honom till mat;
konungsliga l„ckerheter har han att giva.
049:021 Naftali „r en snabb hind;
han har sk”na ord att giva.
049:022 Ett ungt frukttr„d „r Josef,
ett ungt frukttr„d vid k„llan;
dess grenar n† upp ”ver muren.
049:023 B†gskyttar oroa honom,
de skjuta p† honom och ans„tta honom;
049:024 dock f”rbliver hans b†ge fast,
och hans h„nder och armar sp„nstiga,
genom dens h„nder, som „r den Starke i Jakob,
genom honom som „r herden, Israels klippa,
049:025 genom din faders Gud -- han skall hj„lpa dig.
genom den Allsm„ktige -- han skall v„lsigna dig
med v„lsignelser fr†n himmelen d„rovan,
v„lsignelser fr†n djupet som utbreder sig d„rnere,
v„lsignelser fr†n br”st och sk”te.
049:026 Din faders v„lsignelser n† h”gt,
h”gre „n mina f”rf„ders v„lsignelser,
de n† upp till de eviga h”jdernas h„rlighet.
De skola komma ”ver Josefs huvud,
”ver dens hj„ssa, som „r en furste bland sina br”der.
049:027 Benjamin „r en glupande ulv;
om morgonen f”rt„r han rov,
och om aftonen utskiftar han byte.&fraq12;
049:028 Alla dessa „ro Israels stammar, tolv till antalet, och detta „r
vad deras fader talade till dem, n„r han v„lsignade dem; †t var
och en av dem gav han sin s„rskilda v„lsignelse.
049:029 Och han bj”d dem och sade till dem: &fraq12;Jag skall nu samlas till
mitt folk; begraven mig bredvid mina f„der, i grottan p† hetiten
Efrons †ker,
049:030 i den grotta som ligger p† †kern i Makpela, gent emot Mamre, i
Kanaans land, den †ker som Abraham k”pte till egen grav av
hetiten Efron,
049:031 d„r de hava begravit Abraham och hans hustru Sara, d„r de ock
hava begravit Isak och hans hustru Rebecka, och d„r jag sj„lv
har begravit Lea,
049:032 p† den †kern som j„mte grottan d„r k”ptes av Hets barn.&fraq12; 049:033 N„r Jakob hade givit sina s”ner denna befallning, drog han sina
f”tter upp i s„ngen; och han gav upp andan och blev samlad till
sina f„der.
050:001 D† f”ll Josef ned ”ver sin faders ansikte och gr„t ”ver honom
och kysste honom.
050:002 Och Josef bj”d l„karna som han hade i sin tj„nst att de skulle
balsamera hans fader; och l„karna balsamerade Israel. 050:003 D„rtill †tgingo fyrtio dagar; s† m†nga dagar †tg† n„mligen f”r
balsamering. Och egyptierna begr„to honom i sjuttio dagar.
050:004 Men n„r gr†todagarna efter honom voro f”rbi, talade Josef till
Faraos husfolk och sade: &fraq12;Om jag har funnit n†d f”r edra ”gon,
s† framf”ren till Farao dessa mina ord:
050:005 Min fader har tagit en ed av mig och sagt: 'N„r jag „r d”d,
begrav mig d† i den grav som jag har l†tit gr„va †t mig i
Kanaans land.' S† l†t mig nu fara ditupp och begrava min fader;
sedan skall jag komma tillbaka igen.&fraq12;
050:006 Farao svarade: &fraq12;Far ditupp och begrav din fader, efter den ed
som han har tagit av dig.&fraq12;
050:007 D† for Josef upp f”r att begrava sin fader, och med honom foro
alla Faraos tj„nare, de „ldste i hans hus och alla de „ldste i
Egyptens land,
050:008 d„rtill allt Josefs husfolk och hans br”der och hans faders
husfolk; allenast sina kvinnor och barn, och sina f†r och
f„kreatur l„mnade de kvar i landet Gosen.
050:009 Och med honom foro ditupp b†de vagnar och ryttare; och det var
en mycket stor skara.
050:010 N„r de nu kommo till Goren-Haatad, p† andra sidan Jordan, h”llo
de d„r en mycket stor och h”gtidlig d”dsklagan, och han
anst„llde en sorgefest efter sin fader i sju dagar.
050:011 Och n„r landets inbyggare, kanan‚erna, s†go sorgefesten i
Goren-Haatad, sade de: &fraq12;Det „r en h”gtidlig
<sp„rr>sorgefest</sp„rr> som <sp„rr>egyptierna</sp„rr> h„r
h†lla.&fraq12; D„rav fick st„llet namnet Abel-Misraim; det ligger p†
andra sidan Jordan.
050:012 Och hans s”ner gjorde med honom s†som han hade bjudit dem: 050:013 hans s”ner f”rde honom till Kanaans land och begrovo honom i
grottan p† †kern i Makpela, den †ker som Abraham hade k”pt till
egen grav av hetiten Efron, gent emot Mamre.
050:014 Och sedan Josef hade begravit sin fader, v„nde han tillbaka till
Egypten med sina br”der och alla dem som hade farit upp med
honom f”r att begrava hans fader.
050:015 Men n„r Josefs br”der s†go att deras fader var d”d, t„nkte de:
&fraq12;Kanh„nda skall Josef nu bliva h„tsk mot oss och vederg„lla oss
allt det onda som vi hava gjort mot honom.&fraq12;
050:016 D„rf”r s„nde de bud till Josef och l„to s„ga: &fraq12;Din fader bj”d
oss s† f”re sin d”d:
050:017 'S† skolen I s„ga till Josef: K„re, f”rl†t dina br”der vad de
hava brutit och syndat, i det att de hava handlat s† illa mot
dig.' F”rl†t allts† nu din faders Guds tj„nare vad de hava
brutit.&fraq12; Och Josef gr„t, n„r de l„to s„ga detta till honom.
050:018 Sedan kommo ock hans br”der sj„lva och f”llo ned f”r honom och
sade: &fraq12;Se, vi vilja vara tj„nare †t dig.&fraq12;
050:019 Men Josef sade till dem: &fraq12;Frukten icke. H†llen I d† mig f”r
Gud?
050:020 I t„nkten ont mot mig, men Gud har t„nkt det till godo, f”r att
l†ta det ske, som nu har skett, och s† beh†lla mycket folk vid
liv.
050:021 Frukten d„rf”r nu icke; jag skall f”rs”rja eder och edra kvinnor
och barn.&fraq12; Och han tr”stade dem och talade v„nligt med dem.
050:022 Och Josef bodde kvar i Egypten med sin faders hus; och Josef
blev ett hundra tio †r gammal.
050:023 Och Josef fick se Efraims barn till tredje led; ocks† av Makir,
Manasses son, f”ddes barn i Josefs sk”te. 050:024 Och Josef sade till sina br”der: &fraq12;Jag d”r, men Gud skall
f”rvisso se till eder, och f”ra eder upp fr†n detta land till
det land som han med ed har lovat †t Abraham, Isak och Jakob.&fraq12;
050:025 Och Josef tog en ed av Israels barn och sade: &fraq12;N„r nu Gud ser
till eder, f”ren d† mina ben h„rifr†n.&fraq12;
050:026 Och Josef dog, n„r han var ett hundra tio †r gammal. Och man
balsamerade honom, och han lades i en kista, i Egypten.
Book 02 Andra Mosebok (Exodus) (2 Mos.)
001:001 Och dessa „ro namnen p† Israels s”ner, som kommo till Egypten;
med Jakob kommo de, var och en med sitt hus:
001:002 Ruben, Simeon, Levi och Juda,
001:003 Isaskar, Sebulon och Benjamin,
001:004 Dan och Naftali, Gad och Aser.
001:005 Tillsammans utgjorde de som hade utg†tt fr†n Jakobs l„nd sjuttio
personer; men Josef var redan f”rut i Egypten. 001:006 Och Josef dog och alla hans br”der och hela det sl„ktet. 001:007 Men Israels barn voro fruktsamma och v„xte till och f”r”kade sig
och blevo ”verm†ttan talrika, s† att landet blev uppfyllt av
dem.
001:008 D† uppstod en ny konung ”ver Egypten, en som icke visste av
Josef.
001:009 Och denne sade till sitt folk: &fraq12;Se, Israels barns folk „r oss
f”r stort och m„ktigt.
001:010 V„lan, l†t oss d† g† klokt till v„ga med dem; eljest kunde de
„nnu mer f”r”ka sig; och om ett krig komme p†, kunde de f”rena
sig med v†ra fiender och begynna krig mot oss och sedan draga
bort ur landet.&fraq12;
001:011 Allts† satte man arbetsfogdar ”ver dem och f”rtryckte dem med
tr„larbeten. Och de m†ste bygga †t Farao f”rr†dsst„der, Pitom
och Raamses.
001:012 Men ju mer man f”rtryckte dem, dess mer f”r”kade de sig, och
dess mer utbredde de sig, s† att man begynte gruva sig f”r
Israels barn.
001:013 D„rf”r p†lade egyptierna Israels barn ytterligare tv†ngsarbeten 001:014 och f”rbittrade deras liv med h†rt arbete p† murbruk och tegel
och med alla slags arbeten p† marken korteligen, med
tv†ngsarbeten av alla slag, som de l„to dem utf”ra
001:015 Och konungen i Egypten talade till de hebreiska kvinnor -- den
ena hette Sifra, den andra Pua -- som hj„lpte barnaf”derskorna, 001:016 han sade: &fraq12;N„r I f”rl”sen de hebreiska kvinnorna, s† sen efter,
d† de f”da: om det „r ett gossebarn, s† d”den det; „r det ett
flickebarn, s† m† det leva.&fraq12;
001:017 Men hj„lpkvinnorna fruktade Gud och gjorde icke s†som konungen i
Egypten hade sagt till dem, utan l„to barnen leva.
001:018 D† kallade konungen i Egypten hj„lpkvinnorna till sig och sade
till dem: &fraq12;Varf”r g”ren I s† och l†ten barnen leva?&fraq12;
001:019 Hj„lpkvinnorna svarade Farao: &fraq12;De hebreiska kvinnorna „ro icke
s†som de egyptiska. De „ro kraftigare; f”rr„n hj„lpkvinnan
kommer till dem, hava de f”tt.&fraq12;
001:020 Och Gud l„t det g† v„l f”r hj„lpkvinnorna; och folket f”r”kade
sig och blev mycket talrikt.
001:021 Eftersom hj„lpkvinnorna fruktade Gud, l„t han deras hus
f”rkovras.
001:022 D† bj”d Farao allt sitt folk och sade: &fraq12;Alla nyf”dda gossebarn-
skolen I kasta i Nilfloden, men all flickebarn m†n I l†ta leva.&fraq12;
002:001 Och en man av Levis hus gick †stad och tog till hustru Levis
dotter.
002:002 Och hustrun blev havande och f”dde en son. Och hon s†g att det
var ett vackert barn och dolde honom i tre m†nader.
002:003 Men n„r hon icke l„ngre kunde d”lja honom, tog hon en kista av
r”r, bestr”k den med jordbeck och tj„ra och lade barnet d„ri och
satte den s† i vassen vid stranden av Nilfloden.
002:004 Och hans syster st„llde sig ett stycke d„rifr†n, f”r att se huru
det skulle g† med honom.
002:005 Och Faraos dotter kom ned till floden f”r att bada, och hennes
t„rnor gingo utmed floden. N„r hon nu fick se kistan i vassen,
s„nde hon sin tj„narinna dit och l„t h„mta den till sig.
002:006 Och n„r hon ”ppnade den, fick hon se barnet och s†g att det var
en gosse, och han gr„t. D† ”mkade hon sig ”ver honom och sade:
&fraq12;Detta „r ett av de hebreiska barnen.&fraq12;
002:007 Men hans syster fr†gade Faraos dotter: &fraq12;Vill du att jag skall g†
och kalla hit till dig en hebreisk amma som kan amma upp barnet
†t dig?&fraq12;
002:008 Faraos dotter svarade henne: &fraq12;Ja, g†.&fraq12; D† gick flickan och
kallade dit barnets moder.
002:009 Och Faraos dotter sade till henne: &fraq12;Tag detta barn med dig, och
amma upp det †t mig, s† vill jag giva dig l”n d„rf”r.&fraq12; Och
kvinnan tog barnet och ammade upp det.
002:010 N„r sedan gossen hade vuxit upp; f”rde hon honom till Faraos
dotter, och denna upptog honom s†som sin son och gav honom
namnet <sp„rr>Mose</sp„rr>, &fraq12;ty&fraq12;, sade hon, &fraq12;ur vattnet har
jag <sp„rr>dragit upp</sp„rr> honom&fraq12;.
002:011 P† den tiden h„nde sig att Mose, sedan han hade blivit stor,
gick ut till sina br”der och s†g p† deras tr„larbete. Och han
fick se att en egyptisk man slog en hebreisk man, en av hans
br”der.
002:012 d† v„nde han sig †t alla sidor, och n„r han s†g att ingen annan
m„nniska fanns d„r, slog han ihj„l egyptiern och g”mde honom i
sanden.
002:013 Dagen d„refter gick han †ter ut och fick d† se tv† hebreiska m„n
tr„ta med varandra. D† sade han till den som gjorde or„tt:
&fraq12;Skall du sl† din landsman?&fraq12;
002:014 Han svarade: &fraq12;Vem har satt dig till h”vding och domare ”ver oss?
Vill du dr„pa mig, s†som du dr„pte egyptiern?&fraq12; D† blev Mose
f”rskr„ckt och t„nkte: &fraq12;S† har d† saken blivit k„nd.&fraq12;
002:015 Ocks† fick Farao h”ra om denna sak och ville dr„pa Mose. Men
Mose flydde bort undan Farao; och han stannade i Midjans land;
d„r satte han sig vid en brunn.
002:016 Och pr„sten i Midjan hade sju d”ttrar. Dessa kommo nu f”r att
h„mta upp vatten och skulle fylla hoarna f”r att vattna sin
faders f†r.
002:017 D† kommo herdarna och ville driva bort dem; men Mose stod upp
och hj„lpte dem och vattnade deras f†r.
002:018 N„r de sedan kommo hem till sin fader Reguel, sade han: &fraq12;Varf”r
kommen I s† snart hem i dag?&fraq12;
002:019 De svarade: &fraq12;En egyptisk man hj„lpte oss mot herdarna; d„rtill
h„mtade han upp vatten †t oss och vattnade f†ren.&fraq12;
002:020 D† sade han till sina d”ttrar: &fraq12;Var „r han d†? Varf”r l„ten I
mannen bliva kvar d„r? Inbjuden honom att komma och „ta med
oss&fraq12;.
002:021 Och Mose besl”t sig f”r att stanna hos mannen, och denne gav †t
Mose sin dotter Sippora till hustru.
002:022 Hon f”dde en son, och han gav honom namnet Gersom, &fraq12;ty&fraq12;, sade
han, &fraq12;jag „r en fr„mling i ett land som icke „r mitt&fraq12;.
002:023 S† f”rfl”t en l†ng tid, och d„runder dog konungen i Egypten.
Men Israels barn suckade ”ver sin tr„ldom och klagade; och deras
rop ”ver tr„ldomen steg upp till Gud.
002:024 Och Gud h”rde deras j„mmer, och Gud t„nkte p† sitt f”rbund med
Abraham, Isak och Jakob.
002:025 Och Gud s†g till Israels barn, och Gud l„t sig v†rda om dem.
003:001 Och Mose vaktade f†ren †t sin sv„rfader Jetro, pr„sten i
Midjan. Och han drev en g†ng f†ren bortom ”knen och kom s† till
Guds berg Horeb.
003:002 D„r uppenbarade sig HERRENS „ngel f”r honom i en eldsl†ga som
slog upp ur en buske. Han s†g att busken brann av elden, och att
busken dock icke blev f”rt„rd.
003:003 D† t„nkte Mose: &fraq12;Jag vill g† ditbort och betrakta den underbara
synen och se varf”r busken icke brinner upp.&fraq12;
003:004 N„r d† HERREN s†g att han gick †stad f”r att se, ropade Gud till
honom ur busken och sade: &fraq12;Mose! Mose!&fraq12; Han svarade: &fraq12;H„r „r
jag.&fraq12;
003:005 D† sade han: &fraq12;Tr„d icke hit; drag dina skor av dina f”tter, ty
platsen d„r du st†r „r helig mark.&fraq12;
003:006 Och han sade ytterligare: &fraq12;Jag „r din faders Gud, Abrahams Gud,
Isaks Gud och Jakobs Gud.&fraq12; D† skylde Mose sitt ansikte, ty han
fruktade f”r att se p† Gud.
003:007 Och HERREN sade: &fraq12;Jag har nogsamt sett mitt folks betryck i
Egypten, och jag har h”rt huru de ropa ”ver sina pl†gare; jag
vet vad de m†ste lida.
003:008 D„rf”r har jag stigit ned f”r att r„dda dem ur egyptiernas v†ld
och f”ra dem fr†n det landet upp till ett gott och rymligt land,
ett land som flyter av mj”lk och honung, det land d„r kanan‚er,
hetiter, amor‚er, periss‚er, hiv‚er och jebus‚er bo.
003:009 F”rdenskull, eftersom Israels barns rop har kommit till mig, och
jag d„rj„mte har sett huru egyptierna f”rtrycka dem,
003:010 d„rf”r m† du nu g† †stad, jag vill s„nda dig till Farao; och du
skall f”ra mitt folk, Israels barn, ut ur Egypten&fraq12;
003:011 Men Mose sade till Gud: &fraq12;Vem „r jag, att jag skulle g† till
Farao, och att jag skulle f”ra Israels barn ut ur Egypten?&fraq12;
003:012 Han svarade: &fraq12;Jag vill vara med dig. Och detta skall f”r dig
vara tecknet p† att det „r jag som har s„nt dig: n„r du har f”rt
folket ut ur Egypten, skolen I h†lla gudstj„nst p† detta berg.&fraq12;
003:013 D† sade Mose till Gud: &fraq12;N„r jag nu kommer till Israels barn och
s„ger till dem: 'Edra f„ders Gud har s„nt mig till eder', och de
fr†ga mig; 'Vad „r hans namn?', vad skall jag d† svara dem?&fraq12;
003:014 Gud sade till Mose: &fraq12;Jag „r den jag „r.&fraq12; Och han sade vidare:
&fraq12;S† skall du s„ga till Israels barn: 'Jag „r' har s„nt mig
till eder.
003:015 Och Gud sade ytterligare till Mose: &fraq12;S† skall du s„ga till
Israels barn: HERREN, edra f„ders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud
och Jakobs Gud, har s„nt mig till eder. Detta skall vara mitt
namn evinnerligen, och s† skall man n„mna mig fr†n sl„kte till
sl„kte.
003:016 G† nu †stad och f”rsamla de „ldste i Israel, och s„g till dem:
HERREN, edra f„ders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, har
uppenbarat sig f”r mig, och han har sagt: 'Jag har sett till
eder och har sett det som vederfares eder Egypten;
003:017 d„rf”r „r nu mitt ord: jag vill f”ra eder bort ifr†n betrycket i
Egypten upp till kanan‚ernas, hetiternas, amor‚ernas,
periss‚ernas, hiv‚ernas och jebus‚ernas land, ett land som
flyter av mj”lk och honung.'
003:018 Och de skola lyssna till dina ord; och du skall tillika med de
„ldste i Israel g† till konungen i Egypten, och I skolen s„ga
till honom: HERREN, hebr‚ernas Gud, har visat sig f”r oss, s†
l†t oss nu g† tre dagsresor in i ”knen och offra †t HERREN, v†r
Gud.'
003:019 Dock vet jag att konungen i Egypten icke skall tillst„dja eder
att g†, icke ens n„r han f†r k„nna min starka hand.
003:020 Men jag skall r„cka ut min hand och sl† Egypten med alla slags
under, som jag vill g”ra d„r; sedan skall han sl„ppa eder.
003:021 Och jag vill l†ta detta folk finna n†d f”r egyptiernas ”gon, s†
att I, n„r I dragen bort, icke skolen draga bort med tomma
h„nder;
003:022 utan var kvinna skall av sin grannkvinna och av den fr„mmande
kvinna som bor i hennes hus beg„ra klenoder av silver och guld,
s† ock kl„der. Dessa skolen I s„tta p† edra s”ner och
d”ttrar. S† skolen I taga byte fr†n egyptierna.&fraq12;
004:001 Mose svarade och sade: &fraq12;Men om de nu icke tro mig eller lyssna
till mina ord, utan s„ga: 'HERREN har icke uppenbarat sig f”r
dig'?&fraq12;
004:002 D† sade HERREN till honom: &fraq12;Vad „r det du har i din hand?&fraq12; 004:003 Han svarade: &fraq12;En stav.&fraq12; Han sade: &fraq12;Kasta den p† marken.&fraq12; N„r han
d† kastade den p† marken, f”rvandlades den till en orm; och Mose
flydde f”r honom.
004:004 Men HERREN sade till Mose: &fraq12;R„ck ut din hand och tag honom i
stj„rten.&fraq12; D† r„ckte han ut sin hand och grep honom; och han
f”rvandlades †ter till en stav i hans hand.
004:005 Och HERREN sade: &fraq12;S† skola de. tro att HERREN, deras f„ders
Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud, har uppenbarat sig
f”r dig.
004:006 Och HERREN sade ytterligare till honom: &fraq12;Stick din hand i
barmen.&fraq12; Och han stack sin hand i barmen. N„r han sedan drog ut
den, se, d† var handen vit s†som sn” av spet„lska.
004:007 Źter sade han. &fraq12;Stick din hand tillbaka i barmen.&fraq12; Och han stack
sin hand tillbaka i barmen. N„r han sedan drog ut den igen ur
barmen, se, d† var den †ter lik hans ”vriga kropp.
004:008 Och HERREN sade: &fraq12;Om de icke vilja tro dig eller akta p† det
f”rsta tecknet, s† m†ste de tro det andra tecknet.
004:009 Men om de icke ens tro dessa tv† tecken eller lyssna till dina
ord, s† tag av Nilflodens vatten och gjut ut det p† torra
landet, s† skall vattnet, som du har tagit ur floden, f”rvandlas
till blod p† torra landet.&fraq12;
004:010 D† sade Mose till HERREN: &fraq12;Ack I Herre, jag „r ingen talf”r man;
jag har icke varit det f”rut, och jag „r det icke heller nu,
sedan du har talat till din tj„nare, ty jag har ett tr”gt
m†lf”re och en tr”g tunga.
004:011 HERREN sade till honom: &fraq12;Vem har givit m„nniskan munnen, eller
vem g”r henne stum eller d”v, seende eller blind? Žr det icke
jag, HERREN?
004:012 S† g† nu †stad, jag skall vara med din mun och l„ra dig vad du
skall tala.&fraq12;
004:013 Men han sade: &fraq12;Ack Herre, s„nd ditt budskap med vilken annan du
vill.&fraq12;
004:014 D† uppt„ndes HERRENS vrede mot Mose, och han sade: &fraq12;Har du icke
din broder Aron, leviten? Jag vet att han „r en man som kan
tala. Och han g†r nu †stad f”r att m”ta dig, och n„r han f†r se
dig, skall han gl„djas i sitt hj„rta.
004:015 Och du skall tala till honom och l„gga orden i hans mun; och jag
skall vara med din mun och med hans mun, och jag skall l„ra eder
vad I skolen g”ra.
004:016 Och han skall tala f”r dig till folket; allts† skall han vara
f”r dig s†som mun, och du skall vara f”r honom s†som en gud.
004:017 Och du skall taga i din hand denna stav, med vilken du skall
g”ra dina tecken.&fraq12;
004:018 D„refter v„nde Mose tillbaka till sin sv„rfader Jeter och sade
till honom: &fraq12;L†t mig v„nda tillbaka till mina br”der i Egypten,
f”r att se om de „nnu leva.&fraq12; Jetro sade till Mose: &fraq12;G† i frid.&fraq12;
004:019 Och HERREN sade till Mose i Midjan: &fraq12;V„nd tillbaka till Egypten,
ty alla de m„n „ro d”da, som stodo efter ditt liv.&fraq12;
004:020 D† tog Mose sin hustru och sina s”ner och satte dem p† sin †sna
och for tillbaka till Egyptens land; och Mose tog Guds stav i
sin hand.
004:021 Och HERREN sade till Mose: &fraq12;N„r du nu v„nder tillbaka till
Egypten s† se till, att du inf”r Farao g”r alla de under som jag
har givit dig makt att g”ra. Men jag skall f”rstocka hans
hj„rta, s† att han icke sl„pper folket.
004:022 Och d† skall du s„ga till Farao: S† s„ger HERREN: Israel „r min
f”rstf”dde son,
004:023 och jag har sagt till dig: 'Sl„pp min son, s† att han kan h†lla
gudstj„nst †t mig.' Men du har icke velat sl„ppa honom. D„rf”r
skall jag nu dr„pa din f”rstf”dde son.
004:024 Och under resan h„nde sig att HERREN p† ett vilost„lle kom emot
honom och ville d”da honom.
004:025 D† tog Sippora en skarp sten och skar bort f”rhuden p† sin son
och ber”rde honom d„rmed nedtill och sade: &fraq12;Du „r mig en
blodsbrudgum.&fraq12;
004:026 S† l„t han honom vara. D† sade hon †ter: &fraq12;Ja, en blodsbrudgum
till omsk„relse.&fraq12;
004:027 Och HERREN sade till Aron: &fraq12;G† †stad och m”t Mose i ”knen.&fraq12; D†
gick han †stad och tr„ffade honom p† Guds berg; och han kysste
honom.
004:028 Och Mose ber„ttade f”r Aron allt vad HERREN hade talat, n„r han
s„nde honom, och om alla de tecken som han hade bjudit honom att
g”ra.
004:029 Sedan gingo Mose och Aron †stad och f”rsamlade alla Israels
barns „ldste.
004:030 Och Aron omtalade allt vad HERREN hade talat till Mose; och han
gjorde tecknen inf”r folkets ”gon.
004:031 D† trodde folket; och n„r de h”rde att HERREN hade sett till
Israels barn, och att han hade sett deras betryck, b”jde de sig
ned och tillb†do.
005:001 D„refter kommo Mose och Aron och sade till Farao: &fraq12;S† s„ger
HERREN, Israels Gud: Sl„pp mitt folk, s† att de kunna h†lla
h”gtid †t mig i ”knen.&fraq12;
005:002 Men Farao svarade: &fraq12;Vem „r HERREN, eftersom jag p† hans
befallning skulle sl„ppa Israel? Jag vet icke av HERREN och vill
ej heller sl„ppa Israel.&fraq12;
005:003 D† sade de: &fraq12;Hebr‚ernas Gud har visat sig f”r oss. S† l†t oss nu
g† tre dagsresor in i ”knen och offra †t HERREN, v†r Gud, f”r
att han icke m† komma ”ver oss med pest eller med sv„rd.&fraq12;
005:004 Men konungen i Egypten svarade dem: &fraq12;Mose och Aron, varf”r
dragen I folket ifr†n dess arbete? G†n bort till edra
dagsverken.
005:005 Ytterligare sade Farao: &fraq12;Folket „r ju redan alltf”r talrikt i
landet, och likv„l viljen I skaffa dem frihet ifr†n deras
dagsverken!&fraq12;
005:006 D„refter bj”d Farao samma dag fogdarna och tillsyningsm„nnen
”ver folket och sade:
005:007 &fraq12;I skolen icke vidare s†som f”rut giva folket halm till att g”ra
tegel. L†ten dem sj„lva g† och skaffa sig halm. 005:008 Men samma antal tegel som de f”rut hava gjort skolen I „nd†
†l„gga dem, utan n†got avdrag; ty de „ro lata, d„rf”r ropa de
och s„ga: 'L†t oss g† och offra †t v†r Gud.'
005:009 Man m†ste l„gga tungt arbete p† dessa m„nniskor, s† att de
d„rigenom f† n†got att g”ra och icke akta p† l”gnaktigt tal.&fraq12;
005:010 D† gingo fogdarna och tillsyningsm„nnen ”ver folket ut och sade
till folket: &fraq12;S† s„ger Farao: Jag vill icke l„ngre giva eder
halm.
005:011 G†n sj„lva och skaffen eder halm, var I kunnen finna s†dan; men
i edert arbete skall intet avdrag g”ras.&fraq12;
005:012 D† spridde sig folket ”ver hela Egyptens land och samlade str†
f”r att bruka det s†som halm.
005:013 Och fogdarna drevo p† dem och sade: &fraq12;Fullg”ren edert arbete, var
dag det f”r den dagen best„mda, likasom n„r man gav eder halm.&fraq12;
005:014 Och Israels barns tillsyningsm„n, de som Faraos fogdar hade satt
”ver dem, fingo uppb„ra hugg och slag, och man sade till dem:
&fraq12;Varf”r haven I icke s†som f”rut fullgjort edert f”relagda
dagsverke i tegel, varken i g†r eller i dag?&fraq12;
005:015 D† kommo Israels barns tillsyningsm„n och ropade till Farao och
sade: &fraq12;Varf”r g”r du s† mot dina tj„nare?
005:016 Ingen halm giver man †t dina tj„nare, och likv„l s„ger man till
oss: 'Skaffen fram tegel.' Och se, dina tj„nare f† nu uppb„ra
hugg och slag, fast„n skulden ligger hos ditt eget folk.&fraq12;
005:017 Men han svarade: &fraq12;I „ren lata, ja lata „ren I. D„rf”r s„gen I:
'L†t oss g† och offra †t HERREN.'
005:018 Nej, g†n i st„llet till edert arbete. Halm skall man icke giva
eder, men det best„mda antalet tegel m†sten I „nd† l„mna.&fraq12;
005:019 D† m„rkte Israels barns tillsyningsm„n att det var illa st„llt
f”r dem, eftersom de hade f†tt det svaret att de icke skulle f†
n†got avdrag i det antal tegel, som de skulle l„mna f”r var dag.
005:020 Och n„r de kommo ut ifr†n Farao, tr„ffade de Mose och Aron, som
stodo d„r f”r att m”ta dem;
005:021 och de sade till dem: &fraq12;M† HERREN hems”ka eder och d”ma eder,
eftersom I haven gjort oss f”rhatliga f”r Farao och hans tj„nare
och satt dem sv„rdet i hand till att dr„pa oss.
005:022 D† v„nde sig Mose †ter till HERREN och sade: &fraq12;Herre, varf”r har
du gjort s† illa mot detta folk? Varf”r har du s„nt mig?
005:023 Allt ifr†n den tid d† jag gick till Farao f”r att tala i ditt
namn har han ju gjort illa mot detta folk, och du har ingalunda
r„ddat ditt folk.
006:001 Men HERREN sade till Mose: &fraq12;Nu skall du f† se vad jag skall g”ra
med Farao; ty genom min starka hand skall han n”dgas sl„ppa dem,
ja, han skall genom min starka hand n”dgas driva dem ut ur sitt
land.&fraq12;
006:002 Och Gud talade till Mose och sade till honom: &fraq12;Jag „r HERREN. 006:003 F”r Abraham, Isak och Jakob uppenbarade jag mig s†som 'Gud den
Allsm„ktige', men under mitt namn 'HERREN' var jag icke k„nd av
dem.
006:004 Och jag uppr„ttade ett f”rbund med dem och lovade att giva dem
Kanaans land, det land d„r de bodde s†som fr„mlingar.
006:005 Och nu har jag h”rt Israels barns j„mmer ”ver att egyptierna
h†lla dem i tr„ldom, och jag har kommit ih†g mitt f”rbund.
006:006 S„g d„rf”r till Israels barn: 'Jag „r HERREN, och jag skall f”ra
eder ut fr†n tr„larbetet hos egyptierna och r„dda eder fr†n
tr„ldomen under dem, och jag skall f”rlossa eder med utr„ckt arm
och genom stora straffdomar.
006:007 Och jag skall taga eder till mitt folk och vara eder Gud; och I
skolen f”rnimma att jag „r HERREN eder Gud, han som f”r eder ut
fr†n tr„larbetet hos egyptierna.
006:008 Och jag skall f”ra eder till det land som jag med upplyft hand
har lovat giva †t Abraham, Isak och Jakob; det skall jag giva
eder till besittning. Jag „r HERREN.'&fraq12;
006:009 Detta allt sade Mose till Israels barn, men de h”rde icke p†
Mose, av ot†lighet och f”r det h†rda arbetets skull.
006:010 D„refter talade HERREN till Mose och sade: 006:011 &fraq12;G† och tala med Farao, konungen i Egypten, att han sl„pper
Israels barn ut ur sitt land.&fraq12;
006:012 Men Mose talade inf”r HERREN och sade: &fraq12;Israels barn h”ra ju
icke p† mig; huru skulle d† Farao vilja h”ra mig -- mig som har
oomskurna l„ppar?&fraq12;
006:013 Men HERREN talade till Mose och Aron och gav dem befallning till
Israels barn och till Farao, konungen i Egypten, om att Israels
barn skulle f”ras ut ur Egyptens land.
006:014 Dessa voro huvudm„nnen f”r deras familjer.
Rubens, Israels f”rstf”ddes, s”ner voro Hanok och Pallu, Hesron
och Karmi. Dessa voro Rubens sl„kter.
006:015 Simeons s”ner voro Jemuel, Jamin, Ohad, Jakin, Sohar och Saul,
den kananeiska kvinnans son. Dessa voro Simeons sl„kter.
006:016 Och dessa voro namnen p† Levis s”ner, efter deras „ttf”ljd:
Gerson, Kehat och Merari. Och Levi blev ett hundra trettiosju †r
gammal.
006:017 Gersons s”ner voro Libni och Simei, efter deras sl„kter. 006:018 Kehats s”ner voro Amram, Jishar, Hebron och Ussiel. Och Kehat
blev ett hundra trettiotre †r gammal. 006:019 Meraris s”ner voro Maheli och Musi. Dessa voro leviternas
sl„kter, efter deras „ttf”ljd.
006:020 Men Amram tog sin faders syster Jokebed till hustru, och hon
f”dde †t honom Aron och Mose. Och Amram blev ett hundra
trettiosju †r gammal.
006:021 Jishars s”ner voro Kora, Nefeg och Sikri. 006:022 Ussiels s”ner voro Misael, Elsafan och Sitri. 006:023 Och Aron tog till hustru Eliseba, Amminadabs dotter, Nahesons
syster, och hon f”dde †t honom Nadab och Abihu, Eleasar och
Itamar.
006:024 Koras s”ner voro Assir, Elkana och Abiasaf. Dessa voro
koraiternas sl„kter.
006:025 Och Eleasar, Arons son, tog en av Putiels d”ttrar till hustru,
och hon f”dde †t honom Pinehas. Dessa voro huvudm„nnen f”r
leviternas familjer, efter deras sl„kter.
006:026 S† f”rh”ll det sig med Aron och Mose, dem till vilka HERREN
sade: &fraq12;F”ren Israels barn ut ur Egyptens land, efter deras
h„rskaror.
006:027 Det var dessa som talade med Farao, konungen i Egypten, om att
de skulle f”ra Israels barn ut ur Egypten. S† f”rh”ll det sig
med Mose och Aron,
006:028 Och n„r HERREN talade till Mose i Egyptens land, 006:029 talade han s† till Mose: &fraq12;Jag „r HERREN. Tala till Farao,
konungen i Egypten, allt vad jag talar till dig.&fraq12; 006:030 Men Mose sade inf”r HERREN: &fraq12;Se, jag har oomskurna l„ppar; huru
skulle d† Farao vilja h”ra p† mig?&fraq12; 007:001 Men HERREN sade till Mose: &fraq12;Se, jag har satt dig att vara s†som
en gud f”r Farao, och din broder Aron skall vara din profet. 007:002 Du skall tala allt vad jag bjuder dig; sedan skall din broder
Aron tala med Farao om att han m†ste sl„ppa Israels barn ut ur
sitt land.
007:003 Men jag skall f”rh„rda Faraos hj„rta och skall g”ra m†nga tecken
och under i Egyptens land.
007:004 Farao skall icke h”ra p† eder; men jag skall l„gga min hand p†
Egypten och skall f”ra mina h„rskaror, mitt folk, Israels barn,
ut ur Egyptens land, genom stora straffdomar.
007:005 Och egyptierna skola f”rnimma att jag „r HERREN, n„r jag r„cker
ut min hand ”ver Egypten och f”r Israels barn ut fr†n dem.&fraq12;
007:006 Och Mose och Aron gjorde s†; de gjorde s†som HERREN hade bjudit
dem.
007:007 Men Mose var †ttio †r gammal och Aron †ttiotre †r gammal, n„r de
talade med Farao.
007:008 Och HERREN talade till Mose och Aron och sade: 007:009 &fraq12;N„r Farao talar till eder och s„ger: 'L†ten oss se n†got
under', d† skall du s„ga till Aron: 'Tag din stav och kasta den
inf”r Farao', s† skall den bliva en stor orm.&fraq12;
007:010 D† gingo Mose och Aron till Farao och gjorde s†som HERREN hade
bjudit. Aron kastade sin stav inf”r Farao och hans tj„nare, och
den blev en stor orm.
007:011 D† kallade ocks† Farao till sig sina vise och trollkarlar; och
dessa, de egyptiska sp†m„nnen, gjorde ock detsamma genom sina
hemliga konster:
007:012 de kastade var och en sin stav, och dessa blevo stora ormar. Men
Arons stav uppslukade deras stavar.
007:013 Dock f”rblev Faraos hj„rta f”rstockat, och han h”rde icke p†
dem, s†som HERREN hade sagt.
007:014 D„refter sade HERREN till Mose: &fraq12;Faraos hj„rta „r tillslutet,
han vill icke sl„ppa folket.
007:015 G† till Farao i morgon bittida -- han g†r n„mligen d† ut till
vattnet -- och st„ll dig i hans v„g, p† stranden av
Nilfloden. Och tag i din hand staven som f”rvandlades till en
orm.
007:016 Och s„g till honom: HERREN, hebr‚ernas Gud, s„nde mig till dig
och l„t s„ga dig: 'Sl„pp mitt folk, s† att de kunna h†lla
gudstj„nst †t mig i ”knen.' Men se, du har hitintills icke velat
h”ra.
007:017 D„rf”r s„ger nu HERREN s†: 'H„rav skall du f”rnimma att jag „r
HERREN: se, med staven som jag h†ller i min hand vill jag sl† p†
vattnet i Nilfloden, och d† skall det f”rvandlas till blod.
007:018 Och fiskarna i floden skola d”, och floden skall bliva
stinkande, s† att egyptierna skola v„mjas vid att dricka vatten
ifr†n floden.'&fraq12;
007:019 Och HERREN sade till Mose: &fraq12;S„g till Aron: Tag din stav, och
r„ck ut din hand ”ver egyptiernas vatten, ”ver deras str”mmar,
kanaler och sj”ar och alla andra vattensamlingar, s† skola de
bliva blod; ”ver hela Egyptens land skall vara blod, b†de i
tr„k„rl och i stenk„rl.&fraq12;
007:020 Och Mose och Aron gjorde s†som HERREN hade bjudit. Han lyfte upp
staven och slog vattnet i Nilfloden inf”r Faraos och hans
tj„nares ”gon; d† f”rvandlades allt vatten floden till blod.
007:021 Och fiskarna i floden dogo, och floden blev stinkande, s† att
egyptierna icke kunde dricka vatten ifr†n floden; och blodet var
”ver hela Egyptens land.
007:022 Men de egyptiska sp†m„nnen gjorde detsamma genom sina hemliga
konster. S† f”rblev Faraos hj„rta f”rstockat, och han h”rde icke
p† dem, s†som HERREN hade sagt.
007:023 Och Farao v„nde om och gick hem och aktade icke heller p† detta. 007:024 Men i hela Egypten gr„vde man runt omkring Nilfloden efter
vatten till att dricka; ty vattnet i floden kunde man icke
dricka.
007:025 Och s† f”rgingo sju dagar efter det att HERREN hade slagit
Nilfloden.
008:001 D„refter sade HERREN till Mose: &fraq12;G† till Farao och s„g till
honom: S† s„ger HERREN: Sl„pp mitt folk, s† att de kunna h†lla
gudstj„nst †t mig.
008:002 Men om du icke vill sl„ppa dem, se, d† skall jag hems”ka hela
ditt land med paddor.
008:003 Nilfloden skall frambringa ett vimmel av paddor, och de skola
stiga upp och komma in i ditt hus och i din sovkammare och upp i
din s„ng, och in i dina tj„nares hus och bland ditt folk, och i
dina bakugnar och baktr†g.
008:004 Ja, p† dig sj„lv och ditt folk och alla dina tj„nare skola
paddorna stiga upp.&fraq12;
008:005 Och HERREN sade till Mose: &fraq12;S„g till Aron: R„ck ut din hand med
din stav ”ver str”mmarna, kanalerna och sj”arna, och l†t s†
paddor stiga upp ”ver Egyptens land.&fraq12;
008:006 D† r„ckte Aron ut sin hand ”ver Egyptens vatten, och paddor
stego upp och ”vert„ckte Egyptens land.
008:007 Men sp†m„nnen gjorde detsamma genom sina hemliga konster och
l„to paddor stiga upp ”ver Egyptens land.
008:008 D† kallade Farao Mose och Aron till sig och sade: &fraq12;Bedjen till
HERREN, att han tager bort paddorna fr†n mig och mitt folk, s†
skall jag sl„ppa folket, s† att de kunna offra †t HERREN.&fraq12;
008:009 Mose sade till Farao: &fraq12;Dig vare tillstatt att f”rel„gga mig en
tid inom vilken jag, genom att bedja f”r dig och dina tj„nare
och ditt folk, skall skaffa bort paddorna fr†n dig och dina hus,
s† att de finnas kvar allenast i Nilfloden.
008:010 Han svarade: &fraq12;Till i morgon.&fraq12; D† sade han: &fraq12;M† det ske s†som du
har sagt, s† att du f†r f”rnimma att ingen „r s†som HERREN, v†r
Gud.
008:011 Paddorna skola vika bort ifr†n dig och dina hus och ifr†n dina
tj„nare och ditt folk och skola finnas kvar allenast i
Nilfloden.&fraq12;
008:012 S† gingo Mose och Aron ut ifr†n Farao. Och Mose ropade till
HERREN om hj„lp mot paddorna som han hade l†tit komma ”ver
Farao.
008:013 Och HERREN gjorde s†som Mose hade beg„rt: paddorna dogo och
f”rsvunno ifr†n husen, g†rdarna och f„lten.
008:014 Och man kastade dem tillsammans i h”gar, h„r en och d„r en; och
landet uppfylldes av stank.
008:015 Men n„r Farao s†g att han hade f†tt l„ttnad, tillsl”t han sitt
hj„rta och h”rde icke p† dem, s†som HERREN hade sagt.
008:016 D„refter sade HERREN till Mose: &fraq12;S„g till Aron: R„ck ut din stav
och sl† i stoftet p† jorden, s† skall d„rav bliva mygg i hela
Egyptens land.&fraq12;
008:017 Och de gjorde s†: Aron r„ckte ut sin hand med sin stav och slog
i stoftet p† jorden; d† kom mygg p† m„nniskor och boskap. Av
allt stoft p† marken blev mygg i hela Egyptens land.
008:018 Och sp†m„nnen ville g”ra detsamma genom sina hemliga konster och
f”rs”kte skaffa fram mygg, men de kunde icke. Och myggen kom p†
m„nniskor och boskap.
008:019 D† sade sp†m„nnen till Farao: &fraq12;Detta „r Guds finger.&fraq12; Men Faraos
hj„rta f”rblev f”rstockat, och han h”rde icke p† dem, s†som
HERREN hade sagt.
008:020 D„refter sade HERREN till Mose: &fraq12;Tr„d i morgon bittida fram
inf”r Farao -- han g†r n„mligen d† ut till vattnet -- och s„g
till honom: s† s„ger HERREN: Sl„pp mitt folk, s† att de kunna
h†lla guds tj„nst †t mig.
008:021 Ty om du icke sl„pper mitt folk, de, d† skall jag s„nda sv„rmar
av flugor ”ver dig och dina tj„nare och ditt folk och dina hus,
s† att egyptiernas hus skola bliva uppfyllda av flugsv„rmar, ja,
sj„lva marken p† vilken de st†.
008:022 Men p† den dagen skall jag g”ra ett undantag f”r landet Gosen,
d„r mitt folk bor, s† att inga flugsv„rmar skola finnas d„r, p†
det att du m† f”rnimma att jag „r HERREN h„r i landet.
008:023 S† skall jag f”rlossa mitt folk och g”ra en †tskillnad mellan
mitt folk och ditt. I morgon skall detta tecken ske.&fraq12;
008:024 Och HERREN gjorde s†: stora flugsv„rmar kommo in i Faraos och i
hans tj„nares hus; och ”verallt i Egypten blev landet f”rd„rvat
av flugsv„rmarna.
008:025 D† kallade Farao Mose och Aron till sig och sade: &fraq12;G†n †stad och
offren †t eder Gud h„r i landet.&fraq12; 008:026 Men Mose svarade: &fraq12;Det g†r icke an att vi g”ra s†; ty vi offra
†t HERREN, v†r Gud, s†dant som f”r egyptierna „r en
styggelse. Om vi nu inf”r egyptiernas ”gon offra s†dant som f”r
dem „r en styggelse, skola de s„kert stena oss.
008:027 S† l†t oss nu g† tre dagsresor in i ”knen och offra †t HERREN,
v†r Gud, s†som han befaller oss.&fraq12;
008:028 D† sade Farao: &fraq12;Jag vill sl„ppa eder, s† att I kunnen offra †t
HERREN, eder Gud, i ”knen; allenast m†n I icke g† alltf”r l†ngt
bort. Bedjen f”r mig.
008:029 Mose svarade: &fraq12;Ja, n„r jag kommer ut fr†n dig, skall jag bedja
till HERREN, s† att flugsv„rmarna i morgon vika bort ifr†n
Farao, ifr†n hans tj„nare och hans folk. Allenast m† Farao icke
mer handla svikligt och v„gra att sl„ppa folket, s† att de kunna
offra †t HERREN.
008:030 Och Mose gick ut ifr†n Farao och bad till HERREN. 008:031 Och HERREN gjorde s†som Mose sade beg„rt: han skaffade bort
flugsv„rmarna ifr†n Farao, ifr†n hans tj„nare och hans folk, s†
att icke en enda fluga blev kvar.
008:032 Men Farao tillsl”t sitt hj„rta ocks† denna g†ng och sl„ppte icke
folket.
009:001 D„refter sade HERREN till Mose: &fraq12;G† till Farao och tala till
honom: S† s„ger HERREN, hebr‚ernas Gud: Sl„pp mitt folk, s† att
de kunna h†lla gudstj„nst †t mig.
009:002 Ty om du icke vill sl„ppa dem, utan kvarh†ller dem l„ngre, 009:003 se, d† skall HERRENS hand med en mycket sv†r pest komma ”ver din
boskap p† marken, ”ver h„star, †snor och kameler, ”ver f„kreatur
och f†r.
009:004 Men HERREN skall d„rvid g”ra en †tskillnad mellan israeliternas
boskap och egyptiernas, s† att intet av de djur som tillh”ra
Israels barn skall d”.&fraq12;
009:005 Och HERREN best„mde en tid och sade: &fraq12;I morgon skall HERREN g”ra
s† i landet.&fraq12;
009:006 Och dagen d„refter gjorde HERREN s†, och all egyptiernas boskap
dog. Men av Israels barns boskap dog icke ett enda djur;
009:007 n„r Farao s„nde och h”rde efter, se, d† hade icke s† mycket som
ett enda djur av Israels boskap d”tt. Men Faraos hj„rta var
tillslutet, och han sl„ppte icke folket
009:008 D„refter sade HERREN till Mose och Aron: &fraq12;Tagen edra h„nder
fulla med sot ur sm„ltugnen, och m† sedan Mose str” ut det, upp
mot himmelen, inf”r Faraos ”gon,
009:009 s† skall d„rav bliva ett damm ”ver hela Egyptens land, och d„rav
skola uppst† bulnader, som sl† ut med bl†sor, p† m„nniskor och
boskap i hela Egyptens land.&fraq12;
009:010 D† togo de sot ur sm„ltugnen och tr„dde inf”r Farao, och Mose
str”dde ut det, upp mot himmelen; och d„rav uppstodo bulnader,
som slogo ut med bl†sor, p† m„nniskor och boskap.
009:011 Och sp†m„nnen kunde icke h†lla st†nd mot Mose f”r bulnadernas
skull, ty bulnader uppstodo p† sp†m„nnen s†v„l som p† alla andra
egyptier.
009:012 Men HERREN f”rstockade Faraos hj„rta, s† att han icke h”rde p†
dem, s†som HERREN hade sagt till Mose.
009:013 D„refter sade HERREN till Mose: &fraq12;Tr„d i morgon bittida fram
inf”r Farao och s„g till honom: S† s„ger HERREN, hebr‚ernas Gud:
Sl„pp mitt folk, s† att de kunna h†lla gudstj„nst †t mig.
009:014 Annars skall jag nu s„nda alla mina hems”kelser ”ver dig sj„lv
och ”ver dina tj„nare och ditt folk, p† det att du m† f”rnimma
att ingen „r s†som jag p† hela jorden.
009:015 Ty jag hade redan r„ckt ut min land f”r att sl† dig och ditt
folk med pest, s† att du skulle bliva utrotad fr†n jorden;
009:016 men jag skonade dig, just d„rf”r att jag ville l†ta min kraft
bliva uppenbarad f”r dig och mitt namn bliva f”rkunnat p† hela
jorden.
009:017 Om du ytterligare l„gger hinder i v„gen f”r mitt folk och icke
sl„pper dem,
009:018 se, d† skall jag i morgon vid denna tid l†ta ett mycket sv†rt
hagel komma, s†dant att dess like icke har varit i Egypten, allt
ifr†n den dag dess grund blev lagd „nda till nu.
009:019 S† s„nd nu bort och l†t b„rga din boskap och allt vad du annars
har ute p† marken. Ty alla m„nniskor och all boskap som d†
finnas ute p† marken och icke hava kommit under tak, de skola
tr„ffas av haglet och bliva d”dade.&fraq12;
009:020 Den som nu bland Faraos tj„nare fruktade HERRENS ord, han l„t
sina tj„nare och sin boskap s”ka skydd i husen;
009:021 men den som icke aktade p† HERRENS ord, han l„t sina tj„nare och
sin boskap bliva kvar ute p† marken.
009:022 Och HERREN sade till Mose: &fraq12;R„ck din hand upp mot himmelen, s†
skall hagel falla ”ver hela Egyptens land, ”ver m„nniskor och
boskap och ”ver alla markens ”rter i Egyptens land.&fraq12;
009:023 D† r„ckte Mose sin stav upp mot himmelen, och HERREN l„t det
dundra och hagla, och eld for ned mot jorden, s† l„t HERREN
hagel komma ”ver Egyptens land.
009:024 Och det haglade, och bland hagelskurarna flammade eld; och
haglet var s† sv†rt, att dess like icke hade varit i hela
Egyptens land fr†n den tid det blev befolkat.
009:025 Och i hela Egyptens land slog haglet ned allt som fanns p†
marken, b†de m„nniskor och djur; och haglet slog ned alla
markens ”rter och slog s”nder alla markens tr„d.
009:026 Allenast i landet Gosen, d„r Israels barn voro, haglade det
icke.
009:027 D† s„nde Farao och l„t kalla till sig Mose och Aron och sade
till dem: &fraq12;Jag har syndat denna g†ng. Det „r HERREN som „r
r„ttf„rdig; jag och mitt folk hava gjort or„tt.
009:028 Bedjen till HERREN, ty hans dunder och hagel har varat l„nge
nog; s† skall jag sl„ppa eder, och I skolen icke beh”va bliva
kvar l„ngre.&fraq12;
009:029 Mose svarade honom: &fraq12;N„r jag kommer ut ur staden, skall jag
utr„cka mina h„nder till HERREN; d† skall dundret upph”ra och
intet hagel mer komma, p† det att du m† f”rnimma att landet „r
HERRENS.
009:030 Dock vet jag v„l att du och dina tj„nare „nnu icke frukten f”r
HERREN Gud.&fraq12;
009:031 S† slogos d† linet och kornet ned, ty kornet hade g†tt i ax och
linet stod i knopp;
009:032 men vetet och sp„lten slogos icke ned, ty de „ro sens„d. 009:033 Och Mose gick ifr†n Farao ut ur staden och utr„ckte sina h„nder
till HERREN; och dundret och haglet upph”rde, och regnet
str”mmade icke mer ned p† jorden.
009:034 Men n„r Farao s†g att regnet och haglet och dundret hade
upph”rt, framh„rdade han i sin synd och tillsl”t sitt hj„rta,
han sj„lv s†v„l som hans tj„nare.
009:035 S† f”rblev Faraos hj„rta f”rstockat, och han sl„ppte icke
Israels barn, s†som HERREN hade sagt genom Mose.
010:001 D„refter sade HERREN till Mose: &fraq12;G† till Farao; ty jag har
tillslutit hans och hans tj„nares hj„rtan, f”r att jag skulle
g”ra dessa mina tecken mitt ibland dem,
010:002 och f”r att du sedan skulle kunna f”rt„lja f”r din son och din
sonson vilka stora g„rningar jag har utf”rt bland egyptierna,
och vilka tecken jag har gjort bland dem, s† att I f”rnimmen att
jag „r HERREN.&fraq12;
010:003 D† gingo Mose och Aron till Farao och sade till honom: &fraq12;S† s„ger
HERREN, hebr‚ernas Gud: Huru l„nge vill du vara motstr„vig och
icke ”dmjuka dig inf”r mig? Sl„pp mitt folk, s† att de kunna
h†lla gudstj„nst †t mig.
010:004 Ty om du icke vill sl„ppa mitt folk, se, d† skall jag i morgon
l†ta gr„shoppor komma ”ver ditt land.
010:005 Och de skola ”vert„cka marken s† att man icke kan se marken; och
de skola „ta upp †terstoden av den kvarleva som har blivit ”ver
†t eder efter haglet, och de skola av„ta alla edra tr„d, som
v„xa p† marken.
010:006 Och dina hus skola bliva uppfyllda av dem, s† ock alla dina
tj„nares hus och alla egyptiers hus, s† att dina f„der och dina
faders f„der icke hava sett n†got s†dant, fr†n den dag de blevo
till p† jorden „nda till denna dag.&fraq12; Och han v„nde sig om och
gick ut ifr†n Farao.
010:007 Men Faraos tj„nare sade till honom: &fraq12;Huru l„nge skall denne vara
oss till f”rf†ng? Sl„pp m„nnen, s† att de kunna h†lla gudstj„nst
†t HERREN, sin Gud. Inser du icke „nnu att Egypten bliver
f”rd„rvat?&fraq12;
010:008 D† h„mtade man Mose och Aron tillbaka till Farao. Och han sade
till dem: &fraq12;I m†n g† †stad och h†lla gudstj„nst †t HERREN, eder
Gud. Men vilka „ro nu de som skola g†?&fraq12;
010:009 Mose svarade: &fraq12;Vi vilja g† b†de unga och gamla; vi vilja g† med
s”ner och d”ttrar, med f†r och f„kreatur; ty en HERRENS h”gtid
skola vi h†lla.&fraq12;
010:010 D† sade han till dem: &fraq12;M† HERREN: vara med eder lika visst som
jag sl„pper eder med edra kvinnor och barn! D„r ser man att I
haven ont i sinnet!
010:011 Nej; I m„n m†n g† †stad och h†lla gudstj„nst †t HERREN; det var
ju detta som I beg„rden.&fraq12; Och man drev dem ut ifr†n Farao.
010:012 Och HERREN sade till Mose: &fraq12;R„ck ut din hand ”ver Egyptens land,
s† att gr„shoppor komma ”ver Egyptens land och „ta upp alla
”rter i landet, allt vad haglet har l„mnat kvar.&fraq12;
010:013 D† r„ckte Mose ut sin stav ”ver Egyptens land, och HERREN l„t en
”stanvind bl†sa ”ver landet hela den dagen och hela natten; och
n„r det blev morgon, f”rde ”stanvinden gr„shopporna fram med
sig.
010:014 Och gr„shopporna kommo ”ver hela Egyptens land och slogo i stor
m„ngd ned ”ver hela Egyptens omr†de; en s†dan myckenhet av
gr„shoppor hade aldrig tillf”rne kommit och skall icke heller
h„danefter komma.
010:015 De ”vert„ckte hela marken, s† att marken blev m”rk; och de †to
upp alla ”rter i landet och all frukt p† tr„den, allt som haglet
hade l„mnat kvar; intet gr”nt blev kvar p† tr„den eller p†
markens ”rter i hela Egyptens land.
010:016 D† kallade Farao med hast Mose och Aron till sig och sade: &fraq12;Jag
har syndat mot HERREN, eder Gud, och mot eder. 010:017 Men f”rl†t nu min synd denna enda g†ng; och bedjen till HERREN,
eder Gud, att han avv„nder allenast denna d”dspl†ga ifr†n mig.&fraq12; 010:018 D† gick han ut ifr†n Farao och bad till HERREN. 010:019 Och HERREN v„nde om vinden och l„t en mycket stark v„stanvind
komma; denna fattade i gr„shopporna och kastade dem i R”da
havet, s† att icke en enda gr„shoppa blev kvar inom Egyptens
hela omr†de.
010:020 Men HERREN f”rstockade Faraos hj„rta, s† att han icke sl„ppte
Israels barn.
010:021 D„refter sade HERREN till Mose: &fraq12;R„ck din hand upp mot himmelen,
s† skall ”ver Egyptens land komma ett s†dant m”rker, att man kan
taga p† det.&fraq12;
010:022 D† r„ckte Mose sin hand upp mot himmelen, och ett tjockt m”rker
kom ”ver hela Egyptens land i tre dagar.
010:023 Ingen kunde se den andre, och ingen kunde r”ra sig fr†n sin
plats i tre dagar. Men alla Israels barn hade ljust d„r de
bodde.
010:024 D† kallade Farao Mose till sig och sade: &fraq12;G†n †stad och h†llen
gudstj„nst †t HERREN; l†ten allenast edra f†r och f„kreatur
bliva kvar. Ocks† edra kvinnor och barn m† g† med eder.&fraq12;
010:025 Men Mose sade: &fraq12;Du m†ste ock l†ta oss f† slaktoffer och
br„nnoffer att offra †t HERREN, v†r Gud.
010:026 Ocks† v†r boskap m†ste g† med oss, och icke en kl”v f†r bliva
kvar; ty d„rav m†ste vi taga det varmed vi skola h†lla
gudstj„nst †t HERREN, v†r Gud. Och f”rr„n vi komma dit, veta vi
sj„lva icke vad vi b”ra offra †t HERREN.&fraq12;
010:027 Men HERREN f”rstockade Faraos hj„rta, s† att han icke ville
sl„ppa dem.
010:028 Och Farao sade till honom: &fraq12;G† bort ifr†n mig, och tag dig till
vara f”r att „nnu en g†ng komma inf”r mitt ansikte; ty p† den
dag du kommer inf”r mitt ansikte skall du d”.&fraq12;
010:029 Mose svarade: &fraq12;Du har talat r„tt; jag skall icke vidare komma
inf”r ditt ansikte.&fraq12;
011:001 D„refter sade HERREN till Mose: &fraq12;Žnnu en pl†ga skall jag l†ta
komma ”ver Farao och ”ver Egypten; sedan skall han sl„ppa eder
h„rifr†n; ja, han skall till och med driva eder ut h„rifr†n, n„r
han sl„pper eder.
011:002 S† tala nu till folket, och s„g att var och en av dem, man s†v„l
som kvinna, skall av sin n„sta beg„ra klenoder av silver och
guld.&fraq12;
011:003 Och HERREN l„t folket finna n†d f”r egyptiernas ”gon. Ja, mannen
Mose hade stort anseende i Egyptens land, b†de hos Faraos
tj„nare och hos folket.
011:004 Och Mose sade: &fraq12;S† s„ger HERREN: Vid midnattstid skall jag g†
fram genom Egypten.
011:005 Och d† skall allt f”rstf”tt i Egyptens land d”, fr†n den
f”rstf”dde hos Farao, som sitter p† tronen, „nda till den
f”rstf”dde hos tj„nstekvinnan, som arbetar vid handkvarnen, s†
ock allt f”rstf”tt ibland boskapen.
011:006 Och ett stort klagorop skall upph„vas i hela Egyptens land,
s†dant att dess like aldrig har varit h”rt och aldrig mer skall
h”ras.
011:007 Men icke en hund skall gl„fsa mot n†gon av Israels barn, varken
mot m„nniskor eller mot boskap. S† skolen I f”rnimma att HERREN
g”r en †tskillnad mellan Egypten och Israel.
011:008 D† skola alla dina tj„nare h„r komma ned till mig och buga sig
f”r mig och s„ga: 'Drag ut, du sj„lv med allt folket som f”ljer
dig.' Och sedan skall jag draga ut.&fraq12; D„refter gick han bort
ifr†n Farao i vredesmod.
011:009 Men HERREN sade till Mose: &fraq12;Farao skall neka att h”ra eder, p†
det att jag m† l†ta m†nga under ske i Egyptens land.&fraq12; 011:010 Och Mose och Aron gjorde alla dessa under inf”r Farao; men
HERREN f”rstockade Faraos hj„rta, s† att han icke sl„ppte
Israels barn ut ur sitt land.
012:001 Och HERREN talade till Mose och Aron i Egyptens land och sade:
012:002 Denna m†nad skall hos eder vara den fr„msta m†naden, den skall
hos eder vara den f”rsta av †rets m†nader. 012:003 Talen till Israels hela menighet och s„gen: P† tionde dagen i
denna m†nad skall var husfader taga sig ett lamm, s† att vart
hush†ll f†r ett lamm.
012:004 Men om hush†llet „r f”r litet till ett lamm, s† skola husfadern
och hans n„rmaste granne taga ett lamm tillsammans, efter
personernas antal. F”r vart lamm skolen I ber„kna ett visst
antal, i m†n av vad var och en „ter.
012:005 Ett felfritt †rsgammalt lamm av hank”n skolen I utv„lja; av
f†ren eller av getterna skolen I taga det.
012:006 Och I skolen f”rvara det intill fjortonde dagen i denna m†nad;
d† skall man -- Israels hela f”rsamlade menighet -- slakta det
vid aftontiden.
012:007 Och man skall taga av blodet och stryka p† b†da d”rrposterna och
p† ”vre d”rrtr„et i husen d„r man „ter det.
012:008 Och man skall „ta k”ttet samma natt; det skall vara stekt p†
eld, och man skall „ta det med osyrat br”d j„mte bittra ”rter.
012:009 I skolen icke „ta n†got d„rav r†tt eller kokt i vatten, utan det
skall vara stekt p† eld, med huvud, f”tter och innanm„te.
012:010 Och I skolen icke l„mna n†got d„rav kvar till morgonen; skulle
n†got d„rav bliva kvar till morgonen, skolen I br„nna upp det i
eld.
012:011 Och I skolen „ta det s†: I skolen vara omgjordade kring edra
l„nder, hava edra skor p† f”tterna och edra stavar i
h„nderna. Och I skolen „ta det med hast. Detta „r HERRENS
P†sk.
012:012 Ty jag skall p† den natten g† fram genom Egyptens land och sl†
allt f”rstf”tt i Egyptens land, b†de m„nniskor och boskap; och
”ver Egyptens alla gudar skall jag h†lla dom; jag „r HERREN.
012:013 Och blodet skall vara ett tecken, eder till r„ddning, p† de hus
i vilka I „ren; ty n„r jag ser blodet, skall jag g† f”rbi
eder. Och ingen hems”kelse skall drabba eder med f”rd„rv, n„r
jag sl†r Egyptens land.
012:014 Och I skolen hava denna dag till en †minnelsedag och fira den
s†som en HERRENS h”gtid. S†som en ev„rdlig stiftelse skolen I
fira den, sl„kte efter sl„kte.
012:015 I sju dagar skolen I „ta osyrat br”d; redan p† f”rsta dagen
skolen I skaffa bort all surdeg ur edra hus. Ty var och en som
„ter n†got syrat, fr†n den f”rsta dagen till den sjunde, han
skall utrotas ur Israel.
012:016 P† den f”rsta dagen skolen I h†lla en helig sammankomst; I
skolen ock p† den sjunde dagen h†lla en helig sammankomst. P†
dem skall intet arbete g”ras; allenast det som var och en
beh”ver till mat, det och intet annat m† av eder tillredas.
012:017 Och I skolen h†lla det osyrade br”dets h”gtid, eftersom jag p†
denna samma dag har f”rt edra h„rskaror ut ur Egyptens
land. D„rf”r skolen I, sl„kte efter sl„kte, h†lla denna dag
s†som en ev„rdlig stiftelse.
012:018 I f”rsta m†naden, p† fjortonde dagen i m†naden, om aftonen,
skolen I „ta osyrat br”d, och I skolen fortfara d„rmed „nda till
aftonen p† tjuguf”rsta dagen i m†naden.
012:019 I sju dagar m† ingen surdeg finnas i edra hus; ty var och en son
„ter n†got syrligt, han skall utrotas ur Israels menighet, evad
han „r fr„mling eller inf”ding i landet.
012:020 Intet syrligt skolen I „ta; var I „n „ren bosatta skolen I „ta
osyrat br”d.
012:021 Och Mose kallade till sig alla de „ldste i Israel och sade till
dem: &fraq12;Begiven eder hem, och tagen eder ett lamm f”r vart hush†ll
och slakten p†skalammet.
012:022 Och tagen en knippa isop och doppen den i blodet som „r i
sk†len, och bestryken det ”vre d”rr tr„et och b†da d”rrposterna
med blodet som „r i sk†len; och ingen av eder m† g† ut genom sin
hus d”rr intill morgonen.
012:023 Ty HERREN skall g† fram f”r att hems”ka Egypten; men n„r ha ser
blodet p† det ”vre d”rrtr„et och p† de tv† d”rrposterna, skall
HERREN g† f”rbi d”rren och icke tillst„dja F”rd„rvaren att
komma i i edra hus och hems”ka eder.
012:024 Detta skolen I h†lla; det skall vara en stadga f”r dig och dina
barn till ev„rdlig tid.
012:025 Och n„r I kommen in i det land som HERREN skall giva †t eder,
s†som han har lovat, skolen I h†lla denna gudstj„nst.
012:026 N„r d† edra barn fr†ga eder: 'Vad betyder denna eder
gudstj„nst?',
012:027 skolen I svara: 'Det „r ett p†skoffer †t HERREN, d„rf”r att han
gick f”rbi Israels barns hus i Egypten, n„r han hems”kte
Egypten, men skonade v†ra hus.'&fraq12; D† b”jde folket sig ned och
tillbad.
012:028 Och Israels barn gingo †stad och gjorde s†; de gjorde s†som
HERREN hade bjudit Mose och Aron.
012:029 Och vid midnattstiden slog HERREN allt f”rstf”tt i Egyptens
land, fr†n den f”rstf”dde hos Farao, som satt p† tronen, „nda
till den f”rstf”dde hos f†ngen, som satt i f„ngelset, s† ock
allt f”rstf”tt ibland boskapen.
012:030 D† stod Farao upp om natten j„mte alla sina tj„nare och alla
egyptier, och ett stort klagorop upph„vdes i Egypten; ty intet
hus fanns, d„r icke n†gon d”d l†g.
012:031 Och han kallade Mose och Aron till sig om natten och sade: &fraq12;St†n
upp och dragen ut fr†n mitt folk, I sj„lva och Israels barn; och
g†n †stad och h†llen gudstj„nst †t HERREN, s†som I haven beg„rt.
012:032 Tagen ock edra f†r och edra f„kreatur, s†som I haven beg„rt, och
g†n †stad, och v„lsignen d„rvid mig.&fraq12;
012:033 Och egyptierna tr„ngde p† folket f”r att med hast f† dem ut ur
landet, ty de t„nkte: &fraq12;Eljest d” vi allasammans.&fraq12;
012:034 Och folket tog med sig sin deg, innan den „nnu hade blivit
syrad; de togo sina baktr†g och lindade in dem i mantlarna och
buro dem p† sina axlar.
012:035 Och Israels barn hade gjort s†som Mose sade: de hade av
egyptierna beg„rt deras klenoder av silver och guld, s† ock
kl„der.
012:036 Och HERREN hade l†tit folket finna n†d f”r egyptiernas ”gon, s†
att de g†vo dem vad de beg„rde. S† togo de byte fr†n
egyptierna.
012:037 Och Israels barn br”to upp och drogo fr†n Rameses till Suckot,
vid pass sex hundra tusen m„n till fots, f”rutom kvinnor och
barn.
012:038 En hop folk av allahanda slag drog ock †stad med dem, d„rtill
f†r och f„kreatur, boskap i stor myckenhet.
012:039 Och av degen som de hade f”rt med sig ur Egypten bakade de
osyrade kakor, ty den hade icke blivit syrad; de hade ju drivits
ut ur Egypten utan att f† dr”ja; ej heller hade de kunnat
tillreda n†gon reskost †t sig.
012:040 Men den tid Israels barn hade bott i Egypten var fyra hundra
trettio †r.
012:041 Just p† den dag d† de fyra hundra trettio †ren voro f”rlidna
drogo alla HERRENS h„rskaror ut ur Egyptens land. 012:042 En HERRENS vakenatt var detta, n„r han skulle f”ra dem ut ur
Egyptens land; denna samma natt „r HERRENS, en h”gtidsvaka f”r
alla Israels barn, sl„kte efter sl„kte.
012:043 Och HERREN sade till Mose och Aron: &fraq12;Detta „r stadgan om
p†skalammet: Ingen utl„nning skall „ta d„rav; 012:044 men en tr„l som „r k”pt f”r penningar m† „ta d„rav, sedan du ha
omskurit honom.
012:045 En inhysesman och en legodr„ng m† icke „ta d„rav.
012:046 I ett och samma hus skall det „tas; du skall icke f”ra n†got av
k”ttet ut ur huset, och intet ben skolen I s”ndersl† d„rp†. 012:047 Israels hela menighet skall iakttaga detta. 012:048 Och om n†gon fr„mling bor hos dig och vill h†lla HERRENS
p†skh”gtid, s† skall allt mank”n hos honom omsk„ras, och sedan
m† han komma och h†lla den; han skall d† vara s†som en inf”ding
i landet. Men ingen oomskuren m† „ta d„rav.
012:049 En och samma lag skall g„lla f”r inf”dingen och f”r fr„mlingen
som bor ibland eder.&fraq12;
012:050 Och alla Israels barn gjorde s†; de gjorde s†som HERREN hade
bjudit Mose och Aron.
012:051 S† f”rde d† HERREN p† denna samma dag Israels barn ut ur
Egyptens land, efter deras h„rskaror.
013:001 Och HERREN talade till Mose och sade: 013:002 &fraq12;Helga †t mig allt f”rstf”tt, allt hos Israels barn, som ”ppnar
moderlivet, evad det „r m„nniskor eller boskap; mig tillh”r
det.
013:003 Och Mose sade till folket: &fraq12;Kommen ih†g denna dag, p† vilken I
haven dragit ut ur Egypten, ur tr„ldomshuset; ty med stark hand
har HERREN f”rt eder ut d„rifr†n. F”rdenskull m† intet syrat
„tas.
013:004 P† denna dag i m†naden Abib dragen I nu ut. 013:005 Och n„r HERREN l†ter dig komma in i kanan‚ernas, hetiternas,
amor‚ernas, hiv‚ernas och jebus‚ernas land, som han med ed har
lovat dina f„der att giva dig, ett land som flyter av mj”lk och
honung, d† skall du h†lla denna gudstj„nst i denna m†nad:
013:006 I sju dagar skall du „ta osyrat br”d, och p† sjunde dagen skall
h†llas en HERRENS h”gtid.
013:007 Under de sju dagarna skall man „ta osyrat br”d; intet syrat
skall man se hos dig, ej heller skall man se n†gon surdeg hos
dig, i hela ditt land.
013:008 Och du skall p† den dagen ber„tta f”r din son och s„ga: 'S†dant
g”r jag av tacksamhet f”r vad HERREN gjorde med mig, n„r jag
drog ut ur Egypten.'
013:009 Och det skall vara f”r dig s†som ett tecken p† din hand och
s†som ett p†minnelsem„rke p† din panna, f”r att HERRENS lag m†
vara i din mun; ty med stark hand har HERREN f”rt dig ut ur
Egypten.
013:010 Och denna stadga skall du h†lla p† best„md tid, †r efter †r. 013:011 Och n„r HERREN l†ter dig komma in i kanan‚ernas land, s†som han
med ed har lovat dig och dina f„der, och giver det †t dig, 013:012 d† skall du ”verl„mna †t HERREN allt det som ”ppnar
moderlivet. Allt som ”ppnar moderlivet av det som f”des bland
din boskap skall, om det „r hank”n, h”ra HERREN till.
013:013 Men allt bland †snor som ”ppnar moderlivet skall du l”sa med ett
f†r, och om du icke vill l”sa det, skall du krossa nacken p†
det. Och allt f”rstf”tt av m„nniska bland dina s”ner skall du
l”sa.
013:014 Och n„r din son i framtiden fr†gar dig: 'Vad betyder detta?',
skall du svara honom s†: 'Med stark hand har HERREN f”rt oss ut
ur Egypten, ur tr„ldomshuset;
013:015 ty d† Farao i sin h†rdnackenhet icke ville sl„ppa oss, dr„pte
HERREN allt f”rstf”tt i Egyptens land, det f”rstf”dda s†v„l
ibland m„nniskor som ibland boskap. D„rf”r offrar jag †t HERREN
allt som ”ppnar moderlivet och „r hank”n, och allt f”rstf”tt
bland mina s”ner l”ser jag.'
013:016 Och det skall vara s†som ett tecken p† din hand och s†som ett
m„rke p† din panna; ty med stark hand har HERREN f”rt oss ut ur
Egypten.&fraq12;
013:017 N„r Farao nu hade sl„ppt folket, f”rde Gud dem icke p† den v„g
som gick igenom filist‚ernas land, fast„n denna var den genaste;
ty Gud t„nkte att folket, n„r det fick se krig hota, kunde †ngra
sig och v„nda tillbaka till Egypten;
013:018 d„rf”r l„t Gud folket taga en omv„g genom ”knen †t R”da havet
till. Och Israels barn drogo v„pnade upp ur Egyptens land.
013:019 Och Mose tog med sig Josefs ben; ty denne hade tagit en ed av
Israels barn och sagt: &fraq12;N„r Gud ser till eder, f”ren d† mina ben
h„rifr†n med eder.&fraq12;
013:020 S† br”to de upp fr†n Suckot och l„grade sig i Etam, d„r ”knen
begynte.
013:021 Och HERREN gick framf”r dem, om dagen i en molnstod, f”r att
leda dem p† v„gen, och om natten i en eldstod, f”r att lysa dem;
s† kunde de t†ga b†de dag och natt.
013:022 Molnstoden upph”rde icke om dagen att g† framf”r folket, ej
heller eldstoden om natten.
014:001 Och HERREN talade till Mose och sade: 014:002 &fraq12;S„g till Israels barn att de skola v„nda om och l„gra sig
framf”r Pi-Hahirot, mellan Migdol och havet; mitt framf”r
Baal-Sefon skolen I l„gra eder vid havet.
014:003 Men Farao skall t„nka att Israels barn hava farit vilse i landet
och blivit inst„ngda i ”knen.
014:004 Och jag skall f”rstocka Faraos hj„rta, s† att han f”rf”ljer dem;
och jag skall f”rh„rliga mig p† Farao och hela hans h„r, p† det
att egyptierna m† f”rnimma att jag „r HERREN.&fraq12; Och de gjorde s†.
014:005 D† man nu ber„ttade f”r konungen i Egypten att folket hade
flytt, f”rvandlades Faraos och hans tj„nares hj„rtan mot folket,
och de sade: &fraq12;Huru illa gjorde vi icke, n„r vi sl„ppte Israel,
s† att de nu icke mer skola tj„na oss!&fraq12;
014:006 Och han l„t sp„nna f”r sina vagnar och tog sitt folk med sig; 014:007 han tog sex hundra utvalda vagnar, och alla vagnar som eljest
funnos i Egypten, och k„mpar p† dem alla. 014:008 Ty HERREN f”rstockade Faraos, den egyptiske konungens, hj„rta,
s† att han f”rf”ljde Israels barn, n„r de nu drogo ut med
upplyft hand.
014:009 Och egyptierna, alla Faraos h„star, vagnar och ryttare och hela
hans h„r, f”rf”ljde dem och hunno upp dem, d„r de voro l„grade
vid havet, vid Pi-Hahirot, framf”r Baal-Sefon.
014:010 N„r s† Farao var helt n„ra, lyfte Israels barn upp sina ”gon och
fingo se att egyptierna kommo t†gande efter dem. D† blevo
Israels barn mycket f”rskr„ckta och ropade till HERREN.
014:011 Och de sade till Mose: &fraq12;Funnos d† inga gravar i Egypten,
eftersom du har f”rt oss hit till att d” i ”knen? Huru illa
gjorde du icke mot oss, n„r du f”rde oss ut ur Egypten!
014:012 Var det icke det vi sade till dig i Egypten? Vi sade ju: 'L†t
oss vara, s† att vi f† tj„na egyptierna.' Ty det vore oss
b„ttre att tj„na egyptierna „n att d” i ”knen.&fraq12;
014:013 D† svarade Mose folket: &fraq12;Frukten icke; st†n fasta, s† skolen I
se vilken fr„lsning HERREN i dag skall bereda eder; ty aldrig
n†gonsin skolen I mer f† se egyptierna s†, som I sen dem i dag.
014:014 HERREN skall strida f”r eder, och I skolen vara stilla d„rvid.&fraq12;
014:015 Och HERREN sade till Mose: &fraq12;Varf”r ropar du till mig? S„g till
Israels barn att de draga vidare. 014:016 Men lyft du upp din stav, och r„ck ut din hand ”ver havet, och
klyv det itu, s† att Israels barn kunna g† mitt igenom havet p†
torr mark.
014:017 Och se, jag skall f”rstocka egyptiernas hj„rtan, s† att de f”lja
efter dem; och jag skall f”rh„rliga mig p† Farao och hela hans
h„r, p† hans vagnar och ryttare.
014:018 Och egyptierna skola f”rnimma att jag „r HERREN, n„r jag
f”rh„rligar mig p† Farao, p† hans vagnar och ryttare.&fraq12;
014:019 Och Guds „ngel, som hade g†tt framf”r Israels h„r, flyttade sig
nu och gick bakom dem; molnstoden, som hade g†tt framf”r dem,
flyttade sig och tog plats bakom dem.
014:020 Den kom s† emellan egyptiernas h„r och Israels h„r; och molnet
var d„r med m”rker, men tillika upplyste det natten. S† kunde
den ena h„ren icke komma inp† den andra under hela natten.
014:021 Och Mose r„ckte ut sin hand ”ver havet; d† drev HERREN undan
havet genom en stark ”stanvind som bl†ste hela natten, och han
gjorde s† havet till torrt land; och vattnet kl”vs itu.
014:022 Och Israels barn gingo mitt igenom havet p† torr mark, under det
att vattnet stod s†som en mur till h”ger och till v„nster om
dem.
014:023 Och egyptierna, alla Faraos h„star, vagnar och ryttare,
f”rf”ljde dem och kommo efter dem ut till mitten av havet.
014:024 Men n„r morgonv„kten var inne, blickade HERREN p† egyptiernas
h„r ur eldstoden och molnskyn och s„nde f”rvirring i egyptiernas
h„r;
014:025 och han l„t hjulen falla ifr†n deras vagnar, s† att det blev dem
sv†rt att komma fram†t. D† sade egyptierna: &fraq12;L†t oss fly f”r
Israel, ty HERREN strider f”r dem mot egyptierna.&fraq12;
014:026 Men HERREN sade till Mose: &fraq12;R„ck ut din hand ”ver havet, s† att
vattnet v„nder tillbaka och kommer ”ver egyptierna, ”ver deras
vagnar och ryttare.&fraq12;
014:027 D† r„ckte Mose ut sin hand ”ver havet, och mot morgonen v„nde
havet tillbaka till sin vanliga plats, och egyptierna som flydde
m”ttes d„rav; och HERREN kringstr”dde egyptierna mitt i havet.
014:028 Och vattnet som v„nde tillbaka ”vert„ckte vagnarna och ryttarna,
hela Faraos h„r, som hade kommit efter dem ut i havet; icke en
enda av dem kom undan.
014:029 Men Israels barn gingo p† torr mark mitt igenom havet, och
vattnet stod s†som en mur till h”ger och till v„nster om dem.
014:030 S† fr„lste HERREN p† den dagen Israel fr†n egyptiernas hand, och
Israel s†g egyptierna ligga d”da p† havsstranden.
014:031 Och n„r Israel s†g huru HERREN hade bevisat sin stora makt p†
egyptierna, fruktade folket HERREN; och de trodde p† HERREN och
p† hans tj„nare Mose.
015:001 D† sj”ngo Mose och Israels barn denna lovs†ng till HERRENS „ra;
de sade:
&fraq12;Jag vill sjunga till HERRENS „ra,
ty h”gt „r han upph”jd.
H„st och man
st”rtade han i havet.
015:002 HERREN „r min starkhet och min lovs†ng,
Och han blev mig till fr„lsning.
Han „r min Gud, jag vill „ra honom,
min faders Gud, jag vill upph”ja honom.
015:003 HERREN „r en stridsman,
'HERREN' „r hans namn.
015:004 Faraos vagnar och h„rsmakt
kastade han i havet,
hans utvalda k„mpar
dr„nktes i R”da havet.
015:005 De ”vert„cktes av vattenmassor,
sj”nko i djupet s†som stenar.
015:006 Din h”gra hand, HERRE,
du h„rlige och starke,
din h”gra hand, HERRE,
krossar fienden.
015:007 Genom din stora h”ghet
sl†r du ned dina motst†ndare;
du sl„pper l”s din f”rgrymmelse,
den f”rt„r dem s†som str†.
015:008 F”r en fnysning av din n„sa
uppd„mdes vattnen,
b”ljorna reste sig och samlades h”g,
vattenmassorna stelnade i havets djup.
015:009 Fienden sade:
'Jag vill f”rf”lja dem, hinna upp dem,
jag vill utskifta byte,
sl„cka min h„mnd p† dem;
jag vill draga ut mitt sv„rd,
min hand skall f”rg”ra dem.'
015:010 Du andades p† dem,
d† ”vert„ckte dem havet;
de sj”nko s†som bly
i de v„ldiga vattnen.
015:011 Vilken bland gudar
liknar dig, HERRE?
Vem „r dig lik,
du h„rlige och helige,
du fruktansv„rde och h”gtlovade,
du som g”r under?
015:012 Du r„ckte ut din h”gra hand,
d† uppslukades de av jorden.
015:013 Men du ledde med din n†d
det folk du hade f”rlossat,
du f”rde dem med din makt
till din heliga boning.
015:014 Folken h”rde det
och m†ste d† darra,
av †ngest grepos
Filisteens inbyggare.
015:015 D† f”rskr„cktes
Edoms furstar,
Moabs h”vdingar
grepos av b„van,
alla Kanaans inbyggare
f”rsm„lte av †ngest.
015:016 Ja, ”ver dem faller
f”rskr„ckelse och fruktan;
f”r din arms v„ldighet
st† de s†som f”rstenade,
medan ditt folk
t†gar fram, o HERRE
medan det t†gar fram,
det folk du har f”rv„rvat.
015:017 Du f”r dem in och planterar dem
p† din arvedels berg,
p† den plats, o HERRE,
som du har gjort till din boning,
i den helgedom, Herre,
som dina h„nder hava berett.
015:018 HERREN „r konung
alltid och evinnerligen!&fraq12;
015:019 Ty n„r Faraos h„star med hans vagnar och ryttare hade kommit ned
i havet, l„t HERREN havets vatten v„nda tillbaka och komma ”ver
dem, sedan Israels barn p† torr mark hade g†tt mitt igenom
havet.
015:020 Och profetissan Mirjam, Arons syster, tog en puka i sin hand,
och alla kvinnorna f”ljde efter henne med pukor och dans.
015:021 Och Mirjam sj”ng f”r dem: &fraq12;Sjungen till HERRENS „ra, ty h”gt „r
han upph”jd. H„st och man st”rtade han i havet.&fraq12;
015:022 D„refter l„t Mose israeliterna bryta upp fr†n R”da havet, och de
drogo ut i ”knen Sur; och tre dagar vandrade de i ”knen utan att
finna vatten.
015:023 S† kommo de till Mara; men de kunde icke dricka vattnet i Mara,
ty det var bittert. D„rav fick st„llet namnet Mara.
015:024 D† knorrade folket emot Mose och sade: &fraq12;Vad skola vi dricka?&fraq12; 015:025 Men han ropade till HERREN; och HERREN visade honom ett visst
slags tr„, som han kastade i vattnet, och s† blev vattnet s”tt.
D„r f”relade han folket lag och r„tt, och d„r satte han det p†
prov.
015:026 Han sade: &fraq12;Om du h”r HERRENS, din Guds, r”st och g”r vad r„tt „r
i hans ”gon och lyssnar till hans bud och h†ller alla hans
stadgar, s† skall jag icke l„gga p† dig n†gon av de sjukdomar
som jag lade p† egyptierna, ty jag „r HERREN, din l„kare.&fraq12;
015:027 Sedan kommo de till Elim; d„r funnos tolv vattenk„llor och
sjuttio palmtr„d. Och de l„grade sig d„r vid vattnet.
016:001 D„refter br”t Israels barns hela menighet upp fr†n Elim och kom
till ”knen Sin, mellan Elim och Sinai, p† femtonde dagen i andra
m†naden efter sitt utt†g ur Egyptens land.
016:002 Och Israels barns hela menighet knorrade emot Mose och Aron i
”knen;
016:003 Israels barn sade till dem: &fraq12;Ack att vi hade f†tt d” f”r HERRENS
hand i Egyptens land, d„r vi sutto vid k”ttgrytorna och hade mat
nog att „ta! Men I haven f”rt oss hitut i ”knen f”r att l†ta
hela denna hop d” av hunger.&fraq12;
016:004 D† sade HERREN till Mose: &fraq12;Se, jag vill l†ta br”d fr†n himmelen
regna †t eder. Och folket skall g† ut och samla f”r var dag s†
mycket som beh”ves. S† skall jag s„tta dem p† prov, f”r att se
om de vilja vandra efter min lag eller icke.
016:005 Och n„r de p† den sj„tte dagen tillreda vad de hava f”rt hem,
skall det vara dubbelt mot vad de eljest f”r var dag samla in.&fraq12;
016:006 Och Mose och Aron sade till alla Israels barn: &fraq12;I afton skolen I
f”rnimma att det „r HERREN som har f”rt eder ut ur Egyptens
land,
016:007 och i morgon skolen I se HERRENS h„rlighet, HERREN har n„mligen
h”rt huru I knorren mot honom. Ty vad „ro vi, att I knorren mot
oss?&fraq12;
016:008 Och Mose sade ytterligare: &fraq12;Detta skall ske d„rigenom att HERREN
i afton giver eder k”tt att „ta, och i morgon br”d att m„tta
eder med d† nu HERREN har h”rt huru I knorren mot honom. Ty vad
„ro vi? Det „r icke mot oss I knorren, utan mot HERREN.&fraq12;
016:009 Och Mose sade till Aron: &fraq12;S„g till Israels barns hela menighet
Tr„den fram inf”r HERREN, ty han har h”rt huru I knorren.&fraq12; 016:010 N„r sedan Aron talade till Israels barns hela menighet, v„nde de
sig mot ”knen, och se, d† visade sig HERRENS h„rlighet i
molnskyn.
016:011 Och HERREN talade till Mose och sade: 016:012 &fraq12;Jag har h”rt huru Israels barn knorra. Tala till dem och s„g:
Vid aftontiden skolen I f† k”tt att „ta och i morgon skolen I f†
br”d att m„tta eder med; s† skolen I f”rnimma att jag „r HERREN,
eder Gud.&fraq12;
016:013 Och om aftonen kommo vaktlar och ”vert„ckte l„gret, och f”ljande
morgon l†g dagg fallen runt omkring l„gret.
016:014 Och n„r daggen som hade fallit gick bort, se, d† l†g ”ver ”knen
p† jorden n†got fint, s†som fj„ll, n†got fint, likt
rimfrost.
016:015 N„r Israels barn s†go detta, fr†gade de varandra: &fraq12;Vad „r
det?&fraq12; Ty de visste icke vad det var. Men Mose sade till dem:
&fraq12;Detta „r br”det som HERREN har givit eder till f”da.
016:016 Och s† har HERREN bjudit: Samlen d„rav, var och en s† mycket han
beh”ver till mat; en gomer p† var person skolen I taga, efter
antalet av edert husfolk, var och en †t s† m†nga som han har i
sitt t„lt.&fraq12;
016:017 Och Israels barn gjorde s†, och den ene samlade mer, den andre
mindre.
016:018 Men n„r de m„tte upp det med gomer-m†tt, hade den som hade
samlat mycket intet till ”verlopps, och de som hade samlat
litet, honom fattades intet; var och en hade s† mycket samlat,
som han beh”vde till mat.
016:019 Och Mose sade till dem: &fraq12;Ingen m† beh†lla n†got kvar h„rav till
i morgon.
016:020 Men de lydde icke Mose, utan somliga beh”llo n†got d„rav kvar
till f”ljande morgon. D† v„xte maskar d„ri, och det blev
illaluktande. Och Mose blev f”rt”rnad p† dem.
016:021 S† samlade de d„rav var morgon, var och en s† mycket han beh”vde
till mat. Men n„r solhettan kom sm„lte det bort.
016:022 P† den sj„tte dagen hade de samlat dubbelt s† mycket av br”det,
tv† gomer f”r var och en. Och menighetens h”vdingar kommo alla
och omtalade detta f”r Mose.
016:023 D† sade han till dem: &fraq12;Detta „r efter HERRENS ord; i morgon „r
sabbatsvila, en HERRENS heliga sabbat. Baken nu vad I viljen
baka, och koken vad I viljen koka, men allt som „r till
”verlopps skolen I st„lla i f”rvar hos eder till i morgon.&fraq12;
016:024 Och de st„llde det i f”rvar till f”ljande morgon, s†som Mose
hade bjudit; och nu blev det icke illaluktande, ej heller kom
mask d„ri.
016:025 Och Mose sade: &fraq12;Žten det i dag, ty i dag „r HERRENS sabbat; i
dag skolen I intet finna p† marken.
016:026 I sex dagar skolen I samla d„rav, men p† sjunde dagen „r sabbat;
d† skall intet vara att finna.&fraq12;
016:027 Likv„l gingo n†gra av folket p† den sjunde dagen ut f”r att
samla, men de funno intet.
016:028 D† sade HERREN till Mose: &fraq12;Huru l„nge viljen I vara motstr„viga
och icke h†lla mina bud och lagar?
016:029 Se, HERREN har givit eder sabbaten; d„rf”r giver han eder p† den
sj„tte dagen br”d f”r tv† dagar. S† stannen d† hemma, var och
en hos sig; ingen m† g† hemifr†n p† den sjunde dagen.&fraq12;
016:030 Allts† h”ll folket sabbat p† den sjunde dagen.
016:031 Och Israels barn kallade det <sp„rr>manna</sp„rr>. Och det
liknade korianderfr”, det var vitt, och det smakade s†som semla
med honung.
016:032 Och Mose sade: &fraq12;S† har HERREN bjudit: En gomer h„rav skall
f”rvaras †t edra efterkommande, f”r att de m† se det br”d som
jag gav eder att „ta i ”knen, n„r jag f”rde eder ut ur Egyptens
land.
016:033 Och Mose sade till Aron: &fraq12;Tag ett k„rl och l„gg d„ri en gomer
manna, och st„ll det inf”r HERREN till att f”rvaras †t edra
efterkommande.&fraq12;
016:034 D† gjorde man s†som HERREN hade bjudit Mose, och Aron st„llde
det framf”r vittnesb”rdet till att f”rvaras.
016:035 Och Israels barn †to manna i fyrtio †r, till dess de kommo till
bebott land; de †to manna, till dess de kommo till gr„nsen av
Kanaans land. --
016:036 En gomer „r tiondedelen av en efa.
017:001 D„refter br”t Israels barns hela menighet upp fr†n ”knen Sin och
t†gade fr†n l„gerplats till l„gerplats, efter HERRENS
befallning. Och de l„grade sig i Refidim; d„r hade folket intet
vatten att dricka.
017:002 D† begynte folket tvista med Mose och sade: &fraq12;Given oss vatten
att dricka.&fraq12; Mose svarade dem: &fraq12;Varf”r tvisten I med mig? Varf”r
fresten I HERREN?&fraq12;
017:003 Men eftersom folket d„r t”rstade efter vatten, knorrade de
ytterligare emot Mose och sade: &fraq12;Varf”r har du f”rt oss upp ur
Egypten, s† att vi, v†ra barn och v†r boskap nu m†ste d” av
t”rst?&fraq12;
017:004 D† ropade Mose till HERREN och sade: &fraq12;Vad skall jag g”ra med
detta folk? Det fattas icke mycket i att de stena mig.&fraq12;
017:005 HERREN svarade Mose: &fraq12;G† framf”r folket, och tag med dig n†gra
av de „ldste i Israel. Och tag i din hand staven med vilken du
slog Nilfloden, och begiv dig †stad.
017:006 Se, jag vill st† d„r framf”r dig p† Horebs klippa, och du skall
sl† p† klippan, och vatten skall d† komma ut ur den, s† att
folket f†r dricka.&fraq12; Och Mose gjorde s† inf”r de „ldste i Israel.
017:007 Och han gav st„llet namnet <sp„rr>Massa</sp„rr> och
<sp„rr>Meriba</sp„rr>, d„rf”r att Israels barn hade tvistat
och frestat HERREN och sagt: &fraq12;Žr HERREN ibland oss eller icke?&fraq12;
017:008 D„refter kom Amalek och gav sig i strid med Israel i Refidim. 017:009 D† sade Mose till Josua: &fraq12;V„lj ut manskap †t oss, och drag s†
†stad till strid mot Amalek. I morgon skall jag st„lla mig
”verst p† h”jden, med Guds stav i min hand.&fraq12;
017:010 Och Josua gjorde s†som Mose hade tillsagt honom, och gav sig i
strid med Amalek. Men Mose, Aron och Hur stego upp ”verst p†
h”jden.
017:011 Och s† l„nge Mose h”ll upp sin hand, r†dde Israel, men n„r han
l„t sin hand sjunka, r†dde Amalek.
017:012 Och n„r Moses h„nder blevo tunga, togo de en sten och lade under
honom, och p† den satte han sig; sedan st”dde Aron och Hur hans
h„nder, en p† vardera sidan. S† h”llos hans h„nder stadiga, till
dess solen gick ned.
017:013 Och Josua slog Amalek och dess folk med sv„rdsegg.
017:014 Och HERREN sade till Mose: &fraq12;Teckna upp detta till en †minnelse i
en bok, och inpr„gla det hos Josua, ty jag skall s† i grund
utpl†na minnet av Amalek, att det icke mer skall finnas under
himmelen.&fraq12;
017:015 Och Mose byggde ett altare och gav det namnet HERREN mitt baner. 017:016 Och han sade: &fraq12;Ja, jag lyfter min hand upp mot HERRENS tron och
betygar att HERREN skall strida mot Amalek fr†n sl„kte till
sl„kte.&fraq12;
018:001 Och Jetro, pr„sten i Midjan, Moses sv„rfader, fick h”ra allt vad
Gud hade gjort med Mose och med sitt folk Israel, huru HERREN
hade f”rt Israel ut ur Egypten.
018:002 D† tog Jetro, Moses sv„rfader, med sig Sippora, Moses hustru,
som denne f”rut hade s„nt hem,
018:003 s† ock hennes tv† s”ner -- av dessa hade den ene f†tt namnet
Gersom, &fraq12;ty&fraq12;, sade Mose, &fraq12;jag „r en fr„mling i ett land som
icke „r mitt&fraq12;,
018:004 och den andre namnet Elieser, &fraq12;ty&fraq12;, sade han, &fraq12;min faders Gud
blev mig till hj„lp och r„ddade mig ifr†n Faraos sv„rd&fraq12;. --
018:005 D† s† Jetro, Moses sv„rfader, kom med Moses s”ner och hans
hustru till honom i ”knen, d„r han hade slagit upp sitt l„ger
vid Guds berg,
018:006 l„t han s„ga till Mose: &fraq12;Jag, din sv„rfader Jetro, kommer till
dig med din hustru och hennes b†da s”ner.&fraq12;
018:007 D† gick Mose sin sv„rfader till m”tes och bugade sig f”r honom
och kysste honom. Och n„r de hade h„lsat varandra, gingo de in i
t„ltet.
018:008 Och Mose f”rt„ljde f”r sin sv„rfader allt vad HERREN hade gjort
med Farao och egyptierna, f”r Israels skull, och alla de
vederm”dor som de hade haft att utst† p† v„gen, och huru HERREN
hade r„ddat dem.
018:009 Och Jetro fr”jdade sig ”ver allt det goda som HERREN hade gjort
mot Israel, i det han hade r„ddat dem ur egyptiernas hand.
018:010 Och Jetro sade: &fraq12;Lovad vare HERREN, som har r„ddat eder ur
egyptiernas hand och ur Faraos hand, HERREN, som har r„ddat
folket undan egyptiernas hand!
018:011 Nu vet jag att HERREN „r st”rre „n alla andra gudar, ty s†
bevisade han sig, n„r man handlade ”vermodigt mot detta folk.&fraq12;
018:012 Och Jetro, Moses sv„rfader, frambar ett br„nnoffer och n†gra
slaktoffer †t Gud; och Aron och alla de „ldste i Israel kommo
och h”llo m†ltid med Moses sv„rfader inf”r Gud.
018:013 Dagen d„refter satte Mose sig f”r att d”ma folket, och folket
stod omkring Mose fr†n morgonen „nda till aftonen. 018:014 D† nu Moses sv„rfader s†g allt vad han hade att best„lla med
folket, sade han: &fraq12;Vad „r det allt du har att bestyra med
folket? Varf”r sitter du h„r till doms ensam under det att allt
folket m†ste st† omkring dig fr†n morgonen „nda till aftonen?&fraq12;
018:015 Mose svarade sin sv„rfader: &fraq12;Folket kommer till mig f”r att
fr†ga Gud.
018:016 De komma till mig, n„r de hava n†gon r„ttssak, och jag d”mer d†
mellan dem; och jag kung”r d† f”r dem Guds stadgar och lagar.&fraq12;
018:017 D† sade Moses sv„rfader till honom: &fraq12;Du g†r icke till v„ga p†
det r„tta s„ttet.
018:018 B†de du sj„lv och folket omkring dig m†sten ju bliva uttr”ttade;
ett s†dant f”rfaringss„tt „r dig f”r sv†rt, du kan icke ensam
bestyra detta.
018:019 S† lyssna nu till mina ord; jag vill giva dig ett r†d, och Gud
skall vara med dig. Du m† vara folkets m†lsman inf”r Gud och
framl„gga deras „renden inf”r Gud.
018:020 Och du m† upplysa dem om stadgar och lagar och kung”ra dem den
v„g de skola vandra och vad de skola g”ra.
018:021 Men s”k ut †t dig bland allt folket dugande m„n som frukta Gud,
p†litliga m„n som hata or„tt vinning, och s„tt dessa till
f”rest†ndare f”r dem, somliga ”ver tusen, andra ”ver hundra,
andra ”ver femtio och andra ”ver tio.
018:022 Dessa m† alltid d”ma folket. Kommer n†got viktigare „rende f”re,
m† de h„nskjuta det till dig, men alla ringare „renden m† de
sj„lva avd”ma. S† skall du g”ra din b”rda l„ttare, d„rigenom att
de b„ra den med dig.
018:023 Om du vill s† g”ra och Gud s† bjuder dig, skall du kunna h†lla
ut; och allt folket h„r skall d† kunna g† hem i frid.&fraq12;
018:024 Och Mose lyssnade till sin sv„rfaders ord och gjorde allt vad
denne hade sagt.
018:025 Mose utvalde dugande m„n ur hela Israel och gjorde dem till
huvudm„n f”r folket, till f”rest†ndare somliga ”ver tusen, andra
”ver hundra, andra ”ver femtio och andra ”ver tio.
018:026 Dessa skulle alltid d”ma folket. Alla sv†rare „renden skulle de
h„nskjuta till Mose, men alla ringare „renden skulle de sj„lva
avd”ma.
018:027 D„refter l„t Mose sin sv„rfader fara hem, och denne begav sig
till sitt land igen.
019:001 P† den dag d† den tredje m†naden ingick efter Israels barns
utt†g ur Egyptens land kommo de in i Sinais ”ken. 019:002 Ty de br”to upp fr†n Refidim och kommo s† till Sinais ”ken och
l„grade sig i ”knen; Israel l„grade sig d„r mitt emot berget. 019:003 Och Mose steg upp till Gud; d† ropade HERREN till honom uppifr†n
berget och sade: &fraq12;S† skall du s„ga till Jakobs hus, s† skall du
f”rkunna f”r Israels barn:
019:004 'I haven sj„lva sett vad jag har gjort med egyptierna, och huru
jag har burit eder p† ”rnvingar och f”rt eder till mig.
019:005 Om I nu h”ren min r”st och h†llen mitt f”rbund, s† skolen I vara
min egendom framf”r alla andra folk, ty hela jorden „r min;
019:006 Och I skolen vara mig ett rike av pr„ster och ett heligt folk.'
Detta „r vad du skall tala till Israels barn.
019:007 N„r Mose kom tillbaka, sammankallade han de „ldste i folket och
f”relade dem allt detta som HERREN hade bjudit honom. 019:008 D† svarade allt folket med en mun och sade: &fraq12;Allt vad HERREN har
talat vilja vi g”ra.&fraq12; Och Mose gick tillbaka till HERREN med
folkets svar.
019:009 Och HERREN sade till Mose: &fraq12;Se, jag skall komma till dig i en
tjock molnsky, f”r att folket skall h”ra, n„r jag talar med dig,
och s† tro p† dig ev„rdligen.&fraq12; Och Mose framf”rde folkets svar
till HERREN.
019:010 D† sade HERREN till Mose: &fraq12;G† till folket, och helga dem i dag
och i morgon, och I †t dem tv† sina kl„der.
019:011 Och m† de h†lla sig redo till i ”vermorgon; ty i ”vermorgon
skall HERREN stiga ned p† Sinai berg inf”r allt folkets ”gon.
019:012 Och du skall m„rka ut en gr„ns f”r folket runt omkring och s„ga:
'Tagen eder till vara f”r att stiga upp p† berget eller komma
vid dess fot. Var och en som kommer vid berget skall straffas
med d”den;
019:013 men ingen hand m† komma vid honom, utan han skall stenas eller
skjutas ihj„l. Evad det „r djur eller m„nniska, skall en s†dan
mista livet.' N„r jubelhornet ljuder med utdragen ton, d† m† de
stiga upp p† berget.&fraq12;
019:014 Och Mose steg ned fr†n berget till folket och helgade folket,
och de tv†dde sina kl„der.
019:015 Och han sade till folket: &fraq12;H†llen eder redo till i ”vermorgon;
ingen komme vid en kvinna.&fraq12;
019:016 P† tredje dagen, n„r det hade blivit morgon, begynte det dundra
och blixtra, och en tung molnsky kom ”ver berget, och ett mycket
starkt basunljud h”rdes; och allt folket i l„gret b„vade.
019:017 Men Mose f”rde folket ut ur l„gret, Gud till m”tes; och de
st„llde sig nedanf”r berget.
019:018 Och hela Sinai berg h”ljdes i r”k, vid det att HERREN kom ned
d„rp† i eld; och en r”k steg upp d„rifr†n, lik r”ken fr†n en
sm„ltugn, och hela berget b„vade storligen.
019:019 Och basunljudet blev allt starkare och starkare. Mose talade,
och Gud svarade honom med h”g r”st.
019:020 Och HERREN steg ned p† Sinai berg, p† toppen av berget, och
HERREN kallade Mose upp till bergets topp; d† steg Mose ditupp.
019:021 Och HERREN sade till Mose: &fraq12;Stig ned och varna folket, s† att de
icke tr„nga sig fram f”r att se HERREN, ty d† skola m†nga av dem
falla.
019:022 J„mv„l pr„sterna, som f† nalkas HERREN, skola helga sig, f”r att
HERREN icke m† l†ta dem drabbas av f”rd„rv.&fraq12;
019:023 Men Mose svarade HERREN: &fraq12;Folket kan icke stiga upp p† Sinai
berg, ty du har sj„lv varnat oss och sagt att jag skulle m„rka
ut en gr„ns omkring berget och helga det.&fraq12;
019:024 D† sade HERREN till honom: &fraq12;G† ditned, och kom sedan †ter upp
och hav Aron med dig. Men pr„sterna och folket m† icke tr„nga
sig fram f”r att stiga upp till HERREN p† det att han icke m†
l†ta dem drabbas av f”rd„rv.&fraq12;
019:025 Och Mose steg ned till folket och sade dem detta. 020:001 Och Gud talade alla dessa ord och sade: 020:002 Jag „r HERREN, din Gud, som har f”rt dig ut ur Egyptens land, ur
tr„ldomshuset.
020:003 Du skall inga andra gudar hava j„mte mig.
020:004 Du skall icke g”ra dig n†got bel„te eller n†gon bild, vare sig
av det som „r uppe i himmelen, eller av det som „r nere p†
jorden, eller av det som „r i vattnet under jorden.
020:005 Du skall icke tillbedja s†dana, ej heller tj„na dem; ty jag,
HERREN, din Gud, „r en nit„lskande Gud, som hems”ker f„dernas
missg„rning p† barn och efterkommande i tredje och fj„rde led,
n„r man hatar mig,
020:006 men som g”r n†d med tusenden, n„r man „lskar mig och h†ller mina
bud.
020:007 Du skall icke missbruka HERRENS, din Guds, namn, ty HERREN skall
icke l†ta den bliva ostraffad, som missbrukar hans namn.
020:008 T„nk p† sabbatsdagen, s† att du helgar den. 020:009 Sex dagar skall du arbeta och f”rr„tta alla dina sysslor; 020:010 men den sjunde dagen „r HERRENS, din Guds, sabbat; d† skall du
ingen syssla f”rr„tta, ej heller din son eller din dotter, ej
heller din tj„nare eller din tj„narinna eller din dragare, ej
heller fr„mlingen som „r hos dig inom dina portar.
020:011 Ty p† sex dagar gjorde HERREN himmelen och jorden och havet och
allt vad i dem „r, men han vilade p† sjunde dagen; d„rf”r har
HERREN v„lsignat sabbatsdagen och helgat den.
020:012 Hedra din fader och din moder, f”r att du m† l„nge leva i det
land som HERREN, din Gud, vill giva dig.
020:013 Du skall icke dr„pa.
020:014 Du skall icke beg† „ktenskapsbrott.
020:015 Du skall icke stj„la.
020:016 Du skall icke b„ra falskt vittnesb”rd mot din n„sta.
020:017 Du skall icke hava beg„relse till din n„stas hus. Du skall icke
hava beg„relse till din n„stas hustru, ej heller till hans
tj„nare eller hans tj„narinna, ej heller till hans oxe eller
hans †sna, ej heller till n†got annat som tillh”r din n„sta.
020:018 Och allt folket f”rnam dundret och eldsl†gorna och basunljudet
och r”ken fr†n berget; och n„r folket f”rnam detta, b„vade de
och h”llo sig p† avst†nd.
020:019 Och de sade till Mose: &fraq12;Tala du till oss, s† vilja vi h”ra, men
l†t icke Gud tala till oss, p† det att vi icke m† d”.&fraq12;
020:020 Men Mose sade till folket: &fraq12;Frukten icke, ty Gud har kommit f”r
att s„tta eder p† prov, och f”r att I skolen hava hans fruktan
f”r ”gonen, s† att I icke synden.&fraq12;
020:021 Allts† h”ll folket sig p† avst†nd, under det att Mose gick
n„rmare till t”cknet i vilket Gud var.
020:022 Och HERREN sade till Mose: S† skall du s„ga till Israels barn: I
haven sj„lva f”rnummit att jag har talat till eder fr†n
himmelen.
020:023 I skolen icke g”ra eder gudar j„mte mig; gudar av silver eller
guld skolen I icke g”ra †t eder.
020:024 Ett altare av jord skall du g”ra †t mig och offra d„rp† dina
br„nnoffer och tackoffer, din sm†boskap och dina
f„kreatur. ™verallt p† den plats d„r jag stiftar en †minnelse †t
mitt namn skall jag komma till dig och v„lsigna dig.
020:025 Men om du vill g”ra †t mig ett altare av stenar, s† m† du icke
bygga det av huggen sten; ty om du kommer vid stenen med din
mejsel, s† osk„rar du den.
020:026 Icke heller m† du stiga upp till mitt altare p† trappor, p† det
att icke din blygd m† blottas d„rinvid.
021:001 Dessa „ro de r„tter som du skall f”rel„gga dem: 021:002 Om du k”per en hebreisk tr„l, skall han tj„na i sex †r, men p†
det sjunde skall han givas fri, utan l”sen. 021:003 Har han kommit allena, s† skall han givas fri allena; var han
gift, s† skall hans hustru givas fri med honom. 021:004 Har hans herre givit honom en hustru, och har denna f”tt honom
s”ner eller d”ttrar, s† skola hustrun och hennes barn tillh”ra
hennes herre, och allenast mannen skall givas fri.
021:005 Men om tr„len s„ger: &fraq12;Jag har min herre, min hustru och mina
barn s† k„ra, att jag icke vill givas fri&fraq12;,
021:006 d† skall hans herre f”ra honom fram f”r Gud och st„lla honom vid
d”rren eller d”rrposten, och hans herre skall genomborra hans
”ra med en syl; d„refter vare han hans tr„l ev„rdligen.
021:007 Om n†gon s„ljer sin dotter till tr„linna, s† skall hon icke
givas fri s†som tr„larna givas fria. 021:008 Misshagar hon sin herre, sedan denne f”rut har ing†tt
f”rbindelse med henne, s† l†te han henne k”pas fri. Till
fr„mmande folk have han icke makt att s„lja henne, n„r han s†
har handlat trol”st mot henne.
021:009 Men om han l†ter sin son ing† f”rbindelse med henne, s† f”runne
han henne d”ttrars r„tt.
021:010 Tager han sig „nnu en hustru, s† g”re han icke n†gon minskning i
den f”rras kost, bekl„dnad eller „ktenskapsr„tt.
021:011 Om han icke l†ter henne njuta sin r„tt i dessa tre stycken, s†
skall hon givas fri, utan l”sen och betalning.
021:012 Den som sl†r n†gon, s† att han d”r, han skall straffas med
d”den.
021:013 Men om han icke traktade efter den andres liv, utan Gud l„t
denne of”rvarandes tr„ffas av hans hand, s† skall jag anvisa dig
en ort dit han kan fly.
021:014 Men om n†gon beg†r det d†det att han dr„per sin n„sta med list,
s† skall du gripa honom, vore han ock invid mitt altare, och han
m†ste d”.
021:015 Den som sl†r sin fader eller sin moder, han skall straffas med
d”den.
021:016 Den som stj„l en m„nniska, vare sig han sedan s„ljer den stulne,
eller denne finnes kvar hos honom, han skall straffas med d”den.
021:017 Den som uttalar f”rbannelser ”ver sin fader eller sin moder, han
skall straffas med d”den.
021:018 Om m„n tvista med varandra, och den ene sl†r den andre med en
sten eller med knuten hand, s† att denne v„l icke d”r, men
bliver s„ngliggande,
021:019 dock att han sedan kommer sig och kan g† ute, st”dd vid sin
stav, s† skall den som slog honom vara fri ifr†n straff;
allenast ers„tte han honom f”r den tid han har f”rlorat och
bes”rje sjukv†rd †t honom.
021:020 Om n†gon sl†r sin tr„l eller sin tr„linna med en k„pp, s† att
den slagne d”r under hans hand, s† skall han straffas d„rf”r.
021:021 Men om den slagne lever en eller tv† dagar, skall han icke
straffas, ty det var hans egna penningar.
021:022 Om m„n tr„ta med varandra, och n†gon av dem st”ter till en
havande kvinna, s† att hon f”der fram sitt foster, men eljest
ingen olycka sker, s† b”te han vad kvinnans man †l„gger honom
och betale efter skiljedomares pr”vning.
021:023 Men om olycka sker, skall liv givas f”r liv, 021:024 ”ga f”r ”ga, tand f”r tand, hand f”r hand, fot f”r fot, 021:025 br„nnskada f”r br„nnskada, s†r f”r s†r, bl†nad f”r bl†nad. 021:026 Om n†gon sl†r sin tr„l eller sin tr„linna i ”gat och f”rd„rvar
det, s† sl„ppe han den skadade fri, till ers„ttning f”r ”gat. 021:027 Sammalunda, om n†gon sl†r ut en tand p† sin tr„l eller sin
tr„linna, s† sl„ppe han den skadade fri, till ers„ttning f”r
tanden.
021:028 Om en oxe st†ngar n†gon till d”ds, man eller kvinna, s† skall
oxen stenas, och k”ttet m† icke „tas; men oxens „gare vara fri
ifr†n straff.
021:029 Men om oxen f”rut har haft vanan att st†ngas, och hans „gare har
blivit varnad, men denne „nd† icke tager vara p† honom, och oxen
s† d”dar n†gon, man eller kvinna, d† skall oxen stenas, och hans
„gare skall ock d”das.
021:030 Men skulle l”sepenning bliva denne †lagd, s† give han till l”sen
f”r sitt liv s† mycket som †l„gges honom.
021:031 Žr det en gosse eller en flicka som har blivit st†ngad av oxen,
s† skall med denne f”rfaras efter samma lag.
021:032 Men om oxen st†ngar en tr„l eller en tr„linna, s† skall „garen
giva †t den st†ngades herre trettio siklar silver, och oxen
skall stenas.
021:033 Om n†gon ”ppnar en brunn, eller om n†gon gr„ver en ny brunn och
icke t„cker ”ver den, och sedan en oxe eller en †sna faller
d„ri,
021:034 s† skall brunnens „gare giva ers„ttning i penningar †t djurets
„gare, men den d”da kroppen skall vara hans.
021:035 Om n†gons oxe st†ngar en annans oxe, s† att denne d”r, s† skola
de s„lja den levande oxen och dela betalningen f”r honom och
d„rj„mte dela den d”da kroppen.
021:036 Var det d„remot k„nt att oxen f”rut hade vanan att st†ngas, men
tog hans „gare „nd† icke vara p† honom, s† skall han ers„tta oxe
med oxe, men den d”da kroppen skall vara hans.
022:001 Om n†gon stj„l en oxe eller ett f†r och slaktar eller s„ljer
djuret, s† skall han giva fem oxar i ers„ttning f”r oxen, och
fyra f†r f”r f†ret.
022:002 Ertappas tjuven vid inbrottet och bliver slagen till d”ds, s†
vilar ingen blodskuld p† dr†paren.
022:003 Men hade solen g†tt upp, n„r de skedde, d† „r det
blodskuld. Tjuven skall giva full ers„ttning; „ger han intet, s†
skall han s„ljas, till g„ldande av vad han har stulit.
022:004 Om det stulna djuret, det m† vara oxe eller †sna eller f†r,
p†tr„ffas levande i hans v†ld, skall han giva dubbel ers„ttning.
022:005 Om n†gon l†ter avbeta en †ker eller ving†rd, eller sl„pper sin
boskap l”s, s† att denna betar p† en annans †ker, d† skall han
ers„tta skadan med det b„sta fr†n sin †ker och med det b„sta
fr†n sin ving†rd.
022:006 Om eld kommer l”s och fattar i t”rnh„ckar, och d„rvid
s„desskylar bliva uppbr„nda eller oskuren s„d eller annat p†
†kern, s† skall den som har v†llat branden giva full ers„ttning.
022:007 Om n†gon giver †t en annan penningar eller gods att f”rvara, och
detta bliver stulet ur hans hus, s† skall tjuven, om han
ertappas, giva dubbel ers„ttning.
022:008 Ertappas icke tjuven, d† skall man f”ra husets „gare fram f”r
Gud, p† det att det m† utr”nas om han icke har f”rgripit sig p†
sin n„stas tillh”righet.
022:009 Om fr†ga uppst†r ang†ende or„ttr†digt tillgrepp -- det m† g„lla
oxe eller †sna eller f†r eller kl„der eller n†got annat som har
f”rlorats -- och n†gon p†st†r att en or„ttr†dighet verkligen har
„gt rum, s† skall b†da parternas sak komma inf”r Gud. Den som
Gud d”mer skyldig, han skall ers„tta den andre dubbelt.
022:010 Om n†gon giver †t en annan i f”rvar en †sna eller en oxe eller
ett f†r, eller vilket annat husdjur det vara m†, och detta d”r
eller bliver skadat eller bortr”vat, utan att n†gon ser det,
022:011 S† skall det dem emellan komma till en ed vid HERREN, f”r att
det m† utr”nas om den ene icke har f”rgripit sig p† den andres
tillh”righet; denna ed skall „garen antaga och den andre beh”ver
icke giva n†gon ers„ttning.
022:012 Men om det har blivit bortstulet fr†n honom, d† skall han
ers„tta „garen d„rf”r.
022:013 Har det blivit ihj„lrivet, skall han f”ra fram det ihj„lrivna
djuret s†som bevis; han beh”ver d† icke giva ers„ttning d„rf”r.
022:014 Om n†gon l†nar ett djur av en annan, och detta bliver skadat
eller d”r, och dess „gare d„rvid icke „r tillst„des, s† skall
han giva full ers„ttning.
022:015 Žr dess „gare tillst„des, d† beh”ver han icke giva
ers„ttning. Var djuret lejt, d† „r legan ers„ttning.
022:016 Om n†gon f”rf”r en jungfru som icke „r trolovad och l„grar
henne, s† skall han giva brudg†va f”r henne och taga henne till
hustru.
022:017 V„grar hennes fader att giva henne †t honom, d† skall han g„lda
en s† stor penningsumma som man pl„gar giva i brudg†va f”r en
jungfru.
022:018 En trollkvinna skall du icke l†ta leva.
022:019 Var och en som beblandar sig med n†got djur skall straffas med
d”den.
022:020 Den som offrar †t andra gudar „n †t HERREN allena, han skall
givas till spillo.
022:021 En fr„mling skall du icke f”ror„tta eller f”rtrycka; I haven ju
sj„lva varit fr„mlingar i Egyptens land. 022:022 Žnkor och faderl”sa skolen I icke behandla illa. 022:023 Behandlar du dem illa, s† skall jag f”rvisso h”ra deras rop, n„r
de ropa till mig;
022:024 och min vrede skall uppt„ndas, och jag skall dr„pa eder med
sv„rd; s† att edra egna hustrur bliva „nkor och edra barn
faderl”sa.
022:025 L†nar du penningar †t n†gon fattig hos dig bland mitt folk, s†
skall du icke handla mot honom s†som en ockrare; I skolen icke
p†l„gga honom n†gon r„nta.
022:026 Har du av din n„sta tagit hans mantel i pant, s† skall du giva
den tillbaka †t honom, innan solen g†r ned;
022:027 den „r ju det enda t„cke han har, och med den skyler han sin
kropp. Vad skall han eljest hava p† sig, n„r han ligger och
sover? Om han m†ste ropa till mig, s† skall jag h”ra, ty jag „r
barmh„rtig.
022:028 Gud skall du icke h„da, och ”ver en h”vding i ditt folk skall du
icke uttala f”rbannelser.
022:029 Av det som fyller din lada och av det som flyter ifr†n din press
skall du utan dr”jsm†l framb„ra din g†va. Den f”rstf”dde bland
dina s”ner skall du giva †t mig.
022:030 P† samma s„tt skall du g”ra med dina f„kreatur och din
sm†boskap. I sju dagar skola de stanna hos sina m”drar; p†
†ttonde dagen skall du giva dem †t mig.
022:031 Och I skolen vara mig ett heligt: folk; k”tt av ett djur som har
blivit ihj„lrivet p† marken skolen I icke „ta, †t hundarna
skolen I kasta det.
023:001 Du skall icke utsprida falskt rykte; †t den som har en or„tt sak
skall du icke giva ditt bist†nd genom att bliva ett or„ttf„rdigt
vittne.
023:002 Du skall icke f”lja med hopen i vad ont „r, eller vittna s† i
n†gon sak, att du b”jer dig efter hopen och vr„nger r„tten.
023:003 Du skall icke vara partisk f”r den ringe i n†gon hans sak.
023:004 Om du tr„ffar p† din fiendes oxe eller †sna som har kommit
vilse, s† skall du f”ra djuret tillbaka till honom. 023:005 Om du ser din ov„ns †sna ligga dignad under sin b”rda, s† skall
du ingalunda l„mna mannen ohulpen, utan hj„lpa honom att l”sa av
b”rdan.
023:006 Du skall icke i n†gon sak vr„nga r„tten f”r den fattige som du
har hos dig.
023:007 Du skall h†lla dig fj„rran ifr†n or„tt sak; du skall icke dr„pa
den som „r oskyldig och har r„tt, ty jag skall icke giva r„tt †t
n†gon som „r skyldig.
023:008 Du skall icke taga mutor, ty mutor f”rblinda de seende och
f”rvrida de r„ttf„rdigas sak.
023:009 En fr„mling skall du icke f”rtrycka; I veten ju huru fr„mlingen
k„nner det, eftersom I sj„lva haven varit fr„mlingar i Egyptens
land.
023:010 I sex †r skall du bes† din jord och inb„rga dess gr”da; 023:011 men under det sjunde †ret skall du l†ta den vila och ligga
or”rd, f”r att de fattiga bland ditt folk m† „ta d„rav; vad de
l„mna kvar, det m† „tas av markens djur. S† skall du ock g”ra
med din ving†rd och med din olivplantering.
023:012 Sex dagar skall du g”ra ditt arbete, men p† sjunde dagen skall
du h†lla vilodag, f”r att din oxe och din †sna m† hava ro, och
din tj„nstekvinnas son och fr„mlingen m† njuta vila.
023:013 I alla de stycken om vilka jag har talat till eder skolen I taga
eder till vara. Och andra gudars namn skolen I icke n„mna; de
skola icke h”ras i din mun.
023:014 Tre g†nger om †ret skall du h†lla h”gtid †t mig. 023:015 Det osyrade br”dets h”gtid skall du h†lla: i sju dagar skall du
„ta osyrat br”d, s†som jag har bjudit dig, p† den best„mda tiden
i m†naden Abib, eftersom du d† drog ut ur Egypten; men med tomma
h„nder skall ingen tr„da fram inf”r mitt ansikte.
023:016 Du skall ock h†lla sk”rdeh”gtiden, n„r du sk”rdar f”rstlingen av
ditt arbete, av det du har s†tt p† marken. B„rgningsh”gtiden
skall du ock h†lla, vid †rets utg†ng, n„r du inb„rgar frukten av
ditt arbete fr†n marken.
023:017 Tre g†nger om †ret skall allt ditt mank”n tr„da fram inf”r
HERRENS, din Herres, ansikte.
023:018 Du skall icke offra blodet av mitt slaktoffer j„mte n†got som „r
syrat. Och det feta av mitt h”gtidsoffer skall icke l„mnas kvar
”ver natten till morgonen.
023:019 Det f”rsta av din marks f”rstlingsfrukter skall du f”ra till
HERRENS, din Guds, hus.
Du skall icke koka en killing i dess moders mj”lk. 023:020 Se, jag skall s„nda en „ngel framf”r dig, som skall bevara dig
p† v„gen och f”ra dig till den plats som jag har utsett. 023:021 Tag dig till vara inf”r honom och h”r hans r”st, var icke
genstr„vig mot honom, han skall icke hava f”rdrag med edra
”vertr„delser, ty mitt namn „r i honom.
023:022 Men om du h”r hans r”st och g”r allt vad jag s„ger, s† skall jag
bliva en fiende till dina fiender och en ov„n till dina ov„nner.
023:023 Ty min „ngel skall g† framf”r dig och skall f”ra dig till
amor‚ernas, hetiternas, periss‚ernas, kanan‚ernas, hiv‚ernas och
jebus‚ernas land, och jag skall utrota dem.
023:024 Du m† icke tillbedja deras gudar eller tj„na dem eller g”ra
s†som man d„r g”r, utan du skall sl† dem ned i grund och bryta
s”nder deras stoder.
023:025 Men HERREN, eder Gud, skolen I tj„na, s† skall han f”r dig
v„lsigna b†de mat och dryck; sjukdom skall jag d† ock avv„nda
fr†n dig.
023:026 I ditt land skall d† icke finnas n†gon kvinna som f”der i otid
eller „r ofruktsam. Dina dagars m†tt skall jag g”ra fullt.
023:027 F”rskr„ckelse f”r mig skall jag s„nda framf”r dig och v†lla
f”rvirring bland alla de folk som du kommer till, och jag skall
driva alla dina fiender p† flykten f”r dig.
023:028 Jag skall s„nda getingar framf”r dig, och de skola f”rjaga
hiv‚erna, kanan‚erna och hetiterna undan f”r dig.
023:029 Dock skall jag icke p† ett och samma †r f”rjaga dem f”r dig, p†
det att icke landet s† m† bliva en ”demark och vilddjuren f”r”ka
sig till din skada;
023:030 utan sm†ningom skall jag f”rjaga dem f”r dig, till dess du har
f”r”kat dig, s† att du kan taga landet till din arvedel.
023:031 Och jag skall l†ta ditt lands gr„nser g† fr†n R”da havet till
filist‚ernas hav, och fr†n ”knen till floden; ty jag skall giva
landets inbyggare i eder hand, och du skall f”rjaga dem, s† att
de fly f”r dig.
023:032 Du m† icke sluta f”rbund med dem eller deras gudar. 023:033 De skola icke f† bo kvar i ditt land, p† det att de icke m†
f”rleda dig till synd mot mig; ty du kunde ju komma att tj„na
deras gudar, och detta skulle bliva dig till en snara.
024:001 Och han sade till Mose: &fraq12;Stig upp till HERREN, du sj„lv j„mte
Aron, Nadab och Abihu och sjuttio av de „ldste i Israel; och I
skolen tillbedja p† avst†nd.
024:002 Mose allena m† tr„da fram till HERREN, de andra m† icke tr„da
fram; ej heller m† folket stiga ditupp med honom.&fraq12;
024:003 Och Mose kom till folket och f”rkunnade f”r det alla HERRENS ord
och alla hans r„tter. D† svarade allt folket med en mun och
sade: &fraq12;Efter alla de ord HERREN har talat vilja vi g”ra.&fraq12;
024:004 D„refter upptecknade Mose alla HERRENS ord. Och f”ljande morgon
stod han bittida upp och byggde ett altare nedanf”r berget. Och
han reste d„r tolv stoder, efter Israels tolv stammar.
024:005 Och han s„nde israeliternas unga m„n †stad till att offra
br„nnoffer, s† ock slaktoffer av tjurar till tackoffer †t
HERREN.
024:006 Och Mose tog h„lften av blodet och slog det i sk†larna, och den
andra h„lften av blodet st„nkte han p† altaret.
024:007 Och han tog f”rbundsboken och, f”rel„ste den f”r folket. Och de
sade: &fraq12;Allt vad HERREN har sagt vilja vi g”ra och lyda.
024:008 D† tog Mose blodet och st„nkte d„rav p† folket och sade: &fraq12;Se,
detta „r f”rbundets blod, det f”rbunds som HERREN har slutit med
eder, i enlighet med alla dessa ord.&fraq12;
024:009 Och Mose och Aron, Nadab och Abihu och sjuttio av de „ldste i
Israel stego ditupp.
024:010 Och de fingo se Israels Gud; och under hans f”tter var likasom
ett inlagt golv av safirer, likt sj„lva himmelen i klarhet. 024:011 Men han l„t icke sin hand drabba Israels barns ypperste, utan
sedan de hade sk†dat Gud, †to de och drucko.
024:012 Och HERREN sade till Mose: &fraq12;Stig upp till mig p† berget och bliv
kvar d„r, s† skall jag giva dig stentavlorna och lagen och
budorden som jag har skrivit, till undervisning f”r dessa.&fraq12;
024:013 D† begav sig Mose †stad med sin tj„nare Josua; och Mose steg upp
p† Guds berg.
024:014 Men till de „ldste sade han: &fraq12;V„nten h„r p† oss, till dess att
vi komma tillbaka till eder. Se, Aron och Hur „ro hos eder; den
som har n†got att andraga, han m† v„nda sig till dem.&fraq12;
024:015 S† steg Mose upp p† berget, och molnskyn ”vert„ckte berget. 024:016 Och HERRENS h„rlighet vilade p† Sinai berg, och molnskyn
”vert„ckte det i sex dagar; men den sjunde dagen kallade han p†
Mose ur skyn.
024:017 Och HERRENS h„rlighet tedde sig inf”r Israels barns ”gon s†som
en f”rt„rande eld, p† toppen av berget.
024:018 Och Mose gick mitt in i skyn och steg upp p† berget. Sedan blev
Mose kvar p† berget i fyrtio dagar och fyrtio n„tter.
025:001 Och HERREN talade till Mose och sade: 025:002 S„g till Israels barn att de upptaga en g„rd †t mig; av var och
en som har ett d„rtill villigt hj„rta skolen I upptaga denna
g„rd †t mig.
025:003 Och detta „r vad I skolen upptaga av dem s†som g„rd: guld,
silver och koppar
025:004 m”rkbl†tt, purpurr”tt, rosenr”tt och vitt garn och geth†r, 025:005 r”df„rgade v„durskinn, tahasskinn, akacietr„, 025:006 olja till ljusstaken, kryddor till sm”rjelseoljan och till den
v„lluktande r”kelsen,
025:007 „ntligen onyxstenar och infattningsstenar, till att anv„ndas f”r
efoden och f”r br”stsk”lden.
025:008 Och de skola g”ra †t mig en helgedom, f”r att jag m† bo mitt
ibland dem.
025:009 Tabernaklet och alla dess tillbeh”r skolen I g”ra alldeles efter
de m”nsterbilder som jag visar dig.
025:010 De skola g”ra en ark av akacietr„, tv† och en halv aln l†ng, en
och en halv aln bred och en och en halv aln h”g. 025:011 Och du skall ”verdraga den med rent guld, innan och utan skall
du ”verdraga den; och du skall p† den g”ra en rand av guld runt
omkring.
025:012 Och du skall till den gjuta fyra ringar av guld och s„tta dem
”ver de fyra f”tterna, tv† ringar p† ena sidan och tv† ringar p†
andra sidan.
025:013 Och du skall g”ra st„nger av akacietr„ och ”verdraga dem med
guld.
025:014 Och st„ngerna skall du skjuta in i ringarna, p† sidorna av
arken, s† att man med dem kan b„ra arken.
025:015 St„ngerna skola sitta kvar i ringarna p† arken; de f† icke
dragas ut ur dem.
025:016 Och i arken skall du l„gga vittnesb”rdet, som jag skall giva
dig.
025:017 Och du skall g”ra en n†dastol av rent guld, tv† och en halv
aln l†ng och en och en halv aln bred.
025:018 Och du skall g”ra tv† keruber av guld; i drivet arbete skall du
g”ra dem och s„tta dem vid de b†da „ndarna av n†dastolen.
025:019 Du skall g”ra en kerub till att s„tta vid ena „ndan, och en
kerub till att s„tta vid andra „ndan. I ett stycke med
n†dastolen skolen I g”ra keruberna vid dess b†da „ndar.
025:020 Och keruberna skola breda ut sina vingar och h†lla dem upp†t, s†
att de ”vert„cka n†dastolen med sina vingar, under det att de
hava sina ansikten v„nda mot varandra; ned mot n†dastolen skola
keruberna v„nda sina ansikten.
025:021 Och du skall s„tta n†dastolen ovanp† arken, och i arken skall du
l„gga vittnesb”rdet, som jag skall giva dig.
025:022 Och d„r skall jag uppenbara mig f”r dig; fr†n n†dastolen, fr†n
platsen mellan de tv† keruberna, som st† p† vittnesb”rdets ark,
skall jag tala med dig om alla bud som jag genom dig vill giva
Israels barn.
025:023 Du skall ock g”ra ett bord av akacietr„, tv† alnar l†ngt, en aln
brett och en och en halv aln h”gt. 025:024 Och du skall ”verdraga det med rent guld; och du skall g”ra en
rand av guld d„rp† runt omkring 025:025 Och runt omkring det skall du g”ra en list av en hands bredd,
och runt omkring listen skall du g”ra en rand av guld. 025:026 Och du skall till bordet g”ra fyra ringar av guld och s„tta
ringarna i de fyra h”rnen vid de fyra f”tterna. 025:027 Invid listen skola ringarna sitta, f”r att st„nger m† skjutas in
i dem, s† att man kan b„ra bordet. 025:028 Och du skall g”ra st„ngerna av akacietr„ och ”verdraga dem med
guld, och med dem skall bordet b„ras. 025:029 Du skall ock g”ra d„rtill fat och sk†lar, kannor och b„gare, med
vilka man skall utgjuta drickoffer; av rent guld skall du g”ra
dem.
025:030 Och du skall best„ndigt hava sk†debr”d liggande p† bordet inf”r
mitt ansikte.
025:031 Du skall ock g”ra en ljusstake av rent guld. I drivet arbete
skall ljusstaken g”ras, med sin fotst„llning och sitt mittelr”r;
kalkarna d„rp†, kulor och blommor skola vara i ett stycke med
den.
025:032 Och sex armar skola utg† fr†n ljusstakens sidor, tre armar fr†n
ena sidan och tre armar fr†n andra sidan.
025:033 P† den ena armen skola vara tre kalkar, liknande mandelblommor,
vardera best†ende av en kula och en blomma, och p† den andra
armen sammalunda tre kalkar, liknande mandelblommor, vardera
best†ende av en kula och en blomma s† skall det vara p† de sex
arma som utg† fr†n ljusstaken.
025:034 Men p† sj„lva ljusstaken skola vara fyra kalkar, liknande
mandelblommor, med sina kulor och blommor.
025:035 En kula skall s„ttas under del f”rsta armparet som utg†r fr†n
ljusstaken, i ett stycke med den, och en kula under det andra
armparet som utg†r fr†n ljusstaken, i ett stycke med den, och en
kula under det tredje armparet som utg†r fr†n ljusstaken, i ett
stycke med den: allts† under de sex armar som utg† fr†n
ljusstaken.
025:036 Deras kulor och armar skola vara: i ett stycke med den,
alltsammans ett enda stycke i drivet arbete av rent guld.
025:037 Och du skall till den g”ra sju lampor, och lamporna skall man
s„tta upp s†, att den kastar sitt sken ”ver platsen d„rframf”r.
025:038 Och lampt„nger och brickor till den skall du g”ra av rent guld. 025:039 Av en talent rent guld skall man g”ra den med alla dessa
tillbeh”r.
025:040 Och se till, att du g”r detta efter de m”nsterbilder som hava
blivit dig visade p† berget.
026:001 Tabernaklet skall du g”ra av tio tygv†der; av tvinnat vitt garn
och av m”rkbl†tt, purpurr”tt och rosenr”tt garn skall du g”ra
dem, med keruber p†, i konstv„vnad.
026:002 Var v†d skall vara tjugu†tta alnar l†ng och fyra alnar bred;
alla v†derna skola hava samma m†tt.
026:003 Fem av v†derna skola fogas tillhopa med varandra; likas† skola
de fem ”vriga v†derna fogas tillhopa med varandra.
026:004 Och du skall s„tta ”glor av m”rkbl†tt garn i kanten p† den ena
v†den, ytterst p† det hopfogade stycket; s† skall du ock g”ra i
kanten p† den v†d som sitter ytterst i det andra hopfogade
stycket.
026:005 Femtio ”glor skall du s„tta p† den ena v†den, och femtio ”glor
skall du s„tta ytterst p† motsvarande v†d i det andra hopfogade
stycket, s† att ”glorna svara emot varandra.
026:006 Och du skall g”ra femtio h„ktor av guld och foga tillhopa
v†derna med varandra medelst h„ktorna, s† att tabernaklet utg”r
ett helt.
026:007 Du skall ock g”ra tygv†der av geth†r till ett t„ckelse ”ver
tabernaklet; elva s†dana v†der skall du g”ra. 026:008 Var vad skall vara trettio alnar l†ng och fyra alnar bred; de
elva v†derna skola hava samma m†tt. 026:009 Fem av v†derna skall du foga tillhopa till ett s„rskilt stycke,
och likaledes de sex ”vriga v†derna till ett s„rskilt stycke,
och den sj„tte v†den skall du l„gga dubbel p† framsidan av
t„ltet.
026:010 Och du skall satta femtio ”glor i kanten p† den ena v†den, den
som sitter ytterst i det ena hopfogade stycket, och femtio ”glor
i kanten p† motsvarande v†d i det andra hopfogade stycket.
026:011 Och du skall g”ra femtio h„ktor av koppar och haka in h„ktorna i
”glorna och foga t„ckelset tillhopa, s† att det utg”r ett helt.
026:012 Men vad ”verskottet av t„ckelsets v†der ang†r, det som r„cker
”ver, s† skall den halva v†d som r„cker ”ver h„nga ned p†
baksidan av tabernaklet.
026:013 Och den aln p† vardera sidan, som p† l„ngden av t„ckelsets v†der
r„cker ”ver, skall h„nga ned p† b†da sidorna av tabernaklet f”r
att ”vert„cka det.
026:014 Vidare skall du g”ra ett ”verdrag av r”df„rgade v„durskinn till
t„ckelset, och ytterligare ett ”verdrag av tahasskinn att l„gga
ovanp† detta.
026:015 Br„derna till tabernaklet skall du g”ra av akacietr„, och de
skola st„llas uppr„tt.
026:016 Tio alnar l†ngt och en och en halv aln brett skall vart br„de
vara.
026:017 Vart br„de skall hava tv† tappar, f”rbundna sinsemellan med en
list; s† skall du g”ra p† alla br„derna till tabernaklet. 026:018 Och av tabernaklets br„der skall du s„tta tjugu p† s”dra sidan,
s”derut.
026:019 Och du skall g”ra fyrtio fotstycken av silver att s„tta under de
tjugu br„derna, tv† fotstycken under vart br„de f”r dess tv†
tappar.
026:020 Likaledes skall du p† tabernaklets andra sida, den norra sidan,
s„tta tjugu br„der,
026:021 med deras fyrtio fotstycken av silver, tv† fotstycken under vart
br„de.
026:022 Men p† baksidan av tabernaklet, v„sterut, skall du s„tta sex
br„der.
026:023 Och tv† br„der skall du s„tta p† tabernaklets h”rn, p† baksidan; 026:024 och vartdera av dessa skall vara sammanfogat av tv† nedtill, och
likaledes sammanh„ngande upptill, till den f”rsta ringen. S†
skall det vara med dem b†da. Dessa skola s„ttas i de b†da
h”rnen.
026:025 S†ledes bliver det †tta br„der med tillh”rande fotstycken av
silver, sexton fotstycken, n„mligen tv† fotstycken under vart
br„de.
026:026 Och du skall g”ra tv„rst„nger av akacietr„, fem till de br„der
som „ro p† tabernaklets ena sida
026:027 och fem tv„rst„nger till de br„der som „ro p† tabernaklets andra
sida, och fem tv„rst„nger till de br„der som „ro p† tabernaklets
baksida, v„sterut.
026:028 Och den mellersta tv„rst†ngen, den som sitter mitt p† br„derna,
skall g† tv„rs ”ver, fr†n den ena „ndan till den andra.
026:029 Och br„derna skall du ”verdraga med guld, och ringarna p† dem, i
vilka tv„rst„ngerna skola skjutas in, skall du g”ra av guld, och
tv„rst„ngerna skall du ”verdraga med guld.
026:030 Och du skall s„tta upp tabernaklet, s†dant det skall vara, s†som
det har blivit dig visat p† berget.
026:031 Du skall ock g”ra en f”rl†t av m”rkbl†tt, purpurr”tt, rosenr”tt
och tvinnat vitt garn; den skall g”ras i konstv„vnad, med keruber
p†.
026:032 Och du skall h„nga upp den p† fyra stolpar av akacietr„, som
skola vara ”verdragna med guld och hava bakar av guld och st† p†
fyra fotstycken av silver.
026:033 Och du skall h„nga upp f”rl†ten under h„ktorna, och f”ra dit
vittnesb”rdets ark och st„lla den innanf”r f”rl†ten; och s†
skall f”rl†ten f”r eder vara en skiljev„gg mellan det heliga och
det allraheligaste.
026:034 Och du skall s„tta n†dastolen p† vittnesb”rdets ark inne i det
allraheligaste.
026:035 Men bordet skall du st„lla utanf”r f”rl†ten, och ljusstaken mitt
emot bordet, p† tabernaklets s”dra sida; bordet skall du allts†
st„lla p† norra sidan.
026:036 Och du skall g”ra ett f”rh„nge f”r ing†ngen till t„ltet, i
brokig v„vnad av m”rkbl†tt, purpurr”tt, rosenr”tt och tvinnat
vitt garn.
026:037 Och du skall till f”rh„nget g”ra fem stolpar av akacietr„ och
”verdraga dem med guld, och hakarna p† dem skola vara av guld,
och du skall till dem gjuta fem fotstycken av koppar.
027:001 Du skall ock g”ra ett altare av akacietr„, fem alnar l†ngt och
fem alnar brett -- s† att altaret bildar en liksidig fyrkant --
och tre alnar h”gt.
027:002 Och du skall g”ra h”rn d„rtill, Som skola sitta i dess fyra
h”rn; i ett stycke d„rmed skola h”rnen vara. Och du skall
”verdraga det med koppar.
027:003 Och k„rl till att f”ra bort askan skall du g”ra d„rtill, s† ock
skovlar, sk†lar, gafflar och fyrfat. Alla dess tillbeh”r skall
du g”ra av koppar.
027:004 Och du skall g”ra ett galler d„rtill, ett n„tverk av koppar, och
p† n„tet skall du s„tta fyra ringar av koppar i dess fyra h”rn.
027:005 Och du skall s„tta det under avsatsen p† altaret, nedtill, s†
att n„tet r„cker upp till mitten av altaret.
027:006 Och du skall g”ra st„nger till altaret, st„nger av akacietr„,
och ”verdraga dem med koppar.
027:007 Och st„ngerna skola skjutas in i ringarna, s† att st„ngerna
sitta p† altarets b†da sidor, n„r man b„r det.
027:008 Ih†ligt skall du g”ra det, av plankor. S†som det har blivit dig
visat p† berget, s† skall det g”ras.
027:009 Du skall ock g”ra en f”rg†rd till tabernaklet. F”r den s”dra
sidan, s”derut, skola omh„ngen till f”rg†rden g”ras av tvinnat
vitt garn, hundra alnar l†nga -- detta f”r den ena sidan;
027:010 Och stolparna till dem skola vara tjugu och dessas fotstycken
tjugu, av koppar, men stolparnas hakar och kransar skola vara av
silver.
027:011 Likaledes skola f”r norra l†ngsidan omh„ngen g”ras, hundra alnar
l†nga; och stolparna till dem skola vara tjugu och dessas
fotstycken tjugu, av koppar, men stolparnas hakar och kransar
skola vara av silver.
027:012 Och f”rg†rdens v„stra kortsida skall hava omh„ngen som „ro
femtio alnar l†nga; stolparna till dem skola vara tio och dessas
fotstycken tio.
027:013 Och f”rg†rdens bredd p† fram sidan, ”sterut, skall vara femtio
alnar
027:014 Och omh„ngena skola vara femton alnar l†nga p† ena sidan d„rav,
med tre stolpar p† tre fotstycken;
027:015 likaledes skola omh„ngena p† andra sidan vara femton alnar l†nga
med tre stolpar p† tre fotstycken.
027:016 Och till f”rg†rdens port skall g”ras ett f”rh„nge, tjugu alnar
l†ngt i brokig v„vnad av m”rkbl†tt, purpurr”tt, rosenr”tt och
tvinnat vitt garn, med fyra stolpar p† fyra fotstycken.
027:017 Alla stolparna runt omkring f”r g†rden skola vara f”rsedda med
kransar av silver och hava hakar av silver; men deras fotstycken
skola vara av koppar.
027:018 F”rg†rden skall vara hundra alnar l†ng och femtio alnar bred
utefter hela l„ngden; omh„gnaden skall vara fem alnar h”g, av
tvinnat vitt garn; och fotstyckena skola vara av koppar.
027:019 Alla tabernaklets tillbeh”r f”r allt arbete d„rvid, s† ock alla
dess pluggar och alla f”rg†rdens pluggar skola vara av koppar.
027:020 Och du skall bjuda Israels barn att b„ra till dig ren olja, av
st”tta oliver, till ljusstaken, s† att lamporna dagligen kunna
s„ttas upp.
027:021 I uppenbarelset„ltet, utanf”r den f”rl†t som h„nger framf”r
vittnesb”rdet, skola Aron och hans s”ner sk”ta den, fr†n aftonen
till morgonen, inf”r HERRENS ansikte. Detta skall vara en
ev„rdlig stadga fr†n sl„kte till sl„kte, en g„rd av Israels
barn.
028:001 Och du skall l†ta din broder Aron och hans s”ner med honom, tr„d
fram till dig ur Israels barns krets f”r att de m† bliva pl†ster
†t mig Aron sj„lv och hans s”ner: Nadab och Abihu, Eleasar och
Itamar.
028:002 Och du skall g”ra †t din broder Aron heliga kl„der, till „ra och
prydnad.
028:003 Och du skall tills„ga alla edra konstf”rfarna m„n, som jag har
uppfyllt med vishetens ande, att de skola g”ra kl„der †t Aron,
f”r att har m† helgas till att bliva pr„st †t mig.
028:004 Och dessa „ro de kl„der som de skola g”ra: br”stsk”ld, efod,
k†pa, rutig livkl„dnad, huvudbindel och b„lte. De skola g”ra
heliga kl„der †t din broder Aron och hans s”ner, f”r att han m†
bliva pr„st †t mig.
028:005 Och h„rtill skola de taga av guldet och av det m”rkbl†a, det
purpurr”da, det rosenr”da och det vita garnet.
028:006 Efoden skola de g”ra av guld och av m”rkbl†tt purpurr”tt,
rosenr”tt och tvinnat vitt garn, i konstv„vnad. 028:007 Den skall vid sina b†da „ndar hava tv† axelstycken, som skola
f„stas ihop, s† att den h†llen hopf„st. 028:008 Och sk„rpet, som skall sitta p† efoden och sammanh†lla den,
skall vara av samma slags v„vnad och i ett stycke med den: av
guld och av m”rkbl†tt, purpurr”tt, rosenr”tt och tvinnat vitt
garn.
028:009 Och du skall taga tv† onyxstenar och p† dem inrista Israels
s”ners namn,
028:010 sex av namnen p† den ena stenen och de sex ”vrigas namn p† den
andra stenen, efter „ttf”ljd.
028:011 Med stensnidarkonst, s†som man graverar signetringar, skall du
inrista Israels s”ners namn p† de tv† stenarna. Med n„tverk av
guld skall du omgiva dessa.
028:012 Och du skall satta de b†da stenarna p† efodens axelstycken, f”r
att stenarna m† bringa Israels barn i †minnelse; Aron skall b„ra
deras namn inf”r HERRENS ansikte p† sina b†da axlar, f”r att
bringa dem i †minnelse.
028:013 Och du skall g”ra fl„tverk av guld, 028:014 s† ock tv† kedjor av rent guld; i virat arbete skall du g”ra
dessa, s†som man g”r snodder. Och du skall f„sta de snodda
kedjorna vid fl„tverken.
028:015 En domssk”ld skall du g”ra i konstv„vnad; du skall g”ra den i
samma slags v„vnad som efoden: av guld och av m”rkbl†tt,
purpurr”tt, rosenr”tt och tvinnat vitt garn skall du g”ra den.
028:016 Den skall vara liksidigt fyrkantig och hava form av en v„ska,
ett kvarter l†ng och ett kvarter bred. 028:017 Och du skall bes„tta den med infattade stenar, ordnade p† fyra
rader: i f”rsta raden en karneol, en topas och en smaragd; 028:018 i andra raden en karbunkel, en safir och en kalcedon; 028:019 i tredje raden en hyacint, en agat och en ametist; 028:020 i fj„rde raden en krysolit, en onyx och en jaspis. Omgivna med
fl„tverk av guld skola de sitta i sin infattning. 028:021 Stenarna skola vara tolv, efter Israels s”ners namn, en f”r vart
namn; var sten skall b„ra namnet p† en av de tolv stammarna,
inristat p† samma s„tt som man graverar signetringar.
028:022 Och du skall till br”stsk”lden g”ra kedjor i virat arbete, s†som
man g”r snodder, av rent guld.
028:023 Vidare skall du till br”stsk”lden g”ra tv† ringar av guld och
s„tta dessa b†da ringar i tv† av br”stsk”ldens h”rn.
028:024 Och du skall f„sta de b†da guldsnodderna vid de b†da ringarna, i
br”stsk”ldens h”rn.
028:025 Och de tv† snoddernas b†da andra „ndar skall du f„sta vid de tv†
fl„tverken och s† f„sta dem vid efodens axelstycken p† dess
framsida.
028:026 Och du skall g”ra tv† andra ringar av guld och s„tta dem i
br”stsk”ldens b†da andra h”rn, vid den kant d„rp†, som „r v„nd
in†t mot efoden.
028:027 Och ytterligare skall du g”ra tv† ringar av guld och f„sta dem
vid efodens b†da axelstycken, nedtill p† dess framsida, d„r den
f„stes ihop, ovanf”r efodens sk„rp.
028:028 Och man skall knyta fast br”stsk”lden med ett m”rkbl†tt sn”re,
Som g†r fr†n dess ringar in i efodens ringar, s† att den sitter
ovanf”r efodens sk„rp, p† det att br”stsk”lden icke m† lossna
fr†n efoden.
028:029 Aron skall s† b„ra Israels s”ners namn i domssk”lden p† sitt
hj„rta, n„r han g†r in helgedomen, f”r att bringa dem i
†minnelse inf”r HERRENS ansikte best„ndigt.
028:030 Och du skall l„gga urim och tummim in i domssk”lden, s†
att de ligga p† Arons hj„rta, n„r han ing†r inf”r HERRENS
ansikte; och Aron skall s† b„ra Israels barns dom p† sitt hj„rta
inf”r HERRENS ansikte best„ndigt.
028:031 Efodk†pan skall du g”ra helt och h†llet av m”rkbl†tt tyg; 028:032 och mitt p† den skall vara en ”ppning f”r huvudet, och denna
”ppning skall omgivas med en v„vd kant, likasom ”ppningen p† en
pansarskjorta, f”r att den icke slitas s”nder.
028:033 Och p† dess nedre f†ll skall du s„tta granat„pplen, gjorda av
m”rkbl†tt, purpurr”tt och rosenr”tt garn, runt omkring f†llen,
och bj„llror av guld mellan dessa runt omkring:
028:034 en bj„llra av guld och s† ett granat„pple, sedan en bj„llra av
guld och s† †ter ett granat„pple, runt omkring f†llen p† k†pan.
028:035 Och denna skall Aron hava p† sig, n„r han g”r tj„nst, s† att det
h”res, n„r han g†r in i helgedomen inf”r HERRENS ansikte, och
n„r han g†r ut -- detta p† det att han icke m† d”.
028:036 Du skall ock g”ra en pl†t av rent guld, och p† den skall du
rista, s†som man graverar signetringar: &fraq12;Helgad †t HERREN.&fraq12; 028:037 Och du skall f„sta den vid ett m”rkbl†tt sn”re, och den skall
sitta p† huvudbindeln; p† framsidan av huvudbindeln skall den
sitta.
028:038 Den skall sitta p† Arons panna, och Aron skall b„ra den
missg„rning som vidl†der de heliga g†vor Israels barn b„ra fram,
n„r de giva n†gra heliga g†vor; den skall sitta p† hans panna
best„ndigt, f”r att de m† bliva v„lbehagliga inf”r HERRENS
ansikte.
028:039 Du skall ock v„va en rutig livkl„dnad av vitt garn, och du skall
g”ra en huvudbindel av vitt garn; och ett b„lte skall du g”ra i
brokig v„vnad.
028:040 Ocks† †t Arons s”ner skall du g”ra livkl„dnader, och du skall
g”ra b„lten †t dem; och huvor skall du g”ra †t dem, till „ra och
prydnad. Och detta skall du kl„da p† din broder Aron och hans
s”ner j„mte honom;
028:041 och du skall sm”rja dem och f”retaga handfyllning med dem och
helga dem till att bliva pr„ster †t mig.
028:042 Och du skall g”ra †t dem benkl„der av linne, som skyla deras
blygd; dessa skola r„cka fr†n l„nderna ned p† l†ren.
028:043 Och Aron och hans s”ner skola hava dem p† sig, n„r de g† in i
uppenbarelset„ltet eller tr„da fram till altaret f”r att g”ra
tj„nst i helgedomen -- detta p† det att de icke m† komma att
b„ra p† missg„rning och s† tr„ffas av d”den. Detta skall vara en
ev„rdlig stadga f”r honom och hans avkomlingar efter honom.
029:001 Och detta „r vad du skall g”ra med dem f”r att helga dem till
att bliva pr„ster †t mig:
Tag en ungtjur och tv† v„durar, felfria djur,
029:002 och osyrat br”d och osyrade kakor, begjutna med olja, och
osyrade tunnkakor, smorda med olja; av fint vetemj”l skall du
baka dem.
029:003 Och du skall l„gga dem i en och samma korg och b„ra fram dem i
korgen s†som offerg†va, n„r du f”r fram tjuren och de tv†
v„durarna.
029:004 D„refter skall du f”ra Aron och hans s”ner fram till
uppenbarelset„ltets ing†ng och tv† dem med vatten.
029:005 Och du skall taga kl„derna och s„tta p† Aron livkl„dnaden och
efodk†pan och sj„lva efoden och br”stsk”lden; och du skall f„sta
ihop alltsammans p† honom med efodens sk„rp.
029:006 Och du skall s„tta huvudbindeln p† hans huvud och f„sta det
heliga diademet p† huvudbindeln.
029:007 Och du skall taga sm”rjelseoljan och gjuta p† hans huvud och
sm”rja honom.
029:008 Och du skall f”ra fram hans s”ner och s„tta livkl„dnader p† dem.
029:009 Och du skall omgjorda dem, Aron och hans s”ner, med b„lten och
binda huvor p† dem. Och de skola hava pr„stad”met s†som en
ev„rdlig r„tt. S† skall du f”retaga handfyllning med Aron och
hans s”ner.
029:010 Och du skall f”ra tjuren fram inf”r uppenbarelset„ltet, och Aron
och hans s”ner skola l„gga sina h„nder p† tjurens huvud.
029:011 Sedan skall du slakta tjuren inf”r HERRENS ansikte, vid ing†ngen
till uppenbarelset„ltet.
029:012 Och du skall taga av tjurens blod och stryka med ditt finger p†
altarets h”rn; men allt det ”vriga skall du gjuta ut vid foten
av altaret.
029:013 Och du skall taga allt det fett som omsluter in„lvorna, s† ock
leverfettet och b†da njurarna med det fett som sitter p† dem,
och f”rbr„nna det p† altaret.
029:014 Men k”ttet av tjuren och hans hud och hans orenlighet skall du
br„nna upp i eld utanf”r l„gret. Det „r ett syndoffer.
029:015 Och du skall taga den ena v„duren, och Aron och hans s”ner skola
l„gga sina h„nder p† v„durens huvud. 029:016 Sedan skall du slakta v„duren och taga hans blod och st„nka p†
altaret runt omkring;
029:017 men sj„lva v„duren skall du dela i dess stycken, och du skall
tv† in„lvorna och f”tterna och l„gga dem p† styckena och
huvudet.
029:018 Och du skall f”rbr„nna hela v„duren p† altaret; det „r ett
br„nnoffer †t HERREN. En v„lbehaglig lukt, ett eldsoffer †t
HERREN „r det.
029:019 D„refter skall du taga den andra v„duren, och Aron och hans
s”ner skola l„gga sina h„nder p† v„durens huvud. 029:020 Sedan skall du slakta v„duren och taga av hans blod och bestryka
Arons h”gra ”rsnibb och hans s”ners h”gra ”rsnibb och tummen p†
deras h”gra hand och stort†n p† deras h”gra fot; men det ”vriga
blodet skall det st„nka p† altaret runt omkring.
029:021 Och du skall taga av blodet p† altaret och av sm”rjelseoljan och
st„nka p† Aron och hans kl„der, och likaledes p† hans s”ner och
hans s”ners kl„der; s† bliver han helig, han sj„lv s†v„l som
hans kl„der, och likaledes hans s”ner s†v„l som hans s”ners
kl„der.
029:022 Och du skall taga fettet av v„duren, svansen och det fett som
omsluter in„lvorna, s† ock leverfettet och b†da njurarna med
fettet p† dem, d„rtill det h”gra l†rstycket ty detta „r
handfyllningsv„duren.
029:023 Och du skall taga en rundkaka, en oljebr”dskaka och en tunnkaka
ur korgen med de osyrade br”den, som st†r inf”r HERRENS ansikte.
029:024 Och du skall l„gga alltsammans p† Arons och hans s”ners h„nder
och vifta det s†som ett viftoffer inf”r HERRENS ansikte.
029:025 Sedan skall du taga det ur deras: h„nder och f”rbr„nna det p†
altaret ovanp† br„nnoffret, till en v„lbehaglig lukt inf”r
HERREN; det „r ett eldsoffer †t HERREN.
029:026 Och du skall taga bringan av Arons handfyllningsv„dur och vifta
den s†som ett viftoffer inf”r HERRENS ansikte, och detta skall
vara din del.
029:027 S† skall du helga viftoffersbringan och offerg„rdsl†ret, det som
viftas och det som gives s†som offerg„rd, de delar av
handfyllningsv„duren, som skola tillh”ra Aron och hans s”ner.
029:028 Och detta skall tillh”ra Aron och; hans s”ner s†som en ev„rdlig
r„tt av Israels barn, ty det „r en offerg„rd. Det skall vara en
g„rd av Israels barn, av deras tackoffer, en g„rd av dem †t
HERREN.
029:029 Och Arons heliga kl„der skola hans s”ner hava efter honom, f”r
att de i dem m† bliva smorda och mottaga handfyllning.
029:030 I sju dagar skall den av hans s”ner, som bliver pr„st i hans
st„lle, ikl„da sig dem, den som skall g† in i uppenbarelset„ltet
f”r att g”ra tj„nst i helgedomen.
029:031 Och du skall taga handfyllningsv„duren och koka hans k”tt p† en
helig plats.
029:032 Och v„durens k”tt j„mte br”det: som „r i korgen skola Aron och
hans s”ner „ta vid ing†ngen till uppenbarelset„ltet; de skola
„ta detta,
029:033 det som har anv„nts till att bringa f”rsoning vid deras
handfyllning och helgande, men ingen fr„mmande f†r ta d„rav, ty
det „r heligt.
029:034 Och om n†got av handfyllningsk”ttet eller av br”det bliver ”ver
till f”ljande morgon, s† skall du i eld br„nna upp detta som har
blivit ”ver; det f†r icke „tas, ty det „r heligt.
029:035 S† skall du g”ra med Aron och hans s”ner, i alla stycken s†som
jag har bjudit dig. Sju dagar skall deras handfyllning vara. 029:036 Och var dag skall du offra en tjur s†som syndoffer till
f”rsoning och rena altaret, i det du bringar f”rsoning f”r det;
och du skall sm”rja det f”r att helga det.
029:037 I sju dagar skall du bringa f”rsoning f”r altaret och helga det.
S† bliver altaret h”gheligt; var och en som kommer vid altaret
bliver helig.
029:038 Och detta „r vad du skall offra p† altaret: tv† †rsgamla lamm
f”r var dag best„ndigt.
029:039 Det ena lammet skall du offra om morgonen, och det andra lammet
skall du offra vid aftontiden,
029:040 och till det f”rsta lammet en tiondedels efa fint mj”l, begjutet
med en fj„rdedels hin olja av st”tta oliver, och s†som
drickoffer en fj„rdedels hin vin.
029:041 Det andra lammet skall du offra vid aftontiden; med likadant
spisoffer och drickoffer som om morgonen skall du offra det,
till en v„lbehaglig lukt, ett eldsoffer †t HERREN.
029:042 Detta skall vara edert dagliga br„nnoffer fr†n sl„kte till
sl„kte, vid ing†ngen till uppenbarelset„ltet, inf”r HERRENS
ansikte, d„r jag skall uppenbara mig f”r eder, f”r att d„r tala
med dig.
029:043 D„r skall jag uppenbara mig f”r Israels barn, och det rummet
skall bliva helgat av min h„rlighet.
029:044 Och jag skall helga uppenbarelset„ltet och altaret, och Aron och
hans s”ner skall jag helga till att bliva pr„ster †t mig.
029:045 Och jag skall bo mitt ibland Israels barn och vara deras Gud. 029:046 Och de skola f”rnimma att jag „r HERREN, deras Gud, som f”rde
dem ut ur Egyptens land, f”r att jag skulle bo mitt ibland
dem. Jag „r HERREN, deras Gud.
030:001 Och du skall g”ra ett altare f”r att ant„nda r”kelse d„rp†, av
akacietr„ skall du g”ra det.
030:002 Det skall vara en aln l†ngt och en aln brett -- en liksidig
fyrkant -- och tv† alnar h”gt; dess horn skola vara i ett stycke
d„rmed.
030:003 Och du skall ”verdraga det med rent guld, dess skiva, dess
v„ggar runt omkring och dess h”rn; och du skall g”ra en rand av
guld d„rp† runt omkring.
030:004 Och du skall till det g”ra tv† ringar av guld och s„tta dem
nedanf”r randen, p† dess b†da sidor; p† de b†da sidostyckena
skall du s„tta dem. De skola vara d„r, f”r att st„nger m†
skjutas in i dem, s† att man med dem kan b„ra altaret.
030:005 Och du skall g”ra st„ngerna av akacietr„ och ”verdraga dem med
guld.
030:006 Och du skall st„lla det framf”r den f”rl†t som h„nger framf”r
vittnesb”rdets ark, s† att det st†r framf”r n†dastolen, som „r
ovanp† vittnesb”rdet, d„r jag skall uppenbara mig f”r dig.
030:007 Och Aron skall ant„nda v„lluktande r”kelse d„rp†; var morgon,
n„r han tillreder lamporna, skall han ant„nda r”kelse;
030:008 och likaledes skall Aron ant„nda r”kelse, n„r han vid aftontiden
s„tter upp lamporna. Detta skall vara det dagliga r”koffret
inf”r HERRENS ansikte, fr†n sl„kte till sl„kte.
030:009 I skolen icke l†ta n†gon fr„mmande r”kelse komma d„rp†, ej
heller br„nnoffer eller spisoffer; och intet drickoffer skolen
utgjuta d„rp†.
030:010 Och Aron skall en g†ng om †ret bringa f”rsoning f”r dess horn;
med blod av f”rsoningssyndoffret skall han en g†ng om †ret
bringa f”rsoning f”r det, sl„kte efter sl„kte. Det „r h”gheligt
f”r HERREN.
030:011 Och HERREN talade till Mose och sade: 030:012 N„r du r„knar antalet av Israels barn, n„mligen av dem som
inm”nstras, skall vid m”nstringen var och en giva †t HERREN en
f”rsoningsg†va f”r sig, p† det att ingen hems”kelse m† drabba
dem vid m”nstringen.
030:013 Detta „r vad var och en som upptages bland de inm”nstrade skall
giva: en halv sikel, efter helgedomssikelns vikt -- sikeln
r„knad till tjugu gera -- en halv sikel s†som offerg„rd †t
HERREN,
030:014 Var och en som upptages bland de inm”nstrade, var och en som „r
tjugu †r gammal eller d„rut”ver, skall giva detta s†som
offerg„rd †t HERREN.
030:015 Den rike skall icke giva mer och den fattige icke mindre „n en
halv sikel, n„r I given offerg„rden †t HERREN, till att bringa
f”rsoning f”r eder.
030:016 Och du skall taga f”rsoningspenningarna av Israels barn och
anv„nda dem till arbetet vid uppenbarelset„ltet. S† skall ske,
f”r att Israels barn m† vara i †minnelse inf”r HERRENS ansikte,
och f”r att f”rsoning m† bringas f”r eder.
030:017 Och HERREN talade till Mose och sade: 030:018 Du skall ock g”ra ett b„cken av koppar med en fotst„llning av
koppar, till tvagning, och st„lla det mellan uppenbarelset„ltet
och altaret och gjuta vatten d„ri.
030:019 Och Aron och hans s”ner skola tv† sina h„nder och f”tter med
vatten d„rur.
030:020 N„r de g† in i uppenbarelset„ltet, skola de tv† sig med vatten,
p† del att de icke m† d”; s† ock n„r de tr„da fram till altaret
f”r att g”ra tj„nst genom att ant„nda eldsoffer †t HERREN.
030:021 De skola tv† sina h„nder och f”tter, p† det att de icke m†
d”. Och detta skall vara en ev„rdlig stadga f”r dem: f”r honom
sj„lv och hans avkomlingar fr†n sl„kte till sl„kte.
030:022 Och HERREN talade till Mose och sade: 030:023 Tag dig ock kryddor av yppersta slag: fem hundra siklar
myrradropp, h„lften s† mycket kanel av finaste slag, allts† tv†
hundra femtio siklar, likaledes tv† hundra femtio siklar kalmus
av finaste slag,
030:024 d„rtill fem hundra siklar kassia, efter helgedomssikelns vikt,
och en hin olivolja.
030:025 Och du skall av detta g”ra en helig sm”rjelseolja, en
konstm„ssigt beredd salva; det skall vara en helig
sm”rjelseolja.
030:026 Och du skall d„rmed sm”rja uppenbarelset„ltet, vittnesb”rdets
ark,
030:027 bordet med alla dess tillbeh”r, ljusstaken med dess tillbeh”r,
r”kelsealtaret,
030:028 br„nnoffersaltaret med alla dess tillbeh”r, „ntligen b„ckenet
med dess fotst„llning.
030:029 Och du skall helga dem, s† att de bliva h”gheliga; var och en
som sedan kommer vid dem bliver helig.
030:030 Och Aron och hans s”ner skall du sm”rja, och du skall helga dem
till att bliva pr„ster †t mig.
030:031 Och till Israels barn skall du tala och s„ga: Detta skall vara
min heliga sm”rjelseolja hos eder, fr†n sl„kte till sl„kte.
030:032 P† ingen annan m„nniskas kropp m† den komma, ej heller m†n I
g”ra n†gon annan s† sammansatt som denna. Helig „r den, helig
skall den vara f”r eder.
030:033 Den som bereder en s†dan salva, och den som anv„nder n†got d„rav
p† n†gon fr„mmande, han skall utrotas ur sin sl„kt.
030:034 Ytterligare sade HERREN till Mose: Tag dig v„lluktande kryddor,
stakte och sj”nagel och galban, och j„mte dessa v„llukter rent
r”kelseharts, lika mycket av vart slag,
030:035 och g”r d„rav r”kelse, en konstm„ssigt beredd blandning, saltad,
ren, helig.
030:036 Och en del av den skall du st”ta till pulver och l„gga framf”r
vittnesb”rdet i uppenbarelset„ltet, d„r jag vill uppenbara mig
f”r dig. H”ghelig skall den vara f”r eder.
030:037 Och ingen annan r”kelse m†n I g”ra †t eder s† sammansatt som
denna skall vara. Helig skall den vara dig f”r HERREN.
030:038 Den som g”r s†dan f”r att njuta av dess lukt, han skall utrotas
ur sin sl„kt.
031:001 Och HERREN talade till Mose och sade: 031:002 Se, jag har kallat och n„mnt Besalel, son till Uri, son till
Hur, av Juda stam;
031:003 och jag har uppfyllt honom med Guds Ande, med vishet och
f”rst†nd och kunskap och med allt slags sl”jdskicklighet, 031:004 till att t„nka ut konstarbeten, till att arbeta i guld, silver
och koppar,
031:005 till att snida stenar f”r infattning och till att snida i tr„,
korteligen, till att utf”ra alla slags arbeten. 031:006 Och se, jag har givit honom till medhj„lpare Oholiab, Ahisamaks
son, av Dans stam, och †t alla edra konstf”rfarna m„n har jag
givit vishet i hj„rtat. Dessa skola kunna g”ra allt vad jag har
bjudit dig:
031:007 uppenbarelset„ltet, vittnesb”rdets ark, n†dastolen d„rp†, alla
uppenbarelset„ltets tillbeh”r,
031:008 bordet med dess tillbeh”r, den gyllene ljusstaken med alla dess
tillbeh”r, r”kelsealtaret,
031:009 br„nnoffersaltaret med alla dess tillbeh”r, b„ckenet med dess
fotst„llning,
031:010 de stickade kl„derna och pr„sten Arons andra heliga kl„der, s†
och hans s”ners pr„stkl„der,
031:011 „ntligen sm”rjelseoljan och den v„lluktande r”kelsen till
helgedomen. De skola utf”ra sitt arbete i alla stycken s†som jag
har bjudit dig.
031:012 Och HERREN talade till Mose och sade: 031:013 Tala du till Israels barn och s„g: Mina sabbater skolen I h†lla,
ty de „ro ett tecken mellan mig och eder, fr†n sl„kte till
sl„kte, f”r att I skolen veta att jag „r HERREN, som helgar
eder.
031:014 S† h†llen nu sabbaten, ty den skall vara eder helig. Den som
ohelgar den skall straffas med d”den; ty var och en som p† den
dagen g”r n†got arbete, han skall utrotas ur sin sl„kt.
031:015 Sex dagar skall arbete g”ras, men p† sjunde dagen „r vilosabbat,
en HERRENS helgdag. Var och en som g”r n†got arbete p†
sabbatsdagen skall straffas med d”den.
031:016 Och Israels barn skola h†lla sabbaten, s† att de fira den sl„kte
efter sl„kte, s†som ett evigt f”rbund.
031:017 Den skall vara ett ev„rdligt tecken mellan mig och Israels barn;
ty p† sex dagar gjorde HERREN himmel och jord, men p† sjunde
dagen vilade han och tog sig ro.
031:018 N„r han nu hade talat ut med; Mose p† Sinai berg, gav han honom
vittnesb”rdets tv† tavlor, tavlor av sten, p† vilka Gud hade
skrivit med sitt finger.
032:001 Men n„r folket s†g att Mose dr”jde att komma ned fr†n berget,
f”rsamlade de sig omkring Aron och sade till honom: &fraq12;Upp, g”r
oss en gud som kan g† framf”r oss; ty vi veta icke vad som har
vederfarits denne Mose, honom som f”rde oss upp ur Egyptens
land.&fraq12;
032:002 D† sade Aron till dem: &fraq12;Tagen guldringarna ut ur ”ronen p† edra
hustrur, edra s”ner och edra d”ttrar, och b„ren dem till mig.
032:003 D† tog allt folket av sig guldringarna som de hade i ”ronen, och
de buro dem till Aron;
032:004 och han tog emot guldet av dem och formade det med en mejsel och
gjorde d„rav en gjuten kalv. Och de sade: &fraq12;Detta „r din Gud,
Israel, han som har f”rt dig upp ur Egyptens land.&fraq12;
032:005 N„r Aron s†g detta, byggde han ett altare †t honom. Och Aron l„t
utropa och s„ga: &fraq12;I morgon bliver en HERRENS h”gtid.&fraq12;
032:006 Dagen d„refter stodo de bittida upp och offrade br„nnoffer och
buro fram tackoffer, och folket satte sig ned till att „ta och
dricka, och d„rp† stodo de upp till att leka.
032:007 D† sade HERREN till Mose: &fraq12;G† ditned, ty ditt folk, som du har
f”rt upp ur Egyptens land, har tagit sig till, vad f”rd„rvligt
„r.
032:008 De hava redan vikit av ifr†n den v„g som jag bj”d dem g†; de
hava gjort sig en gjuten kalv. Den hava de tillbett, †t den hava
de offrat, och sagt: 'Detta „r din Gud, Israel, han som har f”rt
dig upp ur Egyptens land.&fraq12;
032:009 Och HERREN sade ytterligare till Mose: &fraq12;Jag ser att detta folk
„r ett h†rdnackat folk.
032:010 S† l†t mig nu vara, p† det att min vrede m† brinna mot dem, och
p† det att jag m† f”rg”ra dem; dig vill jag sedan g”ra till ett
stort folk.&fraq12;
032:011 Men Mose b”nf”ll inf”r HERREN, sin Gud, och sade: &fraq12;HERRE, varf”r
skulle din vrede brinna mot ditt folk, som du med stor kraft och
stark hand har f”rt ut ur Egyptens land?
032:012 Varf”r skulle egyptierna f† s„ga: 'Till deras olycka har han
f”rt dem ut, till att dr„pa dem bland bergen och f”rg”ra dem
fr†n jorden'? V„nd dig ifr†n din vredes gl”d, och †ngra det onda
du nu har i sinnet mot ditt folk.
032:013 T„nk p† Abraham, Isak och Israel, dina tj„nare, †t vilka du med
ed vid dig sj„lv har givit det l”ftet: 'Jag skall g”ra eder s„d
talrik s†som stj„rnorna p† himmelen, och hela det land som jag
har talat om skall jag giva †t eder s„d, och de skola f† det
till ev„rdlig arvedel.'&fraq12;
032:014 D† †ngrade HERREN det onda som han hade hotat att g”ra mot sitt
folk.
032:015 Och Mose v„nde sig om och steg ned fr†n berget, och han hade med
sig vittnesb”rdets tv† tavlor. Och p† tavlornas b†da sidor var
skrivet b†de p† den ena sidan och p† den andra var skrivet.
032:016 Och tavlorna voro gjorda av Gud, och skriften var Guds skrift,
inristad p† tavlorna.
032:017 N„r Josua nu h”rde huru folket skriade, sade han till Mose:
&fraq12;Krigsrop h”res i l„gret.&fraq12;
032:018 Men han svarade: &fraq12;Det „r varken segerrop som h”res, ej heller „r
det ett ropande s†som efter nederlag; det „r s†ng jag h”r.&fraq12;
032:019 N„r sedan Mose kom n„rmare l„gret och fick se kalven och dansen,
uppt„ndes hans vrede, och han kastade tavlorna ifr†n sig och
slog s”nder dem nedanf”r berget.
032:020 Sedan tog han kalven som de hade gjort, och br„nde den i eld och
krossade den till stoft; detta str”dde han i vattnet och gav det
†t Israels barn att dricka.
032:021 Och Mose sade till Aron: &fraq12;Vad har folket gjort dig, eftersom du
har kommit dem att beg† en s† stor synd?&fraq12;
032:022 Aron svarade: &fraq12;Min herres vrede m† icke uppt„ndas; du vet sj„lv
att detta folk „r ont.
032:023 De sade till mig: 'G”r oss en gud som kan g† framf”r oss; ty vi
veta icke vad som har vederfarits denne Mose, honom som f”rde
oss upp ur Egyptens land.'
032:024 D† sade jag till dem: 'Den som har guld tage det av sig'; och de
g†vo det †t mig. Och jag kastade det i elden, och s† kom kalven
till.&fraq12;
032:025 D† nu Mose s†g att folket var l”ssl„ppt, eftersom Aron, till
skadegl„dje f”r deras fiender, hade sl„ppt dem l”sa, 032:026 st„llde han sig i porten till l„gret och ropade: &fraq12;Var och en som
h”r HERREN till komme hit till mig.&fraq12; D† f”rsamlade sig till
honom alla Levi barn.
032:027 Och han sade till dem: &fraq12;S† s„ger HERREN, Israels Gud: Var och en
binde sitt sv„rd vid sin l„nd. G†n s† igenom l„gret, fram och
tillbaka, fr†n den ena porten till den andra, Och dr„pen vem I
finnen, vore det ocks† broder eller v„n eller fr„nde.
032:028 Och Levi barn gjorde s†som Mose hade sagt; och p† den dagen
f”llo av folket vid pass tre tusen m„n.
032:029 Och Mose sade: &fraq12;Eftersom I nu haven st†tt emot edra egna s”ner
och br”der, m†n I i dag taga handfyllning till HERRENS tj„nst,
f”r att v„lsignelse i dag m† komma ”ver eder.&fraq12;
032:030 Dagen d„refter sade Mose till folket: &fraq12;I haven beg†tt en stor
synd. Jag vill nu stiga upp till HERREN och se till, om jag kan
bringa f”rsoning f”r eder synd.&fraq12;
032:031 Och Mose gick tillbaka till HERREN och sade: &fraq12;Ack, detta folk
har beg†tt en stor synd; de hava gjort sig en gud av guld.
032:032 Men f”rl†t dem nu deras synd; varom icke, s† utpl†na mig ur
boken som du skriver i.&fraq12;
032:033 Men HERREN svarade Mose: &fraq12;Den som har syndat mot mig, honom
skall jag utpl†na ur min bok.
032:034 G† nu och f”r folket dit jag har sagt dig; se, min „ngel skall
g† framf”r dig. Men n„r min hems”kelses dag kommer, skall jag p†
dem hems”ka deras synd.&fraq12;
032:035 S† straffade HERREN folket, d„rf”r att de hade gjort kalven, den
som Aron gjorde.
033:001 Och HERREN sade till Mose: &fraq12;Upp, drag †stad h„rifr†n med folket
som du har f”rt upp ur Egyptens land, och begiv dig till det
land som jag med ed har lovat †t Abraham, Isak och Jakob, i det
jag sade: 'Źt din s„d skall jag giva det.'
033:002 Jag skall s„nda en „ngel framf”r dig och f”rjaga kanan‚erna,
amor‚erna, hetiterna, periss‚erna, hiv‚erna och jebus‚erna,
033:003 f”r att du m† komma till ett land som flyter av mj”lk och
honung. Ty eftersom du „r ett h†rdnackat folk, vill jag icke
sj„lv draga upp med dig; jag kunde d† f”rg”ra dig under v„gen.&fraq12;
033:004 N„r folket h”rde detta str„nga tal, blevo de sorgsna, och ingen
tog sina smycken p† sig.
033:005 Och HERREN sade till Mose: &fraq12;S„g till Israels barn: I „ren ett
h†rdnackat folk. Om jag allenast ett ”gonblick droge med dig,
skulle jag f”rg”ra dig. Men l„gg nu av dig dina smycken, s† vill
jag se till, vad jag skall g”ra med dig.&fraq12;
033:006 S† togo d† Israels barn av sig sina smycken och voro utan dem
allt ifr†n vistelsen vid Horebs berg.
033:007 Men Mose hade f”r sed att taga t„ltet och sl† upp det ett stycke
utanf”r l„gret; och han kallade det &fraq12;uppenbarelset„ltet&fraq12;. Och
var och en som ville r†dfr†ga HERREN m†ste g† ut till
uppenbarelset„ltet utanf”r l„gret.
033:008 Och s† ofta Mose gick ut till t„ltet, stod allt folket upp, och
var och en st„llde sig vid ing†ngen till sitt t„lt och sk†dade
efter Mose, till dess han hade kommit in i t„ltet.
033:009 Och s† ofta Mose kom in i t„ltet, steg molnstoden ned och blev
st†ende vid ing†ngen till t„ltet; och han talade med Mose.
033:010 Och allt folket s†g molnstoden st† vid ing†ngen till t„ltet; d†
f”ll allt folket ned och tillbad, var och en vid ing†ngen till
sitt t„lt.
033:011 Och HERREN talade med Mose ansikte mot ansikte, s†som n„r den
ena m„nniskan talar med den andra. Sedan v„nde Mose tillbaka
till l„gret; men hans tj„nare Josua, Nuns son, en ung man,
l„mnade icke t„ltet.
033:012 Och Mose sade till HERREN: &fraq12;V„l s„ger du till mig: 'F”r detta
folk ditupp'; men du har icke l†tit mig veta vem du vill s„nda
med mig Du har dock sagt: 'Jag k„nner dig vid namn, och du har
funnit n†d f”r mina ”gon.'
033:013 Om jag allts† har funnit n†d f”r dina ”gon, s† l†t mig se dina
v„gar och l„ra k„nna dig; jag vill ju finna n†d f”r dina
”gon. Och se d„rtill, att detta folk „r ditt folk.&fraq12;
033:014 Han sade: &fraq12;Skall jag d† sj„lv g† med och f”ra dig till ro?&fraq12; 033:015 Han svarade honom: &fraq12;Om du icke sj„lv vill g† med, s† l†t oss
alls icke draga upp h„rifr†n.
033:016 Ty varigenom skall man kunna veta att jag och ditt folk hava
funnit n†d f”r dina ”gon, om icke d„rigenom att du g†r med oss,
s† att vi, jag och ditt folk, utm„rkas framf”r alla andra folk
p† jorden?&fraq12;
033:017 HERREN svarade Mose: &fraq12;Vad du nu har beg„rt skall jag ock g”ra;
ty du har funnit n†d f”r mina ”gon, och jag k„nner dig vid
namn.&fraq12;
033:018 D† sade han: &fraq12;L†t mig allts† se din h„rlighet.&fraq12; 033:019 Han svarade: &fraq12;Jag skall l†ta all min sk”nhet g† f”rbi dig d„r du
st†r, och jag skall utropa namnet 'HERREN' inf”r dig; jag skall
vara n†dig mot den jag vill vara n†dig emot, och skall f”rbarma
mig ”ver den jag vill f”rbarma mig ”ver.
033:020 Ytterligare sade han: &fraq12;Mitt ansikte kan du dock icke f† se, ty
ingen m„nniska kan se mig och leva.&fraq12;
033:021 D„refter sade HERREN: &fraq12;Se, h„r „r en plats n„ra intill mig;
st„ll dig d„r p† klippan.
033:022 N„r nu min h„rlighet g†r f”rbi, skall jag l†ta dig st† d„r i en
klyfta p† berget, och jag skall ”vert„cka dig med min hand, till
dess jag har g†tt f”rbi.
033:023 Sedan skall jag taga bort min hand, och d† skall du f† se mig p†
ryggen; men mitt ansikte kan ingen se.&fraq12;
034:001 Och HERREN sade till Mose: &fraq12;Hugg ut †t dig tv† stentavlor,
likadana som de f”rra voro, s† vill jag skriva p† tavlorna samma
ord som stodo p† de f”rra tavlorna, vilka du slog s”nder.
034:002 Och var redo till i morgon, du skall d† p† morgonen stiga upp p†
Sinai berg och st„lla dig p† toppen av berget, mig till m”tes,
034:003 men ingen m† stiga upp med dig, och p† hela berget f”r ingen
annan visa sig; ej heller m† f†r och f„kreatur g† i bet framemot
detta berg.&fraq12;
034:004 Och han h”gg ut tv† stentavlor likadana som de f”rra voro. Och
bittida f”ljande morgon begav sig Mose upp p† Sinai berg, s†som
HERREN hade bjudit honom, och tog de tv† stentavlorna med sig.
034:005 D† steg HERREN ned i molnskyn. Och han st„llde sig d„r n„ra
intill honom och †kallade HERRENS namn.
034:006 Och HERREN gick f”rbi honom, d„r han stod, och utropade:
&fraq12;HERREN! HERREN! -- en Gud, barmh„rtig och n†dig, l†ngmodig och
stor i mildhet och trofasthet,
034:007 som bevarar n†d mot tusenden, som f”rl†ter missg„rning och
”vertr„delse och synd, men som ingalunda l†ter n†gon bliva
ostraffad, utan hems”ker f„dernas missg„rning p† barn och
barnbarn och efterkommande i tredje och fj„rde led.&fraq12;
034:008 D† b”jde Mose sig med hast ned mot jorden och tillbad 034:009 och sade: &fraq12;Om jag har funnit n†d f”r dina ”gon, Herre, s† m†
Herren g† med oss. Ty v„l „r det ett h†rdnackat folk, men du
vill ju f”rl†ta oss v†r missg„rning och synd och taga oss till
din arvedel.&fraq12;
034:010 Han svarade: &fraq12;V„lan, jag vill sluta ett f”rbund. Inf”r hela ditt
folk skall jag g”ra under, s†dana som icke hava blivit gjorda i
n†got land eller bland n†got folk. Och hela det folk som du
tillh”r skall se att HERRENS g„rningar „ro underbara, de som jag
skall g”ra med dig.
034:011 H†ll de bud som jag i dag giver dig. Se, jag skall f”rjaga f”r
dig amor‚erna, kanan‚erna, hetiterna, periss‚erna, hiv‚erna och
jebus‚erna.
034:012 Tag dig till vara f”r att sluta f”rbund med inbyggarna i det
land dit du kommer, och l†t dem icke bliva till en snara bland
eder.
034:013 Fastmer skolen I bryta ned deras altaren och sl† s”nder deras
stoder och hugga ned deras Aseror.
034:014 Ja, du skall icke tillbedja n†gon annan gud, ty HERREN heter
Nit„lskare; en nit„lskande Gud „r han.
034:015 Du m† icke sluta n†got f”rbund med landets inbyggare. Ty i
trol”s avf„llighet l”pa de efter sina gudar och offra †t sina
gudar; och n„r de d† inbjuda dig, kommer du att „ta av deras
offer;
034:016 du tager ock deras d”ttrar till hustrur †t dina s”ner, och n„r
d† deras d”ttrar i avf„llighet l”pa efter sina gudar, skola de
f”rleda dina s”ner till att likaledes l”pa efter deras gudar.
034:017 Gjutna gudar skall du icke g”ra †t dig.
034:018 Det osyrade br”dets h”gtid skall, du h†lla: i sju dagar skall du
„ta osyrat br”d, s†som jag har bjudit dig, p† den best„mda tiden
i m†naden Abib; ty i m†naden Abib drog du ut ur Egypten.
034:019 Allt det som ”ppnar moderlivet skall h”ra mig till, ocks† allt
hank”n bland din boskap, som ”ppnar moderlivet, s†v„l av
f„kreaturen som av sm†boskapen.
034:020 Men vad som bland †snor ”ppnar moderlivet skall du l”sa med ett
f†r, och om du icke vill l”sa det, skall du krossa nacken p†
det. Var f”rstf”dd bland dina s”ner skall du l„sa. Och ingen
skall med tomma h„nder tr„da fram inf”r mitt ansikte.
034:021 Sex dagar skall du arbeta, men p† sjunde dagen skall du h†lla
vilodag; b†de under pl”jningstiden och under sk”rdetiden skall
du h†lla vilodag.
034:022 Och veckoh”gtiden skall du h†lla, f”r f”rstlingen av
vetesk”rden, s† ock b„rgningsh”gtiden, n„r †ret har g†tt till
„nda.
034:023 Tre g†nger om †ret skall allt ditt mank”n tr„da fram inf”r
HERRENS, din herres, Israels Guds, ansikte.
034:024 Ty jag skall f”rdriva folk f”r dig och utvidga ditt omr†de; och
ingen skall st† efter ditt land, n„r du drager upp, tre g†nger
om †ret, f”r att tr„da fram inf”r HERRENS, din Guds, ansikte.
034:025 Du skall icke offra blodet av mitt slaktoffer j„mte n†got som „r
syrat. Och p†skh”gtidens slaktoffer skall icke l„mnas kvar ”ver
natten till morgonen.
034:026 Det f”rsta av din marks f”rstlingsfrukter skall du f”ra till
HERRENS, din Guds, hus.
Du skall icke koka en killing i dess moders mj”lk.&fraq12;
034:027 Och HERREN sade till Mose: &fraq12;Teckna upp †t dig dessa ord; ty i
enlighet med dessa ord har jag slutit ett f”rbund med dig och
med Israel.&fraq12;
034:028 Och han blev kvar d„r hos HERREN i fyrtio dagar och fyrtio
n„tter, utan att „ta och utan att dricka. Och han skrev p†
tavlorna f”rbundets ord, de tio orden.
034:029 N„r sedan Mose steg ned fr†n Sinai berg, och p† v„gen ned fr†n
berget hade vittnesb”rdets tv† tavlor med sig, visste han icke
att hans ansiktes hy hade blivit str†lande d„rav att han hade
talat med honom.
034:030 Och n„r Aron och alla Israels barn s†go huru Moses ansiktes hy
str†lade, fruktade de f”r att komma honom n„ra.
034:031 Men Mose ropade till dem; d† v„nde Aron och menighetens alla
h”vdingar tillbaka till honom, och Mose talade till dem.
034:032 D„refter kommo alla Israels barn fram till honom, och han gav
dem alla de bud som HERREN hade f”rkunnat f”r honom p† Sinai
berg.
034:033 Och n„r Mose hade slutat sitt tal till dem, h„ngde han ett
t„ckelse f”r sitt ansikte.
034:034 Men s† ofta Mose skulle tr„da inf”r HERRENS ansikte f”r att tala
med honom, lade han av t„ckelset, till dess han †ter gick
ut. Och sedan han hade kommit ut, f”rkunnade han f”r Israels
barn det som hade blivit honom bjudet.
034:035 D† s†go Israels barn var g†ng huru Moses ansiktes by str†lade,
och Mose h„ngde d† †ter t„ckelset ”ver sitt ansikte, till dess
han †nyo skulle g† in f”r att tala med honom.
035:001 Och Mose f”rsamlade Israels barns hela menighet och sade till
dem: &fraq12;Detta „r vad HERREN har bjudit eder att g”ra:
035:002 Sex dagar skall arbete g”ras, men p† sjunde dagen skolen I hava
helgdag, en HERRENS vilosabbat. Var och en som p† den dagen g”r
n†got arbete skall d”das.
035:003 I skolen icke t„nda upp eld p†: sabbatsdagen, var I „n „ren
bosatta.
035:004 Och Mose sade till Israels barns hela menighet: &fraq12;Detta „r vad
HERREN har bjudit och sagt:
035:005 L†ten bland eder upptaga en g„rd †t HERREN, s† att var och en
som har ett d„rtill villigt hj„rta b„r fram denna g†rd †t
HERREN: guld, silver och koppar,
035:006 m”rkbl†tt, purpurr”tt, rosenr”tt och vitt garn och geth†r, 035:007 r”df„rgade v„durskinn, tahasskinn, akacietr„, 035:008 olja till ljusstaken, kryddor till sm”rjelseoljan och till den
v„lluktande r”kelsen,
035:009 „ntligen onyxstenar och infattningsstenar, till att anv„ndas f”r
efoden och f”r br”stsk”lden.
035:010 Och alla konstf”rfarna m„n bland eder m† komma och f”rf„rdiga
allt vad HERREN har bjudit:
035:011 tabernaklet, dess t„ckelse och ”verdraget till detta, dess
h„ktor, br„der, tv„rst„nger, stolpar och fotstycken, 035:012 arken med dess st„nger, n†dastolen och den f”rl†t som skall
h„nga framf”r den,
035:013 bordet med dess st„nger och alla dess tillbeh”r och sk†debr”den,
035:014 ljusstaken med dess tillbeh”r och dess lampor, oljan till
ljusstaken,
035:015 r”kelsealtaret med dess st„nger, sm”rjelseoljan och den
v„lluktande r”kelsen, f”rh„nget f”r ing†ngen till tabernaklet, 035:016 br„nnoffersaltaret med tillh”rande koppargaller, dess st„nger
och alla dess tillbeh”r, b„ckenet med dess fotst„llning, 035:017 omh„ngena till f”rg†rden, dess stolpar och fotstycken, f”rh„nget
f”r porten till f”rg†rden,
035:018 tabernaklets pluggar och f”rg†rdens pluggar med deras streck,
035:019 „ntligen de stickade kl„derna till tj„nsten i helgedomen och
pr„sten Arons andra heliga kl„der, s† ock hans s”ners
pr„stkl„der.&fraq12;
035:020 Och Israels barns hela menighet gick sin v„g bort ifr†n Mose. 035:021 Sedan kommo de tillbaka, var och en som av sitt hj„rta manades
d„rtill; och var och en som hade en d„rtill villig ande bar fram
en g„rd †t HERREN till f”rf„rdigande av uppenbarelset„ltet och
till allt arbete d„rvid och till de heliga kl„derna.
035:022 De kommo, b†de m„n och kvinnor, och framburo, var och en efter
sitt hj„rtas villighet, sp„nnen, ”rringar, fingerringar och
halssmycken, alla slags klenoder av guld, var och en som kunde
offra †t HERREN n†gon g†va av guld.
035:023 Och var och en som hade i sin „go m”rkbl†tt, purpurr”tt,
rosenr”tt eller vitt garn eller geth†r eller r”df„rgade
v„durskinn eller tahasskinn bar fram det.
035:024 Och var och en som kunde giva s†som g„rd n†got av silver eller
koppar bar fram sin g„rd †t HERREN. Och var och en som hade i
sin „go akacietr„ till f”rf„rdigande av n†got slags arbete bar
fram det.
035:025 Och alla konstf”rfarna kvinnor spunno med sina h„nder m”rkbl†tt,
purpurr”tt, rosenr”tt och vitt garn och buro fram sin sp†nad;
035:026 och alla kvinnor som av sitt hj„rta manades d„rtill och hade
l„rt konsten spunno geth†r.
035:027 Och h”vdingarna buro fram onyxstenar och infattningsstenar, till
att anv„ndas f”r efoden och f”r br”stsk”lden,
035:028 vidare kryddor och olja, till att anv„ndas f”r ljusstaken och
sm”rjelseoljan och den v„lluktande r”kelsen.
035:029 Var och en av Israels barn, man eller kvinna, vilkens hj„rta var
villigt att b„ra fram n†got till f”rf„rdigande av allt det som
HERREN genom Mose hade bjudit att man skulle g”ra, bar fram sin
frivilliga g†va †t HERREN.
035:030 och Mose sade till Israels barn: &fraq12;Sen, HERREN har kallat och
n„mnt Besalel, son till Uri, son till Hur, av Juda stam;
035:031 och han har uppfyllt honom med Guds Ande, med vishet, med
f”rst†nd och kunskap och med allt slags sl”jdskicklighet,
035:032 b†de till att t„nka ut konstarbeten och till att arbeta i guld,
silver och koppar,
035:033 till att smida stenar f”r infattning: och till att snida i tr„,
korteligen, till att utf”ra alla slags konstarbeten.
035:034 Źt honom och †t Oholiab, Ahisamaks son, av Dans stam, har han
ock givit f”rm†ga att undervisa andra.
035:035 Han har uppfyllt deras hj„rtan med vishet till att utf”ra alla
slags snideriarbeten och konstv„vnader och brokiga v„vnader av
m”rkbl†tt, purpurr”tt, rosenr”tt och vitt garn, s† ock andra
v„vnader, korteligen, alla slags arbeten och s„rskilt
konstv„vnadsarbeten.
035:001 Och Besalel och Oholiab och alla andra konstf”rfarna m„n, †t
vilka HERREN har givit vishet och f”rst†nd till att veta huru de
skola utf”ra allt arbete vid helgedomens f”rf„rdigande, skola
utf”ra det, i alla stycken s†som HERREN har bjudit.&fraq12;
036:002 D„refter kallade Mose till sig Besalel och Oholiab och alla de
andra konstf”rfarna m„nnen, †t vilka HERREN hade givit vishet i
hj„rtat, alla som av sitt hj„rta manades att tr„da fram f”r att
utf”ra arbetet.
036:003 Och de mottogo fr†n Mose hela den g„rd som Israels barn hade
burit fram till utf”rande av arbetet vid helgedomens
f”rf„rdigande. Men man fortfor att b„ra fram till honom
frivilliga g†vor, morgon efter morgon.
036:004 D† kommo alla de konstf”rfarna m„n som utf”rde allt arbetet till
helgedomen, var och en fr†n det arbete som han utf”rde,
036:005 och sade till Mose: &fraq12;Folket b„r fram mer „n som beh”ves f”r att
verkst„lla det arbete som HERREN har bjudit oss att utf”ra.&fraq12;
036:006 D† bj”d Mose att man skulle l†ta utropa i l„gret: &fraq12;Ingen, vare
sig man eller kvinna, m† vidare arbeta f”r att g”ra n†got till
helgedomen.&fraq12; S† avh”lls folket ifr†n att b„ra fram flera g†vor.
036:007 Ty vad man hade skaffat samman var tillr„ckligt f”r allt det
arbete som skulle g”ras, och man hade till och med ”ver.
036:008 S† gjorde nu alla de konstf”rfarna arbetarna tabernaklet av tio
tygv†der; av tvinnat vitt garn och av m”rkbl†tt, purpurr”tt och
rosenr”tt garn gjorde man dem, med keruber p†, i konstv„vnad.
036:009 Var v†d gjordes tjugu†tta alnar l†ng och fyra alnar bred; alla
v†derna fingo samma m†tt.
036:010 Och man fogade tillhopa fem av v†derna med varandra; likas†
fogade man tillhopa de fem ”vriga v†derna med varandra.
036:011 Och man satte ”glor av m”rkbl†tt garn i kanten p† den ena v†den,
ytterst p† det hopfogade stycket; s† gjorde man ock i kanten p†
den v†d som satt ytterst i det andra hopfogade stycket.
036:012 Femtio ”glor satte man p† den ena v†den, och femtio ”glor satte
man ytterst p† motsvarande v†d i det andra hopfogade stycket, s†
att ”glorna svarade emot varandra.
036:013 Och man gjorde femtio h„ktor av guld och fogade v†derna tillhopa
med varandra medelst h„ktorna, s† att tabernaklet utgjorde ett
helt.
036:014 Man gjorde och tygv†der av geth†r till ett t„ckelse ”ver
tabernaklet; elva s†dana v†der gjorde man. 036:015 Var v†d gjordes trettio alnar l†ng och fyra alnar bred, de elva
v†derna fingo samma m†tt.
036:016 Fem av v†derna fogade man tillhopa till ett s„rskilt stycke,
036:017 och likaledes de sex ”vriga v†derna till ett s„rskilt
stycke. Och man satte femtio ”glor i kanten p† den v†d som satt
ytterst i det ena hopfogade stycket, och femtio ”glor satte man
i kanten p† motsvarande v†d i det andra hopfogade stycket.
036:018 Och man gjorde femtio h„ktor av koppar f”r att foga tillhopa
t„ckelset, s† att det kom att utg”ra ett helt.
036:019 Vidare gjorde man ett ”verdrag av r”df„rgade v„durskinn till
t„ckelset, och ytterligare ett ”verdrag av tahasskinn att l„gga
ovanp† detta.
036:020 Br„derna till tabernaklet gjorde man av akacietr„ och st„llde
dem uppr„tt.
036:021 Tio alnar l†ngt och en och en halv aln brett gjordes vart br„de.
036:022 P† vart br„de sattes tv† tappar, f”rbundna sinsemellan med en
list; s† gjorde man p† alla br„derna till tabernaklet. 036:023 Och av tabernaklets br„der satte man tjugu p† s”dra sidan,
s”derut.
036:024 Och man gjorde fyrtio fotstycken av silver att s„tta under de
tjugu br„derna, tv† fotstycken under vart br„de f”r dess tv†
tappar.
036:025 Likaledes satte man p† tabernaklets andra sida, den norra sidan,
tjugu br„der,
036:026 med deras fyrtio fotstycken av silver, tv† fotstycken under vart
br„de.
036:027 Men p† baksidan av tabernaklet, v„sterut, satte man sex br„der. 036:028 Och tv† br„der satte man p† tabernaklets h”rn, p† baksidan; 036:029 och vartdera av dessa var sammanfogat av tv† nedtill, och
likaledes sammanh„ngande upptill, till den f”rsta ringen. S†
gjorde man med dem b†da, i de b†da h”rnen.
036:030 S†ledes blev det †tta br„der med tillh”rande fotstycken av
silver, sexton fotstycken, n„mligen tv† fotstycken under vart
br„de.
036:031 Och man gjorde tv„rst„nger av akacietr„, fem till de br„der som
voro p† tabernaklets ena sida,
036:032 och fem tv„rst„nger till de br„der som voro p† tabernaklets
andra sida, och fem tv„rst„nger till de br„der som voro p†
tabernaklets baksida, v„sterut.
036:033 Och man satte den mellersta tv„rst†ngen s†, att den gick tv„rs
”ver, mitt p† br„derna, fr†n den ena „ndan till den andra.
036:034 Och br„derna ”verdrog man med guld, och ringarna p† dem, i vilka
tv„rst„ngerna skulle skjutas in, gjorde man av guld, och
tv„rst„ngerna ”verdrog man med guld.
036:035 Man gjorde ock f”rl†ten av m”rkbl†tt, purpurr”tt, rosenr”tt och
tvinnat vitt garn; man gjorde den i konstv„vnad, med keruber p†. 036:036 Och man gjorde till den fyra stolpar av akacietr„ och ”verdrog
dem med guld, och hakarna till dem gjordes av guld, och man g”t
till dem fyra fotstycken av silver.
036:037 Och man gjorde ett f”rh„nge f”r ing†ngen till t„ltet, i brokig
v„vnad av m”rkbl†tt, purpurr”tt, rosenr”tt och tvinnat vitt
garn,
036:038 och till detta fem stolpar med deras hakar; och deras knoppar
och deras kransar ”verdrog man med guld, och deras fem
fotstycken gjordes av koppar.
037:001 Och Besalel gjorde arken av akacietr„, tv† och en halv aln l†ng,
en och en halv aln bred och en och en halv aln h”g.
037:002 Och han ”verdrog den med rent guld innan och utan; och han
gjorde p† den en rand av guld runt omkring.
037:003 Och han g”t till den fyra ringar: av guld och satte dem ”ver de
fyra f”tterna, tv† ringar p† ena sidan och tv† ringar p† andra
sidan.
037:004 Och han gjorde st„nger av akacietr„ och ”verdrog dem med guld. 037:005 Och st„ngerna sk”t han in i ringarna, p† sidorna av arken, s†
att man kunde b„ra arken.
037:006 Och han gjorde en n†dastol av rent guld, tv† och en halv aln
l†ng och en och en halv aln bred. 037:007 Och han gjorde tv† keruber av guld; i drivet arbete gjorde han
dem och satte dem vid de b†da „ndarna av n†dastolen, 037:008 en kerub vid ena „ndan och en kerub vid andra „ndan. I ett
stycke med n†dastolen gjorde han keruberna vid dess b†da „ndar. 037:009 Och keruberna bredde ut sina vingar och h”llo dem upp†t, s† att
de ”vert„ckte n†dastolen med sina vingar, under det att de hade
sina ansikten v„nda mot varandra; ned mot n†dastolen v„nde
keruberna sina ansikten.
037:010 Han gjorde ock bordet av akacietr„, tv† alnar l†ngt, en aln
brett och en och en halv aln h”gt. 037:011 Och han ”verdrog det med rent guld; och han gjorde en rand av
guld d„rp† runt omkring.
037:012 Och runt omkring det gjorde han en list av en hands bredd, och
runt omkring listen gjorde han en rand av guld. 037:013 Och han g”t till bordet fyra ringar av guld och satte ringarna i
de fyra h”rnen vid de fyra f”tterna. 037:014 Invid listen sattes ringarna, f”r att st„ngerna skulle skjutas
in i dem, s† att man kunde b„ra bordet. 037:015 Och han gjorde st„ngerna av akacietr„ och ”verdrog dem med guld;
s† kunde man b„ra bordet.
037:016 Och han gjorde k„rlen till bordet av rent guld, faten och
sk†larna, b„garna och kannorna med vilka man skulle utgjuta
drickoffer.
037:017 Han gjorde ock ljusstaken av rent guld. I drivet arbete gjorde
han ljusstaken med dess fotst„llning och dess mittelr”r;
kalkarna d„rp†, kulor och blommor, gjordes i ett stycke med den.
037:018 Och sex armar utgingo fr†n ljusstakens sidor, tre armar fr†n ena
sidan och tre armar fr†n andra sidan.
037:019 P† den ena armen sattes tre kalkar, liknande mandelblommor,
vardera best†ende av en kula och en blomma, och p† den andra
armen sammalunda tre kalkar, liknande mandelblommor, vardera
best†ende av en kula och en blomma; s† gjordes p† de sex armar
som utgingo fr†n ljusstaken
037:020 Men p† sj„lva ljusstaken sattes fyra kalkar, liknande
mandelblommor, med sina kulor och blommor.
037:021 En kula sattes under det f”rsta armparet som utgick fr†n
ljusstaken, i ett stycke med den, och en kula under det andra
armparet som utgick fr†n ljusstaken, i ett stycke med den, och
en kula under det tredje armparet som utgick fr†n ljusstaken, i
ett stycke med den: allts† under de sex armar som utgingo fr†n
den.
037:022 Deras kulor och armar gjordes i ett stycke med den, alltsammans
ett enda stycke i drivet arbete av rent guld.
037:023 Och han gjorde till den sju lampor, s† ock lampt„nger och
brickor till den av rent guld.
037:024 Av en talent rent guld gjorde han den med alla dess tillbeh”r.
037:025 Och han gjorde r”kelsealtaret av akacietr„, en aln l†ngt och en
aln brett -- en liksidig fyrkant -- och tv† alnar h”gt; dess
horn gjordes i ett stycke d„rmed.
037:026 Och han ”verdrog det med rent guld, dess skiva, dess v„ggar runt
omkring och dess h”rn; och han gjorde en rand av guld d„rp† runt
omkring.
037:027 Och han gjorde till det tv† ringar av guld och satte dem
nedanf”r randen, p† dess b†da sidor, p† de b†da sidostyckena,
f”r att st„nger skulle skjutas in i dem, s† att m„n med dem
kunde b„ra altaret.
037:028 Och han gjorde st„ngerna av akacietr„ och ”verdrog dem med guld.
037:029 Han gjorde ock den heliga sm”rjelseoljan och den rena,
v„lluktande r”kelsen, konstm„ssigt beredda. 038:001 Han gjorde ock br„nnoffersaltaret av akacietr„, fem alnar l†ngt
och fem alnar brett -- en liksidig fyrkant -- och tre alnar
h”gt.
038:002 Och han gjorde h”rn d„rtill och satte dem i dess fyra h”rn; i
ett stycke d„rmed gjordes h”rnen. Och han ”verdrog det med
koppar.
038:003 Och han gjorde altarets alla tillbeh”r, askk„rlen, skovlarna,
sk†larna, gafflarna och fyrfaten. Alla dess tillbeh”r gjorde han
av koppar.
038:004 Och han gjorde till altaret ett galler, ett n„tverk av koppar,
och satte det under dess avsats, nedtill, s† att det r„ckte upp
till mitten.
038:005 Och han g”t fyra ringar och satte dem i de fyra h”rnen p†
koppargallret, f”r att st„ngerna skulle skjutas in i dem.
038:006 Och han gjorde st„ngerna av akacietr„ och ”verdrog dem med
koppar.
038:007 Och han sk”t st„ngerna in i ringarna p† altarets sidor, s† att
man kunde b„ra det med dem. Ih†ligt gjorde han det, av plankor.
038:008 Han gjorde ock b„ckenet av koppar med dess fotst„llning av
koppar och anv„nde d„rtill speglar, som hade tillh”rt de kvinnor
vilka hade tj„nstg”ring vid ing†ngen till uppenbarelset„ltet.
038:009 Han gjorde ock f”rg†rden. F”r den s”dra sidan, s”derut, gjordes
omh„ngena till f”rg†rden av tvinnat sitt garn, hundra alnar
l†nga;
038:010 till dem gjordes tjugu stolpar, och till dessa tjugu fotstycken,
av koppar, men stolparnas hakar och kransar gjordes av silver.
038:011 Likaledes gjordes de f”r norra sidan hundra alnar l†nga; till
dem gjordes tjugu stolpar, och till dessa tjugu fotstycken, av
koppar, men stolparnas hakar och kransar gjordes av silver.
038:012 Och f”r v„stra sidan gjordes omh„ngen som voro femtio alnar
l†nga; till dem gjordes tio stolpar, och till dessa tio
fotstycken, men stolparnas hakar och kransar gjordes av silver.
038:013 Och f”r framsidan, ”sterut, gjordes de femtio alnar l†nga. 038:014 Omh„ngena gjordes femton alnar l†nga p† ena sidan d„rav, med tre
stolpar p† tre fotstycken; likaledes gjordes omh„ngena p† andra
sidan femton alnar l†nga -- allts† lika p† b†da sidor om porten
till f”rg†rden -- med tre stolpar p† tre fotstycken.
038:015 Alla omh„ngena runt omkring f”rg†rden gjordes av tvinnat vitt
garn;
038:016 och fotstyckena till stolparna gjordes av koppar, men stolparnas
hakar och kransar gjordes av silver, och deras knoppar
”verdrogos med silver;
038:017 alla f”rg†rdens stolpar f”rs†gos med kransar av silver. 038:018 Och f”rh„nget f”r porten till f”rg†rden gjordes i brokig v„vnad
av m”rkbl†tt, purpurr”tt, rosenr”tt och tvinnat vitt garn, tjugu
alnar l†ngt och fem alnar h”gt, efter tygets bredd, i likhet med
f”rg†rdens omh„ngen;
038:019 och till det gjordes fyra stolpar p† fyra fotstycken, av koppar;
men deras hakar gjordes av silver, och deras knoppar ”verdrogos
med silver, och deras kransar gjordes av silver.
038:020 Alla pluggarna till tabernaklet och till f”rg†rden runt omkring
gjordes av koppar.
038:021 F”ljande „r vad som ber„knas hava †tg†tt till tabernaklet,
vittnesb”rdets tabernakel, vilken ber„kning gjordes efter Moses
befallning genom leviternas f”rsorg, under ledning av Itamar,
pr„sten Arons son;
038:022 och Besalel, son till Uri, son till Hur, av Juda stam,
f”rf„rdigade allt vad HERREN hade bjudit Mose,
038:023 och till medhj„lpare hade han Oholiab, Ahisamaks son, av Dans
stam, en man kunnig i snideri och konstv„vnad och i konsten att
v„va brokigt med m”rkbl†tt, purpurr”tt, rosenr”tt och vitt garn.
038:024 Det guld som anv„ndes till arbetet, vid f”rf„rdigandet av hela
helgedomen, det guld som hade blivit givet s†som offer, utgjorde
sammanlagt tjugunio talenter och sju hundra trettio siklar,
efter helgedomssikelns vikt.
038:025 Och det silver som gavs av dem i menigheten, vilka inm”nstrades,
utgjorde ett hundra talenter och ett tusen sju hundra sjuttiofem
siklar, efter helgedomssikelns vikt.
038:026 En beka, det „r en halv sikel, efter helgedomssikelns vikt, kom
p† var person, p† var och en som upptogs bland de inm”nstrade,
var och en som var tjugu †r gammal eller d„rut”ver: sex hundra
tre tusen fem hundra femtio personer.
038:027 Och de hundra talenterna silver anv„ndes till gjutningen av
fotstyckena f”r helgedomen och av fotstyckena f”r f”rl†ten, ett
hundra talenter till ett hundra fotstycken, en talent till vart
fotstycke.
038:028 Och de ett tusen sju hundra sjuttiofem siklarna anv„ndes till
att g”ra hakar till stolparna och till att ”verdraga deras
knoppar och g”ra kransar till dem.
038:029 Och den koppar som hade blivit given s†som offer utgjorde
sjuttio talenter och tv† tusen fyra hundra siklar.
038:030 D„rav gjorde man fotstyckena till uppenbarelset„ltets ing†ng, s†
ock kopparaltaret med tillh”rande koppargaller och altarets alla
tillbeh”r,
038:031 vidare fotstyckena till f”rg†rden, runt omkring, och fotstyckena
till f”rg†rdens port, „ntligen alla tabernaklets pluggar och
alla f”rg†rdens pluggar, runt omkring.
039:001 Och av det m”rkbl†a, det purpurr”da och det rosenr”da garnet
gjorde man stickade kl„der till tj„nsten i helgedomen; och man
gjorde de andra heliga kl„derna som Aron skulle hava, s†som
HERREN hade bjudit Mose.
039:002 Efoden gjorde man av guld och av m”rkbl†tt, purpurr”tt,
rosenr”tt och tvinnat vitt garn. 039:003 Man hamrade ut guldet till tunna pl†tar och skar dessa i tr†dar,
s† att man kunde v„va in det i det m”rkbl†a, det purpurr”da, det
rosenr”da och det vita garnet, med konstv„vnad.
039:004 Till den gjorde man axelstycken, som skulle f„stas ihop; vid
sina b†da „ndar f„stes den ihop.
039:005 Och sk„rpet, som skulle sitta p† efoden och sammanh†lla den,
gjordes i ett stycke med den och av samma slags v„vnad: av guld
och av m”rkbl†tt, purpurr”tt, rosenr”tt och tvinnat vitt garn,
allt s†som HERREN hade bjudit Mose.
039:006 Och onyxstenarna omgav man med fl„tverk av guld; p† dem voro
Israels s”ners namn inristade, p† samma s„tt som man graverar
signetringar.
039:007 Och man satte dem p† efodens axelstycken, f”r att stenarna
skulle bringa Israels barn i †minnelse, allt s†som HERREN hade
bjudit Mose.
039:008 Br”stsk”lden gjorde man i konstv„vnad, i samma slags v„vnad som
efoden: av guld och av m”rkbl†tt, purpurr”tt, rosenr”tt och
tvinnat vitt garn.
039:009 Br”stsk”lden gjordes liksidigt fyrkantig, i form av en v„ska
gjorde man den: ett kvarter l†ng och ett kvarter bred, i form av
en v„ska.
039:010 Och man besatte den med fyra rader stenar: i f”rsta raden en
karneol, en topas och en smaragd;
039:011 i andra raden en karbunkel, en safir och en kalcedon; 039:012 i tredje raden en hyacint, en agat och en ametist; 039:013 i fj„rde raden en krysolit, en onyx och en jaspis. Med fl„tverk
av guld blevo de omgivna i sina infattningar. 039:014 Stenarna voro tolv, efter Israels s”ners namn, en f”r vart namn;
var sten bar namnet p† en av de tolv stammarna, inristat p†
samma s„tt som man graverar signetringar.
039:015 Och man gjorde till br”stsk”lden kedjor i virat arbete, s†som
man g”r snodder, av rent guld.
039:016 Man gjorde vidare tv† fl„tverk av guld och tv† ringar av guld
och satte dessa b†da ringar i tv† av br”stsk”ldens h”rn.
039:017 Och man f„ste de b†da guldsnodderna vid de b†da ringarna, i
br”stsk”ldens h”rn.
039:018 Och de tv† snoddernas b†da andra „ndar f„ste man vid de tv†
fl„tverken och f„ste dem s† vid efodens axelstycken p† dess
framsida.
039:019 Och man gjorde tv† andra ringar av guld och satte dem i
br”stsk”ldens b†da andra h”rn, vid den kant d„rp†, som var v„nd
in†t mot efoden.
039:020 Och ytterligare gjorde man tv† ringar av guld och f„ste dem vid
efodens b†da axelstycken, nedtill p† dess framsida, d„r den
f„stes ihop, ovanf”r efodens sk„rp.
039:021 Och man kn”t fast br”stsk”lden med ett m”rkbl†tt sn”re, som gick
fr†n dess ringar in i efodens ringar, s† att den satt ovanf”r
efodens sk„rp, p† det att br”stsk”lden icke skulle lossna fr†n
efoden, allt s†som HERREN hade bjudit Mose.
039:022 Efodk†pan gjorde man av v„vt tyg, helt och h†llet m”rkbl†tt. 039:023 Och mitt p† k†pan gjordes en ”ppning, lik ”ppningen p† en
pansarskjorta; ”ppningen omgavs n„mligen med en kant, f”r att
den icke skulle slitas s”nder.
039:024 Och p† k†pans nedre f†ll satte man granat„pplen, gjorda av
m”rkbl†tt, purpurr”tt och rosenr”tt tvinnat garn.
039:025 Och man gjorde bj„llror av rent guld och satte dessa bj„llror
mellan granat„pplena runt omkring f†llen p† k†pan, mellan
granat„pplena:
039:026 en bj„llra och s† ett granat„pple, sedan en bj„llra och s† †ter
ett granat„pple, runt omkring f†llen p† k†pan, att b„ras vid
tj„nstg”ringen, s†som HERREN hade bjudit Mose.
039:027 Och man gjorde †t Aron och hans s”ner livkl„dnaderna av vitt
garn, i v„vt arbete,
039:028 huvudbindeln av vitt garn, h”gtidshuvorna av vitt garn och
linnebenkl„derna av tvinnat vitt garn, 039:029 „ntligen b„ltet av tvinnat vitt garn och av m”rkbl†tt,
purpurr”tt och rosenr”tt garn, i brokig v„vnad, allt s†som
HERREN hade bjudit Mose.
039:030 Och man gjorde pl†ten till det heliga diademet av rent guld, och
p† den skrev man, s†som man graverar signetringar: &fraq12;Helgad †t
HERREN.&fraq12;
039:031 Och man f„ste vid den ett m”rkbl†tt sn”re och satte den ovanp†
huvudbindeln, allt s†som HERREN hade bjudit Mose.
039:032 S† blev d† allt arbetet p† uppenbarelset„ltets tabernakel
fullbordat. Israels barn utf”rde det; de gjorde i alla stycken
s†som HERREN hade bjudit Mose.
039:033 Och de f”rde fram till Mose tabernaklet, dess t„ckelse och alla
dess tillbeh”r, dess h„ktor, br„der, tv„rst„nger, stol par och
fotstycken,
039:034 ”verdraget av r”df„rgade v„durskinn och ”verdraget av tahasskinn
och den f”rl†t som skulle h„nga framf”r arken,
039:035 vidare vittnesb”rdets ark med dess st„nger, s† ock n†dastolen, 039:036 bordet med alla dess tillbeh”r och sk†debr”den, 039:037 den gyllene ljusstaken, lamporna som skulle s„ttas p† den och
alla dess andra tillbeh”r, oljan till ljusstaken, 039:038 det gyllene altaret, sm”rjelseoljan och den v„lluktande
r”kelsen, f”rh„nget f”r ing†ngen till t„ltet, 039:039 kopparaltaret med tillh”rande koppargaller, dess st„nger och
alla dess tillbeh”r, b„ckenet med dess fotst„llning. 039:040 omh„ngena till f”rg†rden, dess stolpar och fotstycken, f”rh„nget
f”r porten till f”rg†rden, dess streck och pluggar, alla redskap
till arbetet vid uppenbarelset„ltets tabernakel
039:041 „ntligen de stickade kl„derna till tj„nsten i helgedomen och
pr„sten Arons andra heliga kl„der, s† ock hans s”ners
pr„stkl„der.
039:042 S†som HERREN hade bjudit Mose s† hade Israels barn i alla
stycken gjort allt arbete.
039:043 Och Mose bes†g allt arbetet och fann att de hade utf”rt det, att
de hade gjort s†som HERREN hade bjudit. Och Mose v„lsignade dem
040:001 Och HERREN talade till Mose och sade: 040:002 &fraq12;N„r den f”rsta m†naden ing†r, skall du p† f”rsta dagen i
m†naden upps„tta uppenbarelset„ltets tabernakel. 040:003 Och du skall d„ri s„tta vittnesb”rdets ark och h„nga f”rl†ten
framf”r arken.
040:004 Och du skall f”ra bordet ditin och l„gga upp p† detta vad d„r
skall vara upplagt; och du skall f”ra ditin ljusstaken och s„tta
upp lamporna p† den.
040:005 Och du skall st„lla det gyllene r”kelsealtaret framf”r
vittnesb”rdets ark; och du skall s„tta upp f”rh„nget f”r
ing†ngen till tabernaklet.
040:006 Och br„nnoffersaltaret skall du st„lla framf”r ing†ngen till
uppenbarelset„ltets tabernakel.
040:007 Och du skall st„lla b„ckenet mellan uppenbarelset„ltet och
altaret och gjuta vatten d„ri.
040:008 Och du skall s„tta upp f”rg†rdsh„gnaden runt omkring och h„nga
upp f”rh„nget f”r porten till f”rg†rden.
040:009 Och du skall taga sm”rjelseoljan och sm”rja tabernaklet och allt
vad d„ri „r och helga det j„mte alla dess tillbeh”r, s† att det
bliver heligt.
040:010 Du skall ock sm”rja br„nnoffersaltaret j„mte alla dess tillbeh”r
och helga altaret; s† bliver altaret h”gheligt.
040:011 Du skall ock sm”rja b„ckenet j„mte dess fotst„llning och helga
det.
040:012 D„refter skall du f”ra Aron och hans s”ner fram till
uppenbarelset„ltets ing†ng och tv† dem med vatten.
040:013 Och du skall s„tta p† Aron del heliga kl„derna, och sm”rja honom
och helga honom till att bliva pr„st †t mig
040:014 Och du skall f”ra fram hans s”ner och s„tta livkl„dnader p† dem. 040:015 Och du skall sm”rja dem, s†som du smorde deras fader, till att
bliva pr„ster †t mig. S† skall denna deras sm”rjelse bliva f”r
dem en invigning till ett ev„rdligt pr„stad”me, sl„kte efter
sl„kte.
040:016 Och Mose gjorde detta; han gjorde i alla stycken s†som HERREN
hade bjudit honom.
040:017 S† blev d† tabernaklet uppsatt i f”rsta m†naden av andra †ret,
p† f”rsta dagen i m†naden.
040:018 D† satte Mose upp tabernaklet. Han lade ut dess fotstycken,
st„llde fast dess br„der, sk”t in dess tv„rst„nger och satte upp
dess stolpar.
040:019 Och han bredde t„ckelset ”ver tabernaklet och lade ovanp†
t„ckelset dess ”verdrag allt s†som HERREN hade bjudit Mose.
040:020 Och han tog vittnesb”rdet och lade det in i arken och satte
st„ngerna p† arken; och han satte n†dastolen ovanp† arken.
040:021 Sedan f”rde han arken in i tabernaklet och satte upp f”rl†ten
som skulle h„nga framf”r arken, och h„ngde s† f”r vittnesb”rdets
ark, allt s†som HERREN hade bjudit Mose.
040:022 Och han satte bordet i uppenbarelset„ltet, vid tabernaklets
norra sida, utanf”r f”rl†ten,
040:023 och lade upp p† detta de br”d som skulle vara upplagda inf”r
HERRENS ansikte, allt s†som HERREN hade bjudit Mose.
040:024 Och han st„llde ljusstaken in i uppenbarelset„ltet, mitt emot
bordet, p† tabernaklets s”dra sida,
040:025 och satte upp lamporna inf”r HERRENS ansikte, s†som HERREN hade
bjudit Mose.
040:026 Och han st„llde det gyllene altaret in i uppenbarelset„ltet,
framf”r f”rl†ten,
040:027 och ant„nde v„lluktande r”kelse d„rp†, s†som HERREN hade bjudit
Mose.
040:028 Och han satte upp f”rh„nget f”r ing†ngen till tabernaklet. 040:029 Och br„nnoffersaltaret st„llde han vid ing†ngen till
uppenbarelset„ltets tabernakel och offrade br„nnoffer och
spisoffer d„rp†, s†som HERREN hade bjudit Mose.
040:030 Och han st„llde b„ckenet mellan uppenbarelset„ltet och altaret
och g”t vatten till tvagning d„ri.
040:031 Och Mose och Aron och hans s”ner tv†dde sedermera sina h„nder
och f”tter med vatten d„rur;
040:032 s† ofta de skulle g† in i uppenbarelset„ltet eller tr„da fram
till altaret, tv†dde de sig, s†som HERREN hade bjudit Mose.
040:033 Och han satte upp f”rg†rdsh„gnaden runt omkring tabernaklet och
altaret, och h„ngde upp f”rh„nget f”r porten till f”rg†rden. S†
fullbordade Mose allt arbetet.
040:034 D† ”vert„ckte molnskyn uppenbarelset„ltet, och HERRENS h„rlighet
uppfyllde tabernaklet;
040:035 och Mose kunde icke g† in i uppenbarelset„ltet, eftersom
molnskyn vilade d„r”ver och HERRENS h„rlighet uppfyllde
tabernaklet.
040:036 Och s† ofta molnskyn h”jde sig fr†n tabernaklet, br”to Israels
barn upp; s† gjorde de under hela sin vandring. 040:037 Men s† l„nge molnskyn icke h”jde sig, br”to de icke upp, utan
stannade „nda till den dag d† den †ter h”jde sig. 040:038 Ty HERRENS molnsky vilade om dagen ”ver tabernaklet, och om
natten var eld i den; s† var det inf”r alla Israels barns ”gon
under hela deras vandring.
Book 03 Tredje Mosebok (Leviticus) (3 Mos.)
001:001 Och HERREN kallade p† Mose och talade till honom ur
uppenbarelset„ltet och sade:
001:002 Tala till Israels barn och s„g till dem: N„r n†gon bland eder
vill b„ra fram ett offer †t HERREN, skolen I taga edert offer av
boskapen, antingen av f„kreaturen eller av sm†boskapen.
001:003 Om han vill b„ra fram ett br„nnoffer av f„kreaturen, s† skall
han d„rtill taga ett felfritt djur av hank”n och f”ra det fram
till uppenbarelset„ltets ing†ng, f”r att han m† bliva
v„lbehaglig inf”r HERRENS ansikte.
001:004 Och han skall l„gga sin hand p† br„nnoffersdjurets huvud; s†
bliver det v„lbehagligt, och f”rsoning bringas f”r honom.
001:005 Och han skall slakta ungtjuren inf”r HERRENS ansikte; och Arons
s”ner, pr„sterna, skola b„ra fram blodet, och de skola st„nka
blodet runt omkring p† det altare som st†r vid ing†ngen till
uppenbarelset„ltet.
001:006 Och han skall draga av huden p† br„nnoffersdjuret och dela det i
dess stycken.
001:007 Och pr„sten Arons s”ner skola g”ra upp eld p† altaret och l„gga
ved p† elden.
001:008 Och Arons s”ner, pr„sterna, skola l„gga styckena, huvudet och
istret ovanp† veden som ligger p† altarets eld.
001:009 Men in„lvorna och f”tterna skola tv†s i vatten. Och pr„sten
skall f”rbr„nna alltsammans p† altaret: ett br„nnoffer, ett
eldsoffer till en v„lbehaglig lukt f”r HERREN.
001:010 Men om han vill b„ra fram ett br„nnoffer av sm†boskapen, vare
sig av f†ren eller av getterna, s† skall han d„rtill taga ett
felfritt djur av hank”n.
001:011 Och han skall slakta det vid sidan av altaret, norrut, inf”r
HERRENS ansikte, och Arons s”ner, pr„sterna, skola st„nka dess
blod p† altaret runt omkring.
001:012 Och han skall dela det i dess stycken och fr†nskilja dess huvud
och ister; och pr„sten skall l„gga detta ovanp† veden som ligger
p† altarets eld.
001:013 Men in„lvorna och f”tterna skola tv†s i vatten. Och pr„sten
skall offra alltsammans och f”rbr„nna det p† altaret; det „r ett
br„nnoffer, ett eldsoffer till en v„lbehaglig lukt f”r HERREN.
001:014 Men om han vill b„ra fram †t HERREN ett br„nnoffer av f†glar, s†
skall han taga sitt offer av turturduvor eller av unga duvor. 001:015 Och pr„sten skall b„ra fram djuret till altaret och vrida
huvudet av det och f”rbr„nna det p† altaret. Och dess blod skall
utkramas p† altarets v„gg.
001:016 Men dess kr„va med orenligheten d„ri skall han taga ut, och han
skall kasta den vid sidan av altaret, ”sterut, p† askh”gen.
001:017 Och han skall fl„ka upp det invid vingarna, dock utan att
fr†nskilja dessa; och pr„sten skall f”rbr„nna det p† altaret,
ovanp† veden som ligger p† elden. Det „r ett br„nnoffer, ett
eldsoffer till en v„lbehaglig lukt f”r HERREN.
002:001 Och n„r n†gon vill b„ra fram ett spisoffer †t HERREN skall hans
offer vara av fint mj”l, och han skall gjuta olja d„rp† och
l„gga r”kelse d„rp†.
002:002 Och han skall b„ra det fram till Arons s”ner, pr„sterna; och
pr„sten skall taga en handfull d„rav, n„mligen av mj”let och
oljan, d„rtill all r”kelsen, och skall p† altaret f”rbr„nna
detta, som utg”r sj„lva altaroffret: ett eldsoffer till en
v„lbehaglig lukt f”r HERREN.
002:003 Och det som „r ”ver av spisoffret skall tillh”ra Aron och hans
s”ner. Bland HERRENS eldsoffer „r det h”gheligt.
002:004 Men n„r du vill b„ra fram ett spisoffer av det som bakas i ugn,
skall det vara av fint mj”l, osyrade kakor, begjutna med olja,
och osyrade tunnkakor, smorda med olja.
002:005 Och om ditt offer „r ett spisoffer som tillredes p† pl†t, s†
skall det vara av fint mj”l, begjutet med olja, osyrat.
002:006 Du skall bryta s”nder det i stycken och gjuta olja d„rp†. Det „r
ett spisoffer.
002:007 Och om ditt offer „r ett spisoffer som tillredes i panna, s†
skall det tillredas av fint mj”l med olja.
002:008 Det spisoffer som „r tillrett p† n†got av dessa s„tt skall du
f”ra fram till HERREN; det skall b„ras fram till pr„sten, och
han skall hava det fram till altaret.
002:009 Och pr„sten skall av spisoffret taga den del som utg”r sj„lva
altaroffret och f”rbr„nna den p† altaret: ett eldsoffer till en
v„lbehaglig lukt f”r HERREN.
002:010 Och det som „r ”ver av spisoffret skall tillh”ra Aron och hans
s”ner. Bland HERRENS eldsoffer „r det h”gheligt.
002:011 Intet spisoffer som I viljen b„ra fram †t HERREN skall vara
syrat, ty varken av surdeg eller av honung skolen I f”rbr„nna
n†got s†som eldsoffer †t HERREN.
002:012 S†som f”rstlingsoffer m†n I b„ra fram s†dant †t HERREN, men p†
altaret m† det icke komma f”r att vara en v„lbehaglig lukt.
002:013 Och alla dina spisoffer skall du bestr” med salt; du m† icke
l†ta din Guds f”rbunds salt fattas p† ditt spisoffer. Till alla
dina offer skall du offra salt.
002:014 Men om du vill b„ra fram †t HERREN ett spisoffer av
f”rstlingsfrukter, skall du s†som ett s†dant spisoffer av dina
f”rstlingsfrukter b”ra fram ax, rostade vid eld, s”nderst”tta,
av gr”nskuren s„d.
002:015 Och du skall gjuta olja d„rp† och l„gga r”kelse d„rp†. Det „r
ett spisoffer.
002:016 Och pr„sten skall f”rbr„nna den del av de s”nderst”tta axen och
av oljan, som utg”r sj„lva altaroffret, j„mte all r”kelsen
d„rp†: ett eldsoffer †t Herren.
003:001 Och om n†gon vill b„ra fram ett tackoffer, och han vill taga
sitt offer av f„kreaturen, s† skall han st„lla fram inf”r
HERRENS ansikte ett felfritt djur, antingen av hank”n eller av
honk”n.
003:002 Och han skall l„gga sin hand p† sitt offerdjurs huvud och sedan
slakta det vid ing†ngen till uppenbarelset„ltet; och Arons s”ner,
pr„sterna, skola st„nka blodet p† altaret runt omkring.
003:003 Och av tackoffret skall han s†som eldsoffer †t Herren b„ra fram
det fett som omsluter in„lvorna, och allt det fett som sitter p†
in„lvorna,
003:004 och b†da njurarna med det fett som sitter p† dem invid l„nderna,
s† ock leverfettet, vilket han skall fr†nskilja invid njurarna.
003:005 Och Arons s”ner skola f”rbr„nna det p† altaret, ovanp†
br„nnoffret, p† veden som ligger p† elden: ett eldsoffer till en
v„lbehaglig lukt f”r Herren.
003:006 Men om n†gon vill b„ra fram †t HERREN ett tackoffer av
sm†boskapen, s† skall han d„rtill taga ett felfritt djur, av
hank”n eller av honk”n.
003:007 Om det „r ett f†r som han vill offra, s† skall han st„lla fram
det inf”r HERRENS ansikte.
003:008 Och han skall l„gga sin hand p† sitt offerdjurs huvud och sedan
slakta det framf”r uppenbarelset„ltet; och Arons s”ner skola
st„nka dess blod p† altaret runt omkring.
003:009 Och av tackoffersdjuret skall han s†som eldsoffer †t HERREN
offra dess fett, hela svansen, fr†nskild invid ryggraden, och
det fett som omsluter in„lvorna, och allt det fett som sitter p†
in„lvorna,
003:010 och b†da njurarna med det fett som sitter p† dem invid l„nderna,
s† ock leverfettet, vilket han skall fr†nskilja invid njurarna.
003:011 Och pr„sten skall f”rbr„nna det p† altaret: en eldsoffersspis †t
HERREN.
003:012 Likaledes, om n†gon vill offra en get, s† skall han st„lla fram
denna inf”r HERRENS ansikte.
003:013 Och han skall l„gga sin hand p† dess huvud och sedan slakta den
framf”r uppenbarelset„ltet; och Arons s”ner skola st„nka dess
blod p† altaret runt omkring.
003:014 Och han skall d„rav s†som eldsoffer †t HERREN offra det fett som
omsluter in„lvorna, och allt det fett som sitter p† in„lvorna,
003:015 och b†da njurarna med det fett som sitter p† dem invid l„nderna,
s† ock leverfettet, vilket han skall fr†nskilja invid njurarna.
003:016 Och pr„sten skall f”rbr„nna detta p† altaret: en eldsoffersspis,
till en v„lbehaglig lukt. Allt fettet skall tillh”ra HERREN.
003:017 Detta skall vara en ev„rdlig stadga f”r eder fr†n sl„kte till
sl„kte, var I „n „ren bosatta: intet fett och intet blod skolen
I f”rt„ra.
004:001 Och HERREN talade till Mose och sade: 004:002 Tala till Israels barn och s„g: Om n†gon oupps†tligen syndar mot
n†got HERRENS bud genom vilket n†got f”rbjudes, och han allts†
g”r n†got som „r f”rbjudet, s† g„ller f”ljande:
004:003 Om det „r den smorde pr„sten som har syndat och d„rvid dragit
skuld ”ver folket, s† skall han f”r den synd han har beg†tt
offra en felfri ungtjur †t HERREN till syndoffer.
004:004 Och han skall f”ra tjuren fram inf”r HERRENS ansikte, till
uppenbarelset„ltets ing†ng. Och han skall l„gga sin hand p†
tjurens huvud och sedan slakta tjuren inf”r HERRENS ansikte.
004:005 Och den smorde pr„sten skall taga n†got av tjurens blod och b„ra
det in i uppenbarelset„ltet,
004:006 och pr„sten skall doppa sitt finger i blodet och st„nka blodet
sju g†nger inf”r HERRENS ansikte, vid f”rl†ten till helgedomen.
004:007 D„refter skall pr„sten med blodet bestryka hornen p† den
v„lluktande r”kelsens altare, som st†r inf”r HERRENS ansikte i
uppenbarelset„ltet; men allt det ”vriga blodet av tjuren skall
han gjuta ut vid foten av br„nnoffersaltaret, som st†r vid
ing†ngen till uppenbarelset„ltet.
004:008 Och allt syndofferstjurens fett skall han taga ut ur honom --
det fett som omsluter in„lvorna, och allt det fett som sitter p†
in„lvorna,
004:009 och b†da njurarna med det fett som sitter p† dem invid l„nderna,
s† ock leverfettet, vilket han skall fr†nskilja invid njurarna
--
004:010 p† samma s„tt som detta tages ut ur tackofferstjuren; och
pr„sten skall f”rbr„nna det p† br„nnoffersaltaret.
004:011 Men tjurens hud och allt hans k”tt j„mte hans huvud och hans
f”tter hans in„lvor och hans orenlighet,
004:012 korteligen, allt det ”vriga av tjuren, skall han f”ra bort
utanf”r l„gret till en ren plats, d„r man sl†r ut askan, och
br„nna upp det p† ved i eld; p† den plats d„r man sl†r ut askan
skall det br„nnas upp.
004:013 Och om Israels hela menighet beg†r synd oupps†tligen, och utan
att f”rsamlingen m„rker det, i det att de bryta mot n†got
Herrens bud genom vilket n†got f”rbjudes och s† †draga sig
skuld,
004:014 och den synd de hava beg†tt sedan bliver k„nd, s† skall
f”rsamlingen offra en ungtjur till syndoffer. De skola f”ra
honom fram inf”r uppenbarelset„ltet;
004:015 och de „ldste i menigheten skola l„gga sina h„nder p† tjurens
huvud inf”r Herrens ansikte, och sedan skall man slakta tjuren
inf”r HERRENS ansikte.
004:016 Och den smorde pr„sten skall b„ra n†got av tjurens blod in i
uppenbarelset„ltet,
004:017 och pr„sten skall doppa sitt finger i blodet och st„nka sju
g†nger inf”r HERRENS ansikte, vid f”rl†ten.
004:018 D„refter skall han med blodet bestryka hornen p† det altare som
st†r inf”r HERRENS ansikte i uppenbarelset„ltet; men allt det
”vriga blodet skall han gjuta ut vid foten av
br„nnoffersaltaret, som st†r vid ing†ngen till
uppenbarelset„ltet.
004:019 Och allt tjurens fett skall han taga ut ur honom och f”rbr„nna
det p† altaret.
004:020 S† skall han g”ra med tjuren; s†som han skulle g”ra med den
f”rra syndofferstjuren, s† skall han g”ra med denna. N„r s†
pr„sten bringar f”rsoning f”r dem, d† bliver dem f”rl†tet.
004:021 Och han skall f”ra ut tjuren utanf”r l„gret och br„nna upp
honom, s†som han skulle g”ra med den f”rra tjuren. Detta „r
syndoffret f”r f”rsamlingen.
004:022 Om en h”vding syndar, i det att han oupps†tligen bryter mot
n†got HERRENS, sin Guds, bud genom vilket n†got f”rbjudes, och
han sj„lv m„rker att han har †dragit sig skuld,
004:023 eller av n†gon f†r veta vilken synd han har beg†tt, s† skall han
s†som sitt offer f”ra fram en bock, ett felfritt djur av hank”n.
004:024 Och han skall l„gga sin hand p† bockens huvud och sedan slakta
honom p† samma plats d„r man slaktar br„nnoffret, inf”r HERRENS
ansikte. Det „r ett syndoffer.
004:025 Och pr„sten skall taga n†got av syndoffrets blod p† sitt finger
och stryka p† br„nnoffersaltarets horn; men det ”vriga blodet
skall han gjuta ut vid foten av br„nnoffersaltaret.
004:026 Och allt fettet skall han f”rbr„nna p† altaret, s†som det sker
med tackoffersdjurets fett. N„r s† pr„sten bringar f”rsoning
f”r honom, till rening fr†n hans synd, d† bliver honom f”rl†tet.
004:027 Och om n†gon av det meniga folket syndar oupps†tligen, d„rigenom
att han bryter mot n†got HERRENS bud genom vilket n†got
f”rbjudes, och han sj„lv m„rker att han har †dragit sig skuld,
004:028 eller av n†gon f†r veta vilken synd han har beg†tt, s† skall
han, s†som sitt offer f”r den synd han har beg†tt, f”ra fram en
felfri get, ett djur av honk”n.
004:029 Och han skall l„gga sin hand p† syndoffersdjurets huvud och
sedan slakta syndoffersdjuret p† den plats d„r br„nnoffersdjuren
slaktas.
004:030 Och pr„sten skall taga n†got av blodet p† sitt finger och stryka
det p† br„nnoffersaltarets horn; men allt det ”vriga blodet
skall han gjuta ut vid foten av altaret.
004:031 Och allt fettet skall han taga ut, p† samma s„tt som fettet
tages ut ur tackoffersdjuret, och pr„sten skall f”rbr„nna det p†
altaret, till en v„lbehaglig lukt f”r HERREN. N„r s† pr„sten
bringar f”rsoning f”r honom, d† bliver honom f”rl†tet.
004:032 Men om n†gon vill offra ett lamm till syndoffer, s† skall han
f”ra fram ett felfritt djur av honk”n. 004:033 Och han skall l„gga sin hand p† syndoffersdjurets huvud och
sedan slakta det till syndoffer p† samma plats d„r man slaktar
br„nnoffersdjuren.
004:034 Och pr„sten skall taga n†got av syndoffrets blod p† sitt finger
och stryka p† br„nnoffersaltarets horn; men allt det ”vriga
blodet skall han gjuta ut vid foten av altaret.
004:035 Och allt fettet skall han taga ut, p† samma s„tt som fettet
tages ut ur tackoffersf†ret, och pr„sten skall f”rbr„nna det p†
altaret, ovanp† Herrens eldsoffer. N„r s† pr„sten f”r honom
bringar f”rsoning f”r den synd han har beg†tt, d† bliver honom
f”rl†tet.
005:001 Och om n†gon syndar, i det att han, n„r han h”r edsf”rpliktelsen
och kan vittna om n†got, vare sig han har sett det eller eljest
f”rnummit det, likv„l icke yppar detta och han s†lunda b„r p†
missg„rning;
005:002 eller om n†gon, utan att m„rka det, kommer vid n†got orent --
vare sig den d”da kroppen av ett orent vilddjur, eller den d”da
kroppen av ett orent boskapsdjur, eller den d”da kroppen av n†got
slags orent sm†djur -- och han s† bliver oren och †drager sig
skuld;
005:003 eller om han, utan att m„rka det, kommer vid en m„nniskas
orenhet, det m† nu vara vad som helst varigenom hon kan vara
oren, och han sedan f†r veta det och han s† †drager sig skuld;
005:004 eller om n†gon, utan att m„rka det, sv„r i obet„nksamhet med
sina l„ppar n†got, vare sig ont eller gott -- det m† nu vara vad
som helst som man kan sv„rja i obet„nksamhet -- och sedan kommer
till insikt d„rom och han s† †drager sig skuld i n†got av dessa
stycken:
005:005 s† skall han, n„r han har †dragit sig skuld i n†got av dessa
stycken, bek„nna det vari han har syndat
005:006 och s†som bot f”r den synd han har beg†tt f”ra fram †t HERREN
ett hondjur av sm†boskapen, antingen en tacka eller en get, till
syndoffer. Och pr„sten skall bringa f”rsoning f”r honom, till
rening fr†n hans synd.
005:007 Men om han icke f”rm†r bekosta ett s†dant djur, s† skall han
s†som bot f”r vad han har syndat b„ra fram †t Herren tv†
turturduvor eller tv† unga duvor, en till syndoffer och en till
br„nnoffer.
005:008 Dem skall han b„ra fram till pr„sten, och denne skall f”rst
offra den som „r avsedd till syndoffer. Han skall vrida huvudet
av den invid halsen, dock utan att fr†nskilja det.
005:009 Och han skall st„nka n†got av syndoffrets blod p† altarets v„gg;
men det ”vriga blodet skall utkramas vid foten av altaret. Det
„r ett syndoffer.
005:010 Och den andra skall han offra till ett br„nnoffer, p†
f”reskrivet s„tt. N„r s† pr„sten bringar f”rsoning f”r honom,
till rening fr†n den synd han har beg†tt, d† bliver honom
f”rl†tet.
005:011 Men om han icke kan anskaffa tv† turturduvor eller tv† unga
duvor, s† skall han s†som offer f”r vad han har syndat b„ra fram
en tiondedels efa fint mj”l till syndoffer, men ingen olja skall
han gjuta d„rp† och ingen r”kelse l„gga d„rp†, ty det „r ett
syndoffer.
005:012 Och han skall b„ra det fram till pr„sten, och pr„sten skall taga
en handfull d„rav, det som utg”r sj„lva altaroffret, och
f”rbr„nna det p† altaret, ovanp† HERRENS eldsoffer. Det „r ett
syndoffer.
005:013 N„r s† pr„sten f”r honom bringar f”rsoning f”r den synd han har
beg†tt i n†got av dessa stycken, d† bliver honom f”rl†tet. Och
det ”vriga skall tillh”ra pr„sten, likasom vid spisoffret.
005:014 Och HERREN talade till Mose och sade:
005:015 Om n†gon beg†r en or„ttr†dighet, i det att han oupps†tligen
f”rsyndar sig genom att undanh†lla n†got som „r helgat †t
Herren, s† skall han s†som bot f”ra fram †t HERREN till
skuldoffer av sm†boskapen en felfri v„dur, efter det v„rde du
best„mmer i silver, till ett visst belopp siklar efter
helgedomssikelns vikt.
005:016 Och han skall giva ers„ttning f”r det som han har undanh†llit av
det helgade och skall l„gga femtedelen av v„rdet d„rtill; och
detta skall han giva †t pr„sten. N„r s† pr„sten bringar
f”rsoning f”r honom genom skuldoffersv„duren, d† bliver honom
f”rl†tet.
005:017 Och om n†gon, utan att veta det, syndar, i det att han bryter
mot n†got HERRENS bud genom vilket n†got f”rbjudes, och han s†
†drager sig skuld och b„r p† missg„rning,
005:018 s† skall han s†som skuldoffer f”ra fram till pr„sten av
sm†boskapen en felfri v„dur, efter det v„rde du best„mmer. N„r
s† pr„sten f”r honom bringar f”rsoning f”r den synd han har
beg†tt oupps†tligen och utan att veta det, d† bliver honom
f”rl†tet.
005:019 Det „r ett skuldoffer, ty han har †dragit sig skuld inf”r
HERREN.
005:001 Och HERREN talade till Mose och sade: 005:002 Om n†gon syndar och beg†r en or„ttr†dighet mot HERREN, i det att
han inf”r sin n„sta nekar ang†ende n†got som denne har ombetrott
honom eller ”verl„mnat i hans hand, eller ang†ende n†got som han
med v†ld har tagit; eller i det att han med or„tt avh„nder sin
n„sta n†got;
005:003 eller i det att han, n„r han har hittat n†got borttappat, nekar
d„rtill och sv„r falskt i n†gon sak, vad det nu m† vara, vari en
m„nniska kan f”rsynda sig:
005:004 s† skall den som s† har syndat Och d„rmed †dragit sig skuld
†terst„lla vad han med v†ld har tagit eller med or„tt till„gnat
sig, eller det som har varit honom ombetrott, eller det
borttappade som han har hittat,
005:005 eller vad det m† vara, varom han har svurit falskt; han skall
ers„tta det till dess fulla belopp och l„gga femtedelen av
v„rdet d„rtill. Han skall giva det †t „garen samma dag han b„r
fram sitt skuldoffer.
005:006 Ty sitt skuldoffer skall han f”ra fram inf”r HERREN; en felfri
v„dur av sm†boskapen, efter det v„rde du best„mmer, skall han
s†som sitt skuldoffer f”ra fram till pr„sten.
005:007 N„r s† pr„sten bringar f”rsoning f”r honom inf”r HERRENS
ansikte, d† bliver honom f”rl†tet, vad han „n m† hava gjort, som
har dragit skuld ”ver honom.
006:008 Och Herren talade till Mose och sade:
006:009 Bjud Aron och hans s”ner och s„g: Detta „r lagen om br„nnoffret:
Br„nnoffret skall ligga p† altarets h„rd hela natten intill
morgonen, och elden p† altaret skall d„rigenom h†llas brinnande.
006:010 Och pr„sten skall ikl„da sig sin livrock av linne och ikl„da sig
benkl„der av linne, f”r att de m† skyla hans k”tt; d„refter
skall han taga bort askan vartill elden har f”rbr„nt br„nnoffret
p† altaret, och l„gga den vid sidan av altaret.
006:011 Sedan skall han taga av sig sina kl„der och ikl„da sig andra
kl„der och f”ra askan bort utanf”r l„gret till en ren plats.
006:012 Men elden p† altaret skall h†llas brinnande och f†r icke
slockna; pr„sten skall var morgon ant„nda ny ved d„rp†. Och han
skall l„gga br„nnoffret d„rp† och f”rbr„nna fettstyckena av
tackoffret d„rp†.
006:013 Elden skall best„ndigt h†llas brinnande p† altaret; den f†r icke
slockna.
006:014 Och detta „r lagen om spisoffret: Arons s”ner skola b„ra fram
det inf”r HERRENS ansikte, till altaret. 006:015 Och pr„sten skall taga en handfull d„rav, n„mligen av det fina
mj”let som h”r till spisoffret, och av oljan, d„rtill all
r”kelsen som ligger p† spisoffret, och detta, som utg”r sj„lva
altaroffret, skall han f”rbr„nna p† altaret, till en v„lbehaglig
lukt f”r HERREN.
006:016 Och det som „r ”ver d„rav skola Aron och hans s”ner „ta. Osyrat
skall det „tas p† en helig plats; i f”rg†rden till
uppenbarelset„ltet skola de „ta det.
006:017 Det skall icke bakas med surdeg. Detta „r deras del, det som jag
har givit dem av mina eldsoffer. Det „r h”gheligt likasom
syndoffret och skuldoffret.
006:018 Allt mank”n bland Arons barn m† „ta det. Det skall vara deras
ev„rdliga r„tt av HERRENS eldsoffer, fr†n sl„kte till
sl„kte. Var och en som kommer d„rvid bliver helig.
006:019 Och HERREN talade till Mose och sade: 006:020 Detta „r det offer som Aron och hans s”ner skola offra †t HERREN
p† den dag d† n†gon av dem undf†r sm”rjelsen: en tiondedels efa
fint mj”l s†som det dagliga spisoffret, h„lften om morgonen och
h„lften om aftonen.
006:021 P† pl†t skall det tillredas med olja, och du skall b„ra fram det
hopkn†dat; och du skall offra det s”nderdelat, s†som n„r man
offrar ett spisoffer i stycken, till en v„lbehaglig lukt f”r
HERREN.
006:022 Och den pr„st bland hans s”ner, som bliver smord i hans st„lle,
skall g”ra s†. Detta skall vara en ev„rdlig stadga. S†som ett
heloffer skall det f”rbr„nnas †t HERREN.
006:023 En pr„sts spisoffer skall alltid vara ett heloffer; det f†r icke
„tas.
006:024 Och HERREN talade till Mose och sade: 006:025 Tala till Aron och hans s”ner och s„g: Detta „r lagen om
syndoffret: P† samma plats d„r br„nnoffersdjuret slaktas skall
ock syndoffersdjuret slaktas, inf”r HERRENS ansikte. Det „r
h”gheligt.
006:026 Den pr„st som offrar syndoffret skall „ta det; p† en helig plats
skall det „tas, i f”rg†rden till uppenbarelset„ltet.
006:027 Var och en som kommer vid k”ttet bliver helig. Och om n†got av
blodet st„nkes p† n†gons kl„der, s† skall man avtv† det
best„nkta st„llet p† en helig plats.
006:028 Ett lerk„rl vari kokningen har skett skall s”ndersl†s; men har
kokningen skett i ett koppark„rl, s† skall detta skuras och
sk”ljas med vatten.
006:029 Allt mank”n bland pr„sterna m† „ta det. Det „r h”gheligt. 006:030 Men intet syndoffer av vars blod n†got b„res in i
uppenbarelset„ltet till att bringa f”rsoning i helgedomen f†r
„tas; det skall br„nnas upp i eld.
007:001 Och detta „r lagen om skuldoffret: Det „r h”gheligt. 007:002 P† samma plats d„r man slaktar br„nnoffersdjuret skall man
slakta skuldoffersdjuret. Och man skall st„nka dess blod p†
altaret runt omkring.
007:003 Och allt dess fett skall man offra, svansen och det fett som
omsluter in„lvorna,
007:004 och b†da njurarna med det fett som sitter p† dem invid l„nderna,
s† ock leverfettet, vilket man skall fr†nskilja invid njurarna.
007:005 Och pr„sten skall f”rbr„nna det p† altaret till ett eldsoffer †t
HERREN. Det „r ett skuldoffer.
007:006 Allt mank”n bland pr„sterna m† „ta det; p† en helig plats skall
det „tas; det „r h”gheligt.
007:007 Vad som g„ller om syndoffret skall ock g„lla om skuldoffret;
samma lag skall g„lla f”r dem b†da. Den pr„st som bringar
f”rsoning d„rmed, honom skall det tillh”ra.
007:008 Och n„r en pr„st b„r fram br„nnoffer for n†gon, skall huden av
det framburna br„nnoffersdjuret tillh”ra den pr„sten.
007:009 Och ett spisoffer som „r bakat i ugn, eller som „r tillrett i
panna eller p† pl†t, skall alltid tillfalla den pr„st som b„r
fram det.
007:010 Men ett spisoffer som „r begjutet med olja, eller som framb„res
torrt, skall alltid tillfalla Arons s”ner gemensamt, den ene
likav„l som den andre.
007:011 Och detta „r lagen om tackoffret, n„r ett s†dant b„res fram †t
HERREN:
007:012 Om n†gon vill b„ra fram ett s†dant till lovoffer, s† skall han,
f”rutom det till lovoffret h”rande slaktdjuret, b„ra fram
osyrade kakor, begjutna med olja, och osyrade tunnkakor, smorda
med olja, och fint mj”l, hopkn†dat, i form av kakor, begjutna
med olja.
007:013 J„mte kakor av syrat br”d skall han b„ra fram detta sitt offer,
f”rutom det slaktdjur som h”r till det tackoffer han b„r fram
s†som lov offer.
007:014 Av detta offer skall han b„ra fram en kaka av vart slag, s†som
en g„rd †t HERREN; den pr„st som st„nker tackoffrets blod p†
altaret, honom skall den tillh”ra.
007:015 Och k”ttet av det slaktdjur, som h”r till det tackoffer som
b„res fram s†som lovoffer, skall „tas samma dag det har offrats;
intet d„rav m† l„mnas kvar till f”ljande morgon.
007:016 Om d„remot det slaktoffer som n†gon vill b„ra fram †r ett
l”ftesoffer eller ett frivilligt offer, s† skall offerdjuret
likaledes „tas samma dag det har offrats; dock m† det som har
blivit ”ver d„rav „tas den f”ljande dagen.
007:017 Bliver „nd† n†got ”ver av offerk”ttet, skall detta p† tredje
dagen br„nnas upp i eld.
007:018 Om n†gon p† tredje dagen „ter av tackoffersk”ttet, s† bliver
offret icke v„lbehagligt; honom som har burit fram det skall det
d† icke r„knas till godo, det skall anses s†som en
vederstygglighet. Den som „ter d„rav kommer att b„ra p†
missg„rning.
007:019 Ej heller m† det k”tt „tas, som har kommit vid n†got orent, utan
det skall br„nnas upp i eld. F”r ”vrigt m† k”ttet „tas av var
och en som „r ren.
007:020 Men den som „ter k”tt av HERRENS tackoffer, medan orenhet l†der
vid honom, han skall utrotas ur sin sl„kt.
007:021 Och om n†gon har kommit vid n†got orent -- vare sig en m„nniskas
orenhet, eller ett orent djur, eller vilken oren styggelse det
vara m† -- och han likv„l „ter k”tt av HERRENS tackoffer, s†
skall han utrotas ur sin sl„kt.
007:022 Och HERREN talade till Mose och sade: 007:023 Tala till Israels barn och s„g: Intet fett av f„kreatur, f†r
eller getter skolen I „ta.
007:024 Fettet av ett sj„lvd”tt eller ihj„lrivet djur m† eljest anv„ndas
till alla slags behov, men „ta det skolen I icke. 007:025 Ty var och en som „ter fettet av n†got djur varav man b„r fram
eldsoffer †t HERREN, vem det vara m† som „ter d„rav, han skall
utrotas ur sin sl„kt.
007:026 Och intet blod skolen I f”rt„ra varken av f†glar eller av
boskap, var I „n „ren bosatta.
007:027 Var och en som f”rt„r n†got blod, han skall utrotas ur sin
sl„kt.
007:028 Och HERREN talade till Mose och sade: 007:029 Tala till Israels barn och s„g: Den som vill offra ett tackoffer
†t HERREN, han skall av detta sitt tackoffer b„ra fram †t HERREN
den vederb”rliga offerg†van.
007:030 Med egna h„nder skall han b„ra fram HERRENS eldsoffer; fettet
j„mte bringan skall han b„ra fram, bringan till att viftas s†som
ett viftoffer inf”r HERRENS ansikte.
007:031 Och pr„sten skall f”rbr„nna fettet p† altaret, men bringan skall
tillh”ra Aron och hans s”ner.
007:032 Ocks† det h”gra l†rstycket skolen I giva †t pr„sten, s†som en
g„rd av edra tackoffer.
007:033 Den bland Arons s”ner, som offrar tackoffrets blod och fettet,
han skall hava det h”gra l†rstycket till sin del.
007:034 Ty av Israels barns tackoffer tager jag viftoffersbringan och
offerg„rdsl†ret och giver dem †t pr„sten Aron och †t hans s”ner
till en ev„rdlig r„tt av Israels barn.
007:035 Detta „r Arons och hans s”ners „mbetslott av HERRENS eldsoffer,
den lott som gavs dem den dag de f”rdes fram till att bliva
HERRENS pr„ster
007:036 vilken lott, efter HERRENS befallning p† den dag d† han smorde
dem, skulle givas dem av Israels barn, till en ev„rdlig r„tt,
sl„kte efter sl„kte.
007:037 Detta „r lagen om br„nnoffret, spisoffret, syndoffret,
skuldoffret, handfyllningsoffret och tackoffret, 007:038 vilken HERREN p† Sinai berg gav Mose, p† den dag d† han bj”d
Israels barn att de skulle offra sina offer †t HERREN, i Sinais
”ken.
008:001 Och HERREN talade till Mose och sade: 008:002 &fraq12;Tag Aron och hans s”ner j„mte honom samt deras kl„der och
sm”rjelseoljan, s† ock syndofferstjuren och de tv† v„durarna och
korgen med de osyrade br”den.
008:003 F”rsamla sedan hela menigheten vid ing†ngen till
uppenbarelset„ltet.&fraq12;
008:004 Och Mose gjorde s†som HERREN hade bjudit honom, och menigheten
f”rsamlade sig vid ing†ngen till uppenbarelset„ltet.
008:005 Och Mose sade till menigheten: &fraq12;Detta „r vad HERREN har bjudit
mig att g”ra.&fraq12;
008:006 Och Mose f”rde fram Aron och hans s”ner och tv†dde dem med
vatten.
008:007 Och han satte livkl„dnaden p† honom och omgjordade honom med
b„ltet och kl„dde p† honom k†pan och satte p† honom efoden och
omgjordade honom med efodens sk„rp och f„ste d„rmed ihop
alltsammans p† honom.
008:008 Och han satte p† honom br”stsk”lden och lade urim och tummim in
i sk”lden.
008:009 Och han satte huvudbindeln p† hans huvud och satte p†
huvudbindeln framtill den gyllene pl†ten, det heliga diademet,
s†som HERREN hade bjudit Mose.
008:010 Och Mose tog sm”rjelseoljan och smorde tabernaklet och allt vad
d„ri var och helgade allt;
008:011 och han st„nkte d„rmed sju g†nger p† altaret och smorde altaret
och alla dess tillbeh”r och b„ckenet j„mte dess fotst„llning,
f”r att helga dem.
008:012 Och han g”t sm”rjelseolja p† Arons huvud och smorde honom f”r
att helga honom.
008:013 Och Mose f”rde fram Arons s”ner och satte livkl„dnader p† dem
och omgjordade dem med b„lten och band huvor p† dem, s†som
HERREN hade bjudit Mose.
008:014 Och han f”rde fram syndofferstjuren, och Aron och hans s”ner
lade sina h„nder p† syndofferstjurens huvud. 008:015 Sedan slaktades den, och Mose tog blodet och str”k med sitt
finger p† altarets horn runt omkring och renade altaret; men det
”vriga blodet g”t han ut vid foten av altaret och helgade detta
och bragte f”rsoning f”r det.
008:016 Och han tog allt det fett som satt p† in„lvorna, s† ock
leverfettet och b†da njurarna med fettet p† dem; och Mose
f”rbr„nde det p† altaret.
008:017 Men det ”vriga av tjuren, hans hud och k”tt och orenlighet,
br„nde han upp i eld utanf”r l„gret s†som HERREN hade bjudit
Mose.
008:018 Och han f”rde fram br„nnoffersv„duren, och Aron och hans s”ner
lade sina h„nder p† v„durens huvud. 008:019 Sedan slaktades den, och Mose st„nkte blodet p† altaret runt
omkring;
008:020 men sj„lva v„duren delade han i dess stycken. Och Mose f”rbr„nde
huvudet och styckena och istret; 008:021 in„lvorna och f”tterna tv†dde han i vatten. Sedan f”rbr„nde Mose
hela v„duren p† altaret. Det var ett br„nnoffer till en
v„lbehaglig lukt, det var ett eldsoffer †t HERREN, S†som HERREN
hade bjudit Mose.
008:022 D„refter f”rde han fram den andra v„duren, handfyllningsv„duren,
och Aron och hans s”ner lade sina h„nder p† v„durens huvud. 008:023 Sedan slaktades den, och Mose tog av dess blod och bestr”k Arons
h”gra ”rsnibb och tummen p† hans h”gra hand och stort†n p† hans
h”gra fot.
008:024 D„refter f”rde han fram Arons s”ner. Och Mose bestr”k med blodet
deras h”gra ”rsnibb och tummen p† deras h”gra hand och stort†n
p† deras h”gra fot; men det ”vriga blodet st„nkte Mose p†
altaret runt omkring.
008:025 Och han tog fettet, svansen och allt det fett som satt p†
in„lvorna, s† ock leverfettet och b†da njurarna med fettet p†
dem, d„rtill det h”gra l†rstycket.
008:026 Och ur korgen med de osyrade br”den, som stod inf”r HERRENS
ansikte, tog han en osyrad kaka, en oljebr”dskaka och en
tunnkaka och lade detta p† fettstyckena och det h”gra
l†rstycket.
008:027 Och alltsammans lade han p† Arons och hans s”ners h„nder och
viftade det s†som ett viftoffer inf”r HERRENS ansikte.
008:028 Sedan tog Mose det ur deras h„nder och f”rbr„nde det p† altaret,
ovanp† br„nnoffret. Det var ett handfyllningsoffer till en
v„lbehaglig lukt, det var ett eldsoffer †t HERREN.
008:029 Och Mose tog bringan och viftade den s†som ett viftoffer inf”r
HERRENS ansikte; av handfyllningsoffrets v„dur fick Mose detta
till sin del, s†som HERREN hade bjudit Mose.
008:030 Och Mose tog av sm”rjelseoljan och av blodet p† altaret och
st„nkte p† Aron -- p† hans kl„der -- och likaledes p† hans s”ner
och hans s”ners kl„der; han helgade s† Aron -- hans kl„der --
och likaledes hans s”ner och hans s”ners kl„der.
008:031 Och Mose sade till Aron och till hans s”ner: &fraq12;Koken k”ttet vid
ing†ngen till uppenbarelset„ltet, och „ten det d„r j„mte br”det
som „r i handfyllningskorgen, s†som jag har bjudit och sagt:
Aron och hans s”ner skola „ta det.
008:032 Men vad som bliver ”ver av k”ttet; eller av br”det, det skolen I
br„nna upp i eld.
008:033 Och under sju dagar skolen I icke g† bort ifr†n
uppenbarelset„ltets ing†ng, icke f”rr„n edra handfyllningsdagar
„ro ute, ty sju dagar skall eder handfyllning vara.
008:034 Och HERREN har bjudit, att s†som det i dag har tillg†tt, s†
skall det ock sedan tillg†, p† det att f”rsoning m† bringas f”r
eder.
008:035 Vid ing†ngen till uppenbarelset„ltet skolen I stanna kvar i sju
dygn, dag och natt, och I skolen iakttaga vad HERREN har bjudit
eder iakttaga, p† det att I icke m†n d”; ty s† „r mig bjudet.&fraq12;
008:036 Och Aron och hans s”ner gjorde allt vad HERREN hade bjudit genom
Mose.
009:001 Och p† †ttonde dagen kallade Mose till sig Aron och hans s”ner
och de „ldste i Israel.
009:002 Och han sade till Aron: &fraq12;Tag dig en tjurkalv till syndoffer och
en v„dur till br„nnoffer, b†da felfria, och f”r dem fram inf”r
HERRENS ansikte.
009:003 Och tala till Israels barn och s„g: Tagen en bock till syndoffer
och en kalv och ett lamm, b†da †rsgamla och felfria, till
br„nnoffer,
009:004 s† ock en tjur och en v„dur till tackoffer, att offra inf”r
HERRENS ansikte, d„rtill ett spisoffer, begjutet med olja; ty i
dag uppenbarar sig HERREN f”r eder.&fraq12;
009:005 Och de togo det som Mose hade givit dem befallning om och f”rde
det fram inf”r uppenbarelset„ltet; och hela menigheten tr„dde
fram och st„llde sig inf”r HERRENS ansikte.
009:006 D† sade Mose: &fraq12;Detta „r vad HERREN har bjudit eder g”ra; s†
skall HERRENS h„rlighet visa sig f”r eder.&fraq12;
009:007 Och Mose sade till Aron: &fraq12;Tr„d fram till altaret och offra ditt
syndoffer och ditt br„nnoffer, och bringa f”rsoning f”r dig
sj„lv och folket; offra sedan folkets offer och bringa f”rsoning
f”r dem, s†som HERREN har bjudit.&fraq12;
009:008 D† tr„dde Aron fram till altaret och slaktade sin
syndofferskalv.
009:009 Och Arons s”ner buro fram blodet till honom, och han doppade
sitt finger i blodet och str”k p† altarets horn, men det ”vriga
blodet g”t han ut vid foten av altaret.
009:010 Och syndoffersdjurets fett, njurar och leverfett f”rbr„nde han
p† altaret, s†som HERREN hade bjudit Mose.
009:011 Men k”ttet och huden br„nde han upp i eld utanf”r l„gret. 009:012 Sedan slaktade han br„nnoffersdjuret. Och Arons s”ner r„ckte
honom blodet, och han st„nkte det p† altaret runt omkring. 009:013 Och de r„ckte honom br„nnoffersdjuret, delat i sina stycken,
och dess huvud, och han f”rbr„nde det p† altaret. 009:014 Och han tv†dde in„lvorna och f”tterna och f”rbr„nde dem ovanp†
br„nnoffret, p† altaret.
009:015 D„refter f”rde han fram folkets offer. Han tog folkets
syndoffersbock och slaktade honom och offrade honom till
syndoffer, p† samma s„tt som det f”rra syndoffersdjuret.
009:016 Och han f”rde fram br„nnoffersdjuren och offrade dem p†
f”reskrivet s„tt.
009:017 Och han bar fram spisoffret och tog en handfull d„rav och
f”rbr„nde detta p† altaret, f”rutom morgonens br„nnoffer.
009:018 Sedan slaktade han tjuren och v„duren, som voro folkets
tackoffer. Och Arons s”ner r„ckte honom blodet, och han st„nkte
det p† altaret runt omkring.
009:019 Och fettstyckena av tjuren, samt av v„duren svansen och vad som
omsluter in„lvorna, s† ock njurarna och leverfettet,
009:020 dessa fettstycken lade de p† bringorna; och han f”rbr„nde
fettstyckena p† altaret.
009:021 Men bringorna och det h”gra l†rstycket viftade Aron till ett
viftoffer inf”r HERRENS ansikte, s†som Mose hade bjudit.
009:022 Och Aron lyfte upp sina h„nder ”ver folket och v„lsignade
det. D„refter steg han ned, sedan han hade offrat syndoffret,
br„nnoffret och tackoffret.
009:023 Och Mose och Aron gingo in i uppenbarelset„ltet; sedan gingo de
†ter ut och v„lsignade folket. D† visade sig HERRENS h„rlighet
f”r allt folket.
009:024 Och eld gick ut fr†n HERREN och f”rt„rde br„nnoffret och
fettstyckena p† altaret. Och allt folket s†g detta; d† jublade
de och f”llo ned p† sina ansikten.
010:001 Men Arons s”ner Nadab och Abihu togo var sitt fyrfat och lade
eld i dem och str”dde r”kelse d„rp† och buro fram inf”r HERRENS
ansikte fr„mmande eld, annan eld „n den han hade givit dem
befallning om.
010:002 D† gick eld ut fr†n HERREN och f”rt„rde dem, s† att de f”llo
d”da ned inf”r HERRENS ansikte.
010:003 Och Mose sade till Aron: &fraq12;Detta „r vad HERREN har talat och
sagt:
P† dem som st† mig n„ra vill jag bevisa mig helig,
och inf”r allt folket bevisa mig h„rlig.&fraq12;
Och Aron teg stilla.
010:004 Och Mose kallade till sig Misael och Elsafan, Arons farbroder
Ussiels s”ner, och sade till dem: &fraq12;Tr„den fram och b„ren edra
fr„nder bort ifr†n helgedomen och f”ren den utanf”r l„gret.&fraq12;
010:005 D† tr„dde de fram och buro bort dem i deras livkl„dnader,
utanf”r l„gret, s†som Mose hade sagt.
010:006 Och Mose sade till Aron och till hans s”ner Eleasar och Itamar:
&fraq12;I skolen icke hava edert h†r oordnat, ej heller riva s”nder
edra kl„der, p† det att I icke m†n d” och draga f”rt”rnelse ”ver
hela menigheten. Men edra br”der, hela Israels hus, m† gr†ta
”ver denna brand som HERREN har uppt„nt.
010:007 Och I skolen icke g† bort ifr†n uppenbarelset„ltets ing†ng, p†
det att I icke m†n d”; ty HERRENS sm”rjelseolja „r p† eder.&fraq12;
Och de gjorde s†som Mose hade sagt.
010:008 Och HERREN talade till Aron och sade: 010:009 &fraq12;Varken du sj„lv eller dina s”ner m† dricka vin eller starka
drycker, n„r I skolen g† in i uppenbarelset„ltet, p† det att I
icke m†n d”. Det skall vara en ev„rdlig stadga f”r eder fr†n
sl„kte till sl„kte.
010:010 I skolen skilja mellan heligt och oheligt, mellan orent och
rent;
010:011 och I skolen l„ra Israels barn alla de stadgar som HERREN har
kungjort f”r dem genom Mose.&fraq12;
010:012 Och Mose sade till Aron och till Eleasar och Itamar, hans
kvarlevande s”ner: &fraq12;Tagen det spisoffer som har blivit ”ver av
HERRENS eldsoffer, och „ten det osyrat vid sidan av altaret, ty
det „r h”gheligt.
010:013 I skolen „ta det p† en helig plats; ty det „r din och dina
s”ners stadgade r„tt av HERRENS eldsoffer; s† „r mig bjudet.
010:014 Och viftoffersbringan och offerg„rdsl†ret skola „tas av dig, och
av dina s”ner och dina d”ttrar j„mte dig, p† en ren plats, ty de
„ro dig givna s†som din och dina s”ners stadgade r„tt av Israels
barns tackoffer.
010:015 J„mte eldsoffren -- fettstyckena -- skola offerg„rdsl†ret och
viftoffersbringan b„ras fram f”r att viftas s†som ett viftoffer
inf”r HERRENS ansikte; och de skola s†som en ev„rdlig r„tt
tillh”ra dig och dina s”ner j„mte dig, s†som HERREN har bjudit.&fraq12;
010:016 Och Mose fr†gade efter syndoffersbocken, men den befanns vara
uppbr„nd. D† f”rt”rnades han p† Eleasar och Itamar, Arons
kvarlevande s”ner, och sade:
010:017 &fraq12;Varf”r haven I icke „tit syndoffret p† den heliga platsen? Det
„r ju h”gheligt. Och han har givit eder det, f”r att I skolen
borttaga menighetens missg„rning och bringa f”rsoning f”r dem
inf”r HERRENS ansikte.
010:018 Se, dess blod har icke blivit inburet i helgedomens inre;
d„rf”r skullen I p† heligt omr†de hava „tit upp k”ttet, s†som
jag hade bjudit.&fraq12;
010:019 Men Aron sade till Mose: &fraq12;Se, de hava i dag offrat sitt
syndoffer och sitt br„nnoffer inf”r HERRENS ansikte, och mig har
vederfarits vad du vet. Om jag nu i dag †te syndoffersk”tt,
skulle detta vara HERREN v„lbehagligt?&fraq12;
010:020 N„r Mose h”rde detta, var han till freds. 011:001 Och HERREN talade till Mose och Aron och sade till dem: 011:002 Talen till Israels barn och s„gen:
Dessa „ro de djur som I f†n „ta bland alla fyrfotadjur p†
jorden:
011:003 alla de fyrfotadjur som hava kl”var och hava dem helkluvna, och
som idissla, dem f†n I „ta.
011:004 Men dessa skolen I icke „ta av de idisslande djuren och av dem
som hava kl”var: kamelen, ty han idisslar v„l, men har icke
kl”var, han skall g„lla f”r eder s†som oren; klippdassen, ty han
idisslar v„l
011:005 men har icke kl”var, han skall g„lla for eder s†som oren; haren,
ty han idisslar v„l,
011:006 men har icke kl”var, han skall g„lla f”r eder s†som oren;
svinet,
011:007 ty det har v„l kl”var och har dem helkluvna, men det idisslar
icke, det skall g„lla f”r eder s†som orent.
011:008 Av dessa djurs k”tt skolen I icke „ta, ej heller skolen I komma
vid deras d”da kroppar; de skola g„lla f”r eder s†som orena.
011:009 Detta „r vad I f†n „ta av allt det som lever i vattnet: allt det
i vattnet, vare sig i sj”ar eller i str”mmar, som har fenor och
fj„ll, det f†n I „ta.
011:010 Men allt det i sj”ar och str”mmar, som icke har fenor och fj„ll,
bland allt det som r”r sig i vattnet, bland alla levande
varelser i vattnet, det skall vara en styggelse f”r eder.
011:011 Ja, de skola vara en styggelse f”r eder; av deras k”tt skolen I
icke „ta, och deras d”da kroppar skolen I r„kna s†som en
styggelse.
011:012 Allt det i vattnet, som icke har fenor och fj„ll, skall vara en
styggelse f”r eder.
011:013 Och bland f†glarna skolen I r„kna dessa s†som en styggelse, de
skola icke „tas, de „ro en styggelse: ”rnen, lammgamen,
havs”rnen,
011:014 gladan, falken med dess arter,
011:015 alla slags korpar efter deras arter,
011:016 strutsen, tahemasf†geln, fiskm†sen, h”ken med dess arter,
011:017 ugglan, dykf†geln, uven,
011:018 tinsemetf†geln, pelikanen,
011:019 asgamen, h„gern, regnpiparen med dess arter, h„rf†geln och
fl„dermusen.
011:020 Alla de flygande sm†djur som g† p† fyra f”tter skola vara en
styggelse f”r eder.
011:021 Av alla flygande sm†djur, som g† p† fyra f”tter f†n I allenast
„ta dem som ovanf”r sina f”tter hava tv† ben att hoppa med p†
jorden.
011:022 Dessa f†n I „ta bland gr„shopporna: arbe med dess arter, soleam
med dess arter, hargol med dess arter och hagab med dess arter.
011:023 Men alla andra flygande sm†djur som hava fyra f”tter skola vara
en styggelse f”r eder.
011:024 Genom f”ljande djur †dragen I eder orenhet; var och en som
kommer vid deras d”da kroppar skall vara oren „nda till aftonen, 011:025 och var och en som har burit bort n†gon s†dan d”d kropp skall
tv† sina kl„der och vara oren „nda till aftonen: 011:026 alla de fyrfotadjur som hava kl”var, men icke helkluvna, och som
icke idissla, de skola g„lla f”r eder s†som orena. Var och en
som kommer vid dem bliver oren.
011:027 Och alla slags fyrfotade djur som g† p† tassar skola g„lla f”r
eder s†som orena. Var och en som kommer vid deras d”da kroppar
skall vara oren „nda till aftonen.
011:028 Och den som har burit bort en s†dan d”d kropp, han skall tv†
sina kl„der och vara oren „nda till aftonen; de skola g„lla f”r
eder s†som orena.
011:029 Och bland de sm†djur som r”ra sig p† jorden skola dessa g„lla
f”r eder s†som orena: vesslan, jordr†ttan, ”dlan med dess arter, 011:030 anakan, koadjuret, letaan, hometdjuret och kameleonten. 011:031 Dessa „ro de som skola g„lla f”r eder s†som orena bland alla
sm†djur. Var och en som kommer vid dem, sedan de „ro d”da,
skall vara oren „nda till aftonen.
011:032 Och allt varp† n†got s†dant djur faller, sedan det „r d”tt,
bliver orent, vare sig det „r n†got slags tr„k„rl, eller det „r
kl„der, eller n†got av skinn, eller en s„ck, eller vilken annan
sak det vara m†, som anv„ndes till n†got behov. Man skall l„gga
det i vatten, och det skall vara orent „nda till aftonen; s†
bliver det rent.
011:033 Och om n†got s†dant faller i n†got slags lerk„rl, s† bliver allt
som „r i detta orent, och k„rlet skolen I sl† s”nder.
011:034 Allt slags mat d„ri, allt som man „ter tillrett med vatten, det
bliver orent; och allt slags dryck i n†got slags k„rl, allt som
man dricker, det bliver orent d„rav.
011:035 Och allt varp† n†gon s†dan d”d kropp faller bliver orent. Žr det
en ugn eller en h„rd, skall den f”rst”ras, ty den bliver
oren. Och den skall g„lla f”r eder s†som oren.
011:036 Men en k„lla eller en brunn, en plats dit vatten samlar sig,
skall f”rbliva ren; men kommer n†gon vid sj„lva den d”da
kroppen, bliver han oren.
011:037 Och om en s†dan d”d kropp faller p† n†got slags uts„deskorn,
n†got man s†r, d† f”rbliver detta rent.
011:038 Men om vatten har kommit p† s„den och n†gon s†dan d”d kropp
sedan faller d„rp†, s† skall den g„lla f”r eder s†som oren.
011:039 Och om n†got fyrfotadjur som f†r „tas av eder d”r, s† skall den
som kommer vid dess d”da kropp vara oren „nda till aftonen. 011:040 Och den som „ter k”tt av en s†dan d”d kropp, han skall tv† sina
kl„der och vara oren „nda till aftonen. Och den som har burit
bort n†gon s†dan d”d kropp, han skall tv† sina kl„der och vara
oren „nda till aftonen.
011:041 Och alla slags sm†djur som r”ra sig p† jorden „ro en styggelse;
de skola icke „tas.
011:042 Varken av det som g†r p† buken eller av det som g†r p† fyra
eller flera f”tter, bland alla de sm†djur som r”ra sig p†
jorden, skolen I „ta n†got, ty de „ro en styggelse.
011:043 G”ren eder icke sj„lva till en styggelse genom n†got s†dant
djur, och †dragen eder icke orenhet genom s†dana, s† att I
bliven orenade genom dem.
011:044 Ty jag „r HERREN, eder Gud; och I skolen h†lla eder heliga och
vara heliga, ty jag „r helig. Och I skolen icke †draga eder
orenhet genom n†got av de sm†djur som r”ra sig p† jorden.
011:045 Ty jag „r HERREN, som har f”rt eder upp ur Egyptens land, f”r
att jag skall vara eder Gud. S† skolen I nu vara heliga, ty jag
„r helig.
011:046 Detta „r lagen om fyrfotadjuren, och om f†glarna, och om alla
slags levande varelser som r”ra sig i vattnet, och om alla slags
sm†djur p† jorden,
011:047 f”r att man skall kunna skilja mellan orent och rent, mellan de
djur som f† „tas och de djur som icke f† „tas.
012:001 Och HERREN talade till Mose och sade: 012:002 Tala till Israels barn och s„g: N„r en kvinna f”der barn och det
„r ett gossebarn som hon har f”tt, s† skall hon vara oren i sju
dagar; lika m†nga dagar som vid sin m†nadsrening skall hon vara
oren.
012:003 Och p† †ttonde dagen skall barnets f”rhud omsk„ras. 012:004 Och sedan skall hon stanna hemma trettiotre dagar, under sitt
reningsfl”de. Hon skall icke komma vid n†got heligt och f†r icke
heller komma till helgedomen, f”rr„n hennes reningsdagar „ro
ute.
012:005 Men om det „r ett flickebarn som hon har f”tt, s† skall hon vara
oren i tv† veckor, p† samma s„tt som vid sin m†nadsrening; och
sedan skall hon stanna hemma i sextiosex dagar, under sitt
reningsfl”de.
012:006 Och n„r hennes reningsdagar „ro ute, vare sig efter son eller
efter dotter, skall hon f”ra fram ett †rsgammalt lamm s†som
br„nnoffer, och en ung duva eller en turturduva s†som
syndoffer, till uppenbarelset„ltets ing†ng, till pr„sten.
012:007 Och han skall offra detta inf”r HERRENS ansikte och bringa
f”rsoning f”r henne, s† bliver hon ren fr†n sitt
blodfl”de. Detta „r lagen om en barnaf”derska, n„r hon har f”tt
ett gossebarn, och n„r hon har f”tt ett flickebarn.
012:008 Och om hon icke f”rm†r bekosta ett f†r, s† skall hon taga tv†
turturduvor eller tv† unga duvor, en till br„nnoffer och en till
syndoffer. Och pr„sten skall bringa f”rsoning f”r henne, s†
bliver hon ren.
013:001 Och HERREN talade till Mose och Aron och sade:
013:002 N„r n†gon p† sin kropps hud f†r en upph”jning eller ett utslag
eller en ljus fl„ck, och d„rav uppst†r ett spet„lskeartat ont p†
hans kropps hud, s† skall han f”ras till pr„sten Aron eller till
en av hans s”ner, pr„sterna.
013:003 Om d† pr„sten, n„r han beser det angripna st„llet p† hans kropps
hud, finner att h†ret p† det angripna st„llet har vitnat, och
att det angripna st„llet visar sig djupare „n den ”vriga huden
p† kroppen, s† „r han angripen av spet„lska; och sedan pr„sten
har besett honom skall han f”rklara honom oren.
013:004 Och om det „r en vit fl„ck som synes p† hans kropps hud, men den
icke visar sig djupare „n den ”vriga huden, och h†ret d„rp† icke
har vitnat, s† skall pr„sten h†lla den angripne innest„ngd i sju
dagar.
013:005 Om d† pr„sten, n„r han p† sjunde dagen beser honom, finner att
det angripna st„llet visar sig of”r„ndrat, och att det onda icke
har utbrett sig p† huden, s† skall pr„sten f”r andra g†ngen
h†lla honom innest„ngd i sju dagar.
013:006 Om d† pr„sten, n„r han p† sjunde dagen beser honom f”r andra
g†ngen, finner att det angripna st„llet har bleknat, och att det
onda icke har utbrett sig p† huden, s† skall pr„sten f”rklara
honom ren, ty d† „r det ett vanligt utslag, och sedan han har
tv†tt sina kl„der, „r han ren.
013:007 Men om utslaget utbreder sig p† huden, sedan han har l†tit bese
sig av pr„sten f”r att f”rklaras ren, och han nu f”r andra
g†ngen l†ter bese sig av pr„sten
013:008 och pr„sten d†, n„r han beser honom, finner att utslaget har
utbrett sig p† huden, s† skall pr„sten f”rklara honom oren, ty
d† „r det spet„lska.
013:009 N„r n†gon bliver angripen av spet„lska, skall han f”ras till
pr„sten.
013:010 Om d† pr„sten, n„r han beser honom, finner en vit upph”jning p†
huden, och ser att h†ret d„r har vitnat, och att svallk”tt
bildar sig i upph”jningen,
013:011 s† „r det gammal spet„lska p† hans kropps hud, och pr„sten skall
f”rklara honom oren; han skall d† icke st„nga honom inne, ty han
„r oren.
013:012 Men om spet„lskan s† har brutit ut p† huden, att p† den angripne
hela huden, fr†n huvud till f”tter, ”verallt d„r pr„sten ser, „r
bet„ckt av spet„lska
013:013 och pr„sten allts†, n„r han beser honom, finner att spet„lska
bet„cker hela hans kropp, s† skall han f”rklara den angripne
ren. Hela hans kropp har blivit vit; han „r ren.
013:014 Men s† snart svallk”tt visar sig p† honom, „r han oren. 013:015 N„r pr„sten ser svallk”ttet, skall han f”rklara honom oren;
svallk”ttet „r orent, det „r spet„lska. 013:016 Men om svallk”ttet f”r„ndrar sig och st„llet bliver vitt, s†
skall han komma till pr„sten.
013:017 Om d† pr„sten, n„r han beser honom, finner att det angripna
st„llet har blivit vitt, s† skall pr„sten f”rklara den angripne
ren, han „r d† ren.
013:018 N„r n†gon p† sin kropps hud har haft en bulnad som har blivit
l„kt,
013:019 men sedan, p† det st„lle d„r bulnaden var, en vit upph”jning
eller en r”dvit fl„ck visar sig, s† skall han l†ta bese sig av
pr„sten.
013:020 Om d† pr„sten, n„r han beser honom, finner att st„llet visar sig
l„gre „n den ”vriga huden, och att h†ret d„rp† har vitnat, s†
skall pr„sten f”rklara honom oren; ty d† „r han angripen av
spet„lska, som har brutit ut d„r bulnaden var.
013:021 Men om pr„sten, n„r han beser st„llet, finner att vitt h†r
saknas d„r, och att st„llet icke „r l„gre „n den ”vriga huden,
och att det „r blekt, s† skall pr„sten h†lla honom innest„ngd i
sju dagar.
013:022 Om d† det onda utbreder sig p† huden, s† skall pr„sten f”rklara
honom oren, ty d† „r han angripen.
013:023 Men om den ljusa fl„cken bliver of”r„ndrad d„r den „r och icke
utbreder sig, d† „r det ett m„rke efter bulnaden, och pr„sten
skall f”rklara honom ren.
013:024 Men om n†gon p† sin kropps hud f†r ett br„nns†r, och om av
„rrbildningen i br„nns†ret sedan bliver en r”dvit eller vit
fl„ck
013:025 och pr„sten, n„r han beser st„llet, finner att h†ret p† fl„cken
har vitnat, och att den visar sig djupare „n den ”vriga huden,
s† „r mannen angripen av spet„lska, som har brutit ut d„r
br„nns†ret var; och pr„sten skall f”rklara honom oren, ty d† „r
han angripen av spet„lska.
013:026 Men om pr„sten, n„r han beser st„llet, finner att vitt h†r
saknas p† den ljusa fl„cken, och att st„llet icke „r l„gre „n
den ”vriga huden, och att det „r blekt, s† skall pr„sten h†lla
honom innest„ngd i sju dagar.
013:027 Om d† pr„sten, n„r han p† sjunde dagen beser honom, finner att
det onda har utbrett sig p† huden, s† skall pr„sten f”rklara
honom oren ty d† „r han angripen av spet„lska.
013:028 Men om den ljusa fl„cken bliver of”r„ndrad d„r den „r och icke
utbreder sig p† huden och f”rbliver blek, d† „r det en
upph”jning efter br„nns†ret, och pr„sten skall f”rklara honom
ren, ty det „r ett m„rke efter br„nns†ret.
013:029 N„r p† en man eller en kvinna n†got st„lle p† huvudet eller p†
hakan bliver angripet
013:030 och pr„sten, d† han beser det angripna st„llet, finner att det
visar sig djupare „n den ”vriga huden och att gulaktigt tunt h†r
finnes d„r, s† skall pr„sten f”rklara den angripne oren, ty d†
„r det spet„lskeskorv, huvud- eller hakspet„lska.
013:031 Men om pr„sten, n„r han beser det angripna st„llet med skorven,
finner, att om det „n icke visar sig djupare „n den ”vriga
huden, svart h†r likv„l saknas d„r, s† skall pr„sten h†lla den
av skorven angripne innest„ngd i sju dagar.
013:032 Om d† pr„sten, n„r han p† sjunde dagen beser det angripna
st„llet, finner att skorven icke har utbrett sig, och att d„r
icke finnes n†got gulaktigt h†r, och att skorven icke visar sig
djupare „n den ”vriga huden,
013:033 s† skall den sjuke raka sig, utan att dock raka det skorviga
st„llet, och pr„sten skall f”r andra g†ngen h†lla den skorvsjuke
innest„ngd i sju dagar.
013:034 Om d† pr„sten, n„r han p† sjunde dagen beser den skorvsjuke,
finner att skorven icke har utbrett sig p† huden, och att den
icke visar sig djupare „n den ”vriga huden, s† skall pr„sten
f”rklara honom ren, och sedan han har tv†tt sina kl„der, „r han
ren.
013:035 Men om skorven utbreder sig p† huden, sedan han har blivit
f”rklarad ren,
013:036 och pr„sten, n„r han beser honom, finner att skorven har utbrett
sig p† huden, s† beh”ver pr„sten icke efterforska om d„r finnes
n†got gulaktigt h†r, ty han „r oren.
013:037 Men om skorven visar sig of”r„ndrad, och svart h†r har vuxit upp
p† st„llet, d† „r skorven l„kt, och han „r ren, och pr„sten
skall f”rklara honom ren.
013:038 N„r n†gon, man eller kvinna, p† sin kropps hud f†r fl„ckar, vita
fl„ckar,
013:039 och pr„sten, n„r han beser den angripne, finner att fl„ckarna p†
hans kropps hud „ro blekvita, d† „r det ett ofarligt utslag som
har kommit fram p† huden; han „r ren.
013:040 N„r p† en mans huvud h†ret utan vidare faller av, „r det vanlig
bakskallighet; han „r ren.
013:041 Och om h†ret utan vidare faller av p† fr„mre delen av huvudet,
s† „r det vanlig framskallighet; han „r ren. 013:042 Men n„r p† det skalliga st„llet, baktill eller framtill, en
r”dvit fl„ck uppst†r, d† „r det spet„lska som har brutit ut p†
det skalliga st„llet baktill eller framtill.
013:043 Om allts† pr„sten, n„r han beser honom, finner att den upph”jda
fl„cken p† det skalliga st„llet, baktill eller framtill, „r
r”dvit, och att den visar sig lik spet„lska p† den ”vriga
kroppens hud,
013:044 s† „r mannen spet„lsk, han „r oren; pr„sten skall strax f”rklara
honom oren, ty han „r angripen p† sitt huvud.
013:045 Den som „r angripen av spet„lska skall g† med s”nderrivna
kl„der, han skall hava sitt h†r oordnat och skyla sitt sk„gg,
och han skall ropa: &fraq12;Oren! Oren!&fraq12;
013:046 S† l„nge han „r angripen av spet„lska, skall han vara oren; oren
„r han. Han skall bo avskild; utanf”r l„gret skall han hava sin
bostad.
013:047 N„r en kl„dnad bliver angripen av spet„lska, vare sig kl„dnaden
„r av ylle eller av linne,
013:048 eller n„r s† sker med n†got v„vt eller virkat tyg, vare sig av
linne eller av ylle, eller med skinn eller med n†got, vad det
vara m†, som „r f”rf„rdigat av skinn,
013:049 och det angripna st„llet visar sig gr”naktigt eller r”daktigt,
p† kl„dnaden eller skinnet, eller p† det v„vda eller virkade
tyget, eller p† skinnsaken, vad det vara m†, d† „r st„llet
angripet av spet„lska och skall visas f”r pr„sten.
013:050 Och n„r pr„sten har besett det angripna st„llet, skall han hava
den angripna saken inl†st i sju dagar.
013:051 Om han d†, n„r han p† sjunde dagen beser det angripna st„llet,
finner att skadan har utbrett sig p† kl„dnaden, eller p† det
v„vda eller virkade tyget, eller p† skinnet, vadhelst det vara
m†, som „r f”rf„rdigat av skinnet, s† „r st„llet angripet av
elakartad spet„lska; s†dant „r orent.
013:052 Och man skall br„nna upp kl„dnaden, eller det v„vda eller
virkade tyget, vare sig det †r av ylle eller av linne, eller
skinnsaken som „r angripen, vad det vara m†; ty det „r en
elakartad spet„lska; allt s†dant skall br„nnas upp i eld.
013:053 Men om pr„sten, n„r han beser st„llet, finner att fl„cken icke
har utbrett sig p† kl„dnaden, eller p† det v„vda eller virkade
tyget, eller p† skinnsaken, vad det vara m†,
013:054 s† skall pr„sten bjuda att man tv†r den sak p† vilken det
angripna st„llet finnes, och han skall f”r andra g†ngen hava den
inl†st i sju dagar.
013:055 Om d† pr„sten, n„r han efter tvagningen beser det angripna
st„llet, finner att det angripna st„llet icke har f”r„ndrat sitt
utseende, s† „r en s†dan sak oren, om ock fl„cken icke vidare
har utbrett sig; du skall br„nna upp den i eld; det „r en
fr„tfl„ck, vare sig den sitter p† avigsidan eller p† r„tsidan.
013:056 Men om pr„sten, n„r han beser det angripna st„llet, finner att
det efter tvagningen har bleknat, s† skall han riva bort det
fr†n kl„dnaden eller skinnet, eller fr†n det v„vda eller virkade
tyget.
013:057 Om likv„l sedan en fl„ck †ter visar sig p† kl„dnaden, eller p†
det v„vda eller virkade tyget, eller p† skinnsaken, vad det vara
m†, s† „r det spet„lska som har brutit ut; den sak p† vilken det
angripna st„llet finnes skall du br„nna upp i eld.
013:058 Men om genom tvagningen fl„cken har g†tt bort p† kl„dnaden,
eller p† det v„vda eller virkade tyget, eller p† skinnsaken, vad
det vara m†, s† skall det f”r andra g†ngen tv†s, och s† bliver
det rent.
013:059 Detta „r lagen om det som bliver angripet av spet„lska, antingen
det „r en kl„dnad av ylle eller linne, eller det „r v„vt eller
virkat tyg, eller n†gon skinnsak, vad det vara m† -- den lag
efter vilken det skall f”rklaras rent eller orent.
014:001 Och HERREN talade till Mose och sade: 014:002 Detta vare lagen om huru man skall f”rfara, n„r den som har haft
spet„lska skall renas:
Han skall f”ras till pr„sten;
014:003 och pr„sten skall g† ut utanf”r l„gret. Om d† pr„sten, n„r han
beser den spet„lske, finner att han „r botad fr†n den spet„lska
varav han var angripen,
014:004 s† skall pr„sten bjuda att man f”r dens r„kning, som skall
renas, tager tv† levande rena f†glar, cedertr„, rosenr”tt garn
och isop.
014:005 Och pr„sten skall bjuda att man slaktar den ena f†geln ”ver ett
lerk„rl med friskt vatten i.
014:006 Sedan skall han taga den levande f†geln, s† ock cedertr„et, det
rosenr”da garnet och isopen, och detta alltsammans, j„mv„l den
levande f†geln, skall han doppa i den f†gelns blod, som har
blivit slaktad ”ver det friska vattnet.
014:007 Och han skall st„nka sju g†nger p† den som skall renas fr†n
spet„lskan; och sedan han s† har renat honom, skall han slappa
den levande f†geln fri ute p† marken.
014:008 Och den som skall renas skall tv† sina kl„der och raka av allt
sitt h†r och bada sig i vatten, s† bliver han ren och f†r sedan
g† in i l„gret. Dock skall han stanna utanf”r sitt t„lt i sju
dagar.
014:009 Och p† sjunde dagen skall han raka av allt sitt h†r, b†de
huvudh†ret och sk„gget och ”gonbrynen: allt sitt h†r skall han
raka av. Och han skall tv† sina kl„der och bada sin kropp i
vatten, s† bliver han ren.
014:010 Och p† †ttonde dagen skall han taga tv† felfria lamm av hank”n
och ett †rsgammalt felfritt lamm av honk”n, s† ock tre
tiondedels efa fint mj”l, begjutet med olja, till spisoffer, och
d„rtill en log olja.
014:011 Och pr„sten som f”rr„ttar reningen skall st„lla den som skall
renas och allt det andra fram inf”r HERRENS ansikte, vid
ing†ngen till uppenbarelset„ltet.
014:012 Och pr„sten skall taga det ena lammet och offra det till ett
skuldoffer, j„mte tillh”rande log olja, och vifta detta s†som
ett viftoffer inf”r HERRENS ansikte.
014:013 Och man skall slakta lammet p† samma plats d„r man slaktar synd-
och br„nnoffersdjuren, p† en helig plats; ty skuldoffret tillh”r
pr„sten, likasom syndoffret; det „r h”gheligt.
014:014 Och pr„sten skall taga n†got av skuldoffrets blod, och d„rmed
skall pr„sten bestryka h”gra ”rsnibben p† den som skall renas,
s† ock tummen p† hans h”gra hand och stort†n p† hans h”gra fot.
014:015 Sedan skall pr„sten taga av tillh”rande log olja och gjuta i sin
v„nstra hand,
014:016 och pr„sten skall doppa sitt h”gra pekfinger i oljan som han har
i sin v„nstra hand och st„nka n†got av oljan med sitt finger sju
g†nger inf”r HERRENS ansikte.
014:017 Och med det som bliver ”ver av oljan i hans hand skall pr„sten
bestryka h”gra ”rsnibben p† den som skall renas, s† ock tummen
p† hans h”gra hand och stort†n p† hans h”gra fot, ovanp†
skuldoffersblodet.
014:018 Och det som sedan „r ”ver av oljan i pr„stens hand skall han
gjuta p† dens huvud, som skall renas; s† skall pr„sten bringa
f”rsoning f”r honom inf”r HERRENS ansikte.
014:019 D„refter skall pr„sten offra syndoffret och bringa f”rsoning f”r
den som skall renas, s† att han bliver fri ifr†n sin orenhet;
sedan skall han slakta br„nnoffersdjuret.
014:020 Och pr„sten skall offra br„nnoffret p† altaret och tillika
spisoffret. N„r s† pr„sten bringar f”rsoning f”r honom, d† bliver
han ren.
014:021 Men om han „r fattig och icke kan anskaffa s† mycket, s† skall
han taga allenast ett lamm till skuldoffer, och vifta det f”r
att bringa f”rsoning f”r sig, och allenast en tiondedels efa
fint mj”l, begjutet med olja, till spisoffer, och d„rtill en log
olja,
014:022 s† ock tv† turturduvor eller tv† unga duvor, efter som han kan
anskaffa; den ena skall vara till syndoffer, den andra till
br„nnoffer.
014:023 Och han skall, f”r att f”rklaras ren, b„ra allt detta till
pr„sten p† †ttonde dagen, till uppenbarelset„ltets ing†ng, inf”r
HERRENS ansikte.
014:024 Och pr„sten skall taga skuldofferslammet och tillh”rande log
olja, och detta skall pr„sten vifta s†som ett viftoffer inf”r
HERRENS ansikte.
014:025 Och man skall slakta skuldofferslammet, och pr„sten skall taga
av skuldoffrets blod och bestryka h”gra ”rsnibben p† den som
skall renas, s† ock tummen p† hans h”gra hand och stort†n p†
hans h”gra fot.
014:026 Sedan skall pr„sten gjuta n†got av oljan i sin v„nstra hand, 014:027 och pr„sten skall st„nka med sitt h”gra pekfinger n†got av oljan
som han har i sin v„nstra hand sju g†nger inf”r HERRENS ansikte. 014:028 Och pr„sten skall med oljan som han har i sin hand bestryka
h”gra ”rsnibben p† den som skall renas, s† ock tummen p† hans
h”gra hand och stort†n p† hans h”gra fot, ovanp†
skuldoffersblodet.
014:029 Och det som „r ”ver av oljan i pr„stens hand skall han gjuta p†
dens huvud, som skall renas, till att bringa f”rsoning f”r honom
inf”r HERRENS ansikte.
014:030 D„refter skall han offra den ena av turturduvorna eller av de
unga duvorna, vad han nu har kunnat anskaffa;
014:031 efter som han har kunnat anskaffa: skall han offra den ena till
syndoffer och den andra till br„nnoffer, tillika med
spisoffret. S† skall pr„sten bringa f”rsoning inf”r HERRENS
ansikte f”r den som skall renas.
014:032 Detta „r lagen om den som har varit angripen av spet„lska, men
icke kan anskaffa vad som r„tteligen h”r till hans rening.
014:033 Och HERREN talade till Mose och Aron och sade:
014:034 N„r I kommen in i Kanaans land, som jag vill giva eder till
besittning, och jag l†ter n†got hus i det land I f†n till
besittning bliva angripet av spet„lska,
014:035 s† skall husets „gare g† och anm„la det f”r pr„sten och s„ga:
&fraq12;Det synes som om mitt hus vore angripet av spet„lska.&fraq12;
014:036 D† skall pr„sten bjuda att man, innan pr„sten g†r in f”r att
bese det angripna st„llet, utrymmer huset, f”r att icke allt som
„r i huset skall bliva orent. Och d„refter skall pr„sten g† in
f”r att bese huset.
014:037 Om han d†, n„r han beser det angripna st„llet, finner att det
angripna st„llet p† husets v„gg bildar gr”naktiga eller
r”daktiga f”rdjupningar, som visa sig l„gre „n den ”vriga
v„ggen,
014:038 s† skall pr„sten g† ut ur huset, till d”rren p† huset, och
st„nga huset f”r sju dagar.
014:039 Om d† pr„sten, n„r han p† sjunde dagen kommer igen och beser
det, finner att fl„cken har utbrett sig p† husets v„gg,
014:040 s† skall pr„sten bjuda att man bryter ut de stenar som „ro
angripna, och kastar dem utanf”r staden p† n†gon oren plats.
014:041 Men huset skall man skrapa ”verallt innantill och kasta det
avskrapade murbruket utanf”r staden p† n†gon oren plats.
014:042 Och man skall taga andra stenar och s„tta in dem i de f”rras
st„lle och taga annat murbruk och rappa huset d„rmed.
014:043 Om likv„l en fl„ck †ter kommer fram p† huset, sedan man har
brutit ut stenarna, och sedan man har skrapat huset, och sedan
det har blivit rappat,
014:044 s† skall pr„sten g† in och bese det, och om han d† finner att
fl„cken har utbrett sig p† huset, s† „r detta en elakartad
spet„lska p† huset, det „r orent.
014:045 Och man skall riva ned huset, med dess stenar och tr„virke och
allt murbruk p† huset, och f”ra bort alltsammans utanf”r staden
till n†gon oren plats.
014:046 Och om n†gon har g†tt in i huset under den tid det skulle vara
st„ngt, s† skall han vara oren „nda till aftonen.
014:047 Och om n†gon har legat i huset, skall han tv† sina kl„der, och
om n†gon har „tit i huset, skall ocks† han tv† sina kl„der.
014:048 Men om pr„sten, n„r han g†r in och beser huset, finner att
fl„cken icke har utbrett sig p† huset, sedan det har blivit
rappat, s† skall han f”rklara huset rent, ty d† „r det onda
h„vt.
014:049 Och han skall till husets rening taga tv† f†glar, cedertr„,
rosenr”tt garn och isop.
014:050 Och han skall slakta den ena f†geln ”ver ett lerk„rl med friskt
vatten i.
014:051 Sedan skall han taga cedertr„et, isopen, det rosenr”da garnet
och den levande f†geln, och doppa alltsammans i den slaktade
f†gelns blod och det friska vattnet, och st„nka p† huset sju
g†nger.
014:052 S† skall han rena huset med f†gelns blod och det friska vattnet
och med den levande f†geln, cedertr„et, isopen och det rosenr”da
garnet.
014:053 Och han skall sl„ppa den levande f†geln fri ute p† marken
utanf”r staden. N„r han s† bringar f”rsoning f”r huset, d†
bliver det rent.
014:054 Detta „r lagen om allt slags spet„lskesjukdom och
spet„lskeskorv,
014:055 om spet„lska p† kl„der och p† hus,
014:056 om upph”jningar p† huden, utslag och ljusa fl„ckar,
014:057 till undervisning om n„r n†got „r orent eller rent. Detta „r
lagen om spet„lska.
015:001 Och HERREN talade till Mose och Aron och sade:
015:002 Talen till Israels barn och s„gen till dem:
015:003 Om n†gon f†r flytning ur sitt k”tt, s† „r s†dan flytning
oren. Och ang†ende hans orenhet, medan flytningen varar, g„ller
f”ljande: Evad hans k”tt avs”ndrar flytningen, eller det
tillsluter sig f”r flytningen, s† „r han oren.
015:004 Allt varp† den sjuke ligger bliver orent, och allt varp† han
sitter bliver orent.
015:005 Och den som kommer vid det varp† han har legat skall tv† sina
kl„der och bada sig i vatten och vara oren „nda till aftonen.
015:006 Och den som s„tter sig p† n†got varp† den sjuke har suttit skall
tv† sina kl„der och bada sig i vatten och vara oren „nda till
aftonen.
015:007 Och den som kommer vid den sjukes kropp skall tv† sina kl„der
och bada sig i vatten och vara oren „nda till aftonen.
015:008 Och om den sjuke spottar p† n†gon som „r ren, skall denne tv†
sina kl„der och bada sig i vatten och vara oren „nda till
aftonen.
015:009 Och allt varp† den sjuke sitter n„r ha